Nystart Version 2

Jag har just formatterat om hårddisken och installerat ett nytt operativsystem. Det förra var i så dåligt skick fullt med patchar och servicepack, jag är tveksam till att hårdvaran skulle klara många fler år med det gamla operativet.

Jag har egentligen vetat länge att det inte går med regler och uppehåll, det måste bli ett slut och aldrig mer. Men det har alltid kommit något emellan, ursäkter att skjuta upp det bara lite till. Nu har jag fått nog, dag 1 nu och jag ser fram emot att installera nya roligare program istället för de gamla som alltid krashade och slutade på samma sätt.

Idag blir en lång dag så all hjälp och pepp är välkommen. Det blir nog många inlägg från mig under dagen.

Tack för att du läst.

Profile picture for user Nilja

Låter som att ni har det riktigt tufft. Har läst lite i din tråd. Du uppger många gånger I din tråd att du funderar på att lämna henne. Och enligt din tråd så syns det tydligt att du inte mår bra i relationen med din fru.
Dock det här med att hitta liknelser med listor på internet ska man vara försiktig med. Jag skulle rekommendera att din fru går till någon och pratar, kanske en psykolog. Det kanske finns en anledning till varför hon beter sig på detta sätt. Vissa personer vet inte själva om att de har en viss personlighetsdrag.

Det här med att du säger att du snart kommer ge henne ett kokt stryk blir jag lite ledsen för. Sjunk inte ner till hennes nivå. Utan försök att tänka förnuftigt. Om du blir arg så du inte kan kontrollera dig själv, gå ut och ta en promenad, spring ut. För våld löser ingenting.

Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att ni löser det här.

Styrkekramar,

N.

Profile picture for user nystart

Jag kommer givetvis inte ge henne stryk, hur mycket hon än förtjänar det. Listor och listor för övrigt, allt hon gör stämmer in på psykisk misshandel. Men eftersom jag är en man så är det ju ok, som vanligt. Hade det varit tvärtom att jag var kvinnan hade du skrivit att jag ska dra fort som fan. Just detta som gör att jag känner mig extra uppgiven.

Profile picture for user Nilja

Det hade inte spelat någon roll om du var kvinna. Om du anser att det är så samhället ser ut så är det upp till dig. I ditt svar till mig så beskriver du hur jag hade reagerat om du var kvinna, vilket jag anser är orimligt för du känner inte mig. Jag försökte vara snäll och ge råd till dig.
Jag förstår om du mår dåligt över din situation men ta inte ut din frustration på mig.

Jag hoppas som sagt på att ni löser er situation på något sätt. Fattar att det är tufft. Har själv haft en mor som använde psykisk misshandel.

Profile picture for user nystart

Tar inte alls ut min frustration på dig, ursäkta om det blev skrivet så. Min fru har problem, hon har varit in för rådgivning och de sa att hon behöver minst ett år för att bli bra, men efter 3-4 ggr slutade hon gå och sa till mig att det var slöseri med tid och att hon inte alls har problem och det var bättre om någon annan som behöver hjälp kunde använda tiderna hon hade...

Profile picture for user Lilleman

Som svar på av nystart

Hej vad är bekymret med din fru?
Läser att hon misshandlar dig psykiskt o fysisk. Det är inte ok!
När första slaget landade skulle du ha dragit. Haft barnen varannan vecka o kysst marken att du slipper den destruktiva människa hon är. För läser oxå att du funderar på att supa ihjäl dig? För vad? För en kvinna som inte respekterar dig. Nä usch! Lämna, lev väl för dig själv o för dina barn.

Profile picture for user Nilja

att personer som behöver hjälp på det sättet inte vill ha eller förstår att de behöver det. Väldigt tråkigt ?
Usch, hoppas för din och barnens skull att det ordnar sig ?

Profile picture for user nystart

Supa ihjäl mig vill jag inte, men det blir nog slutresultatet om jag inte gör något åt situationen. Jag har iallafall satt bollen i rullning med att stänga av känslorna och börjat planera för hur jag ska ta mig ut. Inte det lättaste då jag inte har varken vänner eller familj där vi bor, jag har ingen större lust att långvarigt bo med barnen varannan vecka utan ett någon annan. Nu har vi ju iof inte haft några som kunnat hjälpa till då min frus familj inte bryr sig, jag är dessutom ganska säker på att min frus problem kommer från en barndom där hennes föräldrar både psykiskt och fysiskt terroriserade henne - jag har sett hur det funkat i vuxen ålder. Det är mest på grund av detta jag tyckt synd om henne och stått ut med mycket skit då jag inte vill såra henne, vet dessutom inte om hon ens skulle klara ett uppbrott. Men jag måste distansiera mig först för att komma fram till hur jag ska gå vidare.

Profile picture for user nystart

Balansen är rubbad, hon klarar inte av att bli ignorerad. Det är hennes psykiska spel, att ignorera mig när jag gjort något hon inte gillar. Hon stökar och dristar så mycket hon kan för att få mig ur balans. Tror jag måste hitta ett eget boende snarast, går inte att dela boende med någon som aktivt försöker hitta bråk och förminska en annan. Jag väntar bara på den stora explosionen, den lär bli större ju längre tid en går då har inte tänker krypa till korset som hon förväntar sig. Men väldigt tveksam till att jag klarar mig nykter ikväll med detta spel.

Profile picture for user Sisyfos

Jo, Nystart, du klarar dig nykter. Sen kan jag givetvis förstå om du vill dricka, inbillar dig att du behöver dricka etc etc.
Men om du dricker och hon väljer konfrontation, vad händer då? Klarar du det? Är du nykter så vet du åtminstone vad du gör.
Sen är det väldigt positivt att du verkar närmare att lämna. Om din fru väljer att avsluta en behandling som andra tycker att hon borde ha, så är det väldigt ansvarslöst. Och som du beskriver det så är det ohållbart och du är värd bättre.

Profile picture for user nystart

Tack än en gång för dina kloka inlägg.

Tror hon börjar krypa till korset, hon är nog livrädd att bli lämnad. Men jag orkar inte mer, helt slut. Hon kan vara helt underbar i ett par dagar och sen kommer ett blixtnedslag, det här blivit precis 1 för mycket nu. Kan inte fortsätta så här. Jag har satt mitt mindset till att det är slut, vi bara delar hus. Försökte verkligen hålla ihop allt under julen, för barnen, men till vilken nytta?

Stack ner till gymmet nu, njuter här i en timme eller två. Älskar lugnet här, bara koppla bort och svettas.

Profile picture for user nystart

Hur konstigt detta än kan låta så tror jag inte jag törs vara nykter ikväll, jag är rädd att jag skulle släppa garden isåfall. Tror jag måste ta bort alla känslor tills jag är fri, om det innebär mer dricka så får det bli så. Jag orkar verkligen inte med en till karusell. Nu är det ju i te så att jag super ner mig, jag trubbar bara av.

Profile picture for user nystart

Jag skriver mest till mig själv, men jag gillar era instick.

Jag har druckit lite ikväll igen, men jag ser ingen annan utväg medans jag fortfarande är i samma boende som min fru. Jag kommer kunna återgå till "normalt" drickande när jag väl lämnar, för bor jag själv (och förhoppningsvis med barnen) kommer det inte finnas någon anledning till detta drickande längre. Ser fram emot att inte behöva vara tyst från kl 19, att kunna gå på golvet utan att få skäll för att gå för hårt, att kunna köra bil utan att bli utskälld för att köra 49 på 50 väg före att det går för sakta, att kunna köra bil på 50 väg i 51 utan att få skäll för att köra för fort, att kunna äta vilken mat jag vill utan att få skäll för jag luktar illa, att få gå till snabbköpet utan att någon säger att det är onödigt, att kunna leva helt enkelt.....

Förlåt för allt mitt svammel men jag behöver bara skriva av mig.

Profile picture for user nystart

Ju mer distans jag får ju mer kan jag se hur hon faktist förstört så många stunder vi borde varit lyckliga. Jag måste skriva ner så många som möjligt och skriva hur dåligt jag mådde samtidigt så jag inte får några ideer att det inte var så farligt. Så dåligt som jag mått stundtals när jag borde mått bra är helt åt helvete. Sen att jag varit så svag och istället för att ta tjuren vid hornen hällt i mig alkohol för att glömma är åt helvete med. Läser så mycket om folk som försöker sluta dricka men alltid faller tillbaka för att de inte tagit tag i grundproblemet, precis samma för mig jag har försökt och försökt men aldrig tagit tag i detta. Istället har jag trott att bara jag öndrar på mig så blir det bra, det blir det inte. Så steg 1, bli fri från kärringen. Steg 2, skapa ett normalt liv där slentrian drickande inte existerar.

Kram till er alla som orkar läsa mitt dravel.

Profile picture for user nystart

Jag hittade en blogg om narcissim skriven av en narcissist för ett par dagar sedan, jag kan inte sluta läsa. Allt stämmer in på mig och min fru, det är helt enkelt riktigt läskigt att läsa men otroligt nyttigt. Enligt vad jag får ut av det hela så finns det 3 typer av narcissister, lägre, medel och större - min fru verkar vara större vilket är det värsta. Samtidigt finns det 3 typer av offer för dessa narcisster, medberoende, empatiska och super empatiska. Enligt vad jag läser så är jag en super empatisk människa. Vad som är det mest intressanta som skriva är att den medberoende bryts ner förhållandevis snabbt och blir ett vrak, den empatiska bryts också ner men det tar längre tid. Den empatiska blir dock oftast inte ett vrak men lyckad fly. Den superempatiska dock, har lite narcissist i sig och efter en lång tid av konstant psykisk misshandel så iställer för att brytas ner så blir denna till en Supernova. En empatisk supervova är när man har kommit på att man faktist har att göra med en narcissist och helt enkelt fått nog, i detta läget så läggs de empatiska dragen åt sidan och istället förstoras de narcissistika dragen och en fight back startar. De narcissiska dragen används endast som en försvarsmekanism för att bryta ner narcissisten.

Med all information jag läst så har jag förstått att jag för ett tag sen nått stadiet för en empatisk supernova. Jag har under en tid nu inte brytt mig om hennes reaktioner och använder till och med några av hennes manipulationsknep mot henne.

Med all denna kunskapen kommer jag nog även kunna bryta mitt alkoholberoende. Om jag inte längre känner mig skyldig hela tiden så kommer jag inte ha någon anledning att dricka för att få bort skuldkänslor som inte längre kommer att finnas.

Profile picture for user nystart

Detta är terror, men jag ska spela hennes spel och se var det leder. Har inte pratat med varandra sedan hennes senaste utbrott i söndagsmorse. Hon kör silent treatment vilket är den mest klassiska narcissist terrorn, jag kör samma tillbaks. Outhärdligt men jag får inte backa denna gången.

Profile picture for user Nilja

Du skriver i din tråd att du vill lämna din fru. Har du tänkt hur du ska göra det? Kan inte vara bra för dig att gå runt och köra samma metod som hon håller på med. Det låter inte så hälsosamt. Nu skriver jag bara hur jag hade gjort och hur jag uppfattar det. Alla har ju sin egna process. Tänker bara att de måste vara jobbigt att behöva bo tillsammans när det är uppenbart att båda inte vill vara med varandra längre. Usch, lider verkligen med dig ?

Många kramar,

N. ?

Profile picture for user nystart

Hon vill ju egentligen inte att vi flyttar isär, hon behöver mig och hon behöver någon att driva till vansinne. Men jag funderar på nästa steg. Jag vill ju inte mista barnen. Vill heller inte flytta ut ur huset. Men där jag bor är det enkelt att hitta boende snabbt om man inte är för kräsen. Har en helg borta nu som jag ska spendera med em vän. Ser verkligen fram emot det.

Profile picture for user Nilja

Det kanske hade varit bäst för er båda om ni inte bodde ihop. Vissa är ju fortfarande tillsammans fast de har separata boenden. Då blir det inte lika enkelt att störa sig på varandra. Då kanske ni ändå kan tåla varandra och lyckas skapa en bättre kommunikation mellan er. Hoppas att du får en härlig helg med din vän ??

Profile picture for user nystart

Om jag lyckas ta mig ur det hör så lär det vara slut totalt. Hon kommer inte acceptera något halvdant som gör att hennes värld inte är perfekt. Är rädd att hon kommer vässa klorna och köra en riktig smutskampanj.

Profile picture for user Kontentan

Som svar på av nystart

Jag har läst det mesta av din tråd och jag måste säga att jag lider verkligen med dig.
Det låter som ett psykiskt nedbrytande helvete.
I det fall hon försöker med något som kan leda till vårdnadstvist så se för guds skull till att du har dokumentation på skador och de sjuka saker hon hittar på.
Sätt upp en dold kamera.
De kan manipulera vem som helst till att tro på vad som helst.

Jag vet precis vad det där är för typ av människa, jag har själv dejtat en under några månader för ett antal år sedan.
Tack vare att jag har så ärliga och bra vänner som fick mig att inse vilken sjuk tjej det var så lyckades jag fly innan det var försent.
All lycka till dig.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt inlägg. Trots att jag upplevt detta i 15 år så har jag fortfarande svårt att förstå att det verkligen händer. Det är så främmande för mig att någon skulle kunna bete sig så här. Har ju funderat på att söka hjälp för mitt drickande, men det skulle vara lönlöst utan att ta tag i det riktiga problemet. Jag undrar om det går att få tag på en psykolog som förstår sig på narcissistisk störning och kan hjälpa? Jag vill ju inte direkt gå och träffa någon som inte fattar. Vad jag läst så är detta så sjukt så folk tror inte på en om man börjar berätta.

Profile picture for user nystart

Läser och läser och läser om narcissism, empater och alkohol. Ju mer jag läser ju mer förstår jag både vad min fru är och varför jag gör som jag gör. En narcissist och en alkoholist har väldigt liknande drag, en alkoholist blir självisk, saknar empati och jagar sin alkohol medans en narcissist också är självisk och saknar empati, men en narcissist jag makt och att trycka ner människor och då främst sin partner. Jag har ju skrivit förut att jag dricker för att glömma hur värdelöst allt är, men jag undrar också om det undermedvetet har varit för ta bort så mycket empati som möjligt och framhäva narcissisten i mig och ta en fight. Så har det iallafall varit i många år, hon har försökt trycka ner mig och jag har gått all in på en fight och det har slutat med världskrig. Jag dricker fortfarande, men inte alls lika mycket och på samma sätt, suget har i princip försvunnit sen jag tagit ett steg bakåt och kopplat bort. Jag orkar inte bråka, full eller nykter, spelar ingen roll, jag kan inte vinna. Enda sättet att vinna på är att helt ignorera henne. Imorse hörde jag hur hon försökte provocera mig trots att hon ignorerar mig, ena dottern frågade mig om jag kunde gå med dem till skolan istället för att min fru ska köra dom i bilen. Visst inga problem söger jag, detta gör att vi måste vara klara 20 minuter tidigare. Hör hur min fru klagar till min andra dotter hur onödigt det är att promenera, slöseri med tid och nu hinner vi inte klart allt på morgonen och det blir så stressigt. Vilken annan familj behöver en timme och 40 minuter för att göra sig iordning på morgonen? Jag skrattade inombords åt eländet, i vanliga fall hade jag gått och sagt vad jag tycker och ett bråk hade startats, men som sagt jag har kopplat bort. Ikväll åker jag bort över helgen, få se om hon hittar på något stunt för att försöka stoppa mig eller inte.

Profile picture for user Sisyfos

Intressant att läsa om narcissism och förhållanden. Hoppas att du kan ta dig ur det här nu Nystart. För mig går det bra nu. Ha det bra!

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande. Just nu går det ganska bra men jag väntar på bakslag. Med drickandet har det inte gått lika bra men jag är hoppfull. Vad kul att det går bra för dig. Har du börjat se någon att prata med ännu?

Profile picture for user nystart

Spelade hennes spel 10 dagar men blev tvingad att sluta då det inte blir bra för barnen. Det sjuka är att allt var tydligen mitt fel och det har bara varit tag som går ut elak. Jag har spelat hennes ett spel hon kört så länge jag kan minnas, men om jag någonsin behandlar henne som hon behandlar mig igen så kastar hon ut mig. Det är fantastiskt att någon kan vara så blind och självgod. Har nog fått kritik så det räcker för ett år sen vi blev "vänner" igen. Kommer vara mycket uppmärksam på hennes beteende medans jag funderar ut nästa steg. Hon lär ju knappast ändra på sig.

Profile picture for user nystart

1 timme klarade hon med hela familjen innan nästa utbrott kom, hon har klankat ner på mig hela dagen men jag har härdat ut. Men när hon gör en helt oförtjänt attack på dottern för att hon inte snabbt nog avslutade spelet på X-boken när hon krävde det. Kunde inte se på hur hon skrek på henne så gick på dotterns sida och nu är man paria igen. Jag är ett vrak av detta, men jag kan inte lämna henne om jag inte har barnen med. Skulle hon ha barnen heltid utan mig blir dom förstörda. Den enda hon låter trampa runt som hon vill är hennes mamma, den ödlan har den värsta narcissmen jag sett. Hon hjärntvättar och ljuger för alla hon träffar.

Ska försöka överleva ännu en kväll.

Profile picture for user Garageper

Som svar på av nystart

Känner och lider med dig Nystart.
Du måste bort därifrån på riktigt snart, barnen också. Det låter som den värsta skräckfilmen och vad monstret hittar på härnäst vet väl ingen?
Hur gamla är dina barn?
Hur reagerar hon om du får ett utbrott och riktigt skäller ut henne?
Slåss hon?
Hon verkar hålla samtliga som gisslan och ni är extremt rädda för att utmana ödet och dess konsekvenser?
Vad är det värsta som kan hända, att hon får ensam vårdnad om barnen?
Förstår att det är grymt tufft just nu men det kommer aldrig bli bättre om du stannar, bara sämre.
Samla all kraft och mod du kan och bli en annan man som gör skillnad, stå upp för dig och barnen. Ta ingen mer skit!
Du kan, du vill och du ska.
Kärlek från GP

Profile picture for user nystart

Hon manipulerar barnen och om hon får fortsätta så kommer hon att bryta ner dem totalt. Barnen går på mellanstadiet nu och ser att vad hon gör är fel men kommer att bli manipluerade att vara på hennes sida. Det hela har eskalerat pga att jag har stått upp mot henne, det får man inte göra. Nu har jag fått berättat att nästa gång jag lämnar huset kommer hon byta ut låsen och sen förstöra mitt liv, för ingen kommer tro på mig. Tyvärr har hon nog rätt, hon är enormt manipulativ och otroligt smart och bra med ord. Själv är jag väl hyfsat smart, men eftersom jag inte är en elak person kan jag inte besvara personangrepp på ett bra sätt. Att gå igenom en skiljsmässa som hon kommer driva genom lögner, manipulation och personangrepp är inte något jag är säker på att jag klarar. Hon kommer garanterat dra in hela sin familj som inte har några problem att ljuga för att förstöra min karaktär. Mina föräldrar är alldeles för mesiga för att kunna vara till någon hjälp alls. Just nu känns det bäst att bara supa ner sig.

Profile picture for user nystart

Nej nu får det fan vara nog, nu ska jag öka insatsen i spelet. Hon kom en timme efter att hon vill skiljas och ska göra mitt liv till ett helvete och helt plätsligt är snäll och helt har glömt bort vad hon sagt tidigare. Hela kvällen har hon spelat kärleksfull och hur bra vi ska kunna ha det. Detta gör mig ju helt förvirrad trots att jag förstår exakt vad som pågår. Jag måste hitta ett sätt att spela ut henne utan att dopa mig med alkohol, annars kommer jag hamna i fördärvet.

Profile picture for user Sisyfos

Hej Nystart!
Har ännu inte börjat prata med någon men i ännu högre grad insett varför och när jag dricker. Så nu känns det verkligen som att jag har bestämt mig. Kan inte medicinera med alkohol. Det finns hemma, men det går inte längre att lura mig själv att det funkar som medicin. Känns som jag verkligen bestämt mig. Två veckor utan hemma. En gång ute.

Du spelar ett farligt spel, Nystart. Som det bara finns förlorare i. Det känns som att du behöver prata med någon om den här relationen. Alkoholismen/alkoholen verkar ibland förändra människor till att bli precis som du strävar efter att bli - mer som frun. Känslokall, manipulativ, elak, självcentrerad, oberäknelig.Tror du verkligen att du kan vinna? Vill du/kan du spela på hennes spelplan?
Du verkar vara en fantastisk man, inte för att du har beskrivit dig så själv, men det kommer fram mellan raderna hör och där. Kan du inte ”bara” välja att spela ditt spel i stället. Har varit i kontakt med en sån person som din fru verkar vara, på distans. Asjobbigt, och de hon lyckades komma närmare for riktigt, riktigt illa. Jag kunde i efterhand se hur personen gjorde och hur hon verkligen klampade in och stack kniven på de ställen där det tog bäst. Finns människor som skrivit om hur man hanterar den här typen av personer i en professionell roll. Då handlar det om extrem tydlighet och att inte gå in på deras spelplan. Du har ju en helt annan situation och du har dessutom ett missbruk med allt vad det innebär i skuld, skam etc. Jag översköljs ibland av tankar på saker som jag skäms över... det är jobbigt, men min sambo hugger mig inte där det känns som mest. Du har en annan situation och måste hantera även detta. Kan du hitta dig själv och din inre styrka och vägra spela hennes spel? Vara tydlig med dina ställningstaganden och ditt mål.
Du är bra Nystart och du har kommit långt i din insikt om alkoholmissbruket och er relation. Du kan klara det här, men jag tror att du ska bestämma reglerna för spelet, inte hon. Håller alla tummar för dig!

Profile picture for user nystart

Tack för ditt svar. Du har helt rätt att jag inte kommer kunna spela på hennes regler, jag testade att vara känslokall och det höll 10 dagar. Det hade dock funkat för att avsluta relationen, det lovade hon mig om jag fortsätter på den banan, men hon lovade också att dra mig genom skiten, en så fight orkar jag inte och tror inte jag klarar. Jag har sett hela hennes familj och hur de manipulerar och behandlar den som för dagen är den felande. Jag kommer försöka att köra tvärtom, men detta är så svårt när man hela tiden blir provocerad, men om jag kan försöka ignorera alla försök till konflikt och första att när hon försöker förminska mig så menar hon det egentligen inte, hon är bara byggd så pga hennes uppväxt. Jag ska försöka överskölja henne med kärlek istället, ge henne egobosten hon behöver och försöka ta mig ur alkoholens klor. Jag måste bygga upp mig och skydda barnen och sen planera och se vad nästa stora steg ska bli. Men jag borde nog träffa någon att prata med, men det måste jag göra utan att hon får veta det isåfall för annars kommer hon ha ett till kort att spela.

Profile picture for user nystart

Funderar på om jag skulle sätta upp en blogg och skriva om detta med att leva med en narcissist och samtidigt kämpa mot alkoholen. Måste ju dock se till så den är ordentligt anonym isåfall, vore ju ren katastrof om hon hittade den av någon anledning.

Edit: Verkar inte som man kan vara helt anonym så skippar nog detta till att börja med, men borde nog börja skriva ner saker och ting för mig själv. Kan ju alltid publicera sådant senare när livet förhoppningsvis har vänt.

Profile picture for user Kontentan

Skriv anteckningar som du sedan kan använda till att skriva en bok när du väl har fått ett stabilare liv.
Främst för att du själv inte ska glömma och för att kanske hjälpa andra som sitter i liknande sits i framtiden?
Brukar tänka på dig ibland och undra hur du har det, hur går det?
Håller du dig någorlunda nykter?

Profile picture for user nystart

Tack för att du bryr dig. Jag har varit borta några dagar och haft väldigt trevligt och inte tänkt på hur kasst allt är. Kom hem igår kväll på jättebra humör och ville dela med mig med min fru men hon var inte intresserad av att lyssna, enda hon ville göra var att sitta och titta på tv och ingen fick säga något. Imorse så tappade hon humöret igen och hittade på alla möjliga lögner att bråka om, det var väntat, för varje gång jag är på bra humör gör hon allt för att få mig på dåligt humör. Det har iallafall fått mig att bestämma mig, äktenskapet är över. Men jag vet inte hur jag ska komma ur detta utan att förlora allt. Fast om jag inte kommer ur snart så förlorar jag hälsan och det är värre. Att hon står i ett annat rum och sjunger om hur fet jag är är inget jag kan acceptera, sen i nästa sekund tycker hon att vi ska gå ner på stan senare idag och fika och att hon ska ha en tårtbit och då måste jag också ha en för hon kan inte äta själv.

Tänker inte förstöra mitt liv längre, jag sätter mig själv först. Ingen alkohol för att stå ut, och ingen djävla tårta för att göra någon annan nöjd. Fuck it.

Profile picture for user nystart

Terrorn har verkligen tagit sig till nya höjder. Beskylld för alla möjliga grejer, sen får jag ännu mer skit för att vara känslokall. Jag har kopplat bort, men det ökar bara hennes terror, jag är det ful värdelös osv. Vet inte hur jag ska klara en minut till av detta. Nu är det mitt fel att hon inte tvättat håret idag, jag skulle tydligen berättat att jag tänkt hämta ungarna från skolan för då hade hon hunnit. Funderar dock på varför hon inte kunde använda de 4a timmarna hon hade innan.....

Profile picture for user Sisyfos

Hjälp, det du beskriver Nystart ska ingen behöva leva med. Finns en massa ”instruktioner” på nätet om hur man lämnar en narcissist.
Står och sjunger elaka sånger, vill inte lyssna. Tror att det är bra att du beskriver här hur det är, då får du lite perspektiv. Vore ju bättre om du pratade med någon professionell såklart som kanske kan ge dig verktyg.
Jag är förövrigt nykter. Sen nyår, Har fattat varför jag dricker och jag KAN bara inte fortsätta. Tror att det ska hålla nu. Känns som att din fokus också liggger någon annanstans, hoppas det är ett gott tecken.

Profile picture for user nystart

Tyvärr slår det ju slint i huvudet när man går igenom dagar som igår, låste in mig och kollade på fotboll och drack. Verkar tåla ganska mycket nu, det är inte bra. Idag är en ny dag, ska försöka hålla mig undan både bråk och sprit. Jag borde defenetivt hitta någon att prata med, både om alkoholen och relationen - det går ju hand i hand så att säga.

Profile picture for user Ensammenintestark

Efter att ha levt i en destruktiv relation med psykisk misshandel blir jag så berörd av det du skriver. Jag skulle absolut råda dig att söka professionell hjälp. Jag gick i KBT i två år innan jag insåg att det enda rätta var att lämna. Men som i alla destruktiva relationer svårt att se klart när man befinner sig i det. Och därtill alkohol. Gör ju inte att man blir skarpare i hjärnan precis. Självföraktet som skapas av alkoholmissbruket tror jag spär på oförmågan att vilja sitt eget bästa. Så, kort sagt, ta hand om dig?

Profile picture for user nystart

Jag har läst, läst mer och läst hur mycket som helst om Narc. Men även om jag fattar exakt vad som händer så är det ändå svårt att fatta när man sitter mitt i det. Jag gick igenom några gamla mail, ett 15 år gammalt, jag kan se redan i det hur manipulationen var igång - men då förstod jag ju inte och då trodde jag ju att bara jag ändrar mig lite så blir det bra. Ett annat 10 år gammalt, har precis samma manipulation, men jag kan se i tonen att jag på den tiden redan börjat stå emot. Men det slående i båda, dessa ganska stora händelser, att båda var iscensatta av hennes föräldrar. Jag undrar om det kanske finns en chans att hon inte är Narc men lider av PTSD då det alltid är värst när hon har haft kontakt med sina föräldrar, nu endast mamman då. Men hur kan jag få reda på detta och få henne på utredning då hon inte anser sig ha några problem? Det som triggade de värsta problemen nyligen, som eskalerat är ju den där förbannade julen. Jag hatar verkligen julen, det ör ett djävla påfund. Kärringen, som aldrig hjälpt till med något, aldrig hämtat barnen från skolan, aldrig haft dem över på kvällsmat, inte sett en enda skolpjäs, jo då kommer hon med julkappar värda hur mycket pengar som helst. När jag sa ifrån ett år att jag tyckte att de som morföräldrar inte borde ge så mycket presenter utan det räcker med några stycken, ja då tog hon det som en utmaning och kom med ännu mer presenter, men som straff fick jag ingen julklapp alls (det var riktigt tragikomiskt).

Nog om detta, jag ska nog fundera igenom hur jag kan få någon att prata med. Tills vidare får jag ursäkta allt dravel jag skriver här.

Profile picture for user Kontentan

Din relation är direkt farlig, vet att det är lätt för mig att säga men du måste göra någonting nu för din och dina barns skull.
Skulle så gärna vilja att man kunde hjälpa dig på något sätt, får ångest över att läsa hur du har det.
Om du flyr, säg till så får du och barnen bo hos mig eller i min stuga

Profile picture for user nystart

Tack för omtanken. Ekvationen är dock större än så. Nu börjar det lugna ner sig lite, värsta tid en är alltid när svärmor blandat sig i. Frugan har erkänt att hon nog har en depression, svårt att få henne att söka hjälp dock. Jag ska dock arbeta med mig själv i första hand men försöka få henne till läkaren. Skulle behöva gå till läkare jag med. Men ser lite ljusare på livet idag mot för ett par dagar sedan. Hoppet är det sista som överger en.

För övrigt väldigt skönt att se dig tillbaks på forumet.

Profile picture for user Kontentan

Som svar på av nystart

Utifrån det du skrivit så låter det som att hon är grunden till allt elände, ursäkta mig men den kärringen låter som en riktig jävla häxa.
Hur har det gått med alkoholen under helgen?

Tack, det är skönt att vara tillbaka igen

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, jag hoppar in här eftersom jag läser att du blir uppmanad att prata med någon liksom att du själv säger det. Jag har gått i massor av samtal. Det är hjälpsamt. Börja bara, gå till husläkaren och be om samtal (alla har rätt till ett visst antal samtal med kurator). Be om stöd av psykolog om du vill det. En präst kan också vara ett stöd. Börja bara så kommer det att lossna att jag hoppas att du snart får bra stöd.

Profile picture for user nystart

Så kom den där blixten från klar himmel igen. Funderar ju så mycket hela tiden, var på gymmet i fredags och tänkte och tänkte. Insåg att det är över med min fru, började nästan gråta där inne, tror jag inte riktigt orkade ta steget fullt ut så bestämde mig för att det måste ju gå att fixa. Så köpte blommor på vägen hem och bestämde mig nu ska det försökas igen, det kanske inte är henne det är fel på, kanske bara hennes elaka mor. Har haft en hyfsad helg och så när vi tittat klart på tv serien vi följt så frågor hon om en aktivitet vi ska göra imorgon, jag säger att ja den ska vi göra så vi pratar lite om det och sen exploderar hon för att det var hon som tog upp det och inte jag. Jag hade redan räknat med att vi skulle göra den utan att behöva ta upp den igen, men icke nu är man helt värdelös osv igen. Tror detta var dödsstöten för mig, dags att checka ut ur den här skiten.

Drickandet har ju inte gått så bra heller, det tär mer på mig när jag försöker vara vän med henne så dricker efter alla lagt sig.Eller ja, dricker ju lite innan också men när jag blir själv så är det ju bara att vrida på kranen. Detta håller ju förstås inte, jag måste bort. Barnen måste också bort från henne.

Profile picture for user nystart

Trots att jag vet vad hon är och vad hon håller på med är det så svårt. Igen nu på morgonen, kommer ner till frukosten strax efter övriga i familjen och de är mitt i en diskussion om x-boxen. Min fru med kontrollbehovet måste styra exakt när barnen får använda den och hur länge, hon hade kommit på att det endast finns tid för ett av barnen att använda den i 10 minuter ikväll. De började ju genast bråka om vem som skulle få dessa 10 minuter, då hoppade jag in med det självklara svaret - ingen. Ena dottern tappar det helt och börjar bråka för hon vill spela på den ikväll, sen kommer hon med en vit lögn mot mig som hon vet får min fru att reagera - vilket hon förstås gör - för i hennes värld är det mer troligt att jag ljuger och inte min dotter som är ute efter att spela på x-boxen. Det hela spårar ur förstås och allt är mitt fel. Till slut kommer det ju fram förstås att dottern inte talat sanning, men det bryr sig inte min fru om, det är redan för sent. Hon drar in bråket från igår, det hon startade helt oprovocerat, sen hade jag tydligen inte sagt god morgon innan jag försökte medla i x-box bråket. Nej jag har faktist fått nog nu, försökte verkligen mitt bästa i 3 dagar men det ledde egentligen bara till mer smärta och mer drickande. Hon stod och skyllde på barnen att vi kommer skiljas, det är deras fel och mitt förstås. Hon har inte gjort något fel över huvud taget. Hon hotade med att hon ska gå till en advokat för att dra igång skiljsmässan, jag hoppas verkligen hon gör det - dock tror jag inte hon gör det utan kommer vänta ut mig och sen skylla allt på mig. Jag ska iallafall förbereda mig, stannar jag här i ett år till tror jag inte jag kommer leva längre.

Profile picture for user Li-Lo

Jag hoppas att det är okej att jag skriver till dig. Du har varit med oss några år, delat med dig av dina erfarenheter och stöttat andra.

När jag läser dina första inlägg från 2015 så blir det tydligt att du förändrat dina alkoholvanor markant. Nu står du inför en annan stor förändring låter det som. Du vill inte längre "kriga" om vad som är rätt eller fel eller vem som är skyldig eller inte. Dina barn lever i en konfliktfylld miljö och för dig blir det en trigger att dricka. Du är mån om dina barn och nämner dem ofta här, jag undrar om de har något annat stöd än dig och deras mamma? Kanske behövs det inte samtidigt är det ofta svårt för barn att själva be om stöd då de är lojala sina föräldrar. Barn säger ofta att "allt" är okej om någon frågar. Lika ofta kan de tro att de är orsaken till bråk, att det är deras fel. Barn behöver så att säga aktivt stöd från sina föräldrar för att kunna ta emot det samt få höra ofta av sina föräldrar att det inte har någon skuld i att mamma och pappa inte kommer överens eller dricker. Tecken på att de inte mår bra, kan vara mer konflikter mellan syskon, magont, huvudvärk, inte vilja ta hem vänner, inte själva gå hemifrån för att "passa" på sina föräldrar, stökigt i skolan osv.

Vad tänker du om det jag skriver? Vad tror du kan vara ett bra stöd för dina barn nu oavsett vilka val du gör nu?

Avslutar med att säga att du är en kämpe, det är många gånger du skrivit att du vill fly in i ruset men avstått!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user nystart

Skriv till mig varje dag om du vill. Tack för ditt jättefina meddelande. Jag ska försöka svara mer utförligt. Jag vet inte var detta slutar men jag vet var det inte kan sluta. Kram till dig Li-Lo

Profile picture for user nystart

Hur ska man kunna göra en reboot om man hela tiden har någon som sätter krokben för en? Igen, mådde rätt okej och bestämde mig för att nu får det vara dags. Nu lägger vi ner den här skiten och försöker även hantera kärringen. Höll mig undan lite först imorse då jag ätit stark mat igår, då brukar hon klaga på att jag luktar illa. Då blir man kallad lat, sen får man ändå skit för att man luktar illa, sen blir man kallad gris och som grädde på moset lögnare för hon har fått flr sig att jag sagt något jag inte sagt. Sen att hon går och berättar för barnen att jag är en lögnare och en illaluktande gris gör ju inte direkt att man mår bättre. Vore det inte för just barnen vet fan om jag inte hade klappat till henne, men nej man är ju trots allt för snäll även om ilskan kokar.

Hur som helst, jag måste kämpa på med att inte dricka. Har inte alls gått bra sista tiden men behöver en start nu med iallafall några dagar i rad nykter. Kroppen tar stryk, psyket tar stryk, med lite nykterhet kanske jag även kan se nyktrare på situationen hemma.

Och till dig Li-Lo, jag återkommer till dina frågor, tack igen för ditt meddelande ovan.

Profile picture for user nystart

Största problemet är att jag dricker alldeles för mycket whiskey, har lurat mig själv i flera år att man inte blir fet av whiskey jämfört med öl. Vin dricker jag ju förstås också, men håller jag mig bara till vin så går det åt alldeles för många vinflaskor, det är ju lättare att göra sig av med ett par helrör och ett par flaskor vin i veckan istöllet för 15 flaskor vin, för att inte tala om hur många flaskor och burkar det handlar om när man dricker öl. Jag tror dessutom att min reflux jag fått, kommer från whiskeyn, dricker jag "bara" öl och vin blir den bättre. Så mitt första steg, första steg liksom när man försökt ta det så många ggr, så mitt första steg blir att sluta dricka whiskey, att inte köpa hem det där djävla helröret. Nu ligger jag ju farligt till ändå med många finare flaskor hemma, men jag brukar "snåla" med att öppna dem, onödigt att dricka dyr whiskey när man ändå barfa dricker av en anledning, och det är inte för att det är gott.

Jag och frugan kör något slags maktkamp just nu, ingen av oss vet hur det kommer sluta men båda vet att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Jag tycker synd om henne samtidigt som jag verkligen inte förstår henne och varför hon blir elak. Allt kommer från hennes barndom är jag helt säker på, och hennes relation med hennes mamma. Jag har försökt få henne att bryta med sin mamma, men det är ju inte upp till mig och jag kan inte tvinga henne - men varje gång de har haft kontakt så ser jag hur min fru förändras och är riktigt nere och tar ut detta över mig. Jag har försökt att inte ta åt mig så mycket sista tiden, men bitit tillbaka varje gång hon går över gränsen. Har även bara gått ut ur rummet när hon försöker få till ett bråk, detta har faktist fungerat över förväntan då hon oftast glömt bort att hon ville bråka efter en stund och så är vi vänner trots att jag bara gick därifrån, en bra insikt att ha.

Nej förlåt för allt mitt dravel, jag kämpar som sagt på med mina demoner och försöker dra ner på drickandet, tack för att ni finns där och stöttar.

Profile picture for user Rosette

Du är mitt i en förändring av dina alkoholvanor och har samtidigt mycket annat som sker i ditt liv och som påverkar detta. Helt förståeligt att det uppstår frustration och ilska kring saker som sker. Du nämner också att dessa konflikter är orsaken till alkoholen och ringar in hur det blir som negativa spiraler. Du vill verkligen bryta dessa och du är verkligen i gasen och har tagit många steg kring det!

Jag får tankar när jag läser dina inlägg här och hoppas det är okej att jag delar med mig.

Du beskriver att ilskan kokar, om du inte varit snäll och om det inte hade varit för barnen hade du nog klappat till henne. Besvärligt att bli så pass arg och det är både klokt och modigt att skriva det här. En gissning är att det är ett sätt att försöka bli av med den ilskan och att du innerst inne hur lite det skulle ha löst i din och er situation och att det inte handlar om huruvida du är en snäll person eller inte. Vad tänker du själv kring det?

För att ta det säkra före det osäkra vore det kanske skönt att ventilera denna ilska med någon. Någon som lyssnar, är icke-dömande och kanske kan ge tips om hur du kan hantera de känslor som dyker upp när du blir så arg att du kan tänka att du vill slå till någon. Även om det är osannolikt så är bara tankarna ofta jobbiga att ha och kan på sikt ge känslor av skuld och skam som i sig kan bli ett ytterligare försvårande.

Det finns en stödlinje som tar emot samtal som handlar just om att förebygga risken för att man skulle slå till någon annan och gissningsvis kan de ge sådant stöd där. http://valjattsluta.se/ Du vet ju och känner ju bäst själv vad du är hjälpt av det var bara en idé jag fick. Hoppas det var okej att jag delade med mig av den.

En annan fundering är kring din förändringsprocess kring alkoholen, hur skulle det vara att försöka fokusera ännu mer på den och vad som hjälper dig framåt? Orsakerna är ju såklart en del i det och kan inte ignoreras men ibland är det lite enklare att försöka få ett helikopterperspektiv och påminna sig om, vad vill jag och varför? Och sedan gå åt det hållet. Du gör det redan och är medveten om att det tar energi när du ständigt påverkas av era konflikter samtidigt som du kanske är hjälpt av att besluta dig för ett ännu tydligare sådant fokus.
Nu vart det långt här, men vad tror du själv om det?

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig!

Ta väl hand om dig och lycka till!

Varma hälsningar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande, men du behöver inte oroa dig för att jag skulle använda våld annat än i självförsvar.

Mitt första fokus är att förändra mina alkoholvanor, sedan om det inte blir bättre med min fru måste jag ta ett beslut om hur det skall bli. Problemet är att jag inte vill/törs lämna barnen med henne längre tider, jag vet inte hur mycket skit hon skulle kasta på dem och om hon skulle få vårdnaden kan jag inte vara där och skydda barnen. Hon är extremt bra på att manipulera så jag tvekar inte en sekund på att hon skulle klara av att måla upp ett scenario där hon vinner ensam vårdnad - om hon vill.

Idag skall jag vara nykter iallafall.

Profile picture for user nystart

Jag har en fundering, om man druckit väldigt mycket under lång tid och sedan slutar. Hur länge efteråt kan man se i prover att man druckit mycket? Hur länge dröjer det alltså tills man kan ta ett prov och visa att man inte är en alkis? Hur påverkas prover om man skulle dricka någon gång ibland efter att ha slutat med dagligt drickande? Tänkte att om det skulle gå till en smutsig process och frun drar upp att jag är alkis, vore ju isåfall bra att kunna visa att man inte är det.

Profile picture for user Kristoffer

Fint att läsa att du håller fokus på att hålla alkoholen i schack, för att kunna vara en stabil och skyddande förälder. Såg att du hade en fråga om provsvar, närmare bestämt hur lång tid alkoholen kan ge utslag på prover efter att en har slutat dricka. Vi kan inte ge den typen av medicinsk rådgivning eftersom det är så många individuella faktorer inblandade, så det tryggaste för dig är nog att resonera med din läkare kring detta.

Allt gott
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Sisyfos

Hur är det med dig, Nystart?
Jag har tagit hjälp, tog en massa prover på alloholmarkörer men inga gav utslag. Men jag har inte druckit så ofta på senare tid heller så det var väl som det skulle. Det finns väl några prover (CDT )som visar hur konsumtionen sett ut den sista tiden före provet som jag har jag förstått det som. Det värdet ska normaliseras under en inte allt för lång tid tror jag. Och det finns några prover som är väldigt specifika på alkohol, men nåt sånt tog inte jag.
Googla alkoholmarkörer så får du mer info än du behöver. Hoppas att du får ordning på det här nu. Och att välja att inte gå till läkare för att det kanske kan synas på prover är ett mycket dåligt val tyvärr.

Profile picture for user nystart

Som vanligt, tack för dina rader och för att du bryr dig.

Det går upp och ner, mest ner tyvärr. Dricker fortfarande dock, men känner att jag börjar kunna kontrollera det bättre även om det fortfarande är för mycket. Var ute och reste nyligen och stod emot frestelsen att hälla upp dricksglas med whiskey i loungen, för mig är det iallafall ett steg framåt.

Men med frun har jag nog nått en ny botten, det värsta är att hon anser sig helt utan ansvar. Var ute och körde bil och hon tappade förståndet helt och började gapa och skrika på mig medans jag körde, till slut blev det för mycket då jag inte kunde koncentrera mig på att köra längre så knuffade undan henne varpå och attackerade mig fysiskt vilket slutade med rivsår och blåmärken. Inte ens det fick henne att fatta, det vara bara mitt fel för att jag hade knuffat undan henne och hon till och med anser att det var jag som började. Orkar inte längre, men måste få bukt med alkoholen först och främts och sedan när jag kan peka på att det inte blir bättre kan jag ta nästa steg.

Profile picture for user admi

Att kunna stå emot riskabla situationer och frestelser är ett bra steg! Ju fler situationer som du klarar av att stå emot att dricka ju bättre kontroll får du. Det är tråkigt och lite oroande att höra om situationen mellan dig och din fru. När det blir aggressivitet och våldsamheter på det sättet som du beskriver så finns det en risk att det blir värre och värre.

Vi brukar alltid ge tipset att se till att ha en väg ut ur situationen. Det vill säga att om du märker eller kan gissa att det kommer att bli bråk mellan er så försök avlägsna dig från situationen. Gå därifrån, gör ett ärende eller åk till en kompis eller familjemedlem. Aggressiva diskussioner löser i princip aldrig något. Då är det bättre att prata då hon och kanske även du är lugnare.

Försök undvika att sätta dig i en situation som du inte kan ta dig ifrån, som det blev när ni satt i en rullande bil. Det kan vara bra att planera lite innan. Vad kan du göra om du märker att ett bråk är på gång? Kan du förbereda något eller prata med någon som du kan åka till om det behövs? Kanske kan du t om förvarna din fru och säga att du kommer gå därifrån om det blir bråk på det sättet igen?

Du verkar ha en knepig sits. När jag läser det du har skrivit så tänker jag att du har mycket att förlora på att ett bråk skulle urarta och leda till händelser som du ångrar eller som kan vändas emot dig. Hoppas att du kan ha nytta av något av det som jag skrev ovan. Om du hellre diskuterar det privat så kan du skriva ett meddelande under frågor.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Profile picture for user Sisyfos

Ja, jag bryr mig och jag blir uppriktigt bekymrad över er situation och över din situation. Det är nog svårt att försöka få bukt med drickandet om man inte har den oro runt omkring sig som du har och att leva med en tickande bomb som du gör låter hemskt. Du har skrivit tidigare att du troligtvis är en HSP, jag känner igen mig i det och har otroligt svårt att inte försöka styra upp när människor runt om kring mig blir stressade eller frustrerade över något. Jag får ett stresspåslag av deras mående och får jobba med mig själv för att inte ”lägga mig i”.
Din situation är så oerhört mycket värre. Hon tvingar in dig i sitt mående och där är ni nu. Klagar hon på att du dricker? Hotar hon dig med det nu? Vi har tidigare haft ganska likartat förhållande till alkohol har jag fått intrycket av och jag dricker mycket sparsamt nu och det syns inget på alkoholmarkörerna. Du kan också sluta. Räkna vita dagar och öka den varje vecka. Precis som du skriver så går det att välja bort. Tror att jag t.o.m. hällt ut. Men det är svårt när man måste koppla bort sitt huvud för att man inte orkar med livet omkring.
Magnus här på ah sträckte ut en hand. Ta den, för dig, dina barn och även din fru. Det låter ohållbart och jag vet hur svårt det är att sluta även om det inte är kaos runt omkring. Och som jag har skrivit tidigare, du verkar vara en så fin person. Låt inte alkoholen ta över det.

Profile picture for user nystart

Tack till både Magnus och Sisyfos för era meddelanden. Båda värda hur mycket som helst. Jag tror faktist det gått in lite i min frus huvud att det som hände var oacceptabelt även om hon vägrar erkänna det. Helgen har varit bättre så kanske kan det gå i rätt riktining. Just nu hoppas jag att hon kan hålla sig lugn ett tag så jag kan släppa stressen runt hennes beteende och koncentrera mig på att må bättre själv. Denna veckan har jag som mål att få in några nyktra dagar, helst hela veckan men dumt att sikta för högt så tar en dag i taget. Jag ska även försöka pallra mig till gymmet några dagar, har även bokat in massage en kväll för att riktigt sätta fokus på mitt eget välmående. Sen om jag trampar på en mina som briserar så ska jag försöka att hålla huvudet kallt och inte stressa upp mig.

Tack till alla som bryr sig.

Profile picture for user nystart

Har laddat upp med hela reparationskittet nu, bara att köra så det ryker. L-Glutamin, B-Vitamin, Milk Thistle och Q10 till att börja med. Några fler vitaminer som kan rekommenderas efter en längre tids drickande?

Pratade även lite med frun och jag är ganska säker på att hon är inne i en djup depression just nu. Hon vägrar dock gå till läkare då hon inte tror medeciner hjälper, eller att hon blir fast med medecinerna och att prata med någon tror hon inte hjälper heller. Jag vet inte hur jag ska kunna övertala henne att söka hjälp, kanske genom att jag själv söker hjälp mot min egen depression (ganska säker på att jag har en släng av depression och att det är en del av anledningen till mitt drickande). Hur som helst, hjulen har satts i rull och nu finns bara en väg och det är den mot ett bättre mående. Jag säger inte att jag ska bli helnykter, det är ett för stort steg just nu, men jag ska fylla på med vita dagar och må bättre både fysiskt och psykiskt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har skov av depression. Årstidsbunden i yngre år, utmattningsdeprimerad två gånger, och perioder av depression från och till däremellan. Förlamande jobbigt.

Jag är helt säker på att jag ”ärvt” en nedsatt nivå av serotonin av min pappa. Han var deprimerad större delen av sitt liv. Självmedicinerade med alkohol, som gjorde depressionen värre.

Jag skulle aldrig klara mig utan SSRI-medicin, som höjer serotoninet. För mig är det som gips på ett brutet ben. Men försöker jag sluta med medicinen kommer tyvärr depressionen tillbaka, så jag vågar inte sluta med medicinen.

Nu när jag är nykter hoppas jag att hjärnkemin stabiliseras. Alkoholen fuckar upp serotoninsystemet. Nivåerna stiger under ruset och störtdyker dagen efter. Även dopaminet, som är ett ”igångsättningshormon” påverkas. Man blir apatisk och håglös.

Och det tar lång tid av nykterhet innan systemet stabiliseras. Har jag läst.

Samtal hos psykolog har jag haft regelbundet i många år, av typen KBT (kognitiv beteendeterapi). En viktig sak vid depression är nämligen att faktiskt GÖRA saker, sätta upp små delmål, verkligen tvinga sig att planera in saker, umgås, träna osv. Till slut vänder det, det gör det alltid.

Kost, motion, sömn är förstås viktiga byggstenar i grunden.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt svar. Hur fungerar SSRI-medecin och finns det biverkningar? Vad jag hört så börjar man ta t ex betablockare så kan man aldrig sluta med dem, eller är det också en myt? Nu vet jag inte om dessa är samma sak eller inte.

Profile picture for user Andrahalvlek

Att betablockerare och SSRI är samma sak alltså.

SSRI innebär att upptaget av serotonin ökar i hjärnan. Det är lågt serotonin som gör att man blir deprimerad.

Alkohol ökar serotoninet, då mår vi toppen. När vi är bakfulla störtdyker nivåerna, då mår vi botten.

Det som medicinen gör är att det påverkar receptorerna i hjärnan som tar emot serotonin att ta emot serotonin-molekylerna som finns fler gånger. Det finns inte så många, men de återanvänds med hjälp av medicinen. Enkelt förklarat alltså, jag är ingen läkare.

En vanlig biverkan är att man mår mycket sämre när man har börjat med medicinen. Svår ångest blir ännu svårare. (Men en del reagerar inte alls negativt.) Det tar normalt två-tre veckor innan kroppen vant sig. Samma sak när man höjer eller sänker dosen.

Det är därför väldigt olämpligt att sluta med medicinen abrupt. Och jag är tveksam till att sluta överhuvudtaget eftersom jag ogärna vill tvingas börja med medicinen igen, med tanke på hur jobbigt det är att sätta ut och in den.

Senaste tio åren har jag trappat ut sakta några gånger. Efter tre mån har jag blivit deprimerad igen. Allt känns nattsvart. Inget annat har förändrats i mitt liv. Därför har jag dragit slutsatsen att bristen är kronisk hos mig. Vissa behöver insulin för att må bra, jag behöver serotonin.

Man får motverka de jobbiga biverkningarna med träning, det är effektivast. Och sen får man härda ut helt enkelt, ha tillit för att det blir bättre.

Med medicinen funkar jag normalt. Känner mig varken avtrubbad eller euforisk.

Efter några månaders nykterhet hoppas jag dock kunna trappa ut medicinen igen. Eftersom alkoholen fuckar upp serotonin-systemet så hoppas jag att det ska läka nu när jag är nykter.

Profile picture for user nystart

Vet inte vad som hände, mådde på topp och plötsligt slog det slint och autopiloten köpte hem ett helrör med whiskey. Refluxen tillbaks som ett brev på posten och jag fattar fortfarande inte vad som hände, 2 kvällar med en date med den där flaskan (och vin förstås). Undrar om inte enda vägen ut är totalstopp och att söka hjälp, men jag törs inte erkänna det för mig själv och där liggert problemet. Hur mpnga gånger jag än sagt att jag kapitulerar eller fått nog osv så har jag aldrig vågat erkänna fullt ut för mig själv. Om jag är alkis och inte kan dricka mer, tänk på allt gott jag går miste om? Den där fina champagnen, den nya IPAn alla pratar om, det där fylliga röda till köttet....... den där halvlitern med whiskey som gör att jag tappar omdömet, missar flyget, mår skit dagen efter, slutar med bråk med frun, tömmer plånboken...... ja egentligen är det ju ett ganska enkelt val om man tittar på för och nackdelar, dum i huvet är man ju. Har allt som oftast börja dricka tidigare och tidigare på dagen när jag är ute och reser, på en flygplats är det ju ingen som höjer på ögonbrynen om man dricker öl på förmiddagen (kl 9 liksom), fortsätter att dricka tills man kommer fram och är lagom mosig och sedan bara fortsätta. Dricker aldrig dagtid när jag är hemma, startar aldrig före kl16 och blir aldrig eller oftast inte full förrens alla gått och lagt sig. Det som skulle bli en skärpning har egentligen bara rullat på, slutade som sagt med starkspriten men plötsligt kom ett sånt där sug som bara inte kunde stoppas. Usch.

Ursäkta allt dravel igen, vet inte vad jag ska skriva men ett slut måste det bli.

Profile picture for user nystart

Det jobbigaste är ju att jag sitter med alla pusselbitar och vet precis vad jag borde göra, men varför gör jag det inte frågar jag mig hela tiden. Hur jag än vrider och vänder på det verkar jag alltid glömma en av pusselbitarna vilket alltid leder till samma resultat. Jag glömmer gång på gång den viktigaste biten, den att det inte går att bara sluta utan samtidigt måste ett substitut fram. Det går inte att bara traska runt i huset utan något att göra, då blir tristessen för stor och flaskan åker fram. För att lyckas måste jag lägga upp ett schema med aktiviteter, belöningar osv. Jag måste ha en anledning varje kväll att inte kunna dricka, ska det vara så djävla svårt?

Profile picture for user Andrahalvlek

Du har alla pusselbitar. Upp på hästen igen!

Visst är det mycket alkoholrelaterat som du får avstå från om du blir nykter, men det man ev går miste om ifall man fortsätter att dricka är värre. Hälsa, jobb, relationer. Det var där jag landade till slut.

Ska inte ropa hej på något sätt, bara nykter dag 19 idag. Men jag är nyfiken på att samla på mig nyktra erfarenheter. Det känns verkligen som beslutet är väl grundat inifrån och ut.

Profile picture for user nystart

När man får skit för allt oavsett vad man gör känns det ju som det kvittar. Kan ju lika gärna ha henne klagandes på att jag dricker för mycket än att få skit för något annat. När jag är nykter så klagar hon på att jag jobbar för mycket, är på gymmet för mycket, är nere i affärn för mycket, reser för mycket, lagar mat för länge, slösar tid på att leka med barnen i parken, slösar för mycket pengar på XY och Z. Känns så otroligt jobbigt att lägga så mycket energi på att komma undan drickandet och sedan få precis lika mycket skit ändå för något annat, kan ju lika gärna fortsätta dricka och få skit för det, det är iallafall lättare att acceptera då det iallafall är sant. Har precis haft en sån där omgång med henne igen, samma sak varje gång - att jag inte lär mig alltså - denna gången kom det lite som en blixt från klar himmel igen. Plötsligt säger hon bekanta till henne har sagt att jag flyger för mycket och ska tänka på flygskam. Då jag inte höll med så spårade det ju förstås ur och slutade med att jag inte bara skulle sluta flyga men också be om ursäkt för att jag inte höll med och sen blev jag förstås kallad fet och ful och resten igen. Varför hart jag inte flyttat eller kastat ut henne?

Profile picture for user Andrahalvlek

Det låter onekligen som ni förpestar tillvaron för varandra ? Kan du försöka beskriva samma sak för henne som du just beskrev i ditt inlägg? När ni har en lugn period. Du ska inte ta upp det under bråk.

Profile picture for user nystart

Nope, fungerar inte. Har sagt till henne hure många ggr att jag inte accepterar hur hon behandlar mig men hon antingen skiter fullstänigt i det eller behandlar mig ännu sämre. Har väl i princip kastat in handduken, tycker inte att man ska behöva böna och be för att ens andra hälft skall behandla en med respekt. Får härda ut en stund till men måste ta ett beslut om jag ska försöka kasta ut henne eller om jag ska fly.

Profile picture for user nystart

Jag behöver absolut ta tag i drickandet, jag behöver vila utan alkohol. Men utan snuttefilten blir det dagliga livet med frun outhärdligt. Dålig ursäkt ja visst men det är stressen här hemma jag inte klarar av, att vandra på det där minfältet och hennes humör kan skifta från bra till dåligt till bra 5 ggr om dagen. Vore lättare om hon var elak hela tiden istället för att varva elakheterna med att vara bra, det gör en bara konfunderad och helt omöjligt att kunna ta ett beslut och hålla fast i det. Jag funderar allvarligt på att boka en semester själv för att vila upp mig, är dock rädd för mig själv att jag bara skulle utnyttja det till att dricka ändå.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, det låter outhärdligt ditt liv med frun. Nu har ni nog också hamnat i en extremt ond cirkel och hon skulle kanske kunna finnas här på anhörigsidorna.
Och ja, det skulle nog vara bra för dig att åka iväg och ta hand om dig själv och få perspektiv. Du kanske skulle kunna åka på nån temaresa med hälsoperspektiv eller nåt så att du inte kan dricka. Förstår din oro och det vore ju helt meningslöst om du drack på en sån semester.

Profile picture for user nystart

Tack igen för att du bryr dig Sisyfos. Jag har faktist tittat lite på just såna semestrar, dock inte mer. Ett alternativ som kanske skulle funka bättre är att skicka iväg min fru på en semester. Hon skulle behöva det, men sen har jag försökt med detta flera ggr utan att hon vill - konstigt tycker jag då hon skulle kunna koppla av ordentligt och kanske får lite mer lugn. Lugn är vad vi behöver, men hon stressar upp sig över minsta lilla grej, och om jag inte är med på noterna direkt så målas jag svart och blir en fiende. Vi hade ett ganska allvarligt samtal igår om att vi inte kan fortsätta så här, men hon hamnade i bråk med ena dottern direkt imorse - jobbigt läge då jag egentligen höll med dottern men om jag inte är med i enad front hamnar jag mitt i skottlinjen och det blir mig hon bråkar med. Jaja, bara att fortsätta minimiera skador för tillfället. Jag vet ju var jag vill hamna, dock hittar jag inte riktigt ur ur labyrinten trots att jag hart både karta och kompass och alla pusselbitar.

Tack igen för att ni alla bryr er.

Profile picture for user Andrahalvlek

Ingen av er mår bra i detta ? Ni kanske ska prova parterapi? Inte för att hålla ihop, utan mer för hur ni ska bryta upp på skonsammast sätt.

Men jag vidhåller - ingenting blir bättre för att du dricker. Tvärtom.

Profile picture for user nystart

Tack igen för att du skriver. Du har helt rätt, inget blir bättre med att dricka. Orkar inte riktigt skriva just nu, är nere i ett svart hål - tror dock jag måste kapitulera nu och slutligen erkänna för mig själv att jag en alkoholist och att jag inte kan dricka normalt. Visst det funkar ju oftast bra men sen kommer det en karatefylla som jag planerat in i minsta detalj. Men det är inte bara dessa fyllor som ställer till det, jag har blivit väldigt lättirriterad och lätt väldigt arg, jag tror detta kommer dels från drickandet men också från min relation med min fru. Men kanske om jag lyckas bli nykter så kanske det blir bättre med henne också, det kan iallafall inte bli sämre.

Började skriva lite om min senaste fyllebravad men raderade det då det är lite för färskt och alldeles för pinsamt att dela just nu. Den personen vill jag inte träffa igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Ibland är det svårt att se skogen för alla träd. Det enklaste är att börja med en sak. Pulshöjande träning tex, det kommer att hjälpa upp både ditt humör och bättra din sömn. Kost är en annan viktig pusselbit.

Din irritation och ilska kan antingen bero på abstinens eller depression. Ett läkarbesök hade nog varit lämpligt. Du kan behöva SSRI, som gips på ett brutet ben inledningsvis.

Alkoholen gör att serotonin (må-bra-hormon) stiger, men dagen efter störtdyker det. SSRI är en medicin som höjer serotoninet. Har man lågt serotonin är det vanligt att man självmedicinerar med alkohol.

Styrkekramar i massor till dig!

Profile picture for user nystart

Det är viktigt att försöka få till rutiner och boka in saker som omöjliggör eller försvårar möjligtheten till att dricka. Förut försökte jag tex alltid ta bilen till flygplatsen så att jag aldrig kunde dricka på iallafall hemresan, detta fungerar inte nu då min fru behöver bilen när jag är borta. Boka in träningspass på kvällstid vore också väldigt bra, men har ofta tränat tidigare på dagen och känner mig då så nöjd med att ha tränat att jag kan unna mig alkohol, hål i huvudet jag vet. Sen går det så fort att tappa fotfästet när man får elaka kommentarer kastade i ansiktet på en. Det måste jag jobba på också. Men fokus just nu är att ta en dag i taget och verkligen satsa på att vara nykter, inte komma med dåliga ursäkter. Ikväll måste det bli nyktert, funderar just nu på hur jag kan fylla kalendern ikväll för att hålla mig undan möjligheten att korka upp.

Profile picture for user Sisyfos

Lättirriterad, det låter inte så bra i mina ögon. Alkohol påverkar ju hjärnan och alla typer av personlighetsförändringar i nyktert tillstånd är nog viktiga att ta på allvar. Sen har det säkert en hel del att göra med att du befinner dig där du är.
Vad kan du ägna kvällarna åt? Ja, det är ju den eviga frågan... och svaret är ju rätt komplicerat. Ibland behöver jag bara vila... och just det har ju varit förknippat med alkohol. Men lösningen är ju då heller inte att sysselsätta sig. Och om man gör det så måste det ju vara att göra något du mår bra av. Kan du göra nåt med barnen? Åka o bada? Läsa bok etc? Gillar du serier? Gillar du och din fru nåt som ni kan göra gemensamt? Lyssna på alkisdpodden kanske? Inte jätteansträngande, men där får man också en del tankar.
Ja, hur som helst. Lycka till nu. Tror att vi kan greja det här.

Profile picture for user nystart

Problemet ligger i att min fru ser problem och jobb överallt, dvs hon stressar runt och allt ska göras på en gång. Försöker jag hjälpa till blir det än värre då jag enligt henne antingen inte gör jobbet tillräckligt bra eller att det är hennes jobb och om jag gör det känner hon att jag inkräktar på hennes domän. Allts skall dessutom göras exakt enligt hennes beskrivning, hur kass den än är. I detta läget har jag egentligen 3 alternativ, antingen springa runt och desperat hitta egna jobb att göra, lämna huset, eller alternativ 3 dricka alkohol och försvinna i dimman och bli immun mot hennes stress. Väljer jag alternativ 2 slutar det alltid med att jag får skit för att det blivit kaos när jag lämnat huset, att få med barnen på något är inte aktuellt då hon skapat ett schema som måste hållas till 100%. Alternativ 1 funkar ibland, men får ju ingen ro av att jaga runt själv och hitta på jobb efter en hel ardbetsdag dessutom. Tyvärr faller det oftast på alkternativ 3 då jag helt enkelt inte orkar ta kampen.

Men annars skulle den optimala kvällen vara att gå och träna, sedan äta och kolla på någon tvserie. Nu följer vi en serie, men den brukar vi inte titta på förrens sent på kvällen så det är innan dess jag måste bryta.

Profile picture for user Se klart

Har inte läst hela din tråd så därför kanske mitt inlägg inte är helt relevant men jag testar och tänker att just här på forumet är det okej, att testa tankar alltså.
Jag har jobbat en del med ledarskapsutbildningar, och oavsett forskning, nya rön eller teorier, så finns det en tanke som alltid fungerar- i alla organisationer.
Och det är att fokusera och lägga kraften där man kan påverka.
Och alltså ingen annanstans.
På så vis får man inflytande. Över vad det nu är man vill ha inflytande över.
För mig funkar detta ganska bra även i vanliga livet.
Jag tänker att du har gjort så otroligt många försök att få till stånd förändring hos din fru, och mellan er. Men ibland är den enda vägen att kapitulera- inför det som ligger utanför sfären för påverkan.
Och om all kraft, istället, läggs på det som går att påverka; dvs ditt drickande. Så kan det tänkas att du får så mycket makt över ditt liv att du kan förändra det. Så som du själv önskar. Att ha makt över sitt eget liv, det är stort.
Önskar dig massa gott och kraft!

Profile picture for user Min tur

Hej nystart
Jag vet inte om du kommer ihåg mig. Jag skrev på forumet 2015 tror jag det var. Vi peppade varandra en del du och jag. Jag hade alias ”orka”.
Jag har genom dessa år jobbat en hel del med mitt alkoholberoende och det tog mig lång tid att kunna benämna det som ett beroende för mig själv. Usch ja! Det känns jobbigt att se den delen av sig själv men man är ju så mycket mer oxå!! Så mycket mycket mer än bara sitt beroende?
Jag är mamma, dotter och vän. Och jag är omtyckt, accepterad och älskad. Jag är oxå jobbig, krävande och lite överviktig?
Men jag är beroende och jag har inte klarat av att sluta på egen hand. Jag har brutit så många löften till mig själv och gjort mig själv så illa! Hällt i mig vin och ren sprit för att orka med mig själv och mitt liv. Sårat och svikit de jag älskar mest av allt och det gör mig så, så ledsen.
Nu har jag tagit hjälp och insett hur många duktiga och kompetenta människor det verkligen finns, som kan och vill hjälpa. Som inte alls tycker att man är värdelös. Som inte alls har svårt att förstå och som hjälpt mig med mitt självförakt.
Jag är nykter sedan 8 dec. Jag äter antabus och går i samtalsgrupp en ggn i veckan.
Nu blev detta lite av saker som kanske skulle hamnat under en egen tråd.. ursäkta för det men när jag såg ditt alias här ikväll kände jag att jag ville skriva dessa rader till dig.
Du sliter och kämpar! Och du vill! Nystart, det finns hjälp att få?att hela tiden misslyckas är för djävla förödande för självkänslan.
Kram Sara

Profile picture for user nystart

Så klart jag kommer ihåg dig, jag har ofta tänkt på dig och undrat hur du har det. Tack så otroligt mycket för ditt inlägg i min tråd, jag är glad att det verkare ha vänt och går bra för dig nu. Det går ju upp och ner för mig, och visst har du rätt i att det känns fördjävla dåligt att trots löften till mig själv så bryts dem utan att jag riktigt förstått det förren det är för sent. Jag funderar allvarligt på att söka hjälp, men jag vet faktist inte riktigt om jag ska söka hjälp för drickandet primärt eller för min relation till min fru. Som jag skrivit så många ggr i denna tråden är jag säker på att om jag redde upp det med min fru (på ett eller annats sätt) så har jag goda chanser att göra mig kvitt med alkoholen.Dock är jag inte lika säker på att om jag bryter med alkoholen så läses problemen med min fru, och löser jag inte dem lär jag förr eller senare börja dricka igen.

Och igen, så glad att se dig igen Sara, jag har saknat dig! ❤️

Profile picture for user nystart

Jag har kapitulerat. Jag orkar inte mer. Allt frun gör är att gapa och skrika och klaga och nedvärdera mig. Jobbet är skit, ingen som värdesätter vad jag gör, en kund klagade på mig häromdagen, helt obefogat och jag hade agerat precis som jag blivit sagd att göra, ändå går de andra bakom ryggen på mig och ingen står upp för mig. Har ingen jag kan prata med, ingen som bryr sig. Alla är så förbannat själviska, har försökt berätta förut hur jag jobbigt allt är för mina föräldrar, men allt de är intresserade av är att prata om vädret.

Igår drack jag mer än jag gjort på länge, orkar inte mer.

Profile picture for user Andrahalvlek

Vill ge dig ett boktips! ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Den känns precis skriven till mig - och jag tror att du kan känna igen dig massor också. Finns som ljudbok på Storytel.

Profile picture for user nystart

Ingen ide att tycka synd om mig, jag har satt mig i denna sitsen själv. Jag måste lära mig att hantera livet utan alkohol. Kan jag inte hantera min fru måste jag flytta eller kasta ut henne, inte supa.

Jag har funderat på just den boken förut, kanske skulle slå till.

Profile picture for user nystart

Har gjort en deal med frugan, jag slutar dricka och hon slutar klaga. Vi får se hur det går från hennes sida, men jag är helt inställd på att klara min sida. Hade egentligen tänkt satsa stenhårt på att gå ner i vikt, men till att börja med så skiter jag i vikten och fokuserar enbart på att inte dricka. Därför ska jag nog unna mig en riktigt rejäl pizza ikväll.

Profile picture for user Andrahalvlek

Låter som en kanonbra deal ? Och vara nykter är mycket viktigare än att gå ner i vikt. Plus att alkohol innehåller en hel del kalorier, så du kanske går ner i vikt också genom att sluta dricka. Vinn-vinn ?

Profile picture for user Se klart

Hey!
Testa en tanke; att lita på att era löften om, och behov av, förändring är tätt förknippade.
Hon vill lika lite bråka som du vill dricka.
Ni tvingar varandra in i beteenden och roller som ingen av er tycker om. Jag tänker att tillit är en viktig fråga här. Pratar ni om sånt?
Kan jag lita på att du inte dricker? Kan jag lita på att du inte klagar, och är missnöjd med mig?
Ibland är frågor, svar.
Jag testar tankar här, och hoppas ok!

Profile picture for user nystart

Sov som en gris inatt, alltid lika skön känsla när man vaknar upp utan att vara bakis.

Profile picture for user Ullabulla

Som anhörig här.
Jag har följt din tråd lite på avstånd och känner med både dig och din fru.
Att vara anhörig till en som dricker är tufft.
Man känner sig bortvald och icke prioriterad.
Arg missnöjd och i konflikt med världen.
Just för att man inte kan tvinga en annan människa till att vara nykter.

Fina rader i alanonbok är:
Utan att vara medvetna om det så blir vi bittra och oresonliga.
Vi tappar sakta vårt förstånd.
Jag säger inte att det gäller din fru.

Men jag minns hur jag körde med mitt ex när han var nykter.
Då skulle han minsann få betala för de onyktra kvällar han "tvingat" på mig.
Då skulle mina drömmar och önskningar infrias så att jag skulle stå ut genom nästa period av fylla.
Kanske det är så för din fru,kanske inte.

I mitt fall var allt detta omedvetet.
Jag hade inte koll på att vi dansade denna destruktiva dans förrän efter vi brutit.
Lycka till med era löften till varann.

Som grädde på moset ett litet tips:
Kanske fråga din fru varje dag. Vad kan jag göra för dig idag?
Kanske hon börjar ställa samma fråga till dig så småningom?

Profile picture for user nystart

Tack för vad du skriver, du kan nog ha rätt delvis. Jag försöker fråga henne varje dag vad jag kan göra för henne, men kanske inte tillräckligt? Har inte tid att skriva mer just nu men käkade en ostmacka när jag normalt brukar ta ett glas, jag tror mycket av mitt drickande handlar om att jag är hungrig och har förväxlad hungersug med alkoholsug. Räknar med att vara nykter resten av kvällern också.

Profile picture for user nystart

Det blir lätt att allt fokus hamnar på just alkohol när man försöker ta tag i det. T ex om jag har något bokat om ett par veckor som kommer innehålla alkohol har jag ofta (alltid) tänkt eftersom jag säkert kommer dricka då kan jag lika gärna dricka nu också. Jag har 2 såna events i mars. Tänker tvärtom nu, hoppas det håller, att om jag dricker då så dricker jag då och tar det då, just nu ska jag inte dricka och framtiden berör inte nutiden. Nykter några dagar nu iallafall och går igenom samma symptom som alla andra gånger jag slutat. Mår så bra men är trött och känns som jag blivit överkörd av en ångvält.

Profile picture for user nystart

Då var benen undansparkade igen, hela dagen från frukost har hon klagat på allt och alla. Orkar inte med den här skiten, lika bra att dricka sig full då det ändå kvittar.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, Nystart... en samvetsfråga i all välmening... var det skönt att hon inte höll sitt löfte så att du kunde skylla på henne när (eller om) du bröt ditt?
För det spelar ju roll om du är nykter, för dig framförallt. När man kommer bort från alkoholen, vilket jag lyckats hyfsat med på senare tid så blir det ännu mer tydligt. Jag har roligare, tycker bättre om mig själv, får mer energi etc när jag är nykter. Antar att du egentligen får samma effekter om du håller upp en lite längre period. Så det kvittar verkligen inte när du väljer att dricka. Du fightas på två håll nu, klart att det är lätt att det blir övermäktigt, men kvittar gör det inte.

Profile picture for user nystart

Nej det var inte skönt någonstans, jag blev så besviken så jag kan inte ens beskriva det. Barnen lika besvikna då de hamnade i samma skit. Ja jag har druckit ikväll, men inte blivit full som jag skrev. Efter att frun gått och lagt sig, då hon ignorerat oss allla och kastat tillräckligt skit så lät jag barnen vara uppe mycket längre än vad hon tycker är OK. Känner mig väldigt nära dem och har kärklek även då jag druckit, jag är garanterat den som låter barnen vara barn - min fru inte så. Kan inte skriva alla detaljer då det skulle bli en roman, men jag VET att jag skulle hantera alkoholen utan henne. Igår var allt jättebra så trodde på att vi kanske skulle kunna reda upp det här, men redan vid frukost imorse som sagt så spårade det ur.

Men som svar på din sista mening, nej det kvittar inte men det känns så.

Tack för att du finns Sisyfos

Profile picture for user nystart

Spårade ur ännu mer idag, hon lyckas köra terror på båda ungarna och ingen av dem förstår vad hon håller på med. Tog med dom ut hela eftermiddagen för att låta dem ha kul, de berättar att de tycker det är tråkigt att deras mamma aldrig gör någut kul med dom utan bara pressar dom med läxor och allt annat de behöver göra. Slutar med att det blir bråk när det är dags för mat och allt är mitt fel osv, vet inte hur det kan vara mitt fel att hon ber båda döttrarna att dra någonstans. Tydligen är huset enbart hennes och om någon ska flytta är det jag, dock säger båda döttrarna att om vi flyttar isär vill dom bo med mig. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Profile picture for user Min tur

Som svar på av nystart

Hej igen nystart
Sist jag var med på forumet var jag i ett förhållande som inte var bra för mig. Riktigt hur destruktivt det var såg jag inte förrän jag lämnade det. Än idag bearbetar jag det. Han var inte elak på ett verbalt eller fysiskt sätt. Han älskade mig inte helt enkelt. Inte på det sätt jag vill och behöver bli älskad. Han levde med mig och sa en massa fina saker men han fanns aldrig där. Jag var lämnad ensam och han ville inte förstå eller ta del eller stötta mig. Jag bad honom om hjälp flera ggr. Men jag betydde inte tillräckligt helt enkelt. Min dotter for oxå illa?mer än vad jag kunde se då vi befann oss där.
Jag hade inte kunnat hitta vägen ut ur mitt missbruk tillsammans med någon som inte ville finnas för mig. Det hade aldrig gått!
Så jag förstår när du skriver att du dricker ”på grund av ” din fru. Hon eller rättare sagt er relation är en del i din problematik.
Så tror du att ni kommer att klara det tillsammans? Eller behöver ni oxå en ”nystart”...
kram?

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande, du har rätt till hundra procent i vad du skriver. Jag kan inte ens vara sjuk och hoppas pa lite sympatier eller hjälp, även om jag skulle ligga i sängen med 40 graders feber skulle det vara mest synd om henne. Därför kan jag inte minnas när jag senast tillät mig vara sjuk, förutom en magsjuka för ett par år sedan som jag inte kunde gömma undan för henne. Hon hånar mig nu för att jag föll och drack i helgen, men att hon "föll" först och bråkade och skrek har inte existerat då hon inte alls gjorde det och att jag bara hittat på - helt sjukt faktist. Idag har hon plötsligt börjat prata med oss alla igen, men helgens händelser är hundra procent mitt och barnens fel. Jag orkar inte ens bråka utan låter henne tro vad hon vill tro. Jag behöver göra upp en plan, tror inte det finns en chans att vårt äktenskap kan bli bra. Men lättast just nu är att låta henne tro att det är okej för att kunna komma på en plan. Hon har redan hotat mig med att hon tänker göra mig bankrutt och att jag inte ska få se barnen om jag lämnar henne, så det är bäst att inte göra det utan plan som sagt.

Tack igen för att du skrev!

Profile picture for user Andrahalvlek

Det låter onekligen som ni passerat gränser och sagt saker som skadat er så mycket att det aldrig går att reparera.

Men om du ska klara av en skilsmässa med allt vad det innebär på bästa möjliga sätt så måste du vara nykter ? Bättre motivation kan du ju knappast få!

Och barnen är väl stora nog att själva få bestämma var de vill bo?

Profile picture for user nystart

Jag behöver ju som sagt bygga upp mig själv innan jag kan ta en fight, troligen bör jag söka hjälp för hur jag ska hantera henne och kanske även drickandet. Nu vet jag inte hur det fungerar med vårdnaden, barnen går på mellanstadiet så antar att om vi inte kommer överens så handlar det om en rättsprocess?