Hej. Jag tror jag börjar närma mig att våga erkänna för mig själv att jag är alkoholist. Jag minns första gångerna jag drack, hur jag vid 16-17 års ålder älskade berusningen, jag gillade självförtroendet jag fick och hur social jag blev. Jag minns vid 18-19 års ålder hur jag ibland drack så mycket jag kunde på fester etc, jag ville bli full, jag ville få en blackout, ville att något skulle hända.

För några år sedan skulle jag och min dåvarande sambo ha en vit månad, vi klarade två veckor. Det är de enda vita veckorna jag haft sen jag var 18, dvs på tio år.

Jag tar ofta en öl hemma innan jag ska på krogen. Varför??

Jag dricker nog alltid tre dagar i veckan, ofta fyra, ibland fem. Minst en av gångarna blir jag rätt berusad eller full, de andra gångerna kanske det handlar om 2-4 öl i samband med mat eller liknande. Och det är öl jag dricker, sällan något annat.

Jag känner mig trygg med en öl framför mig. Det är som om när deb står där, och jag vet att jag kommer få fler, vet jag att saker kommer lösa sig. Hatar när jag vet att jag måste gå hem efter nästa öl, att jag dricker den sista. Tycker dock aldrig det är jobbigt när jag väl gått. Och dricker aldrig mer när jag kommer hem. Men när jag är någonstans och jag vet att det bjuds ser jag till att dricka upp det jag har så att jag kan få maximal påfyllning nästa runda, försöker få så mycket som möjligt

Idag är jag sjukanmäld från jobbet. Var på konsert igår. Tänkte att jag kunde dricka lite öl eftersom jag inte började förrän efter lunch. Drack en hemma, drack snabbt två på en krog innan spelningen, drack tre på konserten fast min kompis bara drack en. Efteråt mötte jag några andra kompisar och drack en till. Det är en vanlig vardag, och jag ligger i sängen och är hemma från jobbet för att jag är bakfull. Senare ska jag möta upp lite kompisar och kolla på en match. Blir ju öl då med. Tre av tre dagar har jag då druckit öl.

Känner mig rädd när jag kan gå så långt som att stanna hemma pga bakfylla. Känner mig också rädd för min hälsas skull. Och för framtiden. Tänk om jag inte kan sköta ett jobb, familj. Har funderat på att kontakta AA men så nästa stund tycker jag att jag är dramatisk och överdriver. Är också rädd för att bli igenkänd. Vet inte vad jag ska göra. Tänker på att ta några vita veckor men så inser jag att det är match ikväll, och i helgen är det nån fest osv och då går det ju inte. Borde inte dricka ikväll men vet att jag kommer göra det, även om jag inte dricker varje dag kan jag alltså inte föreställa mig att avstå från alkohol i ett sammanhang där det bjuds. Inte ett enda tillfälle, shit.

Gladare - Tröt…

Välkommen, Jag brottas med liknande tankar och problem. Denna sida har hjälpt mig tidigare och att sätta perspektiv på mitt alkoholintag och gör det nu igen. Jag har följt utbildningar och skrivit av mig i de olika övningarna på denna sida. Satt upp mina mål fyllt i loggen och och fått ett nytt perspektiv på mina beteende. Som jag skulle vilja förmedla till dig så har jag försökt att inte skuldbelägga mig och skämmas trots att det är svårt. Var snäll mot dig själv vilket du egentligen är nu i högsta grad när du nu frontar något som påverkar och stör dig privat och senast i arbete.

När det gäller umgänget så har jag inte kanske uttryckt exakt hur jag har det och min inre oro men på puben eller andra arrangemang tydligt sagt att jag gärna dricker alkoholfritt då jag begränsar mitt intag pga hälsoskäl och att det inte håller i längden. Möts ofta av förståelse och sedan får umgås vidare. Omgivningen får tro vad de vill.

Vårdcentralen hos mig var ett bra stöd det kändes mycket bättre att prata ut med en läkare och på något sätt få mitt beteende dokumenterat. Detta hindrar mig i fortsättningen att skylla på andra orsaker till ohälsa än de jag egentligen får av alkoholen som jag i sin tur försökt dämpa med alkohol. (Minns att jag frågade sjuksköterskan på vårdcentralen vilken läkare hon trodde kunde hantera dessa frågor på bästa sätt då jag bokade tid, hon träffade rätt)

I dessa forum finns det oerhört många härliga och kloka människor. Läs och upplev men framförallt fundera på vad ditt nästa mål är. Är det att sluta helt? Att halvera?

Blomkruka, detta är lite reflektioner från en forumvän absolut inte proffs. Var min resa slutar vet jag inte men jag vet att man får ta en dag i sänder och att det hjälper oerhört att prata med någon som är insatt. Varje steg du tar för att komma underfull med din alkoholkonsumtion och minska densamma är ett rätt steg! Önskar dig all lycka till!