Orolig10

Har levt ihop med min sambo i 27 år och har 1 gemensam son. Dom senaste åren har problemet med alkoholen blivit värre och värre. Han jobbar, men på helgen tar alkoholen över, dricker minst 10 öl varje dag + sprit. Vi kan aldrig ha något hemma till gäster för det dricks upp, han gömmer öl och sprit i garaget, i ladugården m.m. han tror inte att jag vet och när jag frågar varför så säger han att det blir sånt tjat annars. Han säger att han inte har några problem utan att alla dricker som han. Nu orkar jag inte längre och har berättat för andra, det känns skönt nu är jag inte ensam längre. Vi får se vem han väljer, mig eller alkoholen.

För andra är så skönt, att stå upp för sig själv. Jag har också berättat, inte om allt vansinne men att problem finns med alkohol och då inte festen. Min man är som du, gömmer. Men är nykter och har en lång resa bakom och framför sig. Va rädd om dig

Det är en lättnad att berätta lite för närstående. Man tyngs så av att själv bära på det och ibland glömmer man nästan att det hänt för det blir normaliserat det livet man lever tillsammans med en beroende.
Något jag reagerade på när jag började berätta är hur många dom hade erfarenhet av det, en morfar,pappa eller kusin.

Det är kusligt så vanligt det är men ändå känner man sig ensammast i världen innan man pratat med andra.

Kram till dig?Azalea

Orolig10

Vi har nu bestämt att vi skall träffas ( dom närmaste ) och försöka prata om att han behöver söka hjälp för sitt alkoholproblem. Jag hoppas det kommer funka för jag vill inget annat än att fortsätta leva ihop, då vi har många bra stunder tillsammans. Men jag tror tyvärr det kommer bli tvärt om, jag kommer vara den onda i detta. Finns det någon som har några råd att ge hur man bäst går tillväga. Tack ni som svarat.

Ja tror du ska prata mycket om hur DU känner. Att du inte mår bra . Att du kommer tvingas behöva gå om ingen förändring sker därför du bryts ner. Då visar du bara att du tar ansvar för ditt mående. Något han bör inse med. Antingen innan eller efter att ni brytit beroende på hur insiktsfull han är. Det är vad ja tror på ❤

Många ggr när man ska ta upp något med sin partner oavsett de gäller alkohol el inte är att msn börjar med du gör, du säger, du tyck, du är r osv den approachen kommer bara leda till att ens partner går i försvar och känner sig trängd. Och diskussionen är körd. Bättre säga jag känner, jag behöver, jag skulle vilja ingen kan säga emot en person som bara säger vad den känner el behöver. Så säg att när du väljer alkoholen så får de mig att känna......, Då har du utgått från dina behov. Sen va beredd på att han kanske inte väljer dig. Är själv missbrukare och tyvärr är vi egoister men alla har en botten , en gräns där vi känner att nu är de bra. Själv skulle jag aldrig va ihop med en missbrukare skulle lämna direkt.

Orolig10

Idag har vi samlats dom närmaste, pratat och pratat. Vi har bestämt att var och en skall prata med honom ensamna till att börja med, tror att om vi alla träffas samtidigt så kommer han gå i försvarsställning direkt. Hoppas att detta leder till något bra. Har sådan huvudvärk och orkeslöshet efter dessa samtal men känner mig ändå starkare än någonsin. Håll tummarna ?

Låter som en bra start att grå det var för sig och bart det leder.
Andas och vila dig och samla dina krafter så orkar du.
Kram Azalea