Alkoholens egoism i ett nötskal

Profile picture for user Blade Runner

Hej vänner. Efter snart ett år av att följa er kallar jag er vänner, vi delar så mycket tunga erfarenheter och bär ett bagage som gör att vi lätt välter. Av någon anledning klarar vi oftast av att ställa oss upp igen men fortsätter i samma hjulspår. Själv har jag analyserat mig själv utan och innan en miljard gånger för att försöka förstå varför jag blev fast in 20 år. Stor empati, svårt med gränssättning och en oförmåga att bry mig om mig själv och bli rädd för starka känslor är väl en kortfattad gissning.
I februari ansökte jag om skilsmässa tack vare era historier och ett fantastiskt samtalsstöd här på sajten. Det följdes av en enormt ångerfull man som för 1.000000000 gången lovade att tagna sina problem, gå i terapi osv om han bara fick en chans till. När man har barn är det sex
månaders betänketid så jag sa ja. Någonstans förstod jag att det inte skulle fungera men jag kände att jag måste pröva för min egen skull, för hans skull, för barnens skull. Efter ett par månader började anklagelserna igen, att detta var en utpressningssituation, att jag gjort honom sjuk och att jag vänder barnen mot honom och är sjuk i huvudet precis som min syster, mina föräldrar, mina närmaste vänner. Efter tre månader kom återfallet och de är ganska rejält tunga och genomvidriga, nedbrytande. När ja sa ja till att pröva i februari bokade vi semester ihop och nu hade vi gemensamma biljetter till semester. Jag pratade därför med honom i juni månad om hur vi skulle göra och kom överens om att inte riva upp den för barnens skull och dessutom vara kör förbetalt och barnen längtade till semestern. Många dagar under semestern blev väldigt skakiga med ovisshet, fylla, krav på att jag skulle dra tillbaka ansökan och hot om att jag inte kommer klara av en skilsmäsa. Andra dagar var han nykter och jag var tacksam för det. Idag har det gått sex månader. Igår kväll var han berusad och så där obehaglig som de blir med stirrig blick. Han krävde svar från mig och jag sa att vi kunde prata imorgon när han var nykter inte kl 23 på kvällen. Han vägrade och krävde svar. Jag gick in till dottern för att komma undan och satt och pratade med henne och han kom efter full och sa till henne att din mamma vill skiljas. Då var jag tvungen att berätta för henne trots omständigheterna : klockan var nästan midnatt och mannen var full. Hon och jag bad honom gå , att vi skulle prata imorgon men han vägrade. Jag sa till henne att allt blir bra och att vi pratar imorgon och att jag var ledsen för att hon fick höra det så här. Sedan gick mannen på mig verbalt fram till kl 3.30 fast jag bad honom om att jag ville sova ( skulle upp och jobba och han har inget jobb) och väckte mig så fort jag slumrade till . Idag är han borta hemifrån, tog min bil och åkte iväg. Jag tog ledigt från jobbet och har pratat ut med dottern (13 år) som är så klok och sansad och som säger att det blir bra mamma , det känns sorgligt men också skönt, nu behöver vi inte oroa oss. Jag ringde min man och sa att vi berättar för honom ikväll men mannen vägrar och säger också att jag ska säga till dottern att vi inte ska skiljas. Nu har jag inget annat val än att berätta själv :-(. Vad tänker ni kloka individer om detta ? Kram Blade Runner

Profile picture for user Nordäng67

igen allt med verbala hot, drastiska konsekvenser, vältra över skuld, diskussioner på natten som man blir helt hjärndöd av och så ska man upp och jobba? mm mm. Oerhört tungt för dig med tanke på barn som är inblandade. Bra ändå att dom är i ålder att det går att förklara saker med ord. Du undrar vad vi tycker och här har du mina tankar: lämna! Fundera inte en sekund mer utan gå tillsammans med dina barn. Stackars son som ska börja ny skola men har du kanske möjlighet att bo med dom hos mormor och morfar eller liknande så sonen kan fokusera på sitt? Lider med dig♥️ Ta inte mer skit rent ut sagt! Låt honom hålla krampaktigt runt flaskan, för det är det som det handlar om tror jag. Försöker man ta deras "bästa vän" ifrån dom skapar det orimlig ilska. Kramar

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Nordäng67

Jag blir helt snurrig av hans resonemang där ena meningen är: jag dör utan dig, jag har vigt mitt liv till fig och offrat allt ( ingen aning om vad han refererar till), du är mitt allt, jag tar livet av mig om du lämnar och sedan nästa sekund: du är ond, beräknande, manipulativ, Ditt intellekt är klent, du vänder barnen emot mig, du är en matrona , bla bla bla.
Jag har försörjt honom i flera år, tar hand om barnen och huset och trädgården själv, anlitat städhjälp i land, lagar mat , tvättat, gör läxor men ingenting får honom att sluta dricka eller fixa en inkomst. Så orättvist att få höra att jag är känslokall och i te gjort något för honom när jag anpassat hela mitt vuxna liv till honom :-((((. MEN , jag försöker verkligen blicka framåt, tänka att det är jätteläskigt att lämna ( som att åka en bergochdalbana man är rädd för och tror man ska dö) men att det är den enda vägen och att vänner, barn och familj runto kring blir min support och stöd.
Tack för att du delar med dig, det betyder allt !! BB // Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Det är så himla jobbigt känslomässigt att sitta i denna berg och dalbana. Riktigt svårt att hänga med i svängarna där man ena stunden höjs till skyarna och allt är fint och kommer bli jättebra. Sen plötsligt är man inte värd ett dugg och får höra allt taskigt som går att hitta på.
Och det är just det: De hitrar på!!!
Allt för att rädda sitt eget skinn och få dig/ oss att må dåligt.
Jag håller med Nordäng67, lämna fortast möjligt.
Dina barn är så stora och barn brukar förstå mer än man anar. De och du kommer att må så mycket bättre av ett hem som ni kan må väl i utan en massa drama som ska dras igång mitt i natten.
Känner igen detta som du går igenom och det är vansinnigt tröttande.
Du klarar det ?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Jag blir så rörd och berörd av era svar och att du/ni tar er tid trots att vi inte känner varandra. Det är nästan lite kusligt att beteendena är så lika, för mig tyder det på att alkoholen verkligen förvrider en människas psyke. Det läskigaste är som du skriver att de hittar på. De första åren blev jag helt ställd och totalt förtvivlad, men nu vet jag att det bara är så. Att leva med två personer i en kropp är nästintill omöjligt och väldigt oförutsägbart vilket gör att man aldrig känner sig trygg och alltid är på sin vakt.
Sedan jag skrev inlägget har jag berättat för sonen som tog det med ro och tyckte det var ett bra beslut :-))))). Tänk vad kloka barnen är. Nu känns det som att jag är på väg och just nu känner jag mig stark ( vet att jag antagligen kommer känna panik nästa dag) , det går verkligen upp och ner.
Tack för att du finns här och delar med dig och stöttar. Kram Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Usch ja som man kastad runt hela tiden.
Min man har druckit som en galning i sommar. Totalt kaos i 7 veckor och då finns det ju ingen plats för ett eget normalt liv utan allt kretsar kring detta.
Så jag bestämde mig för att detta ska vara sista gången. Packade ihop tillhörigheter och fixade lägenhet som blir ledig 1 september. Visade honom skilsmässopapper som han inte ville skriva under.
Så nu är det snart dags och vad gör han då? Slutar dricka och låtsas som om inget har hänt,!!!
Så nu mår jag kass när tiden för definitiv flytt närmar sig. Börjar tänka att det kanske inte varit då farligt, det är ju "normalt nu. Men vet ju att det kommer inte att vara då i längden.
Det är så sjukt jobbigt att kastas mellan hopp och förtvivlan hela tiden.

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Azalea. Passa dig för beteendet han visar nu. Min man har gjort samma sak minst 500 gånger och bara man får till två veckor av normalitet eller ett vänligt leende faller man tillbaka. Min man satte in en riktig charmstöt när jag trots att han bönade och bad skickade in skilsmässopapprena i februari. Han blev så där som han var när vi träffades för 20 år sedan fast utan alkohol. Det höll i tre månader sedan kom alla anklagelser igen och jag anklagades för utpressning osv. Nu är det dags att bekräfta dokumenten efter sex månader och därav kaoset här hemma. Flytta och se vad som händer. Om det blir bra kan ni ju fortsätta vara tillsammans och kanske tom flytta ihop igen men ta det där steget för sin egen skull.
Själv är jag livrädd för det nya livet som finns bakom hörnet och som kanske blir ännu värre än detta då jag vet att mannen inte kommer släppa och även smutskasta mig. Men jag har inte heller något val. Kramar kramar kramar till dig Azalea

Profile picture for user Azalea

Åh, så svårt allt är. Jä...la elände att man ska vara en sån mesig räddhare.
Ja du har helt rätt, det kommer inte att vara forever det inser jag. Den längsta nyktra perioden var 8 månader på 10 år.
Fattar inte hur man kan vara så rädd för att posta ett brev??!! Du skickade väl bara in ditt själv, eller?
Min plan har varit att försöka en gång till med att han skriver på och annars skickar jag det själv. Men fy vad nervös jag är nu.
Han dricker ju inte nu men växelvis sur,arg och anklagar som jag vet kommer att accelerera.
Men både du och jag kommer att få fina liv igen. Försöker tänka att 1 års jobbigheter kan ju inte vara värre än att stanna i 30 år till som vi har det.
Skickar dig ett helt fång av kramar.
Du har ju redan kommit långt och kan njuta tillsammans med dina fina och kloka barn.
Sov sött och kram?

Profile picture for user Azalea

Jag skjuter det framför mig än och har satt på mig skygglapparna.
Men på måndag nästa vecka skriver jag på kontraktet till lägenheten. Känns sjukt nervöst.....
Sen plockar jag fram pappren och provar en gång till innan jag skickar in själv. Är bara så sjukt nervös över reaktionen. Just nu spelar jag ju med i teatern att allt är normalt och att de 7 veckorna med LVM och kaos i sommar inte har hänt. Skillnaden är bara att jag blivit tuffare och säger rakt och ärligt vad jag tycker om olika saker.
Ex. Han vill jag sover i samma rum!? Har gjort det 2 nätter men han är vaken halva natten och har Tv:n på. Visserligen utan ljud men jag kan inte sova med allt flackande och blixtrande ljus från Tv:n. Så till att han skulle stänga av men fick svaret: jag kan ju inte sova......Hallå, han är arbetslös och jag ska upp och jobba!!!!
Ikväll blev han sur när jag så att jag inte sover där, Du har ju aldrig klagat innan!
Nä men nu säger jag vad jag tycker! DU har inte gjort annat än käftat emot sista tiden fick jag höra då.
Förlåt mitt snurriga inlägg men jag blir bara så irriterad.
Sov sött ?

Profile picture for user Azalea

Fy så jobbigt för barnen att inse hur illa det är med deras pappa. Det är ju ingen som kan föreställa sig, varken barn, familj eller andra, hur det är och fungerar i ett betoendehem. Allt blir ju bara kaos och anklagelser och andra konstiga påhitt.
Folk skulle tro man hittade på om man berättade hur det är en vanlig vardag hemma. Helt sjukt att för oss är det ju något som nästan är normalt eftersom vi blivit så vana. " Normala " människor hade nog aldrig accepterat sånt vi gör och har gjort genom åren.
Kanon att du ska träffa advokaten. Min hjälpte mig med en checklista på vad jag skulle ordna och det kändes skönt att bara kunna följa den. Behövde liksom inte själv fundera och oroa mig så mycket när jag gick den att följa.
Ska lova mig själv att nästa vecka ska pappren vara postade på lådan.
Tack söta för allt du peppar mig med?
Kämpa vidare du också , vi fixar detta.
Kramar i massor till dig?

Profile picture for user Blade Runner

Jag började gråta när jag läste ditt senaste inlägg. Kan inte förstå att människor jag inte känner genuint visar värme och förståelse och hjälper varandra genom oändligt svåra resor. Tack för att du och ni andra finns !!!!!!
Skriv och berätta när du tagit steget ! Jag tror du kommer känna lättnad efteråt.
Jag fick jobba med mig själv imorse när min man var ångerfull igen och sa rätt saker. Skickade fina sms. Smärtan att aldrig sluta tycka om någon hur illa de än behandlar än är hemsk och så får jag direkt dåligt samvete för att jag ignorerar hans försök till kärlek. Jag törstar liksom efter kärlek och greppar halmstråna när de räcks fram. Men jag andades, valde att inte bli rädd för känslorna som kom och accepterade dem, då gick de över, såååå häftigt. Ikväll är han full igen såklart och envisades att äta middag med oss andra fast han inte ens kunde föra gaffeln till munnen.
Du skriver att ingen skulle tro på en. Det är ju en anledning till att man inte berättar. Ingen förstår vidden av skammen och galenskapen och skulle de höra allt skulle de häpna och antagligen döma mig och det vill jag ju i te så jag är tyst och mörkar.
Kram kram kram

Profile picture for user Azalea

Med advokaten idag. Det kommer att gå fint ska du se. De har ju för det första koll på allt men de är ju helt utanför vår destruktiva bubbla och ser på allt med friska ögon. Vi är ju lite insnöade, typ?
Så himla bra att du kunde andas och inte falla när han var fin mot dig. Det är oerhört svårt ju.
Jag mår skit just nu eftersom min man tror att allt är som vanligt och glömt och förlåtet. Känner mig så himla elak och taskig som planerar bakom hans rygg nästan, även fast jag har sagt till flera gånger att jag kommer att vilja skiljas. Verkar som han förtränger det helt. Usch,så jobbigt att göra någon annan illa.
Jag tänkte på det idag som psykologen sa: Hans hjärna är ju långt ifrån nykter än , det kommer att ta många månader dit om det inte börjar drickas igen. Det är nästan lite obehagligt när han trots det fungerar som en sprifri person men trots det inte är okej i hjärnan. Det märks ju inte direkt mer än att han har kört stubin, sur och det ska göras tusen grejer hela tiden. Jag får inte en lugn stund.
Ha det fint i helgen med dina fina barn?

Profile picture for user Nordäng67

Och fokus på dig och barnen. Han har gjort dig ledsen, arg och besviken många gånger. Skicka in pappren. En veckas nykterhet ställer inte allt tillrätta på långa vägar. Men minns hur det var när hoppet började gro på nolltid. Tänk långsiktigt, hur vill du ha det om ett år? Ta steg i riktning mot det. Massa kramar ♥️

Profile picture for user Azalea

Och du kommer att klara detta också.
Jag förstår dina känslor och tankar fullständigt. Jag sitter ju i exakt samma sits fast 6 månader efter dig och har inte klarat av att posta brevet än.
Känn dig stolt över att du tagit livet för dig och dina barn i dina egna händer.
Han måste ta ansvar för sitt.
Visst du kommer att såra honom och göra honom ledsen men stannar du så är det både du och dina barn som kommer bli sårade och vara ledsna.
Du har kommit långt redan och har bara ett kliv kvar.
Kram till dig från mig också???

Profile picture for user Bestemor

Blir så berörd, känner bara vilken styrka du och många andra har!
?️‍♀️

Profile picture for user Blade Runner

Kära älskade medsystrar ,
Har inte skrivit här på flera månader, jag har behövt fokusera fullt ut på de steg jag planerat att ta och orka med alla bakslag utan att ge upp och den motvind jag kämpat i. Jag vill bara berätta ( flera av er har följt mig och jag har följt er) att jag efter att skilsmässan gick igenom i november nu har nått dit att jag och barnen bor själv :-). Exet har fortfarande nycklar kvar till huset men jag äger nu huset. Exet bor i en lägenhet i närheten. Jag har lyckats få klart bodelningsavtalet som har satt punkt för alla ekonomiska band där jag fram till förra veckan betalat alla hans utgifter och hans hyra. Jag är ”fattig” då det kostade att lämna hälften av mina tillgångar till honom och kunna ta över huset men jag är fri :-))))))). Detta är så oerhört nytt och under hela mitt vuxna liv har jag blivit utsatt för psykisk misshandel med en alkoholism som eskalerat dramatiskt de sista tre åren. Jag har blivit en stark överlevare men jag vet inte hur man lever ett liv på riktigt. Jag tar nu de första stapplande stegen och är väldigt lyhörd för vad jag känner. Jag saknar honom inte men jag känner mig ensam. Jag kan känna tacksamhet för fina minnen ( ja, de finns även i en relation med psykisk misshandel) men vill aldrig mer tillbaka. Jag får fortfarande mängder av hemska sms där jag är psykopat , sociopat, underbegåvad, manipulativ, ond, psykiskt störd osv osv men jag behöver inte längre bli förtvivlad över dessa meddelanden och fundera på vad jag gjort för fel denna gång. Jag kan ignorera och inte svara på sms:en. Jag är långt ifrån redo för allt det nya men nu kan jag andas och nu får jag inte en rak höger när jag minst anar det och det stärker mig enormt. Jag ska börja på enskilda samtal på Ersta i höst och min dotter har slutfört 6 månaders samtal och ska snart på sommar läger med sina nya vänner som har en mamma eller pappa med missbruk. Jag vet att om jag klarat detta så klarar ni som läser detta också av att ta er ut en destruktiv relation. Borra ner fötterna i marken ( som någon skrev till mig) och titta framåt och håll fast vid horisonten. Ni har varit ett enormt stöd för mig och jag är oändligt glad att jag hittade detta forum. Jag vill önska er en fin sommar och även om det blåser försök njuta av de små stunderna av lycka ni känner och vila när ni kan. Ni är fantastiska !
Kram Blade Runner

Profile picture for user Nordäng67

börjar nu♥️ Så glad att höra att du har klarat av att lösa alla saker på ett så bra sätt. Äntligen är du fri att styra över ditt liv! Vad stark du är och som du har kämpat! Är så himla imponerad ? Det var inget lätt sits du satt i men du fixade det! Nu när du slipper dra runt ditt ex ekonomiskt så kommer du att få det jättebra. Byt lås om det går☺️ Det gjorde jag! Kan man sova gott och åka hemifrån utan att fundera över om någon är på "besök". Många kramar till dig och njut riktigt ordentligt av sommaren och din seger♥️

Profile picture for user Skrållan

Så imponerad av dig BladeRunner. Du är stark och kommer gå ännu starkare ur detta.
Ensamheten känns ibland, men det blir och går bättre med tiden.
Tänker att du/vi här oftast varit i långa förhållande med fylla, ilska, irritation och andra jobbiga saker, så det är klart att det inte är någon qvick-fix, att man med en gång mår bra. Det tar tid, och det får ta tid. Och mannen försöker väl med alla medel att få ha kvar sin vän, alkoholen, men även få ha kvar dig.
Hoppas du också kan ha en fin sommar där du bara kan tänka på dig och dina barn. Kram?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Nordäng67

Tack fina ?. Du har varit och är en sån inspiration. När jag orkar ska jag läsa min egna långa tråd, tror jag har flera trådar öppna, och reflektera, men just nu ska jag bara vara. Det har varit ett triathlon och varje utmaning har haft så många hinder men med blicken stadigt fäst rakt fram och genom att ta ett steg i taget når man fram. Jag tror jag varit/ är beroende av passionen som fanns där och som jag behövde, som fick mig att känna mig omtyckt. I kombination med att vara dålig på att sätta gränser och vilja vara till lags blev jag snabbt fast i alla snurriga karuseller av emotionell utpressning. Jag känner fortfarande stort obehag med vissa sms han skickar men agerar inte på dem och är helt neutral. Han är väldigt orolig att jag ska byta lås nu och har bett mig att inte vara mer psykopat än nödvändigt för han tycker att han ska få komma och gå som han vill, då har han ju fortfarande lite kontroll över mig. Jag avvaktar låsbyte till efter semestern eftersom jag vill försöka skapa så mycket lugn som möjligt under semestern, men har tänkt byta kod på huset tillsvidare. Tack för fina, kloka ”samtal” som gett perspektiv !!!!! Glad sommar ?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Skrållan

Tack för din fina hälsning. Jag blir så stolt när jag läser att du tycker jag är stark :-). Det stämmer ju faktiskt :-). Vi har det alla inom oss och jag har lärt mig så mycket av dig. Allt är lugnt just nu och jag njuter av att slippa drama för stunden, att försöka försvara mig mot något jag inte gjort. Jag förväntar mig att jag kommer dippa och kommer vara lyhörd och snäll mot mig själv men ska njuta de dagar som känns bra. Imorse drack jag kaffe i trädgården och luktade på alla vackra blommor och bara njöt av lugnet. Exet fortsätter att försöka påverka mig så mycket han kan och greppar varje halmstrå där han kan förnedra verbalt. Att bodelningen blev klar var som ett under och att få äga huset för att han inte kan kontrollera mig hör heller, känns lite overkligt. Jag önskar dig en lugn och harmonisk sommar och tänk på att du är fantastisk. Kram

Profile picture for user Azalea

Så härligt att höra att du ordnar allt. Du är oerhört stark och jag är så imponerad av dig.
Jag tänker använda mig av dig som inspiration till att orka ta mig igenom den resterande delen av min resa.
" Borra ner fötterna och titta mot horisonten " Ska ta det som mitt motto och tänka på det varje gång jag tappar tron på att jag ska fixa detta.

Önskar dig all glädje, vila och njutning av din sommar och en stor bamsekram till dig från mig?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Om min resa kan inspirera en enda person till en bättre vardag vore det fantastiskt. Jag kommer följa dig och hålla din hand virtuellt. Man misströstar ofta, får panik och tror inte det är möjligt men det är det, det mesta sitter i vårt huvud och är tankar som spökar och inte sanning. Beställ personbevis som nästa steg och fortsätt vila och gör saker du tycker om, du blir starkare och starkare. Tänk om du bara hade haft ett utifrån perspektiv på er ”relation”, då hade du bett den personen att lämna direkt. Men när man själv är insyltad i situationen blir allt så snurrigt och läskigt och oöverstigligt. Tänk vad långt du ändå kommit, heja dig , du är snart ute ur tunneln !!!! Ett steg i taget !!!!
Kram kram kram Blade Runner

Profile picture for user Backen123

Har läst och känner styrkan, känns skönt. Jag tog time out, flyttade iväg med barnen i april, växlade boende med mannen efter några veckor, tog tillbaka "bollen" påminde om att problemet, sjukdomen är hans. Han kommer och går, har varit nykter sedan 1maj, efter jag upptäckte en äcklig sms konversation han hade med sitt ex. Han lider av en fruktansvärd ångest, och det är där jag fastnar. Vem är han utan den, så jag hjälper där, sätter tydliga gränser men har tagit kontakt med sjukvård, så nu tar han ett nytt steg, alkohol terapeut på tisdag där jag sa till henne att jag vill bli påkopplad efter att han resa är gjord, för att då läka oss. Ska se om det funkar, för han har fått sitt ultimatum, sista chansen. Det jag även ville säga är att efter läst bla här så vet jag genom att ni som har gått före klarar det, så jag är inte rädd längre, jag kommer också fixa det. Och det ger sån trygghet så där för kan jag bjuda lite mer av mig själv till honom. Tack

Profile picture for user Backen123

Läste ditt inlägg om hur du blivit psykiskt misshandlad av din man. Tänkte så att du inte kände att jag förenklade min fundering om skadad pannlob. Det du har varit utsatt tror jag verkligen inte har med det att göra, fy vad hemskt och nedbrytande. Och ändå är du där du är idag, fantastisk.

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Backen123

Svårt att svara på vad som är hönan och ägget men manipulationen och ägandet och kontrollen har funnits från början men då drack han också destruktivt men skyllde på sitt ex och sin mamma och vad skulle jag tro, jag var bara 24 år och helt galet förälskad ?

Profile picture for user Blade Runner

Hej alla fina medmänniskor/systrar.
Jag har varit utloggad några veckor men har nu en undran.
Mina senaste veckor har varit fyllda av semester och glädje och frihet med barnen och på egen hand. Jag saknar inte exet och jag saknar inte en ny man ( inte just nu iallafall). Jag läser mycket och jobbar i trädgården och tar hand om kropp och själ. Anledningen till att jag tror att jag har så lätt att inte sakna exet är att han fortsätter vara så otroligt elak i sms till mig. Han följer/ spionerar på mig på Facebook och han kollar upp vart jag varit via GPS:en på bilen som jag fortsätter låna ut till honom ibland för att han tjatar sönder mig om det.
När han inhämtat diverse information om var jag varit eller vad jag gjort attackerar han sedan med mängder av sms.
Sms:en har karaktären: du är sjuk i huvet, du tror att du har vänner fast egentligen finns det ingen som tycker om dig, din släkt är störda, du är falsk och manipulativ, du har gjort mig sjuk för att du är så sjuk, det är ditt fel att jag fick sparken från jobbet, du vänder barnen mot mig, det är inte hans barn för jag har varit otrogen, alla hans vänner och släktingar har alltid hatat mig, han vill aldrig mer se mig igen, jag är en sociopat / psykopat, enda anledningen att jag lyckas bra på jobbet är att jag är manipulativ osv osv osv. Jag är ju fortfarande fast i känslomässiga band till honom och oroar mig mycket för att han ska få reda på att jag träffat vänner för då attackerar han mig och ber mig hälsa dem att de ska dra åt helvete för att de träffat mig. Han namnger bekanta med olika mindre charmiga nya tilltalsnamn för att han hatar dem för att de träffar mig. Jag vet rent logiskt att jag kan träffa vänner och bekanta och inte har någon skyldighet att berätta vem jag träffar för honom men han är så ihärdig och förhör mig varje gång han får chansen.
Jag svarar inte på ett enda sms, det leder ingen vart och han blir arg på mig vad jag än gör men jag blir så arg, ledsen, förvirrad och stressad av alla sms. Jag blir också arg på att jag alltid låter honom få sista ordet eftersom jag aldrig säger emot eller sätter ner foten då jag väljer att inte besvara sms:en. Hans elakheter står liksom oemotsagda. ( under årens lopp har jag förstås försökt prata med honom om detta då det alltid varit så här men eskalerat nu och bönat och bett om att han ska sluta och att han skadar relationen men han har aldrig velat lyssna).
Bodelningen är iallafall klar nu och jag har gett honom hälften av allt jag ägde plus allt av värde i bostaden ( tex tavlor och möbler) och jag bor nu kvar i huset med barnen 100% av tiden mycket ”fattigare än innan” men med rent samvete så jag har kommit en bra bit på vägen.
Men hur ska jag hantera alla dessa sms som får mig att få hjärtklappning och tappa fokus ?
Jag inbillar mig tom att han kanske har rätt, att jag är sociopat/ psykopat men inte inser det själv och att jag faktiskt förstört hans liv ? Han gör allt för att förvränga våra 20 år tillsammans och smula sönder de 20 år vi hade som innehåller många fina minnen trots alkoholen men som jag försöker bevara ljust i minnet.
Hur ska jag agera/ tänka/resonera ?
Tack för eventuell input
Blade Runner

Profile picture for user Nordäng67

härligt att höra ifrån dig, har tänkt på dig och undrat hur du har det. Min reflektion sagd med omtanke för att jag vet att du jobbar stenhårt med dig själv och verkligen vill komma framåt. Han uppför sig riktigt illa, psykisk misshandel han utsätter dig för om man ska vara lite krass. MEN som vanligt så är det bättre att vända fokus till sig själv. Fundera över om du får någon slags "näring" av hans elaka sms, fel sorts bekräftelse eller vad man skall kalla det. Jag lät också elaka sms strömma in ohejdat i min mobil, jag tyckte jag hade kommit långt för att jag inte svarade. Förra sommaren började bilden av mig själv klarna, jag vände fokus till mig själv lite mer på riktigt. Isället för att tänka MASSOR om och på honom började jag granska mig själv. Varför låter jag någon skicka elaka sms till mig, visst varvat med kärleksförklaringar, men ändå? Jo för att jag fick bekräftelse på en del saker: han super fortfarande (=jag fattade rätt beslut som lämnade), han tänker på mig fortfarande (=jag betydde något för honom) och mycket annat. Osund bekräftelse helt enkelt för att jag inte var riktigt trygg i mig själv och mina beslut. Jag blockerade honom, vi har inga barn ihop så då kunde jag göra det. Tänker numera, om han vill ta kontakt med mig får han anstränga sig, inte bara plocka upp mobilen när han sitter och dricker. Du har barn ihop med ditt ex men kanske kan du freda dina kvällar och nätter genom att blockera honom? Och som sagt fundera lite över hur livet utan elaka sms och drama skulle vara? Man säger ju gärna "det skulle vara jätteskönt och jag vill ha det lugnt och stabilt". Åtminstone gjorde jag det. Innerst inne kände jag en tomhet som är svårt att sätta ord på när jag blockerade mitt ex och dramat "dog". Hade även hemska känslor av separationsångest och kontrollförlust. När dessa känslor lagt sig var det som om röken skingrades och jag kunde fokusera på mig själv på djupet. Kanske detta inte alls stämmer på dig men fundera lite kring det. Du har levt många år med honom i ditt liv, även något "dåligt" kan vara svårt att släppa. Kramar från mig

Profile picture for user Backen123

Hej åh vad jobbigt, förstår precis känslan av hjärtklappning/tappa fokus. En tanke som dyker upp är att blocka honom i tfn, sms honom och skriv exakt vad du tycker för att sedan blocka. Åtminstone skriva att du blockar honom. Vet inte om ditt ex har våldsamma drag, och vad detta kan utlösa men det vet säkert du? Tänker mig att man kan vara bortrest nån dygn om risken blir att inte få vara ifred, är dom inte helt skogstokig så brukar det lägga sig ganska snabbt ändå. Men jag tror absolut att man inte ska ta nån skit, säga ifrån på ett sätt som dom förstår, för tar man emot så blir det en form av hjärntvätt, du är inte psykopat/sociopat. Du är stark, empatisk kvinna som värnar och vill människor gott, därför har vi så svårt att säga "Nu räcker det!" För vi tycker så synd om dom och därför blir vi kvar så länge. Jag är kvar för jag vill så gärna att det blir det liv jag trodde för 2år sedan, behandling är avslutad och han kämpar men beroendehjärnan är stark vilket yttrar sig i humörsvängningar delux och det enda jag kan göra är att säga det räcker! backa och göra saker jag mår bra av med mina barn, sällan nån dag som är enkel men jag tar plats, hela tiden så han förstår att det är också på mina villkor. kram

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Nordäng67

Tack för din respons och kloka reflektioner. Jag vet att du är något på spåren, ffa detta med tomhetskänsla och kontroll som jag måste släppa. Jag blir förvirrad, osäker, rädd, ledsen, sårad, arg osv på hans sms (sedan jag skrev igår kväll har jag fått ytterligare 39 sms bara idag). Jag vet att när jag får dessa sms är det en bekräftan på att jag fattat rätt beslut precis som du beskriver. Jag har flera gånger idag varit nära att svara honom men undvikit det och måste fortsätta jobba på den omedelbara impulsen. Nu skriver han att han lämnar landet eftersom jag pratat skit om honom inför alla han känner ( vilket inte stämmer förstås) och jag har varit nära att skriva att det inte stämmer men sedan struntat i att svara eftersom det vara göder en negativ spiral. Jag har blockat honom några gånger och det har känts skönt men är knepigt när vi har barn tillsammans. Han kan ändå attackera mig på mail. Nu ska han ha semester med barnen i fem dagar och jag hoppas och tror att han tar sig samman då, han brukar vara glad när han är med dem. De är hos barnens stora halvsyskon och sambo så det kommer nog fungera. När barnen är åter på söndag så kan jag blocka honom i ett par veckor på prov och se hur jag känner/tänker/resonerar.
Jag vet också att jag undvikit att blocka tidigare för att ha konkreta bevis ifall han skulle ansöka om vårdnad av barnen eller liknande och ingen skulle tro på mig. Eftersom jag vid detta laget har tusentals och åter tusentals sms tror jag att det är bevis nog och inte längre en valid anledning.
Om jag har tur finns en plats för mig i terapi till hösten , enskilda samtal, det ser jag fram emot !
Visst måste det ändå vara rätt att ignorera hans sms ? Men jag kanske också ska sluta att berätta för honom vad jag gör/vem jag träffar även om han tjatar ?
Kram och tack för kloka ord som alltid !!!!

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Backen123

Dina ord värmer och jag vet ju vem jag är egentligen men det är en sådan karusell kring dessa alkoholister hela tiden och man dras in i det och tumlar sedan runt som i en torktumlare. Jag ska blocka honom. Barnen bor ju ändå hos mig så om han vill mig något kan han ringa dem. Han kommer dock attackera över mailen istället men mailen behöver jag ju i te öppna, sms är så påträngande och märks direkt när man alltid har telefonen med sig.
Jäklarns vad vi är bra och jag ska fortsätta stå på mig och inte ta skit.
Tack för allt pepp !!!
Kram Blade Runner

Profile picture for user Nordäng67

tycker du gör helt rätt i att ignorera hans sms. Då får han åtminstone ingen näring. Förstår att det är klurigt när man har barn ihop. Går ju inte bara att helt nonchalera pappan till sina barn. Låter som en klok idé att passa på att testa att blockera honom i några veckor när barnen är hos dig. Då kan du se vilka känslor det väcker hos dig och så får du lugn och ro också. Kram

Profile picture for user Azalea

Försök att blockera när du kan så du får lite vila emellanåt. Det är inte så lätt som att bara säga att man inte ska lösa sms:en. De lyser rakt i ansiktet så fort man öppnar telefonen och det är svårt att låta bli.
Jag fick sådana här om dagen och tänkte strunta i att läsa men plötsligt gjorde jag det ändå. Det är som en reflex.....
Tyvärr blir man påverkad av det som skrivs trots att det inte ligger npgon sanning i orden.

Du är en fantastisk kvinna, glöm aldrig det❤
Det är endast för att såra och få dig upprörd som han skriver sånt till dig men du vet innerst vem du är och vad du står för. Håll fast vid det.

Stor kram?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Halloj,
Nu har jag utvärderat att blocka exet i två veckor och det har gått jättebra . Känner enbart lättnad och skapar distans till honom som ger utrymme att tänka på mig och barnen. Igår fick jag plats för enskilda samtal hos en psykoterapeut på Ersta och ska gå där en gång i veckan hela hösten. Det känns så bra och då får jag möjlighet att utforska mitt inre och hitta mig själv. Kram till er alla !
Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Kanon att testa hur det funkar, sen vet man.
Så skönt att släppa kontakten lite och fånga upp dig själv istället. Du är så bra och jag blir så glad över det.
Perfekt att gå och prata också. Jag har gjort det ett tag och det är så himla nyttigt att få input och vägledning i dina tankar.

Säger bara en sak: Härligt och bra jobbat????Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Igår träffade jag min alkoholterapeut för första gången. Han sa att jag blivit expert på att överleva och nu ska han hjälpa mig att börja leva. Jag har stängt av så mycket känslor så jag kan inte ens beskriva för terapeuten vad jag känner för honom när han frågar. Jag berättar om hemska saker som jag varit med om med lugn och saklig ton men kroppen reagerar och är på spänn, jag får hjärtklappning och blir torr i munnen, men jag känner inget. Jag reagerar inte känslomässigt men kroppen visar på stor stress.
Tror jag har en bit kvar på min resa.

Nu till en specifik fråga till er:
Exet vill att jag skriver över sonen på hans adress så att sonen kan ta över lägenheten om några år. Det är förbjudet att skriva över barnen på annan adress om de inte är bosatta där ( olagligt sedan 2018). Jag är inte beredd att ljuga för Skatteverket. Han anklagar mig för att inte vilja sonens bästa och säger att alla gör så här. Jag hade också tyckt det vore toppen om han kunde bo där men jag är inte beredd att begå en olaglig handling. Jag tror jag tänker rätt men hjälp mig reda ut detta. Hans övertalansmail får mig som vanligt att vackla och tro att jag fattar fel beslut.
Det är ju också så att jag är ensamstående med barnen och står för alla deras kostnader. Jag har rätt till underhållsstöd men han betalar inte en krona. Jag kan söka bidrag från Försäkringskassan om han vägrar men då måste båda barnen stå skrivna på min adress. Om ett barn står på hans adress betalas ersättning inte ut då man tar hand om ett barn var ekonomiskt.
Jag tror att en bostad på något sätt kommer lösa sig för sonen när den dagen kommer men känner inte att det är rätt att göra som han föreslår.
Han säger att ALLA gör så här men hur vet han det ? Och de kanske inte har en så knepig relation som vi har.
Tacksam för kloka synpunkter från er som vanligt.
Kram Blade Runner

Profile picture for user EsterHanna

Som svar på av Blade Runner

Du tänker helt rätt. Det är olagligt och inte bra, så gör det inte. Håll dig till det goda samvetet så kan du sova gott om natten. En nyckfull alkoholist vill man inte ha som sin kumpan... Nej är svaret på frågan.

Jag skulle råda dig att ringa till FK, och berätta som det är. De hjälper dig att reda ut det och du kan söka underhållsstöd för alla barn som bor hos dig. De hjälper till att utreda om barnet bor hos dig eller inte, barnet ska vara skriven där den bor. Du får underhållsbidrag via FK och sen kräver dom i sin tur barnens pappa beroende på vilken inkomst han har.
Ring!!
Kram

Profile picture for user Azalea

Gör det som är lagligt och lita på ditt eget omdöme.
Det känns inte som en bra idé att du trassla in dig med luriga trix med ditt ex. Får en känsla att du ska låta bli.
Sonen kan säkert hitta boende sen när han behöver det.

Testa och ring FK och kolla med dom, de finns för att hjälpa till och har säkert stor erfarenhet av vad det finns för möjligheter.

Bamsekramar?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

för er pepp att jag gör rätt.
Känns som att det är mitt fel om sonen inte får en lägenhet när det är dags men det är ju inte så sjysst att lägga ansvaret på mig och kräva att jag ska ljuga för Skatteverket.
Jag står på mig :-).
Kram

Profile picture for user Blade Runner

Nu har jag gått i min terapi i en månad och jag är så tacksam för att jag prioriterar mig själv och har tagit detta steg. Det är uppenbart att min mångåriga överlevnadsstrategi fått mig att stänga av känslor och jag har svårt att känna. Min terapeut hjälper mig att bryta igenom skalet och igår grät jag länge på terapin för det han sa nådde rakt in i hjärtat. Det kändes så oerhört förlösande, fridfullt och väldigt väldigt ovant. Jag litar inte på män och jag litar inte på mina egna känslor för jag vet inte vad jag känner. Jag är en mästare på att trycka undan känslor, rationalisera och intellektualisera med olika förklaringsmodeller men låter känslorna stå tillbaka. Jag har nedprioriterat mitt hela väsen i många år i syfte att skydda barnen och nu är jag på en plats i livet när jag faktiskt på riktigt är fri ! Min långa och väldigt slitsamma process i konstant uppförsbacke i våras har lett till att jag har juridiken på min sida och inte längre har några ekonomiska eller juridiska bindningar kvar till exet. Han kan alltså inte längre skrämma mig med sina scenarion och psykiska misshandel. Jag reagerar fortfarande på honom som om jag var i fara och får hjärtklappning, ångest och blir muntorr när han är i närheten eller messar mig men jag vet att det också är en effekt av det förflutna. Jag börjar sakta lära mig att inte agera på hans hot och kränkningar. Jag är fri på riktigt och det är fantastiskt spännande.
Jag tror jag vet vad jag känner för honom nu och det låter hårt men jag hatar honom. Jag ska försöka använda mina känslor för att sätta gränser. Han har gjort mig så fruktansvärt illa under så lång tid och han fortsätter med manipulationer, lögner och påhopp men varje gång känner jag att jag kan distansera mig lite mer. Jag är så oerhört tacksam att jag funnit er och detta forum och för att jag nu får terapi och tid att bearbeta det jag varit med om.
Kärlek till er !
Blade Runner

Profile picture for user Lussemorsan

Det syftar nog mest till att han ska slippa betala underhåll till dig. "Alla" gör absolut inte så! Varför skulle sonen få lägenheten? Pappan ska väl bo där? Låter enbart skumt. Tror sonen reder ut sitt boende bättre utan pappans inblandning när den dagen kommer.

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Lussemorsan

Jag stod på mig och han drog tillbaka ansökan till Skatteverket efter en veckas påtryckningar och påhopp :-). Han insåg att Skatteverket skulle utreda ärendet om han påstod att sonen bodde där och jag uppgav korrekta uppgifter eller om jag avstod från att svara. Han var alltså inte själv beredd att ljuga om bostadsadress men tyckte att det var min plikt som mamma.
Kram Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Så härligt att höra att du får hjälp från din terapeut och det är ett tecken på att du hittat rätt person.
Det är både skönt och lite skrämmande tycker jag när man plötsligt tänker från en annan vinkel och inser hur man ska agera.
Jag är så glad för din skull över hur stark du har varit på din resa mot friheten. Du vet ju att du är min ledstjärna och jag tänker jätteofta på dig och använder lite av din kraft till min egen kamp.
Du är stark
Du är vacker
Du är fri

Så många kramar från mig ?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Nu börjar jag gråta. Att jag får vara din ledstjärna är stort, det hade lika gärna kunnat vara tvärtom. Våra liv korsade varandra vid en tidpunkt då vi båda behövde inspiration och styrka att ta ut riktningen i livet och agera. Just då låg jag några månader framför dig i skilsmässoprocessen och du kunde ta rygg på mig, det är ju helt fantastiskt. Önskar att vi kunde ses på riktigt och det kanske vi kan en dag. ??? Blade Runner

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Nu börjar jag gråta. Att jag får vara din ledstjärna är stort, det hade lika gärna kunnat vara tvärtom. Våra liv korsade varandra vid en tidpunkt då vi båda behövde inspiration och styrka att ta ut riktningen i livet och agera. Just då låg jag några månader framför dig i skilsmässoprocessen och du kunde ta rygg på mig, det är ju helt fantastiskt. Önskar att vi kunde ses på riktigt och det kanske vi kan en dag. ??? Blade Runner

Profile picture for user Blade Runner

Hej. Jag tror jag som vanligt vet med mig svaret på min egen fråga men är otrygg i mina egna känslor och det känns skönt att få bolla med er. Jag bor ju själv med barnen och har frågat exet om han kan bistå med en liten del av barnens utgifter, han är barnens pappa. Jag har bett om miniminivå för underhåll från honom men han har nu svarat som vanligt att jag är psykopat och att han kan tänka sig att betala minimiunderhåll men först efter nyår. Under tiden kostar barnen pengar såsom tonåringar gör och jag står för alla utgifter (vilket jag även gjorde när vi var gifta). Han svarar att han inte har några pengar ( vilket låter märkligt då han i samband med bodelningen fick pengar) och jag har då svarat att om han inte har pengar kan jag söka pengar hos försäkringskassan. Hans svar på det är att jag är psykopat och sjuk i huvudet.
Jag känner att jag inte längre blir lika mentalt låst av hans sätt att agera och mitt förslag är att jag går direkt till försäkringskassan då han sagt att han inte har pengar.
Hur tycker ni att jag ska göra?
Ett alternativ är förstås att inte be om något underhållsstöd alls även om jag har rätt till det, men jag skulle behöva lite ekonomisk support.
Hur tänker ni?
Blade Runner

Profile picture for user Bestemor

Självklart ska du söka underhållsstöd till barnen! Det är ju även för barnens skull!
Logga in på Mina Sidor på F.kassa. Lycka till ❣

Profile picture for user Skrållan

Ja absolut ska du söka underhållsstöd för era barn. Det är ju inte så att han kan välja att inte betala för sina barn. Sök på försäkringskassan och kan han inte betala går dom in och betalar och sedan kollar dom, mot hans inkomst, vad han kan betala. Men det är ju något försäkringskassan ordnar med, och inget du behöver göra.
Om barnen är skrivna hos dig, och du behöver, så kan du även söka bostadsbidrag.
Hur man än vänder och vrider så kostar ju barn. Och är du ensam så kan det ju bli tufft utan bidrag.
Lycka till?

Profile picture for user Azalea

Inga som helst tvivel om att du ska söka hos F-kassan.
Det är en rätt som du har men fram för allt en rättighet för dina barn att han som far ska hjälpa till med utgifter som är när man har barn.

Kram och Nighty min vän❤Azalea

Profile picture for user EsterHanna

Som svar på av Blade Runner

Att ansöka, man fyller bara i barnens personnummer och svarar på om de bor hos dig. Klart. Sen kommer en handläggare ringa upp till dig och fråga hur det ser ut och då svarar du ärligt på hur situationen ser ut och även det du skriver här. De är mycket vana vid denna situation. Din man kommer , efter sin betalningsförmåga att snällt få betala till FK om han har ekonomiskt utrymme för det. Inga konstigheter. Ev tvist måste han ta med FK, du kan skylla allt på dom och att han får höra av sig till dom.... Lycka till !

Profile picture for user anonym8878

Som svar på av Blade Runner

Åh vad jag lider med dig när jag läser ditt inlägg❤️❤️ Har hans drickande alltid varit såhär illa? Så barnen fått ta del av det? Jag har en pappa som är alkoholiserad som under hela min barndom druckit mycket. Alla högtider, födelsedagar, semestrar och alla helger var/är fyllda med alkohol. Jag förstår att det är otroligt tufft att som anhörig ta ställning till en anhörigs alkoholvanor. Jag har precis som du testat allt och ställt ultimatum om att jag lämnar om han dricker igen, men precis som för dig så kommer dedär tomma löftena tätt inpå och även om man VET att det är tomma löften så är det så svårt att stå emot, för man vill ju bara lita på dem och hjälpa till, eller hur?
Jag hoppas du inte känner att jag tog över din tråd när jag drog upp exempel från mig själv. Ville bara visa några likheter och att den alkoholiserade är otroligt egoistiskt och jag tror inte man kan vara lycklig om man lever i det.
Jag har inte hunnit läs kommentarerna än men ska göra de nu direkt, var bara tvungen att svara dig först. Jag hoppa du lämnade honom så du slipper denna psykiska misshandeln, och om du inte gjort de så finns vi alla här som stöd och bollplank❤️
Ta hand om dig ❤️❤️❤️

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av anonym8878

Tack för ditt inkännande meddelande ?. Jag har lämnat honom och jag arbetar med att lämna det destruktiva bakom mig, att bygga upp mig själv och börja leva, inte bara överleva.
Han har alltid druckit ( vi var gifta i 20 år) och han drack innan dess också men de sista åren eskalerade det.
Vi är en fin familj här i forumet och det känns så tryggt att få prata med er.
Kram Runner

Profile picture for user Blade Runner

Tack alla för pepp att söka underhållsstöd, nu är det gjort !
Har även blockat exet igen efter ny kaskad av hat sms. Vill han något får han maila. Han ringer barnen och ber dem säga att jag ska ringa honom och han mailar parallellt om att jag är så sjuk och det är så skönt att slippa en psykiskt störd människa men han kan inte berätta varför han är så mån om att jag ska öppna upp min mobil för honom igen för jag tror han bara vill ha en kanal att ”kräkas i”.
Han har fortfarande kvar nycklar till huset och jag har bett om att få dem tillbaka men han vägrar och undrar om jag är seriös och kallar mig sedan labil och störd som svar på min fråga . I fredags gick han in i huset med nycklarna ( han trodde nog inte jag var hemma) och när jag lugnt påpekade att så får han inte göra så sa han okej och sedan sprang han runt och hämtade kläder osv och pep iväg. Jag får väl byta lås nu också.
Dessa män med noll sjukdomsinsikt. Det går inte att förstå och man kanske inte ens ska försöka förstå. Deras hjärnor är så skadade och kidnappade av alkoholen så det finns ingen logik i vad de gör och säger.
Kram till er ?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av anonym8878

Tack för ditt inkännande meddelande ?. Jag har lämnat honom och jag arbetar med att lämna det destruktiva bakom mig, att bygga upp mig själv och börja leva, inte bara överleva.
Han har alltid druckit ( vi var gifta i 20 år) och han drack innan dess också men de sista åren eskalerade det.
Vi är en fin familj här i forumet och det känns så tryggt att få prata med er.
Kram Runner

Profile picture for user Azalea

Fint att du har ansökt och nu ligger inte bollen hos dig längre utan nu får de sköta det med ditt ex.
Fy så jobbigt att han terroriserar dig hela tiden men bra att du blockade honom så du kan få lite lugn och ro. Hur det än är så tar det mycket energi när det kommer samtal och sms hela tiden.
Tänkte på det att han får in i huset är ju inte okej alls. Det är ju inte hans hus längre och vill han nåt får han knäcka på dörren som alla andra.
Jag har tänkt mycket på det också ifall jag kommer att få bli ifred när vår bodelning är över. Känns så jobbigt. Men i värsta fall får man väl begära besöksförbud om det inte fungerar. Jobbigt ändå.

Skickar dig en himla massa kramar och önskar att vi kunde träffats i verkliga livet❤❤❤Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Hej fina vänner.
Skriver inte så ofta men är ofta inne och läser om era resor och kamp, vi är bra !
Den sista gången mitt ex svek mig var i maj 2019 och en vecka efter det fick jag fruktansvärd ledvärk i hela kroppen och mina händer skakade och jag hade svårt att greppa en kopp osv. Jag utreddes hos läkare men inga fel hittades förutom en höjd sänka som sedan normaliserades. Jag fick massage och efter fyra månader släppte värken och stelheten och skakningarna.
Nu känns det som att nästa fysiska reaktion är mina tänder. Jag är kanske fånig men jag blir så emotionell när jag tänker på att det kanske har med all min smärta och instängda känslor att göra.
Jag led av tandvärk i somras och fick dra ut den tanden i augusti. Två veckor senare fick jag sån värk i en annan hand att jag nästan kräktes av smärtan. Det visade sig att den tanden var död och den rotfyllde jag i veckan och ska få en krona om någon månad. I fredags var jag tillbaka hos tandläkaren igen och hade då fyra hål som jag påbörjat lagning av. Tandläkaren undrar om jag varit utsatt för stress och pressat sönder tänderna i sömnen och då började jag nästa gråta när hon frågade. Jag behöver fixa bettskena också till natten. Sedan har jag förändringar i benvävnaden i käken som växt sedan sist jag kollade upp det så jag ska till Karolinska för bedömning. Jag är livrädd för att det ska vara något farligt. 25.000 sek än så länge men det är okej bara jag blir bra. Jag känner och tänker och hoppas att allt detta är symptom på att jag ignorerar mitt eget välmående och svikit mig själv. Nu vill jag bli hel och få mitt liv tillbaka .
Jag börjar nog bli gammal också för jag ser dåligt och har prövat ut glasögon också :-).
Blade Runner

Profile picture for user Skrållan

Jag är helt övertygad om att när inte sinnet förstår att man måste lämna, så gör sig kroppen påmind om att det är fel.
Hade mycket värk i min kropp, hjärtat som gick på högvarv, problem med min mage, eksem.
Det mesta har blivit bättre och en del har blivit helt bra. Kroppen sa ifrån det inte hjärnan ville fatta, att jag var tvungen att lämna.
Bor intill en som dricker. Partnern i det förhållandet är sjuk. En natt vaknade jag av att denna personen kom hem och var full. När jag började tänka på partner och hur det kändes att få hem någon som var så påverkad, så fick jag värk i hela kroppen där jag låg i sängen. Kroppen mindes hur det var. Oron kändes i hela kroppen. Trodde inte att det kunde bli så. Men det sitter liksom i märg och ben.
Så man kan ju bli både psykiskt och fysiskt sjuk av att leva med någon som dricker.
Hoppas Blade Runner att allt blir bättre för dig snart.
Kram?

Profile picture for user Nordäng67

gånger att det är din kropp som typ ventilerar själen. Jag har ett eksem stor som en fem-krona som har flyttat runt på min kropp sen jag var ung. Behandlar jag på ett ställe kommer det snabbt tillbaka på ett annat. Just nu sitter det i nacken. Ska inte göra något åt det denna gång utan se om det försvinner av sig själv nu när jag jobbar med mitt inre och tar hand om mig själv. Migrän har jag haft mycket. Slutade med medicin i samband med att jag lämnade mitt ex. Behandlar med akupunktur istället, känns bättre än starka mediciner. Har inte haft migrän på drygt två år nu Och tänk all magont man haft genom åren. Hjärtklappning, yrsel ja you name it. Nu känner jag mig PIGG! Bara det där förbenade eksemet som skall bort också. Bladerunner du har gått igenom mycket! Unna dig så mycket bra saker du bara kan och har tid med. Tror din kropp kommer stabilisera sig med tiden. Posttraumatiskt stress kallas det väl? När allt lugnar ner sig och man kan fokusera på sig själv så kommer alla känslorna på något sätt. Många kramar ♥️

Profile picture for user Azalea

All stress och oro måste ut någonstans annars ligger det bara och pyr och man blir sjuk till slut. Vi har ju allihop levt under ett enormt tryck på kropp och själ så det är inte konstigt om det blir obalans tror jag.

Jag har haft en del panikångest. Svårt att andas när det blev för stort och jag släppte tankarna lösa på allt som hände , riktigt otäck känsla.
En annan grej var att jag trodde att det var något fel på mitt hjärta.
Det höll på i nästan ett år och jag vågade inte gå till doktorn.
Det kändes som kolsyra som bubblade från armhålan längs hela vänster bröst.
Jätte obehagligt.
När jag sen kom till psykolog så släppte det efterhand och berodde säkert på långvarig inre stress trodde hon.

Finaste Blade Runner ❤ Var rädd om dig och hoppas du snart mår fint igen.
Massvis med bamsekramar frpn Azalea ?

Profile picture for user Blade Runner

Azalea, Skrållan, Nordäng67 !
Visst är det ändå lite fascinerande hur kropp och själ hänger samman. Tack för ert stöd och pepp.
Ni får mig att må bra.
Kram Blade Runner

Profile picture for user gros19

Som svar på av Blade Runner

Delar verkligen er uppfattning om att stressen uttrycker sig i kroppen när man inte kan hantera den på något annat sätt.

För ett par år sedan var min son försvunnen under drygt två veckor. Jag mådde självklart väldigt dåligt med bl.a. väldigt kraftig yrsel. Blev inlagd på en strokeavdelning och man tog alla tänkbara prover. Allt var bra och bedömningen gjordes att det var psykosomatiskt och orsakat av att min son var försvunnen. Har därefter inte känt av någon yrsel.

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av gros19

...att din son var förvunnen, jag vågar knappt föreställa mig din ångest och oro. Smärtan sätter sig i kroppen och min störst utmaning framöver är att stanna upp och känna ! Känna, känna , känna och inte jag bort känslorna med en rational om varför jag inte får känna som jag gör.
Kram

Profile picture for user Blade Runner

Jag har nästan slutat skriva om exet och känner att han inte längre står i centrum för mina känslor men jag unnar mig att vara kvar i min arga känsla över honom nu. Som ni vet ansökte jag till slut om underhållsstöd hos FK för att han vägrar betala något för barnen och säger att han inte har någravpengar trots att jag tog ett stort lån och betalade honom vid skilsmässan. Nu stack han iväg till Maldiverna utan att berätta för barnen. Och han är dessutom sur för att FK nu hört av sig till honom. Det är nästan så att man häpnar hur dessa hjärnor inte fungerar som de ska.
Jag är dock glad att jag kan känna mig arg på honom , jag måste öva på att känna och bekräfta mina känslor.

Profile picture for user Azalea

Ja, det är inte lätt att förstå vad som försiggår i deras tankar precis.
Fy, så fult att göra så och förstår att du är arg och besviken på honom och då framförallt emot barnen.
Visst är det skönt att du har kommit så långt att han inte är centrum i allt och att kunna lägga tankar och fokus på något viktigt istället, som på dig själv och barnen.

Jag tappade det lite för 2 veckor sen men har hämtat upp mig själv och självkänslan lite igen och använder också ilska för att hålla mig på rätt spår nu. Lite djävlar anamma behöver jag för att stå upp. Är annars alldeles för snäll vanligtvis och det blir inte bra.

Önskar dig en mysig helg med några fina dagar i höst vädret.
Massa kramar från Azalea❤

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Du har så rätt ! Att vara snäll och känna empati är viktigt för mig men min terapeut har också på riktigt fått mig att förstå att jag gång på gång varit för ”snäll” på beskostnad av mig skälv. Hela tiden nedprioriterat och hittat ursäkter för att inte få känna som jag gör / slå på mig själv och släta över. Nu övar jag i stort varje dag med att vara tydlig och våga känna och våga sätta gränser. Känna har jag gjort mycket men jag har inte riktigt förstått hur känslan känns och vad den försöker berätta för mig.
Så fint att du mår bättre igen. Klart man tappar det ibland, dels pga vad vi varit med om, dels för att vi är människor. Du är så fin och klok.
Jag hade inte blivit arg om han åkt på semester och berättat för barnen innan eller om han åkt till ett ”vanligt” resmål. Men just Maldiverna som är fruktansvärt dyrt och i samma andetag hävda att han inte ens har råd att betala minimiunderhåll till sina egna barn. Illa.
Trevlig helg och stor kram !

Profile picture for user InteMera

Ja detdär med att ordna med ett vettigt underhåll är inte det lättaste, känner så väl igen detdär att ”jag har inga pengar” trots egna resor och annat som kostar pengar. Sprit och party finns det liksom alltid pengar till, om barnen har mat eller kläder är liksom sekundärt och gärna någon annans ansvar. Helst dens som varit så elak och lämnat, när bägaren runnit över. Offerkoftan är stark hos alkoholisten och de känner säkert de är värda lite semester när alla runtom är så taskiga och egoistiska, ur deras snäva perspektiv sett. Jag tror det är en kombination av snedvriden verklighetsuppfattning hos alkoholisten och en önskan om nån sorts hämnd då man lämnat. De klarar inte av att se till barnens bästa, ännu en orsak att se att skilsmässa var det enda riktiga!

Jag håller med alla här att kroppen ackumulerar stress och det kan visa sig i alla möjliga fysiska symptom. Själv hamnade jag på intensiven i flera dagar helt plötsligt för några år sen, pga organsvikt som inte kunnat förklaras med något medicinskt fel och sannolikt berodde på en stresskollaps efter en hemsk sommar där hans drickande antagit nya proportioner för några år sen. Så ja kroppen vet och förstår.

Ta hand om er och njut av hösten!

Profile picture for user Azalea

Stolta över oss själva över allt vi har åstadkommit och ge oss själva en stor kram över hur bra vi faktiskt är.
Det vi har med i bagaget efter så många år då vi har åsidosatt oss själva för att klappa medhårs så det dagliga livet skulle fungera har ju sagt sina spår och präglat oss.

Minsta lilla framsteg man gör eller något man är lite nöjd att man klarat av får vi inte glömma att berömma oss själva.

Jag hamnar emellanåt i diket och tycker allt är eländigt men när jag tänker efter så här jag gjort mycket bra. Både att till slut våga lämna men med mycket annat.

Så tjejer❤Ge er själva en bamsekram för ni är underbara!!
Kram ?Azalea