Lever med mamma som är periodare?

Min pappa gick bort i mina sena tonår och sen dess har min mamma druckit mer eller mindre mkt. Jag bodde med henne första åren tills jag flyttade hemifrån och dessa erfarenheter ärrade och skärrade mig en del. Otrygghet och brist på tillit jag fortfarande lever med. Efter att hon länge bott ensam i eget hus ska vi nu flytta ihop i ett tvålägenhetshus/ generationsboende. Hennes problem har länge varit "lugnt" vad jag och mina tre syskon upplevt. Hon sköter sitt liv och inga uppenbara problem har kommit ut av att hon kanske (?) fortfarande dricker ibland. "Hon är vuxen", " jag har mitt eget liv och barn att bry mig om nu", osv har jag tänkt.
Nu har jag på olika sätt upptäckt att hon smusslar, gömmer, dricker även i vårt nya gemensamma hus. Vi kommer bo i varsin lägenhet ovanpå varandra och således inte nära varje dag. Men situationen känns jobbig. Hon gömmer och mörklägger uppenbarligen. Har druckit minst 2 BiB på ca 3 veckor, om inte mer. Har gömt tomma kartonger i nattduksbordet. Tar ut kontanter istället för att köpa med kort på Systemet så det inte ska synas på kontoutdrag. Vi hade ett samtal för några veckor sen när jag upptäckte att hon hade varit på Systemet. Min enda önskan var då att hon inte skulle ljuga för mig och mörklägga. Bättre att vara ärlig och säga att ikväll ska jag dricka lite vin, osv. Jag känner mig ju inte trygg om hon ska passa våra barn osv.
Men som sagt, hon sköter allt i sitt liv, förutom sig själv. Jag känner oro och otrygghet. Vad ska göra? Har jag rätt att kräva att hon ska anpassa sig efter oss när hon ändå sköter allt? Ska jag skylla mig själv som trodde att det skulle gå att bo i samma hus som henne igen bekymmersfritt? Dvs jag får ta konsekvenserna. Hon är 76 år och osannolik att göra en helomvändning och ta tag i problemen vid det här laget.
Finns såklart mkt mer att skriva men det här räcker tror jag...

Profile picture for user Sisyfos

@Lillasyster40 skrev:" Har jag rätt att kräva att hon ska anpassa sig efter oss när hon ändå sköter allt?"
Jag kommer från Andra sidan. Har lite tankar ändå.
Så fint att ni har skaffat ett generationsboende. Hoppas att det går bra och att ni hittar sätt att leva.
Du kan såklart inte kräva någonting alls av din mamma. Det är en jobbig situation och kanske är det en bättre väg att gå att vara helt ärlig med henne. Berätta om din oro, berätta att du blir osäker om hon ska vakta barnen. Berätta att du har noterat att hon dricker alldeles för mycket. Hon kanske väljer att ljuga/förneka. Jag har gjort det eftersom det är ytterst pinsamt, men du sår kanske ett frö ändå.
Det är kanske inte osannolikt att hon vill göra något åt det. Hade hon varit obekymrad om det hade hon kanske druckit helt öppet. Nu väljer hon att dölja. Så någon tanke/vetskap om att det inte är bra kanske det finns. Kanske kan du hänvisa henne till beroendesidorna här, där kan hon känna igen sig och kanske få stöd i att sluta.

Profile picture for user Lillasyster40

@Sisyfos Tack Sisyfos för ditt svar 🌻
Du har helt rätt i att det enda jag kan göra är att vara ärlig. Och inte förvänta mig mirakel. Men hon är äldre nu, orkar och vill nog inte ändra på sig, och har enormt dålig samvete och känner djup skam tror jag. Samtidigt som hon intalar sig att det inte är något större problem (eftersom hon till synes sköter sitt liv).
Vi syskon har konfronterat, uttryckt oro, hotat och ställt krav, varit förstående, valt att titta bort osv. de 20 åren som det pågått. Jag tror hon döljer det för att då oroar hon ingen av oss (tror hon) plus hon behöver inte förklara sig.
Jag är glad att du skrev, speciellt som du har erfarenhet från andra sidan. Hur lyckades du bryta beroendet? Jag hoppas så att du kommit till en plats där du känner dig stark, ärlig och förhållandevis nöjd med din situation.
Själv är jag trött, arg, besviken och ledsen. Mest på lögnerna och smusslandet, inte på det faktum att hon dricker faktiskt.
Tack igen för orden.

Profile picture for user Sisyfos

Jag vet inte riktigt hur jag lyckades bryta, men även om jag ibland förnekade att jag druckit i stunden så tog jag ansvar för det sen. Jag ville sluta och jag fattar att jag aldrig mer kan vanedricka på helger o.dyl.. Nu verkar din mamma ha druckit mer och längre om jag gissar rätt. För min del var en del i beroendet att jag hade kraftig järnbrist. Järnbristen i sig och tröttheten som följer av den gjorde kanske att det var lite lättare att hamna i beroende.
Vad säger hon när ni pratar om det? Måste hon dricka och varför? Och hur mycket rör det sig om? Alkoholen påverkar på så många plan, både kroppsligt och psykiskt. Så hon behöver förstå varför hon dricker. Dricker hon mycket får hon en massa brister också. Vill hon sluta så finns det hjälp att få. Jag gick till Riddargatan 1 i Stockholm. Det finns rådgivningscentrum och annat stöd. Här på alkoholhjalpen finns ett digitalt program.
Det finns troligtvis stora fördelar om hon slutar. Alkohol påverkar väldigt mycket psykiskt. Skam och skuld är inga trevliga polare. Alkoholen hämmar initiativkraften och troligtvis känslorna. Många vittnar om att vi är gladare, ledsnare, argare, mer äkta och det är rätt trevligt.
Jag hoppas att ni kan ha ett seriöst samtal om det och varför hon dricker, men det är kanske svårt eftersom du skriver att du är trött, arg, besviken och ledsen. Det blir kanske lätt anklagande då och er historia gör ju också att det finns mycket under. Tror du att det finns nån annan som du kan be att prata med henne? Första gången jag seriöst pratade om det var väldigt skönt, som en Sten som lyftes av axlarna. Lycka till med det här och jag tror inte att det är kört alls! Vi är många på beroendesidorna som har kämpat mycket med att sluta. Det är mycket jobb och din mamma verkar inte ha släppt löst drickandet okontrollerat så hon har säkert jobbat med det, även om hon inte är helt klar.

Profile picture for user söttsomsocker

Oj vad jag känner igen mig i din beskrivning, min egen mor och far har köpt hus bredvid oss och jag vet att de dricker när de har möjlighet. De har de gjort hela min uppväxt. När jag fick mitt första barn hade jag endast ett krav, när vi kommer och hälsar på ska ingen alkohol finnas i närheten och finns det så kommer vi åka hem med det samma, skit samma att det är fem timmar att köra enkel väg. Men de hjälpte, de hade ingen alkohol hemma. Men nu när det bor i närheten, hur ska jag veta att de inte dricker när barnen kommer och hälsar på eller jag ber dem vara barnvakt någon dag? Mamma vet jag att hon inte besökt systembolaget i hela sitt liv så hon kommer inte dricka starkare (tidigare bodde dem i finland där starkare öl gick att köpa på macken). Min barndoms kompis som har liknande bekymmer har helt enkelt sagt upp kontakten med sin mor som bor 50 meter bort, tills det att hon är nykter, hon vill inte att hennes barn ska få uppleva den barndomen hon har varit med om. Men vi verkar vara fler som står inför samma dilemma, för min del får tiden visa. Kan ju vara så att jag inte kan be dem vara barnvakt på deras ledig dagar.

Profile picture for user Lillasyster40

@Sisyfos Tack igen för dina ord. Det hjälper mycket att höra någon annans historia också.
Jag vet inte hur mkt hon dricker, men det är inte redlös hon blir. Ett par till fyra glas vin per kväll? Nu gissar jag, jag är ju inte med henne utan kommer flytta in i samma hus om en månad ungefär. Då boendes i lägenheten ovanpå, så jag varken kan eller vill kontrollera exakt hur mkt. Jag tror hon dricker av vana, för att glömma, för att hennes liv och hon inte är värd mer (återigen, mina gissningar och inte så jag tycker utan hur jag tror att anledningarna ser ut. Jag tror inte hon skulle formulera det så eller ens reflektera medvetet så). När vi pratar är hon ändå förstående, klok, lyssnande. Men beter sig så som hon tror att jag vill - tror jag. Nu är problemet mer smusslandet. Gömmer bag in boxar i sitt nattduksbord, tar ut pengar kontant för att det inte ska synas på kontoutdrag... saker som tyder på att hon nånstans vet att hon har ett problem som hon vill dölja?
Men jag ska tipsa henne om hjälp och stöd här. Så får vi se om hon vill och orkar. Tack igen 🌻 och hoppas att du kan fortsätta känna dig stark och värdefull.

Profile picture for user Lillasyster40

@söttsomsocker Vad tufft du verkar ha det också, med dilemman som känns nästintill omöjliga att välja väg kring... Vad bra att du ställde krav när du fick barn, och att de skärpte sig då. Kan du göra det igen? Är det deras val att bosätta sig nära, eller gemensamt beslut? Det låter ju som att det är för att de vill vara nära dig och sina barnbarn? Då tycker jag det är helt rimligt att igen säga att det sker på vissa premisser.
Min mamma dricker sig aldrig redlös, och detta var aldrig ett problem - eller jag formulerade det aldrig så - förrän min pappa dog dör drygt 20 år sen. Mamma har bott själv sen dess och tror jag har uppfattningen att hon bestämmer själv i sitt liv, så länge hon sköter det viktiga ska ingen komma och bestämma vad hon ska eller inte ska göra. Vilket ju stämmer. Hon är vuxen. Men nu, när vi ska bo under samma tak då blir ju jag orolig. Tänk om hon, trots att hon kanske "bara" dricker 2 glas vin, somnar från en varm platta på spisen och huset börjar brinna. På övervåningen ligger jag och min familj och sover... Än så länge bor vi inte i huset, men om en månad. Katastroftankarna hat som du märker redan börjat så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det när vi är där.
Samma sak med det du skriver om, barnvaktandet. Lyxigt med föräldrar så nära! Tycker de flesta... Men jag vill ha en garanti för att hon absolut inte rör nån alkohol om hon passar barnen en kväll. 20 år av brist på tillit har gjort att jag inte är säker. Men, som du säger, då får man själv sätta gränserna för vad som känns okej. Då blir det inga passningar av barnen på kvällarna? För min del är det uppenbarligen inget alternativ att säga upp kontakten. Hur är det för dig? Hur allvarligt skulle du säga att beroende det är för dina föräldrar? Det låter som att det är din pappa som ser till att det finns alkohol hemma, och din mamma bara "hänger på"?
Jag hittar lite styrka i att inte vara själv om det här iaf, hoppas du gör det med 🌻