Fy fasen.. nu ringer han och gråter, hulkar, bönar och ber att jag ska komma och vara med honom .. att han behöver min hjälp för att det inte ska gå åt helvete helt säger han. Han har tidigare idag varit elak och dryg via sms. Nu skitfull!
Jag står emot.. säger nej.. trött på lögnerna. Han måste vilja ta emot hjälpen han tar.. vilja förändra! Så elakt att lägga ansvaret på mig, att kommer inte jag så lär det skita sig totalt ! Fast jag vet att det inte kan hamna på mig tar det hårt... samvetet och rädslan brottas med klokheten liksom!
Fy fan för livet som anhörig! Behöver ta tillbaka mitt liv men det är honom jag älskar!!
Sov gott ni alla som kämpar ❤️