Idag sa jag det äntligen. Mamma jag behöver din hjälp för jag tål inte alkohol. Insikten har funnits länge men saknar kraften att sluta. Jag dricker för jag har tagit på mig för mycket ansvar och det hjälper mig somna på kvällarna. Som regel bakfull på morgonen och härdar ut på jobbet med tanken om att snart är jag hemma igen o kan ta ett glas vin för att minska den ångest jag har. Som självklart ligger i mig pga att jag inte bara drack ett glas utan en halv vinbox. Jag försöker fortfarande komma på ursäkter till mitt drickande men idag orkar jag inte mer. Jag grinar och mår illa, svettningar och fruktansvärd ångest. Jag är livrädd att jag inte ska orka och falla tillbaka men hoppas på att nu när jag erkänt mitt problem att jag ska kunna få stöd o support från min familj. Finns det någon med tips på hur jag ska bryta tankemönstret när suget sätter in? Detta måste fungera denna ggn, allt jag byggt upp kommer glida ur mina händer och jag har bara fina saker att se framemot men oavsett slår jag krokben på mig själv hela tiden. Känner mig som en jäkla slav till den svaga sidan av mig :(