Jag skriver för sällan för att hålla liv i en tråd så det får bli små inhopp av mig i stället... som nu.
Jag har varit nykter sedan årsskiftet och under de här veckorna lämnat min särbo sedan fyra år tillbaka. Det beslutet var rätt men det för med sig konsekvenser, vi måste sälja vår gemensamma sommarstuga. Min oas, min dröm, mina framtidsplaner... Jag är där nu för jag bokade tid med en mäklare igår. Ska stanna till i morgon. Men det gör för ont. Att åka genom trakten som är så vacker. Jag hade så många fantasier kring den här platsen. Att kanske kunna bo här större delen av året när barnen är utflugna. Att hitta ett lugnare liv med fingrarna djupt nere i den sörmländlsa myllan. Men jag har inte råd eller tid eller kraft att klara det själv i den här fasen av mitt liv.
Och här fanns det vin. Så jag är tung i huvudet idag. Och jag kommer att dricka upp det jag påbörjat. För det var dumt av mig att tro att jag kan åka hit och ta en lugn helg när jag vet att om två-tre månader är det inte mitt längre.
Men. Jag försöker tänka att jo, det här var dumt och nu är jag svag. Men i morgon åker jag hem och där är jag stark. Och ett snedsteg här ska inte påverka min beslutsamhet hemma. Att dricka här en helg för att jag sörjer allt som inte kommer att bli är inte samma sak som att behöva dricka nästan varje kväll för att komma till ro. Och det sista gör jag inte längre. Det har jag besegrat. Eller hur?