Blir galen av denna rastlöshet som kommer krypande och av vad jag förstått här inne verkar det vara ngt ganska gemensamt. Rastlöshet eller sug eller bådadera, vad säger ni??
Är ny här inne men inte ny "i svängen". Sökte hjälp ganska snabbt, för ca 2 år sedan när det började bli för mkt och det har generellt gått bra men jag har mina stunder. Ska tillägga att jag fortfarande dricker alkohol o för det mesta fungerar det bra om än med en himla massa uppsatta regler.
Men nu är det fredagskväll jag är ensam hemma, känner mig låg (hormoner tror jag) och har en flaska vin stående i köket. Jag veeeet ju att jag inte ska ha vin hemma för det sätter igång suget o jag brukar annars aldrig ha det.
Någonting jag lärt mig under dessa två år att suget med allt omkring finns där, det kommer alltid finnas där och jag måste lära mig att hantera det. Det är en utmaning, ibland skitsvårt, lite beroende på mitt eget mående.
Det som håller mig borta från vinflaskan i köket är den enorma ångesten jag kommer ha imorgon om jag öppnar den, för då försvinner hela flaskan! Ångesten o det dåliga samvetet men samtidigt suget efter att ta ett snabbt glas vin för att flyta bort o låta rastlösheten försvinna lockar på sitt håll!
Var tvungen att skriva av mig lite,.. Kan dra min historia vid ett annat tillfälle om ngn skulle vara intresserad ;).

Mammy Blue

som orkar ta den där lagom- fajten. Tyvärr så har jag insett att för mej finns inte normaldrickande på kartan. Har i och för sej fått som bonus att jag slipper dividera med mej själv om hur mycket, när, var och hur jag ska dricka.

Du får gärna skriva ner din historia här, jag är nyfiken av mej, hihi!

Mvh MB

att inte dricka alls än att försöka reglera det. Jag har prövat det också och det blev så att alla tankar snurrade kring alkoholen. När får jag dricka, hur mycket osv. Det är så otroligt skönt att slippa tänka på det och se till att man alltid har hemma. Paniken när vinet håller på att ta slut och butiken stänger... Min andra nyktra sommar nu så det känns naturligt redan. Jag håller inte med om att suget alltid finns kvar. Jag har väldigt sällan tankar på att det skulle vara gott med vin.

Efter flera misslyckade försök att sluta tror jag vändningen kom när jag faktiskt gav upp vinet för gott i mina tankar. Jag nådde min botten förstås men just att jag från början verkligen bestämde att nu är det nog. Inte en dag i taget för mej utan det är för gott. Då behöver jag aldrig mer fundera på om jag ändå inte klarar att ta ett glas vin nu. Jag kan få inbilla mej att jag skulle klara det men jag kommer aldrig att testa det. Lycka till!

Mammy Blue

håller jag med Santorini. Det ÄR skönare nu utan självuppsatta regler för hur mycket jag får dricka. Jag bröt ju ideligen mot dem också, och fick ännu större anledning att tycka förskräckligt illa om mej själv som inte fixar nånting, typ.

Första sommaren nykter på sådär tjugo år i år, känns fantastiskt avkopplande!

Mvh MB