av Ungochdum

Just nu dricker jag ca 2-3 ggr i veckan, oavsett veckodag. Blir väldigt full, får minnes luckor och blir liggandes dagen efter. Det börjar oftast med att jag ska ta ett glas vin och kan efter det inte sluta... Och jag är dessutom oftast ensam, när jag dricker i grupp kan jag behärska drickandet och dricka "lagom" 9/10 ggr.

Förstår att jag måste ändra detta beteende eftersom det påverkar så stor del av mitt Liv. En kväll med alkohol resulterar i att dagen efter blir helt förstörd... Inte värt det alls. Ofta gör jag saker jag inte normalt sätt skulle göra heller, såsom kontaktar gamla ex/kompisar och pratar strunt.

Varje gång tänker jag såklart att det får vara bra och att detta va sista gången. Men så går det några dagar, högst en vecka och då åker vinflaskan fram igen.... :( skulle gärna vilja kunna ta 2-3 glas vin tillsammans med vänner någon gång då och då...

Mirabelle
fre, 2018-04-20 - 21:41

Ungefär hur gammal är man när man är ung och dum, i runda slängar? Jag själv är nog bara dum numer :) Hur länge har du haft problemet att sluta dricka när du väl börjat? Det verkar kännetecknande för rätt många här på forumet att man redan vid första fyllan i yngre tonåren förälskade sig i ruset. Många beskriver att de alltid var den som var fullast. Sedan finns det helt andra historier också. Har du tidigare lyckats med det du strävar efter, att dricka 2-3 glas vin med vänner och stoppa där? Är det först på senare tid som drickandet har eskalerat, eller har ditt förhållande till alkohol varit dysfunktionellt från start? Välkommen hit ska du vara oavsett typ av problematik och målbild :)

Ungochdum
lör, 2018-04-21 - 11:11

Det är nog att ta i, är nyss fyllda 30 men kom inte på nåt annat namn för det är precis så det känns. Ung o dum. Eller halvung och dum. Har haft ett kasst förhållande till alkohol sen tidiga tonår, började dricka när jag var runt 13 och har haft svårt att sluta dricka när jag börjar. Detta vardags drickande och drickandet flera gånger i veckan har dock blivit det senaste året... Eller två kanske. Känner att det gått överstyr eftersom det påverkar så mycket av mitt övriga liv - de andra dagarna är jag ganska aktiv, hälsosam och social. Skulle gärna vilja sluta helt med ensamdrickandet, men ska sanningen fram så gillar jag det ju också på nåt konstigt sätt... Gå runt o greja hemma och lyssna på musik med några glas vin. Det är bara att det ska stanna där och inte bli några flaskor vin :/

Mirabelle
lör, 2018-04-21 - 11:35

Ja det är ju problemet, att vi gillar att dricka oss berusade och helst inte vill ge upp det... Berusningen fyller någon viktig funktion för oss. Skulle du vilja dricka det där vinet om du visste helt säkert att du inte blir berusad? Det skulle inte jag. Det kände jag ganska snabbt efter att jag blivit nykter. Redan två veckor in i nykterheten insåg jag att varken smaken eller lukten av alkoholhaltiga drycker tilltalar mig. Det är ruset jag vill åt. Då insåg jag samtidigt att jag kommer aldrig att vara nöjd med att dricka bara ett glas vin sådär socialt. Min hjärna skriker efter lättnaden i berusningen, och den kommer att skrika oftare och oftare efter mer och mer. Det är så man hamnar i ett riktigt alkoholberoende, som snabbt raserar hela livet. Så jag har istället valt att ta tag i grundorsakerna till varför min hjärna skriker efter berusningens lättnad. Orsakerna hittar jag helt och hållet inom mig själv. Omständigheter i livet må fungera som katalysatorer, men det är min hjärna som måste programmeras om till att hantera sagda omständigheter på mer konstruktiva sätt än att vin-lulla i soffhörnet. Kanske blir man i slutänden en sådan som kan dricka vin i sociala sammanhang utan att bruket eskalerar? Jag vet inte. Men tills min hjärna är omprogrammerad är det bäst att inte dricka alls. Jag vet inte om du har någon som helst nytta av min historia, men tänker att det inte skadar att även du tänker över varför du gillar att dricka. Vad är din pay-off?