av Bjanca

Bjanca
mån, 2021-04-26 - 22:00

Idag är det två veckor sedan han började ta antabus. Två veckor som varit ett helvete. Han har inte tittat på mig, inte pratat med mig, inte rört mig. Känner mig så skyldig för att jag kontaktade soc samtidigt som det var det enda jag hade kvar för att inte förlora allt. Det var andra gången nu. Första gången var för två år sedan då han vägrade ta emot hjälp och skulle klara det själv. Ni kan ju tänka er hur det gick.

Förstår så klart att det inte är mig han är arg eller upprörd på egentligen. Vet att han känner sig extremt misslyckad. Jag känner mig tacksam för att han gör detta nu. För barnen och mig, men är så mycket splittrade känslor inombords. Kommer han fullfölja? Vad gör jag annars? Hur många chanser ger man någon man älskar? Varför älskar jag honom? Varför gör jag detta mot mig själv? Hur länge ska jag behöva känna mig så här ensam? Förtjänar jag inte bättre?