Det var länge sedan jag skrev här i forumet och jag tänkte att jag skulle uppdatera lite om hur jag har det så här ett par år senare.
Har till och från druckit, men i lite längre perioder också hållit upp. Sommaren 2013 var en av de bästa på flera år. Drack en del öl då, men höll mig lätt inom ramen för vad som kan anses normalt. Efter semestrarna kom så dråpslaget att min hustru ville skiljas. Henne som jag varit tillsammans med under hela mitt vuxna liv, i drygt 35 år. Allt bara svartnade och jag hämtade flaska efter flaska i garaget och var sjukskriven en tid. Jag ville bara dö och efter en fylla ringde min fru till moblia teamet som kom på besök. Efter ett läkarbesök blev jag ordinerad antabus som jag började ta. Var halvtidssjukskriven under ytterligare tre veckor under tidig höst, men började arbeta heltid efter en vecka. Ett bra beslut. Min fru flyttade och jag var ensam kvar i villan. Började springa i skogen, istället för att tänka på alkohol och det kändes bra, även om sorgen och frustrationen var stor. Fick sluta med antabusen efter några veckor, eftersom jag inte tålde det. Under jul- och nyår drack jag lite, vilket jag väl egentligen inte borde ha gjort, men men…
Efter årsskiftet ställde jag mig i min ensamhet, trött och ensam på vågen och såg det jag redan visste, att jag också var onödigt tjock. Har gått på gym för många år sedan, så jag köpte ett gymkort och började träna och äta sundare. Jag började även motionsgå och springa. Sedan dess har det mesta gått min väg på något vis. Allt känns mycket bättre. Jag har gått ned drygt tio kilo i vikt, ser snyggare ut och är allmänt gladare. Dessutom går det bättre på jobbet. Har inte haft något direkt sug efter alkohol. Saknaden efter min fru har minskat med tiden och jag har insett att det finns fördelar även för mig att vara ensam. Vi har en god distansrelation, är fortfarande gifta och vi ses och hörs då och då. Vill gärna att hon kommer tillbaka, men tror tyvärr inte det. Blir det formell skilsmässa får den bron korsas då.
Testade att dricka lite i Midsommar för första gången sedan januari, en drink och fyra-fem öl. Ångrade mig lite dagen efter, men var samtidigt nöjd med att det inte blev mer. Ännu mer nöjd är jag med att jag inte har känt ett dugg sug efter alkohol efter det.
Sammantaget kändes mitt liv närmast slut i höstas och nu mår jag oförskämt bra. Tänker testa att dricka några öl senare under juli, för att se hur det går. Går det inte bra får jag överväga att bli helnykterist. Sådant märker ju en van drinkare innerst inne ganska direkt. Ser med tillförsikt och viss glädje på framtiden och jag märker att det är upp till mig själv att försöka göra det bästa av den tid som är kvar. Möjligheterna är egentligen obegränsade. I alla fall för mig som har mycket att glädjas åt, som god hälsa, fina barn, hyfsat med pengar och ett tillräckligt bra arbete.
Hoppas att ni andra som jag hade kontakt med här förr har det bra, speciellt tänker jag på "Tvåbarnspappan" som jag hade rätt mycket kontakt med när det begav sig.
Hälsningar med önskan om en skön sommar!
Mr. Dry (nästan iaf)