Är så glad att jag hittade den här sidan! Är vanligtvis ganska feg när det gäller att skriva ut saker om sig själv på nätet men det känns som en trygg och bra plats att skriva på.
Känner att jag inte orkar längre. Kan inte sluta tänka på hur skönt det skulle vara att få ta livet av sig och slippa genomgå denna vidriga ångest. Är 20 och har skämt ut mig alldeles för många gånger på fyllan och igår var en sådan gång.
Jag gör sällan dumma saker men jag pratar så fruktansvärt mycket och jag ljuger så att det är läskigt! Ljuger om hemska saker också, orkar inte ens skriva om vad jag ljuger om. Det är som att jag inte kan kontrollera vad jag säger, jag ser att jag pratar med människor men jag hör inte orden och dagen efter så får jag reda på vad jag har sagt.
Bor i en liten stad så är livrädd att något av det jag har sagt ska komma ut. Jag föreställer mig helt sjuka scenarion då någon försöker kolla upp allt jag sagt och se om det stämmer och även om jag vet hur sinnessjukt det låter så kan jag inte bli kvitt dom tankarna. Jag är extremt paranoid och nervös över sånt här. Grejen är att jag väldigt sällan delar med mig av saker till andra så det känns väldigt hemskt att det dom vet om mig är mina lögner. Jag har säkert sagt saker som är sant också men det är lögnerna jag mår sämst av.
Tycker så synd om min pojkvän också som måste stå ut med mig. Det är i princip omöjligt för mig att vara trogen på fyllan. Känner mig som världens sämsta människa och att jag förstör allt som är bra i mitt liv.
Lider av ångest annars också så efter alkoholintag så blir det ännu värre och helt ärligt så förstår jag inte VARFÖR jag väljer att dricka när jag vet hur jag mår sen efteråt. Jag känner mig så dum för jag borde veta bättre. Har dessutom många missbrukare i släkten och jag vet att det ökar risken för att jag ska hamna i missbruk. Jag vet ju allt men ändå blir det såhär?
Fick i alla fall nog idag och åkte till psykakuten och fick lite hjälp där, fick bl.a. recept på Antibus och antidepp som jag ska börja ta. Önskar bara att jag skulle sluta oroa mig och att min paranoia och ångest ska försvinna.

Hoppas att det jag skrivit låter någorlunda logiskt.

Pellepennan

Har egentligen bara ett tips att ge. Låt drickandet vara ett tag så tror jag det blir lättare att ta tag i dom andra sakerna som tycker dig. Dom andra sakerna som tycker dig har jag ingen erfarenhet av och kan inte ge några råd. Är tankarna allvarliga så kanske du kan få träffa en psykolog att tala med. Om inte kan du säkert få råd från någon annan här inne. Du kan ju läsa här inne och åtminstone skriva av dig. Att du hittat hit tyder ju på att du ser att alkoholen är något som säkert har ett "finger" med i spelet.

Lycka till!