Gemensam vårdnad

Profile picture for user Viola canina

Hur går man till väga för att lämna en alkoholist om personen i fråga vägrar gå med på adressändring för de gemensamma barnen men samtidigt är så pass alkoholiserad att den över huvud taget varken kan eller vill ta något som helst föräldraansvar och således stundtals utgör en direkt fara för barnen?

Profile picture for user Nora81

När jag var tvungen att fly vårt gemensamma hem så ringde jag kommunen och förklarade min situation och blev sedan kopplad till en grupp på soc. som jobbar med dessa frågor. Om du känner dig osäker så kan du höra med dom och fortfarande vara anonym.
Ta hjälp och sök hjälp för det är så lätt att känna sig så ensam i de här situationerna, man behöver stöd från andra.
Med vänlig hälsning Nora

Profile picture for user Viola canina

Det är just barnfamiljer det gäller:

Kommunen är skyldig att hjälpa till i akuta situationer - om det behövs tak över huvudet eller i händelse av våld - men finns det över huvud taget någon hjälp att få på lång sikt?

Om något akut hjälpbehov inte föreligger eftersom den nyktra föräldern har ständig uppsikt över barnen men en sådan situation riskerar att uppkomma när som helst och den nyktra föräldern inte orkar bo tillsammans med alkoholisten längre men samtidigt av juridiska skäl inte kan flytta med barnen på grund av den gemensamma vårdnaden och med tanke på en överhängande risk för försummelse och andra alkoholrelaterade problem som omöjliggör växelvis boende?

Om till och med ett framtida umgänge under exempelvis veckoslut med alkoholisten skulle medföra diverse risker för barnen med anledning av alkoholistens återkommande humörsvängningar i nyktert tillstånd?

Om alkoholisten själv har blivit erbjuden hjälp men tackat nej med motiveringen att den inte har något problem?

I händelse av misshandel finns ju kvinnojouren - men finns det över huvud taget någonstans att vända sig när ingen direkt misshandel ännu har inträffat utan situationen "bara" är allmänt ohållbar?

Om en direkt stämningsansökan gällande vårdnad/boende/umgänge skulle medföra en risk för den nyktra föräldern i form av aggressionsutbrott från alkoholistens sida?

Om det inte finns några som helst bevis för hur illa läget är utan ord skulle stå mot ord?

Profile picture for user Viola canina

I det aktuella fallet har alkoholisten tidigare kallats till ett möte på socialkontoret, med anledning av rattfylla, och då, som tidigare nämnts, tackat nej till hjälp med motiveringen att den inte har något problem.

Socialsekreteraren accepterade detta utan följdfrågor och sa även att det är helt okej att dricka hemma.

Faktum är att alkoholisten i flera år har ägnat sig åt regelbunden fyllekörning, dock utan att ha åkt fast mer än ett par gånger.

Den nyktra föräldern anser inte alls att det är "helt okej" att alkoholisten dricker hemma eftersom barnen då tvingas stå ut med alkoholistens beteende.

Alkoholisten bryr sig inte, har aldrig brytt sig, om vad den nyktra föräldern anser om saken.

Vad kan den nyktra föräldern göra för att ta sig själv och barnen ur en till synes oändlig fångenskap?

Profile picture for user Nordäng67

Vilken jobbig situation för dig! Jag har haft väldigt god hjälp av Familjerätten som är en kommunal inrättning. Inte när det gäller det problem som du har utan det var annat. Men kanske kan dom hjälpa dig!? Jag antar att Familjerätt finns i alla kommuner. Tror att dom hörde till Socialkontoret. Ta med så mycket dokumentation du har och kan när det gäller hans missbruk mm Hoppas det löser sig!

Profile picture for user Viola canina

Tyvärr verkar det vara så att Familjerätten i alla lägen blint fokuserar på "barns rätt till båda sina föräldrar" och ser det som en självklarhet att "barn mår bäst i sin invanda miljö".
Dessutom är det, som sagt, ord mot ord som gäller i den här situationen.
Inga vittnen finns.
På grund av alkoholistens instabila temperament vågar man inte heller chansa på att kommunen ställer upp eftersom myndighetskontakter skulle kunna utlösa någon form av hämndaktion.

Profile picture for user Heleena

Tyvärr verkar familjerätten det enda stället som går att vända sig till, förutom jurist. Men får du ensam vårdnad så har ju pappan umgängesrätt ändå. Mitt problem är att familjerätten är frivillig och att båda föräldrar måste ringa och boka tid. Har varit i samma sits sedan 4 år tillbaka.
Helt sjukt egentligen. Pappan till mitt barn lämnar prover vad gäller jobbet och körkort. Men för att ha ett barn hemma behöver han inte påvisa någon nykterhet. Oron gnager fortfarande varenda gång sonen är där!
Stå på dig, hävda att dina barns bästa just nu är att dom är med dig. Förstår att det är skitjobbigt!

Profile picture for user Viola canina

Tack för ditt svar, Heleena. Jag har för mig att Familjerätten även erbjuder separata samtal för parter som av någon anledning inte vill träffa varandra. Om din sons pappa inte vill gå dit över huvud taget är det till nackdel för honom i en eventuell vårdnadstvist.

Här känns det som att valet står mellan att:
- stanna kvar och fortsätta låta familjens liv styras av ett fyllo (fortsätta ta allt ansvar för barnen, ekonomin och hemmets skötsel, aldrig kunna lämna barnen ensamma med deras pappa och dygnet runt behöva vara på sin vakt till den mån att man själv nätt och jämnt hinner/orkar sköta arbete/studier medan barnen märker och påverkas alltmer för varje år som går),
- "rymma" med barnen (hur nu det skulle gå till att få tag i en bostad utan pengar), riskera att förlora vårdnaden eller åtminstone tvingas lämna barnen varannan vecka eller liknande hos deras pappa som på sin fritid antingen är redlöst berusad eller bakis med hemska humörsvängningar.

Profile picture for user Heleena

Kan ju fungera olika i olika kommuner. Mig hade de inget enskilt samtal att erbjuda, bara medberoendegrupper... Ring och bolla med dom hur de kan hjälpa dig! Spara ihop en ”dra åt helvete” budget så att du kan fly med barnen. Tolerera ingen alkohol alls om barnen ska träffa sin pappa. Då blir valet hans. Hävda att det är för barnens bästa och att du skyddar dem genom att kräva det. Trots fortsatt tjafs om barn/nykterhet i 4 års tid så är beslutet att lämna det bästa jag har tagit. Sonen har fått en bättre mamma och får förhoppningsvis en bättre och tryggare uppväxt sammantaget.

Profile picture for user Viola canina

Att spara pengar går tyvärr inte när man knappt får pengarna att räcka hela månaden som det är nu. Utgifterna skulle minska betydligt efter en flytt, men för att kunna flytta behöver man ju ha någon form av bostad att flytta till. En övernattningslägenhet hade annars varit bra för att åtminstone ha någonstans att ta vägen när det krisar (vilket det gör ganska ofta) men utan bostadsbidrag är det tyvärr en omöjlighet (och bostadsbidrag får man ju inte utan diverse adressändringar). Ja, du har rätt, att spara ihop pengar är en absolut nödvändighet.

Alkotester anses tydligen "kränkande" av myndigheterna och används därför inte mer än ett par gånger i samband med umgängestillfällen. Om umgängesföräldern bara ser till att vara nykter vid dessa tillfällen kan den ju supa hejvilt vid resterande tillfällen. Hur resonerar egentligen myndigheterna? Om umgängesföräldern har tillbringat det senaste decenniet antingen full eller bakis kan man ju omöjligen lita på att den helt plötsligt ska förändras.

Ett annat problem är ju att umgängesföräldern, även om den är nykter just när barnen överlämnas, mycket väl kan hälla i sig ett tiotal starköl direkt efteråt. Vad händer då med barnen? Man har ju ingen som helst möjlighet att övervaka vad som sker om man själv har flyttat därifrån.

Profile picture for user Heleena

Jo dessvärre är det ju svårt att ha koll. Enligt samtal hos familjerätten är det fortfarande den nyktra föräldern som har skyldighet att se till att barnen har det bra. Här står man ju ganska ensam som mamma utan ”bevis” då magkänsla oftast är det man går på (vilket typ alltid stämmer).
Apropå adressändring, kolla om din hemförsäkring täcker juristkostnad, så kanske det går att ta kontakt med en jurist och få hjälp? Ta hand om er!

Profile picture for user Viola canina

Tyvärr gäller inte hemförsäkringen konflikter som uppstår i samband med separation förrän tidigast ett år efter separationen. Annars var det ett bra tips!

Profile picture for user Clara

Å fy fan vad jag lider med dig.

Hur gamla är barnen?

Jag gjorde till slut som så att jag, med hjälp av mina föräldrar köpte en lägenhet bakom min mans rygg. (En trea i Stockholm, inte så billigt. Fick låna till handpenningen.) När kontraktet var skrivet väntade jag till dagen därpå, och så mejlade jag honom på jobbet. "Jo, nu är det så här att jag har köpt en lägenhet för det här går inte längre." Han blev såklart vansinnig, det var därför jag gjorde det på arbetstid och inte när vi var ensamma hemma.
Sen följde en tid av förvirring, han vacklade mellan "det här blir bra för oss båda!", "du är galen och ond!" och "jag tänker inte sälja huset, du ska gå i personlig konkurs". Men jag stod på mig och drev hela försäljningen av vårt hus själv. Tog första bästa bud. Han köpte en mindre lägenhet i närheten. När jag sa att vi borde berätta för barnen gemensamt, att vi var sams och att det här blir bra för alla, sa han att han ensam skulle berätta för barnen att BARA mamma vill skiljas, för hon vill knulla andra farbröder. (Barnen var 7 & 9.) Jag fick rusa hem från jobbet för att förekomma.

Till slut flyttade vi, jag och mina föräldrar tömde huset medan han martyrade på luftmadrass i sitt nya hem. Vi gjorde en plan där barnen skulle vara hos honom tisdag, torsdag kväll, fredag frukost och söndag hela dagen. Det höll EN vecka. Sen träffade han "sitt livs kärlek" och var tvungen att foka på sin nya relation. Sonen sov hos honom två gånger, dottern aldrig. Det rann ut i sanden helt enkelt, han orkade inte. Trots det fick jag givetvis skiten, allt var mitt fel och jag "höll barnen ifrån honom" trots att det var han som ringde mig på väg för att träffa dem och "inte hittade hem". Jag har hundra såna historier, men jag lyckades faktiskt skydda barnen nästan hela tiden. Nu har det gått snart sex år sen jag köpte lägenheten. Vi bor fortfarande kvar. Han åker in och ut på behandlingshem, varvat med nyktra perioder där han fortfarande skyller allt på mig.

Ur myndighetssynpunkt var det enkelt för mig, för han hade så många orosanmälningar på sig. Dock kunde ju inte soc hjälpa till med nånting rent praktiskt gällande rutiner etc. De hänvisar till familjerätten, som han vägrar prata med. Efter några år begärde jag egen vårdnad, då la han sig platt. Det är skönt att slippa hans underskrift vid nya pass, vaccinationer, etc.

Är barnen tillräckligt stora för att du ska kunna prata med dem? Mina visste ju att pappa drack för mycket och att det inte var säkert för dem att vara med honom då. En enda gång gick dottern dit ensam en kväll för att sova, då slutade det med att hon ringde mig och bad att bli hämtad. Han satt i trappan, helt okontaktbar, när jag kom. Sen gick hon aldrig mer dit ensam en kväll. Tror du att din man skulle "orka" strida för halva tiden? Det är ju jobbigt att inte få supa ifred.

Jag skrev mycket på min blogg under de där åren, man brukar inte få länka men säg till om du vill ha länken så kan jag försöka lägga ut den lite snabbt innan de plockar bort den. <3

/Clara

Profile picture for user Viola canina

Jag vill gärna läsa din blogg!

Det bästa, har jag länge tänkt, vore om jag diskret kunde få tag i en lägenhet , flytta som en överraskning och sedan gå vidare därifrån. Tyvärr har jag ingen som kan/vill hjälpa till med det (det skulle krävas en borgensman för att underteckna själva hyreskontraktet eftersom min inkomst inte räknas som tillräckligt hög med tanke på antalet barn).

Barnen är för små för att förstå varför det är som det är. Han skulle strida till 100 procent - dels för att jävlas med mig så mycket som möjligt, dels för att slippa underhållet. Supa skulle han göra ändå. Barnen har hittills inte stoppat honom. Antingen skulle han supa i deras sällskap eller så skulle han lämna dem ensamma och bara dra. Båda alternativen är lika hemska att tänka på.

Profile picture for user Clara

#redigerat#

(där finns mejladress för lösenord också. först skämdes jag över hur jag hade det, på senare år det mest sånt jag inte vill att han ska läsa, samt sånt som inte barnen bör "trilla över" om de skulle råka hitta den.)

Profile picture for user Kristoffer

Hej! Hoppas att det är okej för dig Viola canina att jag lånar din tråd lite för att svara Clara. Det är såklart tråkigt att behöva infria negativa förväntningar, men som du befarade så har vi redigerat bort länken till din blogg. Tänkte att det kunde vara bra att ta tillfället i akt att berätta lite hur vi tänker, varför vi väljer att göra som vi gör.

För våra användares trygghets skull så redigerar vi alltid externa länkar som innehåller till exempel försäljning, desinformation, eller (som i ditt fall) personuppgifter. Du har en e-postadress på din blogg, och det räknas som en personuppgift. Eftersom vår erfarenhet är att anonymiteten är så viktig för att det här forumet ska vara en trygg plats för så många som möjligt så väljer vi att skydda den genom att ta bort personuppgifter (och länkar till personuppgifter) när de dyker upp i inlägg här.

En annan viktig aspekt av valet att inte länka användare vidare till andra, externa platser, är att vi i admi-gruppen är ett team av professionella som har möjlighet att ta hand om och agera till exempel om en person mår väldigt dåligt. Ett scenario skulle kunna vara att en person som har det svårt och mår akut dåligt besöker Alkoholhjälpen/Anhörigstödet, följer en länk till en extern plats (t ex en blogg) och skriver i kommentarsfältet där. Om den personen istället "stannar kvar" och kommenterar här hos oss har vi möjlighet att försöka ta kontakt med personen och erbjuda stöd.

Men, även om vi inte kan ha kvar länken till din blogg råder det ingen tvekan om att dina erfarenheter kan vara av stort värde för Viola canina och andra som besöker detta forum. Kan det vara så att det finns delar av din historia som skulle kunna klistras in här, kanske i en egen tråd? Med det sagt är det självklart du som väljer vad du vill dela med dig av här och inte. Vi har full förståelse för att du vill dela din berättelse på dina egna villkor.

Hoppas att det här tydliggör varför vi gör som vi gör. Fråga gärna om något fortfarande är otydligt!

Med hopp om en fin tisdag,
admi-teamet med Kristoffer vid pennan