av Bewell

Bewell
tors, 2019-03-07 - 12:17

Hej, första posten, första tråden, såg att det fanns liknande, men är ofin nog att starta en ”egen”.

Har två barn, 17 resp 14år gamla tillsammans med min exfru.
Det finns ingen fungerande relation mellan oss 12år efter skilsmässan dessvärre.

Mitt äldsta barn har haft vissa problem i skolan och med sociala kontakter vilket slutade med ett självmordsförsök under sommaren. Alkohol och sömntabletter. Den äldsta är boende hos modern, den yngre vecka/vecka.
Det har framkommit att ”självmedicinering” med alkohol varit ett problem under en tid före självmordsförsöket, men även fortsatt efter.
Detta är illa nog. Barnet är numera stabilare psykiskt, men inte på en ”normal” nivå ännu.
Träffar det äldsta barnet 2-3ggr/mån, men ej enligt någon form av schema.

Till detta kommer att modern, min ex-fru, under de senaste 5-6åren även hon konsumerar alkohol i en mängd som inte är hälsosam. Jag har flera gånger fått åka dit och hämta det yngre barnet på vardagskvällar/nätter då denna varit rädd för att stanna. För att närmare beskriva vilken status ex-frun haft vid dessa tillfällen har det varit utslagen i soffan, alternativt knappt kapabel att hålla sig upprät med stöd av exempelvis dörrkarm.

Det kommer med jämna mellanrum ”rapporter” från den yngre om att modern är väldigt arg, och dricker. Barnet är väldigt lojalt mot sin mor, så när det når mig som far har det passerat en nivå kan man konstatera.

Hur lämpligt är det att ett barn (det äldre) med den historiken är boende hos en mor likt detta?
Vad kan jag göra som far?

I och med att den äldre är så pass gammal så får hon välja vart hon skall bo, och har gjort så, gissningsvis för att tillgången till alkohol och en väldigt förstående inställning till konsumtion finns hos modern.

Jag står lite handfallen och vet inte riktigt vart jag skall ta vägen.
Har funderat på orosanmälan, men vet inte om det är grund för det, dessutom riskerar jag att ”putta tillbaka” den äldre när denne ännu är på återhämtningsspåret, även om jag inte vet hur kvalitativt det är, hur understött är det av alkohol och vad är därmed bara en fasad.

Ullabulla
tors, 2019-03-07 - 12:26

igen och ser det utifrån.
Visst är det grund för både ororsanmälan och aktivitet/krav från din sida.
Vem skyddar du och varför?
Att vara anhörig/medberoende är ju ofta en sakta utförslutande kurva då man accepterar mer och mer för att man inte vet eller kan påverka situationen på ett bra sätt.
Ring och prata med soc anonymt.
Dina båda barn behöver hjälp och bör inte vara med din exfru som verkar vara rätt djupt ned i alkhoholens värld.

Och välkommen hit :-)

Bewell
tors, 2019-03-07 - 12:34

Är så rädd att skapa mer oro och nedstämdhet hos den äldre, att hon faller tillbaka i ett än mer självdestruktivt beteende.
Ja, jag kan se att det vore det rätta ur ett långsiktigt perspektiv, men väger det upp de kortsiktiga riskerna? Den äldre är snart myndig och därmed fri att bestämma själv även om jag aldrig kommer acceptera denna typ av konsumtion.

Sofia
tors, 2019-03-07 - 16:41

Ditt första inlägg här på forumet väcker både viss oro men också hopp. Du finns där som en trygg punkt för dina barn och vill deras allra bästa. Du letar efter vägar att få dem att må bättre i en situation där deras mor dricker alkohol i ohälsosamma mängder sedan flera år tillbaka, där du har fått åka dit och hämta din yngsta när hon varit för rädd för att stanna kvar. Samtidigt har din äldsta dotter mått psykiskt dåligt, till och med så pass att hon gjort ett självmordsförsök. Tufft för er alla. Även där finns alkohol med i bilden och du tänker att alkoholtillgången kanske är en av bitarna i att hon väljer att bo enbart hos modern.

Du har redan fått lite kloka tankar från Ullabulla här ovan. Jag fick också några idéer och funderingar när jag läste ditt inlägg, kanske finns det något som kan bli till hjälp.

Först och främst funderar jag över om/hur du har pratat med dina barn om vad du ser. Har du kunnat berätta om att du är orolig för deras mor och hur det påverkar dem? Kanske t.o.m. frågat dem hur de själva ser på situationen? Om inte kan det vara något att testa. Och i äldsta dotterns fall - har du kunnat uttrycka din oro för HENNES mående och alkoholvanor? Ett avväpnande sätt att ta upp en sådan sak kan vara i form av "jag-budskap", dvs att formulera utifrån vad du ser och upplever och sen utan att döma fråga hur hon själv tänker. T.ex. "jag så glad att du mår lite bättre nu, men är samtidigt orolig för dig eftersom jag vet att alkohol kan göra det svårare att komma tillrätta med nedstämdhet, i vissa fall kan det t.o.m. förvärra en depression... Hur tänker du om det här?" Att försöka, utan att vara för styrande, få henne själv att komma på att det kanske vore bra att ta emot hjälp/stöd från vården (om hon inte redan har det) kan vara något att testa. Jag tänker mig att även om hon mår dåligt med oro och nedstämdhet, så finns en möjlighet att hon ändå kommer att reagera positivt på att det finns en trygg, nykter förälder som ser hennes situation och säger "det här är inte okej, du är värd bättre".

Om dina barn skulle vilja söka stöd som anhöriga till en person med alkoholproblem så finns t.ex. organisationen Maskrosbarn som tillhandahåller olika former av stöd, både live och över nätet. Se gärna https://www.maskrosbarn.org/

När det gäller anmälan till soc, så är ju en möjlighet, som Ullabulla skrev om, att börja med att ringa och rådgöra med dem anonymt, berätta om din oro för de eventuella negativa konsekvenserna och höra vad de skulle kunna hjälpa till med.

Välkommen hit återigen och fortsätt vara den här omtänksamma och ansvarstagande föräldern, du är verkligen viktig för dina barn! Skriv gärna mer och berätta hur det går för er.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

gros19
tors, 2019-03-07 - 22:55

Håller med ovanstående, både att det inte är okej att bo med en mamma som dricker och att det skulle vara bra för barnen att delta i något program för barn till missbrukande föräldrar. Nyttigt för deras självkänsla. Socialen kan nog också ge förslag på detta. Förstår att du är rädd för att din äldsta dotter ska må sämre, men det är ju jätteviktigt att prata med henne och uttrycka vad du ser och den oro du känner. Vad som är bäst eller rätt och fel vet man ju inte förrän i efterhand, men vi har ju ofta en tendens att föreställa oss det värsta. Tycker du har sunda tankar och i dina barns situation är du säkert jätteviktig för dom.

Bewell
fre, 2019-03-08 - 21:22

Gjorde ett försök att tala med äldsta idag, inget vidare gehör, den yngre har jag ändock en ok dialog med kring detta.
Skall försöka fånga den äldre igen, annars blir det väl SOC, även om det ännu oroar mig som koncept