Nystart Version 2

Jag har just formatterat om hårddisken och installerat ett nytt operativsystem. Det förra var i så dåligt skick fullt med patchar och servicepack, jag är tveksam till att hårdvaran skulle klara många fler år med det gamla operativet.

Jag har egentligen vetat länge att det inte går med regler och uppehåll, det måste bli ett slut och aldrig mer. Men det har alltid kommit något emellan, ursäkter att skjuta upp det bara lite till. Nu har jag fått nog, dag 1 nu och jag ser fram emot att installera nya roligare program istället för de gamla som alltid krashade och slutade på samma sätt.

Idag blir en lång dag så all hjälp och pepp är välkommen. Det blir nog många inlägg från mig under dagen.

Tack för att du läst.

Profile picture for user kvinna 38

Hej! Du har varit medlem länge här nu. Du skriver att du kan sluta dricka men har inte gjort det. Du skriver att du vill lämna men har inte gjort det. När kommer förändringen?

Dina barn lever i en hemsk situation så som du beskriver det. Har du frågat dem vad de känner? Hur mår de?

Jag blir orolig när jag läser hur barnen har det.

Om du vill skiljas och ha vårdnaden om barnen så är det tid att sluta dricka alkohol.

Om du och din fru vill ha kontakt med barnen när de blir stora så är det dags att förändra deras barndom.

Det låter hårt men blir väldigt bekymrad över hur barnen har det.

Profile picture for user kvinna 38

Jag tillägger att jag endast har varit nykter i 5 veckor. Jag och mannen har bråkat en del speciellt när jag var full. Då var mitt humör inte nådigt. Det som stärker min övertygelse att jag måste vara nykter är att jag vill att mina barn ska ha det bra, med en mamma de kan lita på som inte är full i tid o otid samt att kunna känna lugn hemma.

Jag är verkligen inte guds bästa barn. Men jag vet att det går att göra förändringar.

Profile picture for user nystart

Det är inte alltid så enkelt som att bara lämna eller sluta. Jag förkörjer hela familjen och min fru vill absolut inte förlora sin räkmacka, även fast hon påstår att ta hand om huset är ett hårdare jobb än att faktiskt arbeta. Hon har hotat att om jag begär skilsmässa så ska hon göra allt för att förstöra mitt liv. Hon har dragit känslomässiga hot att om jag lämnar henne har jag förstört hennes liv. Jag har varken vänner eller familj där vi bor, det har hon sett till. Ingen har hälsat på på flera år då hon gör att ingen känner sig välkommen här. Jag får arrangera att träffa dem i smyg för att undvika bråk. Läs även på lite om traumabonding, det är förbannat svårt att lämna även om jag vet att jag måste.

Jag har vid olika tillfällen pratat med barnen, båda förstår men med hjärntvätten hon håller på med är det ständigt kaos och ena barnet är oftast på hennes sida. Scapegoat barnet är dock helt på min sida och vill flytta med mig, hon vill helst att vi ska åka och ta in på hotell nu.

Till mitt drickande, jag ser det inte som jätte problematiskt då jag kontrollerar det just nu. Men självklart skulle jag behöva dra ner på det, men jag ramlar hela tiden då jag lever med konstant stress med drama och bråk dagligen.

Det är bara barnen som gör att jag orkar fortsätta kämpa. Utan dem hade hag nog gett upp.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det är inte ”bara” att lämna. Tyvärr är det ditt enda val. Du behöver inte fruns medgivande. Klart hon vill glida vidare på räkmackan. Att hon förstör ditt liv och barnens barndom skiter hon i. Lägg bort flaskan. Skicka in pappersexercisen. Hyr ett boende. Huka för stormen. Polisanmäl hotelser och ofredanden om de kommer.

Profile picture for user Sisyfos

Du har verkligen en jobbig situation och jag känner igen problematiken. Att parera andras känslor och mående. Att försöka skapa lugn i ett kaos. Du skriver att du har blivit väldigt ensam och då är det än svårare att få perspektiv och ta sig ut ur en ohållbar situation.
Men man kan ju ändå konstatera att det har gått mycket framåt sen du började skriva här. Att börja förstå och analysera situationerna man dricker i är ett steg i rätt riktning. Jag är fortfarande nykter. Då får man hantera andras känslor och stress på annat sätt. Jag har varit en sån som försöker se till att alla mår bra. Det är oerhört jobbigt. Det blir lite utrymme för ens egna känslor. Sen vet jag inte om lösningen är att fokusera på sig själv. Men att se mönstren hos sig själv är rätt nyttigt och svårt utan stöd.
Jag tror verkligen att du kommer att hitta en utväg , Nystart. Att röra sig är väldigt viktigt så jag hoppas du snart blir bätttre i benet. Varken alkohol eller stillasittande hjälper läkningen så du kanske kan hitta en träningsform som funkar.
Önskar dig ett stort lycka till!

Profile picture for user nystart

Tack igen för att du skriver och bryr dig. Min sjukgymnast har föreslagit någon typ av Benzo som muskelavslappnande för att hjälpa till, men det har jag inte vågat ta. Men innan jag kan gå och ta hand om mig själv ordentligt är jag ganska låst, det är jobbigt. Då min fru får göra det mesta just nu anser hon sig själv också ha rätt att skrika och bråka, blir extra jobbigt. Kommer aldrig klara av att bli nykter någon längre tid om jag inte kommer bort. Går inte att leva med någon som vid varje tillfälle försöker hitta något att klaga på och få en att må dåligt. Jag har verkligen fått nog.

Jag är iallafall väldigt glad åt att det går bra för dig just nu.

Profile picture for user nystart

Hankar mig fram just nu, försöker köra damage limitation, går sådär. Blir väldigt mycket bråk hemma, min fru skriker på barnen, jag försöker trösta dem och då tappar hon humöret med mig. I helgen blev jag till och med ganska rädd då hon hade en kopp med skållhett the i handen och jag trodde hon skulle kasta det över mig. Efter det bråket så stormade hon ut och lämnade barnen gråtandes och för mig att försöka lugna dem. Detta är ju inget nytt och har ju varit såhär en längre tid, men ju mer jag inser att jag inte längre kan vara på hennes sida ju lättare blir det iallafall för mig att stå upp emot henne. Jag har satt många ultimatum både till henne men också gränser som jag sagt till mig själv att om hon passerar dem är det slut. Hon har passerat dem med råge, och de ultimatum jag gett henne skrattar hon bort. T ex har jag sagt till henne att om hon inte tar tag i sin ilska, med hjälp av sjukvården om hon inte klarar det själv. Men hon har inga problem säger hon, dock håller inte jag och barnen med.

Min plan är att försöka överleva detta kaos ytterliggare en månad, barnen har ett par stora och viktiga saker under den tiden och jag tror att det skulle äventyras om jag gör slag i saken innan dess. Jag vill så gärna tro att jag ska kunna hitta det sista och lämna henne efter detta, det är svårt när hon är sitt bra jag, men så kommer en blixt från klar himmel och allt går åt h-e. Jag bryr mig iof inte längre och tar inte åt mig när hon skriker, men barnen gör ju det. Men tills dess måste jag försöka hålla mitt drickande under kontroll, helst inte dricka alls men det känns otroligt tufft just nu. Jag vet det är ursäkter hit och dit, men det är ju ändå bättre att dricka någorlunda kontrollerat än att bli full.

Även om jag inte kan rapportera något direkt positivt så känns det iallafall som det går rätt håll inne i hjärnan. När jag väl tar nästa steg är jag övertygad om att det kommer gå bra, utan att veta så tror jag att barnen kommer komma ner på min sida.

Profile picture for user Sisyfos

Jag tror att när du väl lämnar och går vidare så kommer det att vara en enorm lättnad. Jobbigt, ja troligen, men jag tror inte att du ångrar dig en sekund.
Undrar ibland vad det är för fel på din fru. Det måste vara nåt som inte står rätt till. Men du har väl skrivit tidigare att hon inte tog emot vård.
Tänker att du ska försöka få barnen att kunna ha kvar er båda när du tar steget. Hjälp dem med en positiv bild av mamma. Det tror jag ni alla tjänar på (även om det är svårt). Lycka till Nystart!

Profile picture for user nystart

Tack för att du fortfarande skriver i min hopplösa tråd!

Något är fel på min fru, det kan jag till hundra procent hålla med om. Jag vet att hon hade en tuff barndom där hon fick både fysiskt och psykisk misshandel, det är väl detta som varit mitt problem att jag försökt rädda henne från hennes barndom. Men, hon verkar inte förstå hur den påverkat henne utan glorifierar istället hennes föräldrar och anser att hon haft den bästa uppväxten. I min lekmansanalys så lider hon antingen av Covert Narcissistik personlighetsstörning, alternativt så är hon Bordeline. Hon lider dessutom av ätstörningar och har ett enormt kontrollbehov och är även träningsnarkoman numera. Detta leder till att hon hela tiden är hungrig och helt utmattad vilket gör att hon hela tiden blir arg. Jag fick henne att söka hjälp för detta för några år sedan och hon började gå på en klinik, de började nysta i hennes relation till hennes mamma och trodde den var orsaken till alla hennes problem, de ansåg att hon skulle behöva minst ett år i terapi. Min fru ansåg att detta var nonsens och efter ca 5 samtal så slutade hon gå. Jag har sagt till henne att om hon inte tar tag i sin ilska och söker hjälp igen så kommer jag att lämna henne, men hon skrattar bara bort det och säger att hon inte vill ändra sig.

Nu har jag verkligen nått botten med henne, hon triggar mig så enormt att det stundtals känns som jag skulle vilja gå och ge henne ett kok stryk (detta är dock något jag aldrig skulle göra). Det känns inte bra att sitta och hålla all denna ilska inom mig, och enda sättet jag kan ventilera detta är antingen genom motion eller alkohol. Just nu har jag en skada på benet som gör att jag knappt kan gå så du förstår ju vad det innebär. Häromdagen så var ena barnet på riktigt dåligt humör och betedde sig väldigt elakt, vi försökte båda två att säga åt barnet att hen gör fel. Så fort min fru såg att jag höll med henne eskalerade hon det hela till att börja skrika på barnet och kalla hen alla möjliga öknamn och svordomar. Då jag tar avstånd från detta sa jag åt henne att sluta upp vilket direkt gav effekten att hon började skrika på mig och kalla mig alla möjliga öknamn. Hon kallade mig även lat igen, vilket jag redan varnat henne för att om hon kallar mig det igen är det slut, vilket jag anser att det är. Ena barnet kom till mig igår och berättade att hon bakom ryggen på mig berättar för barnen om hur lat jag är hela tiden och att när jag sitter och jobbar så sitter jag egentligen bara och surfar och latar mig.

Men hur kan jag ge barnen en positiv bild av någon som kritiserar allt och alla och är elak vid första bästa tillfället? Jag börjar tro att jag skulle få ett bättre liv även om jag skulle förlora vårdnaden, det finns inget värde i att leva ett liv där jag blir minimerad och kritiserad varje dag, antingen direkt till mig eller att hon pratar högt om mig till antingen sig själv eller barnen.

Som jag skrivit förut, jag tror jag behöver boka ett hotell och flytta till och därifran hitta nytt boende samt kontakta en advokat samt egen samtalshjälp. Även om detta skulle innebära att hon eldar upp alla mina ägodelar (vilket jag tror hon skulle kunna göra) så orkar jag inte bry mig om materiella ting längre.

Jag vet att jag måste sluta med drickandet, men det är det enda som jag klarar av just nu då allt känns helt värdelöst.

Profile picture for user nystart

Jag försöker visualisera hur jag vill att mitt liv ska bli, hur jag vill leva. Ju mer jag tänker på detta och sätter mig in i det "nya" livet känner jag ett slags hopp och glädje inför framtiden. Jag ser ingen plats för min fru i mitt framtida liv, jagt behöver inte någon som försöker få mig att må dåligt i min närhet. Jag vill kunna sätta mig och titta på tv mitt på dagen utan att bli kallad lat. Jag vill kunna lämna ett påbörjat jobb och göra något roligt med barnen istället. Jag vill kunna gå och träna på kvällen utan att få snea blickar. Jag vill kunna göra fel ibland utan att någon skriker på mig. Jag vill inte leva med någon som försöker få mig att få dåligt samvete för allt mellan himmel och jord.

Kan jag bara ta steget till detta liv så kommer det inte heller finnas plats för alkohol på samma sätt, jag vill leva nu.

Profile picture for user Sisyfos

Kommer osökt att tänka på Kierkegaard: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”.
Det måste vara helt förödande att leva som du gör nu. Dels det som alkoholen gör med psyket, dels att leva med någon som så systematiskt talar om för dig att du är lat, värdelös och ful. Du är något annat. Hoppas din målbild kan hjälpa dig att våga.
Tror att dina barn också skulle vara tacksamma för lite lugn.

Profile picture for user nystart

Nu har händelsen som jag hade satt upp som brytpunkten passerats. Då detta är något som vi alla jobbat hårt mot så bestämde jag mig för att ge det en chans och se om det kan bli bättre mellan mig och min fru nu när pressen hon satt upp är borta. Vi började prata om framtiden och det såg hoppfullt ut, tills hon återigen tappade fattningen och började skrika på mig helt utan anledning. Gick undan och satte mig i ett annat rum, hon kommer in och ber halvhjärtat om ursäkt men menar att hon har rätt att avreagera sig för hon har jobbat så hårt hela dagen (2 timmar på gymmet anser hon vara jobb). Jag hade precis berättad för henne hur dåligt jag mår just nu och hur deprimerad och trött jag är pga mitt onda ben. Hennes svar på det var att skrika på mig och kalla mig lat, dum osv. Har sagt åt henne att jag inte accepterar det och kommer vilja flytta, men honskrattar bara och tror att jag skämtar. Hon kommer motsätta sig en separation och göra allt för att det inte ska ske, inte för att hon älskar mig men för att hon lever på en räkmacka (fast hon försöker göra sken av att hon jobbar hårdast av alla).

Mitt drickande går inte bra heller, klarar helt enkelt inte av att få lugn i ett hus där luften aldrig ligger still. Men jag måste ta en break snart, annars vet jag inte var det slutar. Problemet jag också har är att så fort jag kommer ifrån min fru en dag eller två så blir jag på ett så bra humör och det slutar med att jag dricker då också, då för att fira. Nåväl, jag vet ju att jag kan hålla uppe så det är bara att göra det igen. Gäller att ta mig fram till beslutet och vara stark, är nog inte där riktigt än men snart.

Återigen, ursäkta att jag är så svag och inte tagit tag i det än.

Profile picture for user nystart

Så trött på det här, nu måste jag ta mig ur detta. Igår anförtrodde jag mig åt henne att jag inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt. Sa att jag har ont hela tiden och kan inte sova så är trött hela tiden och att jag är riktigt deprimerad pga detta. Vad svarade hon på det? Hon fick ett utbrott och började skrika på mig att jag var lat och att hon är trött på mig och att hon är trött på att ta hand om huset medans jag inte kan gå. Idag går hon runt i huset och är irriterad och undrar vad hon gjort för att jag håller mig undan henne, sen håller hon på och gör narr av med mig och simulerar att hon har ont i benetet och klagar för barnen att jag har ont vilket är värre för henne.

Jag ska iallafall iväg och få röntgen i veckan och förhoppningsvis hittar de problemet så det kan åtgärdas snarast. Så fort jag är frisk så åker hon ut ur huset eller så flyttar jag.

Profile picture for user nystart

Nej nu är det dags att lägga bort alkoholen ett tag, funkar inte att gömma sig och dränka sina sorger med alkohol. Det finns ju så mycket att leva för, hon är inte värd att supa bort livet för. Tänkte jag börjar med att vara nykter idag, sen hoppas jag att jag tar samma beslut imorgon och sedan varje dag framåt. Gör som jag gjorde när det gick bra sist, tänker inte på hur det ska bli i framtiden bara jag är nykter i nuet.

Profile picture for user nystart

Skriver mer som en påminnelselista för mig själv här inne, men ibland när gnistan liksom inte finns där och allt känns hopplöst får jag vara tacksam för barnen. Ena barnet frågar min fru när vi ska sitta ner för lunch varför hon bara kan säga en snäll sak och sedan alltid följt ev en elak sak. Min fru svarar då varför barnet säger så och att hon sagt snälla saker till just det barnet. Barnet svarar då, ja men så som du svarade nu har du ju sagt att du inte sagt snälla saker till alla. Det sluta med att hon kallade barnet skällsord och lömnade köket för att äta i vardagsrummet. Det var nog det bästa jag någonsin hört mitt barn säga, så klockrent och ärligt. Nu är vi alla svartmålade, men jag kan ju tycka att om båda barnen och jag har fått nog av denna skit så måste det ju vara hon som ska flytta och inte jag. Men men, jag får samla styrka. Ska lägga till att det andra barnet var svartmålat imorse då hen sov bredvid mig i gästrummet inatt.

Profile picture for user nystart

Vet inte ens hur jag ska kunna skriva detta, allt har spårat ur. Kärringdjäveln (ja jag får skriva så) har tappat förståndet något fruktansvärt. Hon har startat en kampanj där hon gör allt för att få mig och ena barnet att må skit, hon har vänt andra barnet emot oss totalt. Ikväll så började "golden child" att skrika på mig och berätta hur dum i huvudet jag är, inte hennes egna ord och helt klart matade från min fru, smatidigt står kärringen bakom och njuter. Hon njuter. Att jag inte gick och gav henne en smäll på käften alltså. Ibland är det både tur och synd att man är en snäll människa. Anndra barnet som fått så mycket skit från henne sista veckorna är på bristningsgränsen, hon berättade för mig att när jag är utom synhåll så pratar min fru skit om mig konstant och "golden child" tar in varenda ord och tror på det.

Jag har iallafall bestämt mig för att lämna, men jag vet inte om jag törs låta något av barnen vara med henne med risk för både fysisk och psykisk misshandel. Jag kan inte förså hur jag hamnat i detta, gift med ett monster, ett riktigt riktigt djävla monster. Jag hatar henne mer än något annat i hela världen och ändå har jag svårt att ta sista steget. Scapegoatbarnet säger att hen inte klarar detta länge utan tänkter berätta på skolan, men tvekar för att hen inte vill att jag ska hamna i trubbel. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till, hon lär ju ändå lyckas vönda allt emot mig i slutändan så jag förlorar allt,

Profile picture for user Sisyfos

Börjar barnen bli så stora att de väljer själva var de bor? Jag tycker att du ska lämna nu, det får bära eller brista, men sanningen är ändå att om du stannar så brister det ändå. Tror att ni alla, du och barnen, behöver samtalsstöd sen. Risken är att dina barn fortsättter som de har lärt sig.
Du får en tydlig signal från ett av dina barn - hen orkar inte längre. Uppmuntrar du då att hen berättar på skolan, eller vill du inte att ditt drickande ska bli känt?
Det är sjukt jobbigt när man måste stå upp och stå för sin alkoholkonsumtion och den kan du inte skylla på någon annan. Men dina barn behöver dig nu och du kan resa dig och gå. Förstår att du är orolig, men du har klarat långa nyktra perioder och utan en gigantisk triggar i din närhet så kan du nog vara nykter.
Ni kan inte fortsätta att leva i er splittrade familj, då förlorar du inte bara allt utan också dig själv. Om hon är så manipulativ som du säger kommer hon att hitta ett sätt att vända även det andra barnet mot dig.
Jag hoppas verkligen att du lägger av med alkoholen igen så att du kan våga gå.
Kramar Från Sisyfos som nu är ca 70 dagar nykter.

Profile picture for user nystart

Jag hoppades att just du skulle ha svarat när jag loggade in, tack för att du gjort det,

Imorse var det kaos igen, golden child mobbade scapegoat och skrek och skrek för att få backning av sin mamma. När jag försöker få hen att sluta skrika så börjar frun att skratta och anklaga mig för att tappa humöret. Sen gör de tillsammans narr av mig och scapegoat springer och gömmer sig. Sen börjar frun att krypa upp för trappen och låtsas ha ont i benet som jag har haft sista tiden och de skrattar tillsammans över hur roligt det är. Scapegoat kom in till mig innan skolan och säger att hon har en klump i magen och vill berätta i skolan men törs inte för hon tror att hon kommer får stryk av mamman om det kommer fram.

Jag kommer vara nykter nu, nu gäller det verkligen för det har kommit till sin spets. Jag vet ju att ena barnet kommer vilja bo hos mig, det andra lär först välja mamman men hon kommer inte klara av att bo med henne länge. Jag funderar på att packa ihop mina viktigaste grejer och ta in på ett hotell och fixa boende, advokat, samtalstöd och allt annat därifrån. Men jag vet inte om jag törs lämna barnen ensamma med henne tills jag fixat det, å andra sidan kommer jag inte överleva om jag inte tar mig bort så fort som möjligt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Packa din väska och ta med dig barnet som mår dåligt. Idag. Ni måste därifrån. Och det enda rätta är kanske att barnet som mår dåligt pratar med någon i skolan? Då får ni kanske den nödvändiga hjälp som behövs utifrån.

Självklart måste du vara nykter, så att du har de bästa förutsättningarna för att komma helskinnad ur detta.

Kram ?

Profile picture for user nystart

Problemet som jag ser det med att bara packa väskan och lämna är att då är jag övertygad om att hon kommer förstöra allt som är mitt som är kvar i huset. Jag skulle dessutom inte utesluta att hon anklagade mig för att ha kidnappat barnet om jag tog hen med mig. Jag har iof skrivit ner mycket som hänt sista året, massor med saker jag inte skrivit men mycket finns med. Har även dokumenterat blåmärken efter att hon attackerat mig. Egentligen borde jag ringa polisen, men är rädd att hon ska lyckas manipulera dem med och komma med massor med lögner om att det är jag som är mobbaren och inte hon.

Och angående drickandet, det har jag trappat ner en hel del och är aldrig full. Men jag kommer ju behöva dra ner på det ännu mer, dock tror jag att det hjälpt mig att hålla min ilska mot henne under kontroll. Utan att döva mig så vet jag faktist inte om jag kunnat hålla mig från att ge henne en smäll eller kasta ut henne.

Profile picture for user Rosette

Det låter som att situationen där hemma har eskalerat kraftigt på sista tiden och klokt att du ber om professionell hjälp. Vår bedömning är att du skulle behöva mer stöd än vad vi kan ge dig här.

Det kan vara svårt att tänka klart när det är kaosartat och som du nämner flera gånger, det är mer än sig själv att tänka på här. Barn behöver trygga vuxna. Ditt beslut att förändra alkoholvanorna är ett sådant viktigt steg för att vara en trygg förälder.

När det kommer till våld uppmärksammar du vad du tänker och hindrar dig själv för att bli våldsam, bra! En god ide är att ta stöd gällande även det: https://valjattsluta.se/ 020 555 666

Dina tankar om att kontakta polisen i en sådan situation med våld är en bra idé. Även att ringa till socialjouren som kan åka ut när det är utanför kontorstid.
Ingen av er verkar må bra i detta och en rekommendation är att ta hjälpen vi rekommenderat här nu och inte vänta.

Ta hand om dig och er!

Vänligen,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user nystart

Tack för ditt inlägg, men jag tror du missförstår mig lite. Risken att jag skulle bli våldsam är minimal, det skulle endast vara i självförsvar. Jag har aldrig varit våldsam i hela mitt liv och att det skulle bli så nu ser jag som otänkbart. Men jag tror att min fru går runt som en tickande bomb just nu och jag hoppas det blir mig hon exploderar mot och inte barnen. Eftersom hon kommer från en dysfunktionel familj så tror jag hon tror det är normalt med konflikter och att bråka och skrika, det är jobbigt. Jag orkar inte det mer, barnen mår ju inte bra heller. Det är ju också extra jobbigt med detta i en pandemi där det inte går att träffa andra eller åka bort på aktiviteter.

Profile picture for user Sisyfos

När du lämnat Nystart ska jag fira med ett glas bubbel... men låt inte det hindra dig, det är a-fritt numera.

Det gör ont att läsa hur ni har det. Att håna någon som din fru gör, det gör mig så jäkla förbannad. Inget av era barn mår bra i den där miljön. De ska inte behöva välja sida. Och nu bråkar de även med varandra... mobbar skriver du och det är så illa. Hemma ska vara tryggt där man kan vara uppskattad för den man är. Förstår din osäkerhet och rädsla men det finns inget alternativ.
Kan du börja packa allt viktigt i smyg? Kan du ringa mansjouren och få råd och vägledning om att lämna en destruktiv relation kanske? En bit i taget. Och helt allvarligt, om man bortser från att du ibland dricker för mycket så verkar du vara en toppenkille och en bra pappa. Du ska inte behöva leva i det kaos som du gör just nu.
Hoppa Nystart, hoppa! Du landar mjukare än där du finns just nu.

Profile picture for user nystart

Scapegoat kom hem från skolan och sa urskuldrande att hen inte vågat berätta i skolan, lugnade hen och sa att hen berättar bara om hen vill. Men jag lovade att jag ska hitta någon för oss båda att prata med så hen ska inte behöva bära detta. Men just nu gör hen det även värre för sig själv då hen verkligen står upp emot mamman, men jag tror även att ett barn ser och till slut når en gräns. Både scapegoat och jag har nått gränsen.

Jag har tittat lite på boende online, det finns att få tag på, måste ta tag i det och även om det bara är en liten lägenhet så borde det vara bättre än att vara fast här. Det som stoppat mig är ju att jag har ont i benet och inte kan gå så bra, hur ska jag kunna genomföra en flytt om jag inte kan bära något? Det är dock på bättringsvägen så förhoppningsvis ska det problemet vara löst snart.

Drickandet, ja det ser jag inte att det komemr vara ett problem när jag kommer ur det här. Då finns det ingen anledning att dricka, ingen alls.

Tack för att ni stöttar.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Snälla rara Nystart. DU måste lämna NU. Om inte för din egen skull, så för barnens. Både scape goat och golden child blir skadade för livet. Mer och mer och mer för varje dag du stannar kvar i det här. Du KAN inte låta den här mardrömmen fortsätta och skada dem värre och värre för att din fru kan förstöra dina saker, eller vilka andra anledningar man nu kan komma på... INGET är värt det, att inte bara förstöra barnens barndom, utan även deras framtid. INGET. Inte ens att undvika en vårdnadstvist och att bli svartmålad i den. Barnen är stora nog att ha mål i mun och tala för sitt bästa i familjerätten. Och familjerätten anlitar skickliga människor som får fram hela bilder, inte bara en försmådd makas fragment. Jag vet, för jag har regelbundet med den instansen att göra i mitt yrke, och de lämnar ingen sten ovänd. Aldrig har de litat på en av parterna framför den andra, oavsett hur hiskliga historier den ena eller andra föräldern kommer med. De utreder, tills hela sanningen är framme. Aldrig har jag varit med om att någon förälder förlorat vårdnaden för att de dricker heller. Det krävs bevis om kontinuerlig vanvård, misshandel eller liknande, i kombination med vägran att ta emot stödinsatser. Lät inget hindra dig för att rädda vad som räddas kan av barnens framtid. LÄMNA NU.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt brutala men ärliga meddelande, jag är fullt medveten om att du har helt rätt och jag vet vad jag måste göra. Men jag kommer behöva göra någon slags plan och inte bara hoppa in i elden, en till vecka eller månad kan göra stor skillnad. Tills nu har jag ju dessutom varit chanslös då jag varit helt invalid och inte kunnat gå. Min största oro är att jag på något sätt ska falla igenom och ge henne en ny chans, därför arbetar jag med att koppla bort så mycket som möjligt och konstant påminna mig om hur elak hon är. Hon är en mästare på manipulering och att spela offer samt dela ut köngor som endast är till för att få andra att må dåligt. Jag har en plan i mitt huvud som jag håller på och finjusterar för att göra den. Det som tar emot är just det där förbannade stockholmssyndromet som gör att hur illa jag än vet att hon behandlar mig så känner jag att jag sviker henne, helt sjukt jag vet,

Profile picture for user Mirabelle G-S

Du har en plan som du jobbar mot att förverkliga ASAP. Att du är medveten om Stockholmssyndromet innebär att du kan övervinna det. Smärtsamt och ångestfyllt i stunden. Men friheten väntar runt hörnet. Du klarar det, ett steg i taget. Gör bara inte misstaget att tro att du måste kunna se hela trappan för att ta det första steget. För då tar du det aldrig. Kram

Profile picture for user Sisyfos

På nåt sätt sviker du henne också om du stannar i ert kaos där ingen mår bra. Hon kommer inte att ändra sig. Om du lämnar däremot då måste hon hantera det på nåt sätt och kanske trillar det ner någon polett.

Profile picture for user Sisyfos

På nåt sätt sviker du henne också om du stannar i ert kaos där ingen mår bra. Hon kommer inte att ändra sig. Om du lämnar däremot då måste hon hantera det på nåt sätt och kanske trillar det ner någon polett.

Profile picture for user Blenda

Jag levde också med en självcentrerad och oreflekterande person som kunde bli väldigt elak, högfungerande alkoholist, på ytan en härlig och framgångsrik man, ofta ett monster i hemmet. Inget våld men psykisk misshandel och passiv aggressivitet. Kämpade i 25 år med att inte svika, stanna kvar, "tänk på barnen", vände mig själv ut och in för att bli älskad, tog så mycket skit att jag till sist hade suddat ut hela min självkänsla. Det var först när jag insåg det som Sisyfos formulerar – att jag gjorde hans beteende möjligt – som jag fick styrka att gå. Vi gjorde varandra till sämre människor och barnen tog skada under resan. Gör inte om mitt misstag...

Profile picture for user Jullan65

??kan du ta stöd från från någon? Vän , kurator? En gång i tiden gick jag på något som hette ACOA. Det var för medberoende personer som träffades anonymt, inte nödvändigt från drogmissbrukande familjer, utan även dysfunktionella familjer. Jag vet att de finns kvar, men bytt namn. Kolla gärna upp det om det låter intresserat. Kram

Profile picture for user nystart

Tack alla, det betyder oerhört mycket att läsa vad ni skriver. Just nu gör jag självhjälp genom att läsa och titta på youtube videos. Finns mycket att grotta ner sig i och det läskiga är hur exakt mycket stämmer överens om hur jag har det. Det gör det lättare att samla mig och verkligen stå emot. Nu har jag hållt mig undan henne i över en vecka, hon försöker svansa runt och få mig att be om ursäkt trots att jag inte gjort fel. Samtidigt så klankar hon ner på mig för barnen, det är just det som är det vidrigaste och vad som verkligen fått mig att ta beslutet att lämna. Just nu försöker jag samla kraft och jag har bokat hotell för nästa vecka, nu gäller det bara att klara av det steget. Jag behöver bara komma bort, hela kroppen är på helspänn och kan inte vila. Barnen får jag ta sen, jag måste rädda mig själv först. Tack igen för allt stöd.

Profile picture for user nystart

Stenen är i rullning, kanske, vet inte. Scapegoat började gråta i skolan, hen sa att hen tänkte på mig och tyckte så synd om mig att hen började gråta. En lärare tog hand om hen och pratade, hen berättade att hen är ledsen för att mamman skriker på både hen och mig och att hen älskar mig och därför är så ledsen. Vet inte om detta leder till något eller inte. Allt jag vill göra är att bara ta mina barn och ligga och krama dem. Min fru fick sen ännu ett utbrott vid maten och scapegoat lämnade bordet och vägrade fortsätta äta medans golden grät.

Få se var det här slutar men jag ska bli fri och jag ska rädda barnen.

Profile picture for user Sisyfos

Bara ytterligare en middag...
SG gråter för din skull och kanske en del för sin egen för att din fru är så jäkla elak.
Ingen borde hånas hemma där man ska må bra och känna sig trygg.
Hoppas du gör slag i saken nu Nystart. Läs Feminas inlägg om beroende av Narcissister.
Lycka till nästa vecka!

Profile picture for user nystart

Tack för att du berättade om Feminas tråd, jag har varit ganska dålig på att följa andras trådar då jag varit så fokuserad på att befria mig själv.

Mitt beroende av min Narcissist (fru) har varit 100 ggr starkare än mitt beroende till alkohol. Även nu när jag är fullt medveten om allt så måste jag stoppa mig från att gå och be om nästa fix. Just nu är det dock så svart att det räcker med att hon bara lyssnar på någon skitgrej jag berättar och håller med för att det ska kännas bra. Brukar dock bara ta 5 minuter efter något sådant tills hon hittat ett problem jag måste släppa allt för att hjälpa henne med. Det är en enda karusell att leva med en narcissist, hela tiden drama och problem. Finns ingen tid att ens försöka tänka och vila, hela tiden ett problem som ska lösas. Om jag inte är på hennes sida så är jag emot, svart eller vitt. Om hon är vän med sin mamma, ja då är hon emot mig istället, är hon däremot ovän med sin mamma så får jag vara vän med henne men bara om jag är med på att lyssna på svartmålningen av hennes mamma. Så här är det med alla hennes relationer, hon träffar en ny kompis, de blir bästisas och hon höjer denna nya kompis till skyarna, bara för att hitta fel och sedan svartmåla kompisen för minsta grej. Hon har i princip bara en kompis, en barndomsvän som hon träffar sporadiskt, jag misstänker att hon har liknande problem då det enda de gör när de träffas är att sitta och prata skit om alla och hur hela värdlen är emot dem. Det går så långt att min fru låter mig få skit för saker som kompisens man har gjort bara för att det tydligen lika gärna kunnat vara jag.

Nej nu får det vara slutdravlat. Lunchen idag var bra, båda barnen var glada och vi 3 satt och skojade och skrattade, dock får man inte vara glad så frun satt och var helt svart i ögonen och klagade konstant. Jag har det så bra med båda barnen så fort min fru inte är med. Dit vill jag. Det är mitt mål.

Profile picture for user nystart

Vet inte riktigt vad jag ska säga, men nu ikväll spårade hon ur totalt. Jag vet inte om detta är något jag borde gå till polisen med eller kan använda i en skiljsmässa. Men hon eldade på Golden så hon började ett bråk med Scapegoat. Jag försökte lugna dem men Golden började håna mig och titta efter sin mamma för att backa upp henne. Mamman kommer sen och skriker åt Scapegoat att hon är värdelös elak dum osv. Sen stormar min fru tillbaks i köket. Jag tröstar Scapegoat i säkert 10 minuter tills hon är okej, sen hör jag hur min fru tappat det totalt inne i köket och Golden försöker lugna henne. Jag slår då på ljudinspelningen på min mobil för att spela in hur det går där inne mellan dem. Det lugnar ner sig och jag går in i vårt vardagsrum för att titta på fotboll, sitter och skakar för jag är helt förstörd för hur hon behandlat oss. Då kommer hon in och börjar skrika på mig att vardagsrummet är hennes, jag får bara sitta inne på mitt kontor, som dessutom luktar illa osv, sen när jag lugnt berättar att vardagsrummet faktist är mitt också så tappar hon det helt och berättar att hon ska mörda mig. Efter att ha gjort det klart så lämnar hon rummet och sitter och skriker inne i köket. Sen tar hon Golden och kör iväg. Vad jag insåg efter detta var att jag har detta mordhot på ljudfil i min mobil.... Kan jag använda den? Jag är så förstörd efter så lång tid med henne så jag vet inte vad som är rätt och fel längre.

Profile picture for user HerrÅgren

Hej, segt att höra detta. Jag har liknande erfarenheter med mitt ex. Hon behandlade också mig illa och till slut orkade jag inte mer och gjorde slut. Jag kom på också att jag antagligen söp 2-3 dagar i veckan för att vi hade det så jobbigt. Fasen vilket liv det blev när jag gjorde slut, men jag lyckades blocka henne och har knappt haft kontakt sen. Som tur är hade vi inte barn eller nåt annat viktigt att dela mellan oss. Denna som du berättar om verkar snäppet värre. Du har väl redan insett det, men denna person verkar ju inte riktigt klok i huvudet! Lika bra att lämna så snart som det är möjligt tycker jag. Jag tror det kan vara bra med inspelningar, om det skulle uppstå en tvist om något. Men helst bör du nog bara ta dig ur detta och bryta kontakten så mycket du kan. Jag misstänker att din kan vara som min, en misstänkt dold narcissist. En riktigt jobbig personlighetstyp som är svår allt lista ut. Kolla på den här filmen och se om det stämmer för dig med: https://www.youtube.com/watch?v=TF3VcBFHkiY
Stå på dig och lycka till.
Mvh
Herr Ågren

Profile picture for user nystart

Är helt utbränd och utmattad, hon har hållt låda hela morgonen och allt är mitt fel. Precis allt. Jag har splittrat familjen, jag betedde mig som en skurk igår, hon berättade återigen att jag inte har någon rätt att vara i vardagsrummet eftersom det är hennes rum. Jag får vara i mitt arbetsrum, köket, toaletten samt det extra sovrummet. Det värsta är att hon anser sig ha den rätten. Jag har inte inte ork att bråka, har inte ens ork att vara där för barnen. Jag har ingenting kvar att ge, Scapegoat pratar och pratar men jag kan inte ta in vad hen säger, jag ser bara att läpparna rör sig. Nu ska jag iallafall försöka ta barnen till lekparken, få se hur det går.

Profile picture for user Sisyfos

Känns som att det blir värre och värre, Nystart. Fattar inte att hon kan göra anspråk på rum i ert gemensamma sk hem. Hoppas du får en bra vecka nu och hittar en väg ut. Känns som ni balanserar på gränsen till avgrunden.

Profile picture for user nystart

Det är ju så hon tänker när hon målar mig svart, jag skall förgöras till varje pris. Mitt i allt kaos igår så skulle jag ju ta bilen och köra till parken med barnen, men bilnycklarna var borta. Dem hade hon tagit så att bara hon kunde använda bilen, men när jag frågade fick jag dem och plötsligt ville hon följa med och resten av dagen försökte hon involvera sig. Hon bad förstås aldrig om ursäkt, hon var inte direkt jättesnäll heller men det var helt klart att hon plötsligt målat mig vit igen. Det är just detta som tär något fruktansvärt på mig, och barnen också. Jag vet ju att det beror på hennes narcissism och hur den fungerar, men barnen kan inte förstå att hon är elak ena stunden för att sedan vara världens snällaste lite senare och sen vara elak igen. Det är så de fungerar, allt kan växla på en sekund, de reagerar instinktivt för att skydda sig själv i varje situation. De tar inte ansvar för något. speciellt inte känslor. Det är denna bergochdalbanan jag helt enkelt inte orkar med längre, på sätt och vis är det enklare när jag är svartmålad för då vet jag iallafall att hon är elak. När jag är vitmålad kan jag inte släppa garden för så fort jag gör det kommer blixten från klar himmel och jag är svart igen.

Jag hade ju bokat hotell denna veckan, har dock tillfälligt bokat av, jag vet inte om jag törs lämna henne med barnen i det skick hon är just nu. Men jag skulle iallafall behöva åka och sova någon annanstans bara för att andas. Dock är jag rädd för mig sjölv att jag skulle utnyttja det hela till att supa till det på hotellrummet. Helt ensam, ingen som kan se, ingen som vet.

Profile picture for user Torn

Det är synd att du har så svårt att komma till skott. Dina barn har det ju fruktansvärt, och måste fara
riktigt illa. Du har skrivit flera gånger att du bara dricker pga din fru, och att du lätt kan lägga av om du kommer i
från henne. Det hade ju varit perfekt om du kunde bo på ett hotell ett tag och passat på att sluta med drickandet där. Och så ber du "Scapegoat" att ringa dig direkt om din fru börjar slå dem. Om hon åker dit för barnmisshandel så hamnar hon i finkan och du har ju din ljudinspelning också. Bara den saken förresten, jag hade aldrig sovit en natt till i samma bostad som en som hade mordhotat mig!? Det hade varit skilsmässa direkt, utan tvekan. Men hon har väl inte mordhotat barnen hoppas jag, i så fall får du ta med dig bägge två till
hotellet.

Jag minns när du hade varit nykter en lite längre period sist, 3 månader eller vad det var. Vilken skillnad!
Man såg när du skrev då hur bra du mådde, och tänkte mycket klarare. Det var när du skadade foten och började dricka igen som det ballade ur. Du måste agera NU

Jag hoppas verkligen att du agerar, för dig själv och dina barns skull. /Torn

Profile picture for user admi

Tack för att du tidigare förtydligade att du inte är orolig för att du själv ska bli våldsam. Du har beskrivit hur situationen för dig och barnen blir värre och värre. Vi på alkoholhjälpen och många andra som läser din beskrivning blir berörda och oroliga för vad som kan hända.

Du har skrivit ett tag nu om att du vill separera och sedan sluta dricka, och att du planerar hur du bäst ska genomföra det. Du skrev tidigare även att barnen inte ska behöva bära detta, utan att ni borde prata med någon tillsammans.

Det låter klokt. Har du några tankar på var du ska vända dig för att få stöd? Finns det någon annan, förutom vi här på forumet, som vet hur du och ni har det?

Du tar ganska stora risker genom att fortsätta vara kvar i situationen så som den är nu.

/magnus
alkoholhjälpen

Profile picture for user nystart

Tänkte jag skulle uppdatera lite snabbt då jag varit frånvarande en tid. Nej jag har inte kunnat hålla uppe med drickandet, jag är på helspänn och ett nervöst vrak bara av att höra min fru andas. Jag har lyckats ta mig ifrån och bo på hotell några nätter, det var verkligen befriande, jag utnyttjade tiden med att sitta och titta på youtube videos om narcissister och empater. Jag vill bara ge henne ett raklångt långfinger, men mitt i denna coronakris är det inte helt lätt att bara dra (eller kasta ut). Jag anser ju att allt är hennes fel och att det är hon som ska flytta, men jag är väl medveten om att det inte kommer ske så jag måste vara den som tar steget.

Jag lever iallafall, men jag mår inte bra. Förlåt at jag inte har en bättre uppdatering.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för uppdateringen, nystart. Även om jag hoppats på lite mer positiva nyheter.
Ja, vill man ha nånting gjort får man oftast göra det själv. Skönt att du fått lite respit, men kanske hade det varit bättre använd tid om du gett dig själv lite tid, men det är såklart svårt att varva ner när man är så uppe i det som du är nu och då är det lätt att bli fixerad vid något som kanske inte leder framåt.
Tänker att du har kommit långt ändå från när du började skriva här. Då handlade det bara om alkoholen. Det är ju en process att reda ut varför man dricker, triggers etc.
Nästa steg är kanske att undvika de situationerna, eller hantera dem annorlunda. Du klarar ju av det också periodvis, men din beskrivning av hur du lever är ju alldeles förfärlig.
Det måste ju finnas en väg ut. Prata med någon Nystart så du får lite perspektiv.

Profile picture for user nystart

Det går ju att se det på olika sätt, för mig är va rje uppenbarelse en seger. Jag börjar vekligen förstå både hur hon och jag fungerar. Jag börjar inse att det faktist inte finns en chans i helvetet att hon skall ändra sig, bara manipulare mig att stanna ett tag till, misshandla mig verbalt, sen manipulare mig igen. Just nu håller jag mig undan konflikter med henne då de inte ger mig något annat än stresspåslag. Att prata med någon just nu känns jobbigt, speciellt som det är väldigt låst och stängt där jag bor, får inte ens träffa kompisar pga Covid. Fast jag har kommit till punkten där det inte finns någon återvändo, frågan är bara när explosionen kommer.

En positiv sak i allt elände är att jag iallafall inte druckit starksprit på snart en månad, det gör iallafall en ganska stor skillnad.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, det är positivt att du håller dig ifrån starksprit. Jag hade sällan tillgång till det, men det var läskigt hur snett det kunde slå. Önskar dig en paus från alkohol. Det blir lättare att tänka klart då och du verkar ha mått så bra när du tog paus. Eller allt är relativt men det har känts som om du haft mer energi och fokus då.
Kan du ringa nån stödlinje istället? Psykolog on-line finns ju också. Nu är det du och dina tankar och du kan kanske behöva draghjälp ut ur din situation. Du har egentligen tillräckligt mycket kunskap nu för att veta att du måste lämna annars går du och barnen under.

Profile picture for user nystart

Tror inte jag behöver stöd just nu, jag behöver komma bort, eller ännu bättre hon borde åka bort. När jag väl är fri kan jag börja bearbeta, släpper jag garden nu så lär jag bara ligga som ett kolli och gråta - det går inte nu. Hon försöker vända barnen mot mig nu, scapegoat ser igenom henne men inte golden. Golden skriker på mig hela tiden nu och frågar varför jag är så elak mot mamman, hur får man ett barn att se verkligheten? Hur får man ett barn att inse att allt som dennes mamma säger är förvrängt och rena lögner? Min fru lever i en parrallel verklighet där hon gör upp vad som är rätt och fel och vad som hänt eller händer. Min fru skriker på mig, klankar ner på mig, skrattar åt mig och gör narr av mig framför barnen. Sen när jag stänger dörren och går undan, vill inte bråka inför barnen, ja då tar hon på sig offerkoftan och anser till barnen att det är mitt fel att jag gått undan och inte pratar med henne. Vad gör man då när man blir anklagad för att vara den elaka? Igår var jag så arg så jag skakade, att ha ens barn skrika på en pga rena lögner som den som man ska vara ett team med bygger upp.

Jag har bott några nätter på hotell för att få distans, tänkte att jag kanske borde flytta in på hotell men vet inte om jag orkar det mellansteget. Vill ju ha ett liv och bo i ett eget hus eller lägenhet, vet inte om jag kan få ut henne med hjälp av polisanmälan. Men går jag den vägen kommer hela processen bli riktigt infekterad, fast det lär väl sluta med kaos ändå. Nej nästa steg lär bli att fixa eget boende, fast vet ju inte hur fort det kan gå och om jag klarar av att bo kvar hemma tills dess.

Förlåt för allt dravel, men mina ögon är öppna. Jag är nere på botten, men det beror inte på alkohol, även om den inte är bra för mig. Tack för att du läser.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du behöver verkligen sätta ord på dina tankar och känslor, och förhoppningsvis se mönster och eventuella lösningar. Fortsätt skriv!

Chill helgkram ?

Profile picture for user nystart

Jag du, mönstret kan jag se hur klart som helst. Just nu har hon ju gjort sig själv till offret och kör stenhårt på det tills jag till slut tycker så synd om henne att jag kapitulerar. Dock tänker jag inte göra det denna gången, jag kan se rakt igenom henne. Man kan inte skrika på någon annan och berätta hur värdelös denne är för att sedan bete sig som att man själv är offret. Jag har dokumenterat mycket av vad som hänt sista året, det är ingen rolig läsning och jag undrar varför jag inte kastat ut henne för länge sedan. Egentligen borde hon sitta i finkan, men då det skulle handla mycket om ord mot ord så törs jag nog inte gå den vägen, hon skulle garanterat anmäla mig för påhittad misshandel (jag har tagit tag i hennes händer och knuffat undan henne när hon stått och slagit mig). På sätt och vis känns det som jag väntar på att hon ska tappa fattningen helt och göra något som rättfärdigar att kasta ut henne, å andra sidan har hon ju redan gjort så mycket utan att jag faktist kastat ut henne.

Profile picture for user Sisyfos

Du frågar hur man får ett barn att se verkligheten. Då menar du att du vill att de ska se din verklighet. Kanske tar de parti för varsin av er eftersom de ser och vet att ni mår jävligt dåligt båda två. Kanske ser de olika sidor som de rätta. Barn älskar för det mesta sina föräldrar trots deras fel och brister. Det de lever i är det normala för dem. Man skulle önska att dina barn slapp ha det kaos ni lever i som sitt normala. Det känns helt enkelt inte rätt. Vad behöver mer brisera? Räcker det verkligen inte nu?
Därför tänker jag att du behöver hjälp ur det här, Nystart. Att du behöver hjälp att hitta vägen ut.
Jag vet inte varför du tror att du kan sparka ut henne. Som du beskriver henne kommer hon att ställa till med ett helvete. Hitta ett boende nu och lämna. Du behöver vara i balans för att kunna stötta dina barn. Lycka till!

Profile picture for user Ensam1984

Jag har läst din tråd, vill först säga förlåt för det jag ska skriva, vill inte sparka på den som ligger ner... men...

Hur in i helvete kan du låta dina barn ha den uppväxten som du själv ser att din fru hade? Förstår du inte att de kommer bli exakt likadana! Vill du det???

Ring socialtjänsten NU!!!! De kommer inte ”ta” era ungar, men du eller ni kan få hjälp. Du förstör deras liv. Skit i vad DU vill eller känner eller tycker.. gör vad som är bäst för DOM!!! Det är vad en förälder ska göra! Genom att stanna godtar och bidrar du hennes beteende och barnens dåliga nutid och framtid!!!

Jag möter de här barnen varje dag i skolan och även om inte föräldrar vill se det då deras barn är änglar så syns det direkt när ett barn kommer från en stökig och otrygg miljö.

Dra nu! NU!!!

Profile picture for user nystart

Du behöver inte säga förlåt.

Men, trots att jag vet vad jag borde göra är det väldigt svårt. Jag vet inte hur mycket du kan om Stockholms syndromet, hur det är att leva med en borderline/narcissist och hur svårt det är att trots att man vet om manipulation så går man på den. Just nu går jag undan varje gång hon spårar ur och ställer mig på barnens sida. Det är lugnare sen jag insåg vad problemet är då jag inte lägger energi på att bråka.

Jag bor i ett annat land med helt andra lagar och system, detta systemet är gammalmodigt mot Sverige och jag är inte alls säker på att jag skulle vinna en kamp. Jag är dessutom utlänningen och har inga vänner (nära vänner) där vi bor. Pga Covid har dessutom allt varit mer eller mindre stängt sedan Mars så det har varit svårt att kunna hitta en utväg.

Men, du får gärna kritisera mitt agerande och skälla på mig. Jag behöver alla pekpinnar och morötter jag kan få.

Profile picture for user nystart

Jag är rädd vad hon är kapabel till. Måste lämna men törs inte utan barnen. Har ingen aning om vad hon är kapabel till men är orolig att det är mer än jag törs tänka på. I förra veckan hamnade hon i bråk med Golden child, det slutade med att hon tappade humöret helt och lämnade ett rött handavtryck över ryggen på hen. Sedan dess har jag Golden och Scapegoat hållt oss undan henne, jag hatar henne mer än jag hatat någon någonsin förr. Barnen ser, barnen vet men de vill ju att allt ska vara bra och normalt. Det kan ingen av oss fixa. Hoppas få modet att titta på lägenhet denna veckan. Idag hade jag nästan en panikattack, kände tryck för bröstet och känner blodet rusa i kroppen. Snälla ge mig styrka att ta mig ur detta utan att någon skadas.

Profile picture for user Andrahalvlek

Önskar så att jag kunde göra något för dig, eller att jag kunde skicka lite styrka telepatiskt. Ta lägenheten osedd! Vad som helst är bättre än ni har det nu ?

Kram ?

Profile picture for user nystart

Jag funderar allvarligt på att ringa polisen imorgon och anmäla henne, men om det inte innebär att de kommer och tar henne vet jag inte vad hon skulle ta sig till.

Profile picture for user Denhärgången

Hej!
Önskar dig också all styrka och kraft. Jag förstår att det är omöjligt att se klart när man är mitt i ett sånt kaos, jag känner all sympati med er. Men jag vill peppa dig allt jag kan nu, om det har börjat lämna fysiska märken på barnen är det bara en tidsfråga innan någon utomstående med anmälningsplikt får syn på vad som händer. Du har mycket större chans att få en bra process om det är du som anmäler först. Heja heja dig att klara att ta steget nu!!

Profile picture for user Sisyfos

Visst har det eskalerat?
Jag förstår om du är rädd att lämna men det finns nog inga alternativ. Det är en fullständigt orimlig situation ni befinner er i.
Önskar dig styrka nu och titta på
Lägenhet är en bra början.

Profile picture for user nystart

Jag vet inte om det eskalerat i sig, tror det är mer att jag ser rakt igenom henne och hennes manipulationer. Hon följer verkligen skolboken till punkt och pricka om en covert narcissist. Hon attackerade som sagt golden i förra veckan, det hade hon rätt till då hon var stressad, sedan dess har hon gått runt och tyckt synd om sig själv och inte fattat att det är hennes eget fel. Igår kväll lyckades hon svansa sig tillbaks till att golden accepterade henne igen, jag pratade med golden efter det och hen säger att hen bara vill att alla ska vara vänner. Normalt säger jag, men det börjar bli läskigt hör tycker jag att barnen ska behöva acceptera massa skit bara för att få lite lugn. Så imorse då golden och mamman var bästa vänner igen gaddade de genast ihop sig och började mobba scapegoat. Ja jag ser mönstret solklart och jag ser att min fru alltid måste ha en person som är svartmålad, därför kommer det alltid vara en konflikt i huset. När jag har försökt få lugn i huset och varit henne till lags har det aldrig slagit fel att genast hoppar hon på golden och svartmålar henne. När jag tar avstånd och inte är på hennes sida så försöker hon alltid bli bästa vän med golden och stillsammans mobba scapegoat. Alltid en som är svart och en som är vit, eller ibland är vi alla svarta men hon försöker alltid få en på sin sida.

Läste om hur det fungerar med polisanmälan där jag bor och det såg inte alls så lockande att gå den vägen. Hon kommer garanterat kunna prata omkull dem då jag inte har tillräckligt med bevis, efter det lär hon skruva upp det hela en nivå till och där är jag orolig för barnen om de måste stanna med henne.Samtidigt är jag tveksam till hur hon reagerar om jag tar barnen och flyttar, även rädd där att hon skulle anmäla mig för att ha kidnappat barnen. Så sista alternativet är att jag flyttar själv, men i den situationen är jag livrädd för hur situationen skulle bli och hur hon skulle behandla barnen.

Jag är helt nollad, utmattad, vet inte ut eller in.

Profile picture for user nystart

Har tänkt mycket idag och även läst om hur man bäst lämnar en narcissist. Läste några bra råd om att försöka samla så mycket bevis som möjligt innan det är dags. Känns egentligen lite sådär att spela in i smyg, men om det är enda sättet att kunna visa min sida av hur det varit så är det värt det. Julen är normalt en period då hon tappar det helt, hennes pappa hade som tradition att förstöra varje jul och nu har hon fortsatt den. Ska försöka härda ut så länge det går, stötta barnen och samla bevis. Har spelat in lite nu sista timmen och det kommer ju godsaker från henne hela tiden, dröjer nog inte länge tills hon gör ett övertramp igen.

Profile picture for user Ullabulla

Insåg. Var att jag bar lika stor del i situationen som mitt ex.
Utan motspelare ingen dans.
Jag körde också hur många omtag som helst och nötte ner mig själv alltmer.

Det kommer alltid att finnas fler övertramp att göra och fler hårda ord och konflikter så länge du lever med din fru.

Det är du som ser och har fakta,inte hon.

Vad händer om du bara går?
Steppar till vc och börjar ta antabus.
Samarbetar med soc och börjar bygga upp ett nytt nyktert liv för dig och dina barn.

Jag tror såhär utifrån att ni är lika "sjuka" allihop.
Såklart med din fru som orkesterledare.
Lägg ner instrumenten och marschera ut.
Om du i detta läge skyddar dig själv och skapar en frisk miljö för dina barn så kommer det att ligga som plus för dig.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt instick.

Jag dansar inte längre, det är därför hon börjat ge sig på barnen mer. Jag kommer gå, men om jag går nu utan att få med barnen är jag orolig för dem. Hon kommer garanterat få tokspel och hon kommer vilja göra mig illa, det som betyder mest för mig är barnen och jag vill inte att hon gör dem illa. Jag undrar om bäst är att "provocera" henne till att attackera mig istället och sen ringa polisen.

Antabus behövs inte, inte just nu iallafall. Jag är inne på slutkampen med henne och efter det kommer jag inte behöva dricka som medicin.

Jag vill egentligen flytta innan jul, kan inte se hur jag ska klara en jul med henne, hennes favorithändelse att tappa humöret. Men får nog sikta på efter nyår och skydda barnen under jullovet.

Profile picture for user Charlie70

Era barn utsätts för daglig fysisk och psykisk misshandel. Du måste skydda dem annars blir de skadade för livet. Något du har medverkat till om du inte tar dem därifrån. Ta barnen och åk! Nu finns det inte fler skäl att skjuta upp detta beslut. Inte ett enda.

Profile picture for user nystart

Det knytnävsslaget gjorde ont Charlie. Självklart vet jag ju att du har rätt, men jag är helt paralyserad. Jag vet vad jag måste göra men jag förmår mig inte att göra det. Just nu börjar jag få panik, panik för att jag vet att jag måste göra något som kommer vara så fruktansvärt svårt och jobbigt. Hon har manipulerat mig i snart 20 år, det är inte förrens det sista året jag börjat förstå och trots detta inte förrens nu jag insett vidden av det hela. Jag vet ju att om inget görs så smäller det på julen, jag har inte köpt julklappar, julkort, ingenting till henne. Jag kan inte förmå mig att ge henne något, hon förtjänar ingenting. Detta ger mig panik så ända in i helvete, jag vet att med att inte göra något så gör jag ett val. Jag har ingen kraft att göra något, jag måste hitta den någonstans, jag vet inte var men om inte tror jag det är slut med mig då jag inte kommer överleva att leva så här.

Profile picture for user Denhärgången

Kan du inte snälla kontakta någon? Du behöver hjälp och du behöver få veta att du inte måste lösa det här ensam. Även om du är utomlands (var det så?) kan du ringa mansjouren i Sverige, säkert anonymt, för att få lite hjälp att öppna upp för vilka möjligheter som finns. Bara prata med någon så att du inte drunknar. Du kommer klara det här, men du måste inte göra det helt själv.
Massor av hopp till dig och familjen!

Profile picture for user nystart

Tack för svaret. Jag tror det bästa är att kontakta en advokat som har erfarenhet av såna här situationer och sedan ta det enligt deras rekommendationer. Jag kommer nog behöva en samtalskontakt också, men jag har kommit oerhört långt själv med hjälp av att läsa och titta på videos. För några år sedan var jag helt blind och gjorde allt hon sa och gjorde allt för att tillfredställa henne, nu mår jag illa av att bara titta på henne. Jag vet inte hur mycket man ska göra för barnen men att köra en jul där jag låtsas att allt är bra känns inte alls bra. Jag känner ju vibbarna nu att hon tror att jag kommer vika ner mig så att hon får sin jul, allt handlar om material och sen när det är matdags så kommer det bli en show. Förra julen kastade hon efterätten över hela köket. Julen innan gjorde hon något liknande. Jag pallar helt enkelt inte med sånt skit längre, det sjukaste är ju att jag i princiå skulle kunna supe mig dyngfull och ändå vara mer vuxen än henne.

Profile picture for user Kennie

Om du känner att situationen är på väg att helt glida dig ur händerna, kan du inte själv göra en anonym orosanmälan till soc? Så får du draghjälp att göra något. Och eftersom din sambo verkar vara helt ur balans känns det som att du är den enda som kan göra något för att hjälpa era barn. Och det du skrev om att du skulle vara mer vuxen än hon även om du super ner dig kan jag inte hålla med om, att en gör fel rättfärdigar inte att man själv också gör det. Sänk dig inte till hennes nivå, stå upp för dig själv och barnen och sök hjälp nu.

Profile picture for user nystart

Nej du missförstod mig, vad jag menade är att om jag skulle dricka mig riktigt full så skule jag fortfarande bete mig mer vuxet än henne. Nu ska jag ju absolut inte göra det, iallafall inte innan alla sover.

Men som jag skrivit, jag bor i ett annat land och vet inte hur "orosanmälan" skulle funka här. Jag tror det bästa är att fixa en advokat och sen se om de tycker polisanmälan är bäst eller vad nu nästa steg kan vara. Jag kan ju se rakt igenom henne nu och hon beter sig som en 2-åring, egentligen borde jag ju inte vara rädd då jag är dubbelt så stor som henne. Mina barn är mer mogna än henne när det kommer till känslor.

Profile picture for user Kennie

Finns det ingen vän eller släkting till dig som kan resa dit du är och hjälpa till? Eller finns det någon släkting eller vän till din fru som kan hjälpa dig att nå henne? Jag blir orolig för er alla... Och en tanke, kan det inte bli lättare att ta tag i det om du slutar dricka? Givet det vi alla vet om alkohol så kan den ha en stor del i din ångest och handlingsförlamning..

Profile picture for user nystart

Ja då kom det jag väntat på, julen (eller den materialistiska julen) är vad min fru älskar mest av allt. Efter att idag ha skrikit och gormat halva dagen, fått ena barnet att gömma sig under ett bord så kommer hon helt plötsligt och undrar om hur länge jag ska fortsätta ignorera henne. Man bli ju helt paff. Sa det lugnt att det är slut, vi har ingen framtid, hon säger bara jaha och går. Sen dess har hon försökt fjäska för alla, för nör julen är på gång så skall det vara så bra. Och förresten, allt ska vara extremt bra så hon får som bäst effekt när hon tappar humöret och kastar någon maträtt över hela köket. Nej jag ska ringa advokat snarast.

Kennie - Du har rätt och fel, ja jag måste sluta dricka. Men nej med hjälp av lite alkohol så kan jag stå emot hennes sjuka trick då jag helt enkelt kan kapa lite av min empati.

Tack för att ni läser.

Profile picture for user nystart

Ska tillägga att nej jag har inga släktingar där vi bor och i det landet jag bor är vi helt nedlåsta så får inte träffa vänner över huvud taget. Min frus familj är helt störda, jag ser ju var hon fått det från, så de lär inte hjälpa till om de nu inte skulle se egen vinning i det hela. Det var ju trots allt hennes föräldrar som gav henne stryk och psykiskt misshandel under hennes uppväxt.....

Profile picture for user Sisyfos

Hon låter så läskig din fru. Det går inte att leva med en människa som är så labil och som lever ut det på det sätt som du beskriver att hon gör.
Fly därifrån! Eller skulle det gå att få henne att söka hjälp. Det är ju inte ok och inte normalt att kasta mat. Hon gör barnen illa. Har hon inte ens fattat att hon blev illa behandlad själv som barn?
Du är värd så mycket bättre Nystart!

Profile picture for user nystart

Jag vet inte vad jag ska säga. Men hon har ju berättat hur mycket stryk hon fick och hur mycket annat skit hennes föräldrar utsatte henne för. Just det har ju varit ett stort problem då jag hela tiden kännt att jag måste rädda henne från dem. Hon har gått till psykolog, det var för hennes aneroxia och de ansåg att hon skulle behöva gå i minst ett år för att kunna lösa hennes problem, de sa även till henne att hennes mamma är var hennes problem kommer ifrån. Men hon ville inte veta av detta och slutade gå efter bara några gånger och har aldirg gått dit igen, trots att jag ställt det om ett krav för att vi ska fortsätta tillsammans.

Nu har jag gett upp, jag orkar inte mer helt enkelt. Hon och Golden gick och åt i vardagsrummet för att titta på TV, jag och Scapegoat åt i köket och hade så otroligt bra tid ihop. Det är sällan jag sett Scapegoat skratta så genuint som ikväll.

Jag kan se rakt igenom henne nu och när hon är snäll mot mig vet jag att det bara är en show.

Profile picture for user nystart

Det känns ganska befriande att ha insett att det handlar om trauma bond till min fru. Har ju läst så mycket om narcissism och typ b personer och det stämmer ju in på henne. Efter mycket läsande så upptäckte jag sedan det som handlade om mig och trauma bonds. Ju mer jag läst om dett har jag börjat ändra fokus till mig själv istället och sluta fokusera på henne. Ett av råden jag läst är att just göra detta, sluta läsa om narcissisten och istället fokusera helt på sig själv. Det hade jag redan börjat med, jag kan "allt" jag behöver veta om vad som är fel på henne, nu måste jag arbeta med vad som är fel på mig. Jag snubblade över denna texten på en sida för psukologer och hur de ska behandla sina klienter och den tyckte jag var så bra så jag delar den, kanske någon annan som sitter i samma sits (speciellt på anhörigsidorna).

"It is important for clients to commit to themselves to live in the truth. Addictive relationships are fantasies. Remind clients they are in love with what they wish the other person was."

Profile picture for user Sisyfos

Ja, kär i hur man önskar att den andra personen är. En önskan om det perfekta livet. Två barn och lyckligt äktenskap. Om man älskar sig själv med alla sina fel och brister så är det kanske lättare att säga stopp. Tänker att det börjar där någonstans att fokusera en stund på sina egna goda kvaliteter. Tänk på din mysiga stund med SG. Där har du villkorslös kärlek. Nån som älskar dig trots att du kanske inte är den du vill vara eller där du vill vara just nu. Men du finns där och ni kan prata. Det räcker en bit. Hoppas att 2021 blir bättre för er och att julen blir fin trots allt. Skulle vilja ge dig en stor julklapp med lugn och ro så att det blir lätttare att få distans.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej Nystart. Jag är sällan inne på forumet nu, men kikar alltid in hos dig när jag är här. Jag längtar så efter att få läsa den där dagen med stort D, när du har lämnat och börjat bygga ett anständigt liv åt dig själv, och i förlängningen även dina barn. Önskar dig inre frid i stormens öga, och att det snart är över.

Profile picture for user nystart

Tack för alla omtankar. Just nu är det ganska bra, hon är på bra humör för julen är på gång. Jag har slutit fred med henne då jag dels inte kan flytta just nu pga jul och covid, men också för att jag inte törs lämna henne med barnen under julen. Jag vet ju precis vad som kommer, hon kommer tappa humöret totalt på någon av dagarna, troligen i samband med att vi äter eller precis ätit. Jag har redan varnat henne för att jag inte kommer acceptera ett utbrott, inte för att det gör någon skillnad. Men att just nu ha fred med henne gör att jag faktist kan vila mig lite och inte höra alla glåpord. I det långa loppet förändrar inte detta någonting, men jag kan skydda barnen och köpa mig själv lite tid. Jag har iallafall bestämt mig för att vara nykter från och med 1a Januari i minst 100 dagar igen. Det kommer göra mig starkare att ta ett klokt beslut för mig och barnen också.

God jul på er alla.

Profile picture for user Kennie

Skönt att det är lite lugnare! Låter som en bra plan för början på 2021. En fridfull jul önskar jag dig och familjen!

Profile picture for user nystart

5 dagar kvar till nyår, ska som sagt köra minst 100 dagar nykter. Det gick förra gången så hoppas jag kan köra lika bra igen. Sist hade jag också en tid innan alkoholstoppet där jag mentalt förberedde mig innan jag slutade. Har beställt hem massa olika vitaminer och kommer kombinera detta med stenhård LCHF vilket brukar vara mitt vinnande koncept.

Julen har varit ganska bra, frugan har inte spårat ur men hon har varit nära. Jag väntar på explosionen men njuter av lugnet som hittills varit.

Hoppas ni andra har det bra.

Profile picture for user nystart

Hit men inte längre, idag har hon gått runt och hittat saker att klaga på hela tiden. Jag har gått och bitit ihop hela dagen men till slut klarade jag inte av det längre, jag lagade lunchen felaktigt enligt henne. Barnen säger att det smakar gott ändå även om jag inte gjorde på hennes sätt, men hon malde på om hur dåligt allt var tills Golden till slut går in på hennes sida och säger att maten inte är god. Det skär i hjärtat att hon kan få barnen att tycka precis som henne. Kan inte leva med att hon vänder barnen emot mig så det måste bli flytt direkt efter nyår. Har försökt tänka och känna efter under julen då det varit "bra" och jag tror inte jag har några som helst känslor för henne även när det är OK.

Profile picture for user nystart

Är så less på det här, har ju som väntat gått käpprätt åt helvete med frun igen. Trots att jag visste att det skulle hända så var jag oförberedd och lät känslorna styra och jag tappade förstår humöret. Men det är så svårt med någon som gör allt för att komma in under skinnet och vet precis hur en reaktion triggas. Har läst att det enda som fungerar är att ha noll kontakt, lättare sagt än gjort med barn med i bilden men det måste bli så. Läste att beroendet till en narcissist är 10 ggr starkare än det kemiska beroendet en heroinist har. Faktist helt sjukt men jag tror det stämmer. Jag vet hur elak hon är, jag vet hur mycket bättre mitt liv skulle bli utan henne men ändå kommer jag inte till skott. Men.......

Nu ska det ske, jag ska sluta sitta och deppa undangömd med en öl eller flera. Det är dags nu. Jag hade ju tänkt börja nykterheten efter nyår, men varför vänta? Jag mpr inte bra nu och enda vägen framåt är att sluta redan nu, då får jag ju dessutom några dagrs försprång mot om jag väntar. Sedan när allt öppnat igen efter nyår, förhoppningsvis med en nykter vecka i baggaget så får jag kontakta advokat, kolla på boende samt hitta samtaltskontakt.

Ge mig styrka!

Profile picture for user nystart

Har kommit igång lite nu, foten fungerar någorlunda igen och jag har kunnat vara ute och gått. Tillbaks i samma rutin som i somras när allt gick så bra, har fungerat idag och har hållt mig nykter. Var ute och gick under den kritiska tiden då jag oftast öppnar en öl, väl hemma hade jag inget sug alls och nu sitter jag här nykter. Har jag klarat mig så här långt ska det gå, känner mig lite småyr men inget mer. Trodde jag skulle få mer abstinens, men det kanske kommer. Det mest positiva var att det kändes som om hjärnan kom ihåg den nyktra rutinen och ville tillbaks dit, kanske den långa nykterheten i våras/somras satte sina spår trots allt?

Frun har jag gett upp hoppet med, hon har gått runt och surat hela dagen. Har ingen som helst lust att fortsätta leva med någon som kritiserar och bedömer allt jag gör. Som människa tycker jag att man ska få göra misstag, stora som små, utan att någon ska vara där och klaga och skälla hela tiden.

Profile picture for user Sisyfos

Skönt att höra att höra att foten fungerar bättre igen och det låter lite mer positivt igen på nåt sätt.
Jag vet att jag har skrivit det förr och jag växte upp i ett hem där det var rätt mycket bråk och gräl, men det var ju en västanfläkt jämfört med hur ni har det. Jag är inte konflikträdd, men jag orkar inte bråka och gräla. Tycker att det är så meningslöst... och man kan få tonåringarna att göra som man vill utan att gräla. Så när jag läser om hur det bråkas och kritiseras hela tiden blir jag så beklämd. Det räcker med de inre röster man har som talar om att man inte är perfekt, man behöver inte höra det från de som ska älska och uppmuntra en.

Ibland känns det som att vi har lite samma förhållande till alkoholen. Du har heller inte beskrivit glädjen i fyllan eller kicken. Kanske är det annorlunda då när man slutar. Hoppas att det går bra den här gången också, man blir så passiv av alkohol.

Profile picture for user nystart

Precis så Sisyfos, jag hatar egentligen att vara berusad, att inte ha full kontroll, men ändå har jag druckit. Jag kan egentligen bara analysera det som att det är ett sätt för mit att stanna passiv, i status quo, om jag dricker kan jag skjuta upp problemet till imorgon. Jag tittade på en otroligt givande youtube video om att bryta sig loss från beroended till narcissisten (är säkert samma för den som har en alkoholist), det gäller att ta tag i och äga hela problemet. Det är bara jag som kan få till en ändring, och jag måste växa upp och sluta sitta fast i denna karusell med en instabil människa. Richard Grannon hette han som gjort videon, han hade många fler och jag ska försöka titta på fler idag. Det intressanta är att han har varit med om just detta och det mesta han säger stämmer klockrent in på mig, han har till och med blivit psykolog inom ämnet efter att själv gått igenom detta. Ämnet fascinerar och det är inte konstigt att man kan sluta som expert inom området med att ha gått igenom detta själv.

Det gick iallafall bra att vara nykter igår, nu satsar jag på en dag till. Tack för alla hälsningar.

Profile picture for user nystart

Tack till mig själv för att jag valde att vara nykter ikväll, det kommer bli en fin present imorgon bitti.

Profile picture for user nystart

Tack! Ja 2021 ska bli mitt år, viktigast är att hitta fokus och att lämna min fru. För att få fokus måste jag sluta dricka.

Sov rätt dåligt inatt, men det kanske inte är så konstigt efter att plötsligt slutat med sömnmedlet jag haft sista månaderna. Nyårsafton idag, skulle egentligen vara sista kvällen med ett par öl. Men jag ser inte poängen med det nu, finns inget att fira förrens jag är ute ur fängelset.

Har kommit ganska långt i helandet av mig själv tror jag, har defenitivt lidit av trauma bond och nu något slags ptsd. När jag tittar tillbaks till barndomen tror jag att grunden av mitt problem att jag tagit så mycket skit från min fru lades redan där. Jag hade många kompisar, men jag fick aldrig lyckas. Mina föräldrar brydde sig nog inte mycket om mig, eller de visade iallafall ingen direkt kärlek och inget intresse i mig. Tror jag haft ett stort behov att få mig bekräftad och det är ju just det man blir av en narcissit. Kommer ihåg i början med min fru (åratal) hur underbart det var att någon intresserade sig för mig och höjde mig till skyrna. Ingen hade någonsin gjort det förut, jag var bara den där som inte var tillräckligt bra. För bara några år sedan drömde jag om att komma tillbaka till min hemort och köra runt i en dyr bil, köpa finaste huset och visa alla att jag minsan lyckats. Sanslöst att jag inte förrens nu mitt i livet har insett att det handlar om mig och att den enda som behlver acceptera mig är jag själv, inte några "kompisar" som aldrig ansåg mig tillräckligt bra i fotboll. Jag behöver inte visa mina föräldar hur framgångsrik jag är trots deras totala ointresse, de har inte med det att göra - faktist. Jag behöver inte vänta på att min fru ska säga om något är bu eller bä, jag har min egen vilja och mina egna behov. Nu sätter jag mig själv allra först och gör jag det sätter jag även barnen (indirekt) först också.

När allt det här är över är jag nog redo att sadla om till psykolog......

Profile picture for user nystart

Blev en blipp igår, var väl egentligen ganska väntat då jag varit inställd på att dricka upp några öl som jag hade öronmärkt för nyår. Nu slipper jag gå runt och undra hur de smakar, trots att de var väldigt dyra så var de inte såpass goda att de hade varit värda att tänka på. Jag satt för mig själv hela kvällen, klarade inte av att låtsas att allt var bra och fejka ett nyårsfirande. Scapegoat kom iallafall in till mig och höll mig sällskap, hen frågade mig när vi flyttar för hen vill ha lugn. Hen älskar att spela piano och håller på och lär sig en fin låt, men Golden och min fru hackar på henne att det låter illa, jag blir så arg så jag kokar men jag håller lugnet och ser på det stora priset - frihet.

2021 har börjat, och det ska bli mitt år. Jag har lovat mig själv att jag ska bli fri hennes klor och fri från att sitta i total likgiltighet och dricka och hoppas på ett mirakel. Jag kan se precis hur jag vill att det ska bli, det är bara jag som stoppar det. Det är värt vad priset nu blir, bara tanken på att få sitta i en egen soffa med barnen och bara ta det lugnt utan någon som helst drama på gång ger mig energi. Nu ska jag peppa mig själv och starta detta nästa vecka när allt är öppet igen.

Profile picture for user nystart

Tror jag börjar komma till botten med allt och äntligen få något slags ljus på vad som hela tiden varit fel. Att äntligen se att det inte är mig det är fel på utan det är henne, att få det så svart på vitt det går. Dessutom, ett av symptomen att ha levt med en Covert/Fragile/Vulnerable Narcissist är att missbruka alkohol eller något annat. Den videon jag såg som förklarade detta så otroligt bra finns på youtube, tror inte folk som inte levt med en sådan människa kan förstå (sök på "richard grannon covert narcissist" så kommer är det den första på 12.37 minuter). Detta borde egentligen finnas i skolundervisningen så folk vet att dessa existerar.

Än så länge har jag varit nykter hela 2021, eller nja jag drack ju på nyår så alkoholen gick kanske inte ur innan men jag har iallafall inte druckit under 2021. Jag satt ju och drack fina dyra öl på mitt eget rum på nyår, gav mig ingenting och har ingen lust över huvud taget att göra det igen. Dock vet jag ju varför jag gjorde det, och varför jag riskerar att göra det igen. Jag måste bort, eller hon måste bort. Samma sak fast omvänt. Ska kontakta advokat för att se om jag kan hitta någon som klickar och kan hjälpa mig. Detta kommer bli i likhet med D-Day under andra världskriget och jag måste få det så rätt som möjligt från början.

Profile picture for user Mirabelle G-S

God fortsättning Nystart! Nu är du i rullning ? Det gläder mig så att du, och faktiskt även dina barn, närmar er dagen D då du tar kontroll över livet och framtiden. Lugnt och stadigt. Ena foten framför den andra ett steg i taget. Ljuset i tunneln är närmre idag än igår, och ändå närmre imorrn. Kram

Profile picture for user nystart

Tack detsamma! Tack till dig också Andrahalvlev förstås.

Idag känner jag mig ganska stark, nykter några dagar och kan se saker för vad de egentligen är. Denna gången ska det banne mig gå att få styrkan att ta nästa steg, jag mår illa bara av att höra hennes röst. Ett krav för att vilja stanna borde väl ändå vara att man älskar, eller iallafall inte avskyr den man är gift med? Hon är iallafall på gränsen idag, hon har tappat humöret ett par ggr redan, dock håller jag mig undan och låter barnen komma till mig när de behöver mig. Jag tänker inte gå in i en fight med henne, det är precis vad hon vill. Sov väldigt dåligt inatt, beror nog på flera saker och bland annat att jag slutat med alkoholen men också att jag fortfarande har lite ont när jag ligger ner samt att jag sovit länge på mornarna (vill inte gå upp och möta dagen).

Det bästa är att jag har noll sug efter alkohol, har inte ens tankar på att dricka då all min energi går åt att tänka på hur jag ska bli fri från mitt andra gift.

Tack för att ni stöttar. Kram!

Profile picture for user nystart

Måste bara skriva av mig lite igen. Om det inte vore så tragiskt vore det faktist komiskt, jag skulle kunna göra ett manus och göra en miljonfilm om detta. För en vecka sedan, när jag lagade lunchen och hon fick ett utbrott för att jag lagade maten felaktigt följt av påhopp efter påhopp och försök att vända barnen emot mig. Vad gjorde jag för fel? Vi skulle äta varma mackor, jag förberedde dem och satte in dem i ugnen, jag skulle ha rostat dem först och sedan bara grilla osten. Big deal, både och är ätbart men inte enligt henne då endast hennes sätt är rätt. Jag kan nästan inte sluta skratta i allt elände att jag blev kallad dum i huvudet, värdelös etc för att ha gjort varma mackor på "fel" sätt. Sedan dess har jag förstås strejkat så hon har fått laga all mat, nu vid lunchen har hon gått runt och beklagat sig för barnen att hon får laga all mat och att jag gör ingenting. Sitter här och småskrattar år hennes patetiska försök att reta upp mig, som man bäddar får man ligga. Jag har inget emot att laga maten men inte när hon är närvarande. För ett år sedan hade jag nog börjat bråka om detta, men inte nu. Jag kan se vad hon gör och jag bryr mig uppriktigt inte vad hon tycker om mig.