Nytt men ändå samma gamla visa

Profile picture for user BaraVänner

Jag är ny här. Har läst runt ett tag, många kloka starka här och mkt bra information. Som jag verkligen behöver!

Jag var tidigare gift med en fd missbrukare. Knarkare när vi träffades men med min hjälp slutade han för 25 år sedan. Hade lite nervskador etc men på det hela taget repade han sig. Jag hjälpte till att ordna skuldsanering, körkort, jobb- javisst ja, bostaden och bilen var min med. Han tjänade dåligt så jag betalade det mesta. Vi fick barn och till slut gifte vi oss.

Nåväl. För att nu göra en lång historia kort så orkade jag inte fortsätta när barnen blev lite äldre, började skolan och så. Han gjorde aldrig nåt och jag hann inte med honom och all hans hjälp också... Så jag skilde mig (”du kastar ut mig!” sade han).

Det där är några år sen. Långt senare träffade jag en ny man- en sk nykter alkoholist. Snäll och fantastisk- inte alls som exet. Jag hade ingen tanke på att ”hjälpa” honom sådär eller flytta ihop (nåt har man väl lärt sig?)

Det enda felet var att det hela tiden har känts som jag är ”den andra kvinnan” trots att han inte alls hållit mig hemlig. Han har bara nästan aldrig tid att träffas- ibland ”försvinner” han med eller utan (oftast utan) förklaring... Jag har själv inte så mkt tid över men det här övergår normal ”upptagenhet”.

Nu för ett tag sen trillade poletten äntligen ner! Han är aktiv alkoholist och inte nykter annat än när han träffar mig!

Jag har varit (och är fortfarande) så ledsen för att han inte vill träffas- jag försöker och försöker och sen verkar det så bra igen och... Jag har undrat och undrat och hittat på ursäkter och letat fel hos mig själv och...

Profile picture for user Backen123

Jag lyckas också "dra" på mig dom där männen, går till kurator och hon pratar om gränssättning. Jag tycker att jag är jätteduktig på att sätta gränser, men hennes fundering om det verkligen är så, har väckt något hos mig och gjort mig nyfiken, hon kanske slår nåt på spiken känns det som. Ska bli spännande att rota vidare. Den känslan du har nu, att vara den andra kvinnan känner vi nog igen oss många här, jag förstår exakt och det är hemskt precis som du skriver, vad gör jag för fel. Men jag vet vi gör inte fel, dom hade sjukdomen innan oss, påminn dig om det ?

Profile picture for user BaraVänner

Ett halvår sen jag skrev här men nu är det dags igen. En ny period. Jag har inte lärt mig nånting på den här tiden! Håller fortfarande på med min alkoholist. Men nu känner jag att jag håller på att få nog. Jag har läst mkt här och känner igen SÅ MKT, allt stämmer ju...

Vi hade en fin vinter ihop efter den jobbiga perioden i november. Men nu är vi där igen. Just nu väntar jag på att han ska ringa och ställa in. Det har varit mkt sånt de senaste månaderna. ”Jag är sjuk, barnet är sjukt, måste hämta barnbarnet, flytthjälp, telefonen var inte laddad, smsen måste ha kommit bort, luften gick ur mig” etc etc. Jag orkar inte mer! Han är snäll annars men- det finns väl andra som är det och dessutom är han så förvirrad i perioderna. Tror det kan vara begynnande demens också. Vi var på en resa tillsammans nyligen, han hade sån abstinens att han måste dricka ett sexpack folköl om dagen. Ändå hade vi trevligt. Det ÄR trevligt när vi ses.

Men jag har börjat på gym! Det är roligt. Och börjat träffa vänner mer. Utgår numera från att våra träffar ska bli inställda.

Det som förvånar mig fortfarande är varför han vill ha mig kvar fast han nästan aldrig vill träffas. Jag MÅSTE sluta tänka på honom!

Profile picture for user BaraVänner

Tack @Backen123 för ditt svar! Jag borde svarat och tackat dig innan!

Det var en fin tanke om att de hade sjukdomen innan oss, det ska jag verkligen försöka påminna mig själv om. Och jag åtminstone vet att jag är dålig på gränssättning, inte så att jag har precis står ut med allt men jag ställer inga krav direkt utan drar mig undan istället oftast.