Jag vet och har vetat länge att alkoholen tar en alldeles för stor del av mitt liv. Jag dricker alldeles för mycket, alldeles för ofta.
Just nu står jag i ett vägskäl. Jag vet exakt vad som är det bästa för mig.. Det är att lägga flaskan, alkoholen och framför allt ångesten på hyllan. Men jag vill inte. Det är så sjukt konstigt. För alkoholen gör mig mest ont. Men jag vill så gärna klara av att dricka hälsosamt. Vilket jag gör i perioder.

Ångesten som är kopplad till alkoholen och alla blöta nätter har ju de senaste åren eskalerat. Och det har eskalerat ganska drastiskt.
Insikten av allt det här gör att det är ännu konstigare att jag inte "vill" bli nykter. Självklart vill jag. Samtidigt som jag inte vill gå miste om allt som är kopplat till min romantisering av alkohol..

Att stå här, men ena foten i att välja nykterheten och andra foten i att fortsätta "leva som ung". Är otroligt jobbigt!
Förlåt att det är luddigt och troligtvis osammanhängande. Men det är så hjärnan, själen och hjärtat är idag.
Vad är det som ska få mig att ta steget? Jag har provat och misslyckats. Jag tror att spärren sitter i att inte våga ta an utmaningen att leva i nykterhet i oron av att återigen misslyckas.

Jag ville bara skriva av mig. Kanske få bli hörd och förstådd.
All kärlek till er som kämpar, men framför allt all respekt!

/ S.

Hej S! Välkommen hit! Bra första stora steg i rätt riktning! Tror att vi alla känner igen oss i din känsla. Tror att det är få som lättvindigt säger att de vill leva utan alkohol. Men vi är alltför många som inte hanterar den så bra. Jag tänker att jag inte ska dricka tillsvidare och försöker fokusera på vad jag får och blir istället. För det där vi får och blir av alkohol är, som du skriver, romantiserat. Ta en dag i taget så inser du nog hur bra det kan vara att välja bort alkoholen. Ingen ångrar en nykter dag vet du! Den är lätt att ta igen ;-) Lycka till!!

scar

Tack för det fina svaret! Just nu är jag inne i någon slags tro om att jag kan hitta kontrollen.. Att det är jag som bestämmer och inte alkoholen. Igår var det menat att bli fest. Jag drack 4 öl och 1 cider, sen räckte det och jag var hemma tidigt och i säng till 23.30.

Jag tog kontroll och sa nej.. Vanligtvis hade jag druckit minst 8 öl till och mer där till. Tappat kontroll över spärrar och mun. Troligtvis gjort bort mig. Kommit hem till 04 och vaknat idagmed ångesten från helvete och mått som en påse blöta skridskor. Men nej, inte denna gång.

Jag är så stolt över mig själv som tagit ansvar för mig själv och mitt drickande.. En vacker dag kanske jag till och med skippar den lilla mängden alkohol och är helt nykter. Men där är jag inte än.

Jag hoppas att jag klarar av det här nu, att behålla kontrollen och styrkan.. Skulle det slita sig om ett tag, så är jag ändå stolt över att det är några kvällar och nätter där jag inte blivit för full utan där jag har "skött" mig.

Trevig midsommar och återigen tack för det fina svaret! Kram / S.