Det första jag undrar är om du har någon att dela det här med eller ser du det som ditt ansvar att din mamma blir nykter. Vet inte hur gammal du är, men någon form av hjälp och stöd behöver du nog. Socialförvaltningen brukar erbjuda stöd för anhöriga, det finns alanon, sök på nätet. Någon samtalskontakt på vårdcentralen, psykolog eller kurator kanske. Som jag ser det är det först och främst du som behöver stöd, det är för plågsamt att bära själv.

Vad det gäller din mamma är det ju viktigt att veta hur hon själv ser på sitt missbruk. Är det ett problem för henne eller lever hon i förnekelse? Är hon motiverad att ta emot hjälp är ju avgörande. Sedan undrar jag om vilka konekvenser det har för henne. Är hon fysiskt nergången är det kanske fara för hennes liv pga missbruket. Är du orolig tycker jag du ska göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då hamnar ansvaret där och man kommer att erbjuda hjälp i någon form. Självklart är det svårt att ta ett sådant steg, men du kan inte ge henne den hjälp hon har behov av. Du kan ta hand om dig själv och berätta för din mamma var hjälp finns att få. Så alltså du först så ser jag det.❤