Finns alltid en ursäkt!!

Profile picture for user Rosa ljus

Jag är så sjukt jäkla less på mig själv som inte tar mig ur detta, alltid ska det finnas en ursäkt för att man druckit mer än man bör och skrikit och gapat och betett sig som ett stort svin.
Jag vill ha nytt jobb, min barndom var dålig, det var för att det var så varmt, du blir alltid så sur, du är så bitter osv osv. Nej din idiot, du är problemet, du och ditt jäkla alkoholberoende, du som påstår att folk som inte dricker är bittra och tråkiga. Samma sak varje helg, glatt dom första ölen, sen bara tycka synd om sig själv och sen ta ut det på alla andra. Dagen efter, ångerfull, skäms såååå mycket osv osv. Nästa helg, samma sak igen.
Detta står mig upp i halsen!!

Profile picture for user Rosette

Du har startat några trådar här och beskriver din frustration, du har fått nog och känner att du inte kan påverka personens drickande. Klokt att du vänt dig hit och söker stöd, att sätta ord på sina tankar och känslor i en sådan här situation kan vara hjälpsamt. Hoppas det är det för dig också. Om du vill skriv gärna mer, kanske i samma tråd, om du vill att det ska vara enklare att följa dig, om du vill alltså!

Förhoppningsvis läser du här och kanske hittar en hel del hjälpsamt också, en del läser bara, en del både skriver och läser, gör det du är hjälpt av.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Rosa ljus

Nu sitter man här igen, idioten sover. Har än en gång blivit överöst med skit. Man är äcklig, bitter, vidrig, tråkig, kontrollerande, ett jävla psyk fall och gud vet allt. Just nu känns semestern väldigt ovälkommen...

Profile picture for user Ostrukturerad

Har ni barn ihop? Hur gamla är ni? Vad hindrar dig från att lämna, eller ställa ultimatum? Ingen bör acceptera att bli kallad för såna saker, oavsett vad personen har för ursäkt! Jag antar att du har konfronterat personen, som lovat att bli nykter, lovat förändring, och att det här blivit din/eran vardag? Hur länge har ni hållit ihop?

Profile picture for user Rosa ljus

Tiden bara rullar på, läste lite olika inlägg på forumet, läste mina egna tidigare inlägg. Vad är det som gör det så svårt att lämna, jag orkar inte höra om hur hjärndöd och efterbliven jag och min släkt är. Jag orkar inte gå omkring med en ständig klump i magen, lik förbannat har man inte kommit någonstans. Man bara existerar.

Profile picture for user Rosa ljus

första gången jag skrev i det här forumet var 2/2 2019, fortfarande kvar i detta destruktiva liv och elände, jag är för vek, svag, nedbruten för att orka ta mig härifrån. Ännu en skithelg, ännu en sömnlös natt.

Profile picture for user Backen123

Ett förslag som jag fick innan jag gick, börja drömma om ditt nya boende, ditt nya liv utan honom eller spriten, allt ifrån hur du vill ha det, var du vill bo, gardiner etc. Dröm om vad du vill göra, umgås med dina familj mm, det sätter igång en process och det stärker dig för det kommer att tala om vem du är egentligen, inte den han säger att du är ❤ för mig blev det en liten hämnd, med en känsla av haha du vet inte hur jag planerar framåt. Det kan också vara att drömma om att bli särbos, det är du som väljer hur din dröm ser ut. Och om du går så är det jättebra att kunna gå tillbaka hit och läsa, hur var det då.

Profile picture for user Azalea

Precis Som Backen123 säger, så gjorde jag.
Jag föreställde mig hur jag ville ha ser och vad jag skulle vilja göra när jag hade lämnat.
Det kändes skönt att ha något att planera inför men jag hade ännu inte pressen på mig att bestämma mig. Lät bara tankarna vandra fritt och drömma om ett liv som jag själv bestämmer över och inte tvingas vänta och hoppas på en bra, nykter dag.
All denna besvikelse varje gång han var full eller otrevlig när vi egentligen skulle gått på kalas eller åkt iväg någonstans.

Jag tänkte och planerade länge och sen en dag så var jag plötsligt klar och hade blivit stärkt av mina tankar framåt. Då lämnade jag in om skilsmässa!
Vi är ännu inte klara med bodelning men jag har bestämt mig och går aldrig tillbaka.

Tänk, planera, önska och ta hand om dig själv så blir du starkare.

Kramar ?Azalea

Profile picture for user Rosa ljus

Som svar på av Azalea

Jag har verkligen tagit till mig av det ni skriver och jag tänker ofta på hur skönt det skulle vara, att liksom bara vara, utan ångesten över att ständigt trippa på tå för att slippa bli utsatt för alla dessa påhopp som tyvärr blivit vardag. Man blir ledsen, arg och otroligt frustrerad, men sitter fast, orken finns inte där, man existerar bara.

Profile picture for user Kärringen

Så länge som jag ändå ignorerat hans beteende! Men nu har jag nått nån form av gräns! Kan vi stötta varandra på något vis?

Profile picture for user Kärringen

Så länge som jag ändå ignorerat hans beteende! Men nu har jag nått nån form av gräns! Kan vi stötta varandra på något vis?

Profile picture for user Backen123

Jag tror såhär Rosa-ljus att när du väl fattat ett beslut kommer orken. Så fortsätt kanalisera din framtid.
Tillsammans med vänner så hjälpte dom mig att tömma i huset, det gjorde ont och jag var ledsen men dom körde på och tömde och nu tackar jag dom av hela mitt hjärta

Profile picture for user Jösses Amalia

Då jag läste dina första ord i tråden tänkte jag at det måste vara JAG.... Men jag hade inte skrivit det - det visste jag ? Blev både varm och kall om vartannat.... Jag har inte kommit nån väg i denna härva själv, jag har bara precis börjat sätta ord på vad jag känner, jag har inga råd eller goda ord - men jag tänker på dig!

Profile picture for user Citadell

Som svar på av Rosa ljus

Rosa Ljus. Detta att trippa på tå är verkligen med beroendets kännetecken. Att inte konfrontera och inte stå upp för sig själv och den åsikten man själv har innebär ju till slut att man tystnar och därmed vinner den andra så att säga. När man tystnar är det ju som något i en dör eller åtminstone göms undan. Allt för att slippa konfrontation och konflikter. Att tysta sig själv och utsätta sig själv för självcensur är inte bra för självförtroendet och ens personlighet. Man kan ju välja att gå undan och man kan också välja att undvika personen när hen är i bruk. Men i långa loppet är det bästa att gå för gott. Man gör ju våld på sig själv till slut! Kram ?

Profile picture for user Citadell

Som svar på av Jösses Amalia

Jösses Amalia. När man tystnar och behåller allting för sig själv tar det tag innan man känner att man har en egen åsikt igen. Det tar lite tid för känslorna att vakna till liv och att bottna i dem tror jag är mycket viktigt. Om man hela tiden har låtit den andres känslor och åsikter ta över så har man ju glömt bort vad man känner och tänker. Att leva med sig själv och sina känslor och göra det ifred tror jag är jättebra. Det är ju lätt att man hela tiden försöka förstå sig på den andra fast det går ju inte märker man efter att ha försökt oändligt antal gånger. Lyssna på dig själv! Att formulera orden kommer säkert senare eller kan man ju skriva upp där man känner och återkomma till vad man skriver om. Jag skrev dagbok under ett och ett halvt år det har hjälpt mig att förstå vad som händer och vad jag känner. Lycka till! Kram!

Profile picture for user Rosa ljus

Vill bort, orkar inte mer, jag tynar bort, jag har sökt en lägenhet. Jag tänker ta upp det imorgon, ikväll har han bara suttit i soffan med halvöppen mun och stirrat i tomma luften, full såklart, och fylledravlat, samma sak om och om igen, ORKA, min stora skräck är att han kan bli väldigt elak, både när han är nykter och full. Känner mig livrädd men ändå lugn, står inte ut en sommar till med denna människa. Gode gud hjälp mig..

Profile picture for user Nora81

Vill bara titta in och säga att du gör helt rätt i att sätta gränser. När jag började sätta gränser kom energin tillbaka. Det är inte lätt och jag känner med dig och vet hur det är med den psykiska misshandel man utsätts för.
Styrkekram till dig. Ta hand om dig själv och ta tillbaka dina rättigheter som människa.
Kram ❤️

Profile picture for user Rosa ljus

Hur ska jag någonsin orka ta mig ur detta. Sökt en lägenhet...igen. Har som så många gånger förut bestämt mig för att ta den, sen vet jag att när jag måste lämna svar så drar jag mig ur. Vill vill vill. Vad är jag så rädd för.