Hej,
Jag är en vuxen kvinna snart 28 år och min pappa har senaste 13 åren haft en dålig relation i på det sättet att vi knappt ses, när vi väl ses oftast tar jag initiativet så har vi ofta trevligt, tills alkoholen kommer fram, dom dricker båda två pappa och hans fru stora mängder och det är som att dem bara häller i sig vinet eller ölen, ibland starkare. Många gånger blir det högljudda och privata frågor och dem märker inte att jag blir obekväm. Ibland däckar pappas fru på golvet och pappa säger knappt något om det, jag tror han skäms och jag vet inte vad jag ska säga.

Anledningen till pappas och min dåliga relation det är att pappas fru tycker inte om mig och min syster, jag minns när vi var yngre och hon kunder ringa och snacka massa skit om oss eller om vår mamma på kvällarna när hon hade druckit, vi blev riktigt osams en gång och sa upp kontakten, sen dess har det varit såhär från och till och jag märker att senaste gångerna vi setts så konsumeras mer och mer alkohol.

Jag vet inte om dem har alkoholmissbruk men dem har definitivt alkoholproblem för det förstör deras liv, relationer och deras hälsa. Men om jag nångång nämner något om att dem dricker lite för mycket ja då säger dom bara att det inte är något problem. Jag känner att min pappas fru har förstör hans liv och våran relation, väldigt mycket på grund av alkoholen och hennes eget mående och så har hon dragit med sig pappa i detta.

Det jag känner är att jag har tröttnat fullständigt, inte nog med att vi har en kass relation idag som när jag och min syster var små var helt underbar far-dotter relation, utan denna jävla alkoholen ska fram varje möjlighet som ges. Jag är så trött på detta, jag vet inte om jag orkar rädda min relation till pappa, vilket känns hemskt i sig för jag vet hur mycket han älskar mig och min syster, vi betyder egentligen allt. Men varje gång så väljer han sin fru och dem dricker. Varje gång vi ses så dricker dem minst 6-7 glas vin och några öl, plus ibland starkare. Jag brukar aldrig dricka hos dom jag vill kunna åka innan det blir för mycket.

Jag fattar inte att han orkar leva så. Det känns så hemskt att min pappa lever ett sånt liv och att jag inte vet vad jag ska säga eller ens om jag orkar säga något. Det känns som att han kommer aldrig lämna henne ändå.

Förlåt kanske blev lite långt, men jag kände att jag behövde skriva av mig. Om någon har liknade situation eller har några råd vad jag ska göra så säg gärna till. Eller om du också bara vill skriva av dig så gör det.

Vin Santo

@Emma12345 Så himla tråkigt att läsa ditt inlägg - ja alkoholen kan verkligen förstöra även fina relationer.
Hade jag varit du hade jag ställt krav - träffa enbart din pappa (om hans fru nu har dålig inverkan på honom), kanske träffas hos dig istället så kan du ha kontrollen över vad som dricks eller liknande.
Din fina pappa finns där bakom alkoholen någonstans men kommer inte ”ut” och hans relation till frun är nog en viktig anledning - du har säkert redan berättat för honom vad du känner men kanske du måste du ställa krav likt ” vill du att vi ses får du vara nykter” eller så.
Alkoholism är en sjukdom och viktigt att förstå att även han vill inte ha det såhär och att han älskar dig och dina syskon - han kan bara inte sluta dricka (ännu). Jag hoppas innerligt att han tar tag i detta innan det ör försent - innsn han förlorar sin fina dotter 💕
Ta hand om dig! Kram!

@Emma12345
Han kan inte kontrollera det just nu. Det som du kan kontrollera är vad DU är okej med att vara i och inte.
Som anhörig ångrar jag att jag inte "satte ner foten" tidigare. Jag borde ha satt gränser mycket tidigare och ha vårdat gränserna noga - både för den anhöriga och mig.

En sak som kanske "biter" någon gång är att du berättar hur du upplever drickandet. Åtminstone med tanke på det du skriver, tolkar jag att du berättat för dem att du tycker de dricker för mycket.

Håller med Vin Santo, ställ krav.
Att han kommer nykter till dig. Då visar du också att du bryr dig. 🌺

Emma12345

@Vin Santo Tack för fint svar <3
Ja vet att vi pratat just om att hans fru dricker en hel del vid nått tillfälle har han ursäktar henne hela tiden, är nog hon som har störst problem egentligen men i och med att alla hans sociala relationer fallerade när dem träffades så drogs han med i den vardagen där dem dricker en hel del, upplever också att det blivit värre sedan pandemin började och han blev permitterad..
Har erfarenhet av att jag lyfter problem med honom som han bortförklarar så är svårt att nå honom när det gäller problem.

Emma12345

@Tröttiz Tack för svar🌸 ja jag jobbar med att sätta gränser för mig själv vilket gjort att vi väldigt sällan är där och ofta inte stannar mer än ett par timmar. Förr sov i ofta kvar där, men många gånger spårade det med deras drickande då så att man känner att man mår dåligt. Är några år sedan nu så blir att vi tar oss till dom kanske 2-4 ggr per år, och då bor vi i samma stad bara några 2 mil från varandra.
Så svårt att säga exakt vad jag känner då dem alltid hamnar i försvarsställning och menar att det inte är något problem, dem vägrar ju erkänna att ett problem finns för dem verkar tycka det som händer är normalt.
Jag försöker tänka att det är ju en sjukdom men är väldigt svårt att acceptera.