Hittade till detta forum idag och har läst igenom flera trådar och insett att mitt problem inte är det värsta och att jag egentligen ska vara glad för att det inte är värre. Mitt alkoholproblem började egentligen för ett par år sedan när jag reste runt mkt i Sverige med jobbet. Jag blev ordentligt full flera gånger i veckan och satte mig själv i många svåra situationer. Jag insåg mitt problem där och då och tvingade mig själv att vara nykter i 3-4 månader med stor hjälp från min familj.

Jag dricker absolut inte på daglig basis och jag har inget problem att säga nej till alkohol men när jag väl börjar dricka så finns det inget stopp. Varje gång blir jag så full att jag vaknar upp dagen efter med ordentliga minnesluckor, oftast på flera timmar. Jag skadar aldrig folk men jag gör saker som jag upptäcker dagen efter. Saker som jag aldrig skulle fått för mig att göra nykter. Det är bara en tidsfråga innan jag kommer förstöra mitt förhållande eller förlora någon av mina vänner. Jag försöker att begränsa mitt drickande till att bara dricka öl men så fort jag fått i mig ett par öl och kommer ner till krogen så vill jag dricka sprit. Jag känner själv av när jag börjar bli full och då dricker jag lite vatten och intalar mig själv att: just ikväll är det lugnt, jag kommer sluta när jag känner mig för packad.

Jag vill kunna sällskapsdricka och bli "salongs-berusad" men jag måste lära mig att säga nej när jag väl börjat dricka. Finns det någon som varit i samma situation som lyckats begränsa sitt drickande? Känns skrämmande att det är först nu, 27 år gammal som jag inser mitt problem och erkänner det för mig själv. Trots att jag lovat mig själv att dricka med måtta så hamnar jag i den här sitsen i nästan varje gång. Jag behöver verkligen hjälp för jag kan inte fortsätta vakna på morgonen och inte veta vad jag har gjort under min "black-out". Det får vara slut nu.

yogin

Hej
Jag är också ny på det här forumet. Jag har lyckats att dricka måttligt i perioder, bara att par glas och sen gå hem. Däremot när man väl kommit till den punkt att man inte vill sluta tror jag att det är farligt - och det är där jag kommit flera gånger i vår. Du verkar också vara där och jag tror inte det är bra att försöka dricka måttligt då, iaf inte själv om det ofta leder till att man inte kan sluta. Vill så klart inte moralisera, men jag tror för min del är det bättre att fråga mig "Varför känner jag att jag vill dricka nu?" "är jag ensam?" "är jag arg?" "vill jag fira?" och sen försöka hitta en annan strategi än att dricka. Jag tror inte längre att det är bra för mig att dricka måttfullt. För min erfarenhet är att denna måttlighet hela tiden tänjs på. T.ex. "det är väl ok att ta ett par öl en torsdag", "nu är det ju fredag, det är väl inte så farligt med 3-4 öl" eller om det blir fler "jag är så bakis har ångest, men det är ju helg", eller "det är ju semester då får man unna sig lite mer", sen fortsätter det till andra dagar, typ en onsdag, en tisdag - "nämen jag drack iaf inte igår". Det jag själv lovat mig är att inte dricka ensam de närmsta 4 veckorna, men det är väl bäst att ta en dag i taget. Men helst vill jag inte dricka alls, för det känns som det bara leder till mer i längden.

JmT

Jag är precis likadan som du men 37 år tyvärr.:-/
Inte druckit på tre veckor nu,
men innan drack jag varje helg med små uppehåll sen jag var 18 år.
Men nu måste jag sluta...

Jag kan rekommendera ett möte med en kunnig person inom ämnet.
Jag var det förra veckan.
En hjälp på vägen liksom denna sida.

Tänkt många gånger på varför det inte finns en antabus som slår ut vid t.e.x 1.0 promille, (4-5 öl).
Då hade man sluppit dessa 'black-outer'.
Helt 100% säker på att det är fullt möjligt.

Men det skulle ju inte lösa alkoholproblemen på samma sätt som vanlig Antabus.

Känner du igen detta resonemanget hos dig själv:

Jag har kontroll, jag tar en öl till. Där kom en polare in i baren o bjuder på en shot.
Vips så vaknar man upp dagen efter minns ingenting av resten av den kvällen.
Helt bortkastad och sen vilken ågren o inte minnas vad man gjort.