Har efter många gångers förnekande insett att jag måste sluta. Ligger i soffan och kan knappt skriva, skakar, hjärtat slår i volter, tryck över bröstet och ångest och skam. Vad händer känner att jag för snart. Ringt och sjukanmält mig på jobbet ljugit
Hjälp

Miss nöjd

Usch fy, jag mår som du - helkasst. Nu är det dags att ta en minut i taget, resten av den här dagen.

Önskar dig all styrka för att du ska må lite bättre snart! Har du alkohol hemma?

BElisabeth

Känner väl igen mig Brigitte. Några glas vin varje dag. Ibland en flaska. Ibland en och en halv. Sen 22 dec har jag valt bort vinet och ensamdrickandet. Det ger för mycket ångest, för mycket självförakt, jag sänker mig själv. Och blir mindre och mindre i mina egna ögon.
Häll ut alkoholen i vasken. Ring vårdcentralen och be att få ett akutbesök. Be dom skriva ut Campral eller Antabus (Campral tar bort suget för många, och Antabus gör att du KAN inte dricka).
Om du t o m sjukskriver dig från jobb är det illa. Då börjar du få rejäla konsekvenser av ditt drickande och det är dags att söka hjälp. Tror du inte att du klarar det själv så ring VC! De kan skriva ut något, men troligen kommer de även att skicka dig vidare till beroendemottagningen. Om du vill kan du ringa dom direkt.
Jag VET var mina svaga punkter ligger, och varför jag dricker, och själv kommit fram till att jag kan dricka socialt men inte ensam. Ensam så skyr jag inga medel att bli full och bedövad. Och misstänker att du känner detsamma. Du dricker när du är glad, när du har tråkigt, när du är arg, när du känner dig ensam. Dvs det finns alltid en ursäkt till att korka upp. Sök hjälp. Nu.
Kram!

Miss nöjd

Eller rättare sagt - det mesta drack jag upp igår och sedan bad jag om hjälp med att hälla ut en vinflaska. Jag kan inte ha alkohol hemma - dricker bara upp allt då, det vet jag ju.. Funderar du på vad du ska göra med ditt vin? Vet någon i din närhet om ditt drickande?

Mags

Då har vi lika många dagar! Jag har inte så mycket ångest men sover urkasst och blir snabbt trött när jag aktiverar mig. Huden kliar och jag känner mig uttorkad. Försöker ta en dag i taget och inte fundera på resten av livet för då blir det övermäktigt. Har varit sugen på vin någon gång men det har snabbt gått över. Läser härinne flera ggr om dagen. Det känns som bra påminnelse om hur illa ute jag har varit (är). Jag har berättat för flera personer i min omgivning eftersom jag tror dessa kan vara till stöd för mig. Har plöjt tv-serier på Netflix å förvånas hur mycket tid jag här när jag inte fyllnar till å somnar på soffan tidigt...