Hej,

nu skriver jag min första tråd. Vet inte riktigt vad det är för fel på mig. Jag levde i många år med en man som utvecklade ett riskbruk i gränsen till missbruk. Det var alltid alkohol hela helgerna och han var utåtagerande i form av att han älskade att stå i centrum och få all uppmärksamhet. Han var otrogen - då får man ju optimalt med uppmärksamhet från nya sexpartner. Jag mådde dåligt i detta och vi hade även barn som växte upp. Sedermera så avled min man efter en tids sjukdom. Jag blev själv och i det här läget så är barnen vuxna och jag har god kontakt med dem.

En tid efter att min man gått bort så kände jag mig redo för en ny relation och bestämde mig för att prova på nätdejting. Börjar skriva med en man, vi pratar i telefon timvis varje dag i flera månader och bestämmer oss slutligen för att träffas. Det visar sig att han är alkoholiserad och han försöker inte på något vis hemlighålla detta. Det här är på en helt annan nivå än min tidigare man. Här har det förekommit behandlingshem (Malingsbo) och även LVM i 6 månader. Det verkar också vara en del mediciner inblandat, han tar Sobril ibland och då verkar det vara helt okontrollerat.
Det känns med denna man helt som hemma, när jag ligger på hans arm blir jag helt avslappnad och ko-lugn. Ett lugn som jag annars har svårt att hitta.

Jag förstår ju att jag inte borde ge mig in i detta. Men det är svårt, det är så mycket som stämmer mellan oss. Samtidigt så vet jag ju att det inte är gjort i en handvändning att sluta med alkohol. Jag är ju inte heller säker på vad jag egentligen betyder för honom. Han har supit bort stora delar av sina relationer till andra människor och är i nuläget ganska ensam. Han lever och ältar det förflutna och vill som så många andra alkoholister ha ett vanligt liv och kunna dricka på helger.

Jösses, att man kan vara en sådan knäppgök och krångla till sitt liv så - har ju gjort detta en gång och inser nu att jag tydligen är galen nog att gå in i det igen, fast den här gången mycket värre och med risk för att jag inte vet mer än utvalda delar.

Hoppas kunna finna stöd i det här forumet. Mina barn vill inte att jag ska fortsätta den här relationen men tar inte avstånd från mig.

Hej @Knäppgöken !
Har du funderat över om lugnet kan bero på att du med honom befinner dig i en invand och igenkänd situation?
Det är inte ovanligt att man går från den ena missbrukaren till den andra.
Sedan är ju förälskelse ett kapitel för sig. Då blundar vi för en massa saker.
Jag förstår att dina barn vill att du ska avsluta relationen. Ur askan i elden, liksom. Tänk efter vad DU behöver, är det verkligen en framtid som ser ut som eller t.o.m är värre än din historia?