Hoppas på lite hjälp här,

Har varit tillsammans med min sambo i runt 3 år, vi har bott ihop det senaste året. Fest har mer eller mindre alltid varit en del av vårt liv, vi är unga och har varit ute mycket tillsammans. De senaste två åren har jag dock dragit ner rejält på festandet. Dels har jag jobbat mycket men jag har helt enkelt tappat intresset för fest osv. Nu går jag ut väldigt sällan.

Min sambo däremot är ute i alla fall 3-4 ggr i månaden, då pratar vi ute som i ute på krogen. Varje gång han är ute blir han jättefull, när han kommer hem kan man inte ha en normal konversation med honom. Han sluddrar och säger osammanhängande saker och blir väldigt personlighetsförändrad. Inte aggressiv men det är liksom inte "han".

Jag tycker detta är väldigt obehagligt. Dels att han är så annorlunda när han är så full, dels att jag blir orolig att han inte ska kunna ta sig hem/att nåt ska hända + att det inte är bra för hälsan. Vi har pratat om detta några gånger då jag uttryckt vad jag känner gällande detta. Han säger att han blir dragen med av de andra, tappar omdömet helt enkelt. Han säger att han ska/vill bli bättre. Så håller han sig hemma en helg men så är det dags igen. Numera stänger jag dörren till sovrummet för jag vill inte bli störd när han kommer hemrullandes. Nu har han precis kommit hem efter en utekväll (trots att vi pratat ännu en gång och han sagt att han vill ändra sig) och han har däckat i soffan med lampan på och vattenkranen i köket på full fräs...

Det värsta är att jag hela tiden tänker att JAG överdriver eller är överkänslig. Jag tänker att nej kanske är jag för sträng/vill inte vara DEN tjejen som är sur och håller killen hemma på helgerna. Oftast är han ute för att jag själv är på jobb (restaurang). När jag är hemma så umgås vi alltid och då är det inga problem. Jag känner att detta påverkar vår relation i övrigt. Jag kan inte lita på honom, det känns respektlöst att han inte tar mig på allvar och tar tag i detta.

Vad kan jag göra?

etanoldrift

Ja, din kille har problem.. Hurpass allvarligt det är, är svårt att säga..
Men det är nästan en regel utan undantag, att man tappar omdömet efter första glaset. Han kan mycket väl ha föresatt sig att "dricka måttligt", men när han fått lite alkohol i kroppen, är alla spärrar borta..
Jag tycker att du ska ta ett allvarligt samtal om detta när han är nykter. Inte anklagande, men påpeka att du är väldigt orolig och att du inte tycker om personlighetsförändringen.
Meningen är ju inte att han ska "sitta hemma och ha tråkigt", men det måste väl finnas andra intressen än att dricka? (för det är inte heller meningen att du ska behandla honom som ett bortskämt barn och "roa" honom") Det leder förmodligen bara till en sorts trotsig attidtyd som blir grogrund för ett rejält fylleslag förr eller senare..
Sedan ska du nog också ta en allvarlig överläggning med dig själv om hur du vill att ditt liv ska se ut.
Honom och hans beteenden kan du inte ändra på såvida han inte är beredd att ändra något själv..
Hur tänker du förhålla dig om han INTE gör något åt sina alkoholvanor? Vad kan du acceptera?
För den enda som kan göra något åt ditt liv är DU!
Läs gärna runt i de olika trådarna här på forumet (gärna också på de mer beroendeinriktade sidorna) så får du en liten känsla för både vad som händer och hur olika saker kan se ut från olika människors perspektiv..