av Who_knew

Who_knew
fre, 2019-08-09 - 22:10

Hej!

Har aldrig skrivit här tidigare men har läst många trådar och det har varit ett stort stöd för mig. Tack för det.

För ca 6 månader sedan fick jag reda på att min man tagit kokain dagligen under ett halvårs tid. Informationen kom som en fullkomlig chock för mig. Detta trots att jag mot slutet av hans aktiva period började inse att något var helt åt helvete. Vi har levt ihop i mer än 20 år och han har alltid haft en väldigt bestämd åsikt att droger är Big no no.

Jag fick rådet att, för min egen och barnens skull, bryta kontakten direkt och se om mina egna och barnens behov. Trots att jag inte haft vetskap om drogerna så insåg jag ganska snart att jag utvecklat ett stark medberoende till hans beteende. Inte bara under hans aktiva period som kokainberoende utan även många år innan dess till följd av hans psykiska ohälsa och problem. Problem som jag försökt intala mig själv i grund och botten beror på trauman i hans barndom, ADHD osv. och att de går att lösa om jag bara kämpar lite hårdare, älskar lite mer, ja ni fattar.

Min husläkare upplyste mig om att 99 av 100 inte mäktar med att lämna utan går tillbaka till sin beroendeperson, men sa också att ”du ska veta att du är värd att bli älskad”. De orden (bland många andra peppande ord som jag fått under våren som gått) har blivit som ett fundament för mig genom den här processen. Oavsett hur dåligt en annan person mår så har jag rätt att få må bra och känna mig älskad. Jag gav mig fan på att orka och jag hyser full respekt för de som inte kan eller orkar. Det här har varit extremt tufft på så många plan. Tack vare massor med stöd från min omgivning så orkar jag en stund till. En dag i taget.

Jag har bestämt mig för att lämna och en del jag möter höjer på ögonbrynen. Ska du lämna din man när han är sjuk och behöver dig som mest? Till saken hör att det här är ju en relationssjukdom som skadar hela familjen och de anhöriga. Mot slutet av hans aktiva period var jag så söndertrasad av hans beteende att jag började tänka att jag inte ville leva längre. Det kommer ta tid för mig att läka. Han utvecklade drag som mer liknar en psykopats drag, totalt utan samvete, empati, respekt, ärlighet, närhet, omsorg osv. Vad som också bör nämnas är att de senaste 10-15 åren till och från kantats av perioder då hans beteende gått ut väldigt mycket över familjen och vårt mående. Det har sträckt sig så långt att barnen börjat reagera. Han har alltid hävdat att han inser sina brister och att han ”nu med detta mail eller sms” som jag skickat, inser att han måste ta tag i sitt liv. Saker har blivit bättre ett tag men så småningom har han fallit tillbaka i gamla mönster.

Jag tror honom inte längre när han säger att han ska ta tag i sitt liv. Jag känner att jag behöver konkreta ”bevis” på tillfrisknande innan vi ens kan ses tillsammans med barnen eller ha något med varandra att göra som innefattar annat än att kommunicera kring praktiska saker om våra barn. All kontakt sker via sms och mail. Han har, i skrivande stund, inte förstått att han har stora problem. Det är alla andra som stökar till hans liv som är problemet, enligt honom. Han förstår inte problematiken med substanser och återfall utan lovar dyrt och heligt att det aldrig ska hända igen i framtiden.

Det är plågsamt att se någon som betytt så mycket för en, sakta gå ner sig så fullständigt. Så vad gör man? Jag har varit i kontakt med några fd drogberoende och deras budskap är solklart: Lämna! Det enda du kan göra tills han börjar tillfriskna. Och med det menar de inte bara fysiskt utan även psykiskt/själsligt via tex. 12-stegsprogram. Det är upp till var och en att lösa sin situation men det här är det som har känts mest rätt för mig. Måste orka hålla mig på fötter för att barnen inte ska drabbas mer än de redan gjort.

Jag hade inte klarat mig utan min anhöriggrupp och min sponsor som varit och är mitt dagliga stöd i allt som jag behöver hantera (särskilt känslor). Många praktiska delar är kvar att lösa men jag känner samtidigt hopp om ett bättre och värdigare liv. Och framför allt, att våra barn får bo i ett hem som vilar i tillit, trygghet, respekt och äkthet snarare än otrygghet, lögner, nedsättande kommentarer, hot, psykiskt våld och förolämpningar. Till min man har jag låtit veta att jag alltid kommer försöka vara ett stöd för honom längs hans väg mot tillfrisknande, den dagen han väljer det, men just nu är han inte där.

Vill avsluta med att skicka all kärlek och styrkekramar till alla er där ute som kämpar❤️

Förlorad själ
fre, 2019-08-09 - 22:30

Du är en krigare. Har typ samma problem. Eller hela allt började med kokain. Kokain är ju inte bara farligt utan även den dyraste drogen. Min kille drog på sig över 300 000 hos kronofogden. Och lyckades även få mig som medberoende att ta ett lån på 150 000 för att folk var efter han för en skuld. Kommer aldrig få veta om det är sant eller om pengarna försvann upp i näsan på han.

Missbrukare är så lömska och så manipulerande. Dom utnytjar att man har känslor för dom till max. Jag är fortfarande kvar. Kokainet är borta (som jag vet) men ersattes snabbt med läkemedelsmissbruk istället. Jag är på väg ut. Håller tummarna på en lägenhet jag kanske får i nästa vecka. Det är så svårt så jag vet vad du går/ gått igenom. Dock har vi inga barn. Borde vara lättare men efter 15 år sitter medberoendet som sten. Kramar ?

Who_knew
fre, 2019-08-09 - 23:36

Känner igen mig så mycket i det du skriver, även spelberoende fanns med i bilden. Under dessa månader som aktiv spelade han bort 15-20 tusen i veckan. Pengar han tog från sitt företag tackolov. Ett företag som var starten på vårt nya liv, han skulle ta businessen och jag skulle rodda barnen och heltidsjobb. Jag trodde på vår dröm och nu i efterhand med facit i hand så kan jag ju undra hur jag kunde vara så godtrogen. Tacksam över att ha kommit till insikt ändå. All styrka till dig. Håller tummarna för lägenheten. Kram

Förlorad själ
fre, 2019-08-09 - 23:27

Ja vad ska man säga.
Det är ju så många drömmar som krossas. Jag hade oxå drömmar att få barn med denna killen. Men skulle aldrig sätta ett barn till värden i det hör kaoset.
Även om han ville och sa att ska jag få ett barn så kommer jag ädra mig helt. Jo visst! Ännu bara ett sätt att försöka binda mig mer till honom. Tror har oxå spelade upp en jävla massa pengar på casinot.

All styrka till dig med. Hoppas du finner din väg! Kram