Hej!
Jag har sedan nyligen blivit sambo. Min partner har alkoholproblem vilket jag vetat sedan tidigare, dock upplever jag att det verkar vara ett större problem än jag trott. Min partner uppger själv att hon har ett problem med alkoholen i stunder men ämnet är liksom tabu att prata djupare om. I vissa fall är hon helt oförstående och vill inte inrymma att det är så pass allvarligt som det är och kan säga saker som att, jag kommer aldrig sluta dricka. Jag är rädd, orolig och ledsen över att se henne så. Det handlar om flera dagar i veckan som hon blir riktigt berusad. Hemma dricker hon ofta kring en vinflaskan och en del starköl på en kväll, däckar i soffan där jag får väcka henne. Jag märker direkt när berusningen slår till. Hon blir aldrig otrevlig eller arg men liksom frånvarande upplever jag. Hon säger att hon blir mer social. Hennes sociala umgänge m vänner består i afterwork eller allt som innefattar öl ute. Inget jag delar.
Lördagarna är oftast hennes bakisdagar m ångest och jag är så trött på det. Vårt liv ihop försvinner. Hon mår också fysiskt dåligt och jag tror alkoholen är en del i det men det inrymmer inte hon.
Hon provoceras av att jag gärna umgås utan alkohol och dricker mkt måttligt. Så vi har olika livsstilar.
Jag har vart öppen med att jag ogillar att och när hon dricker och att jag är rädd och orolig för hennes hälsa. Jag känner mig också uppgiven eftersom det inte blivit bättre. Vad kan jag göra?
Jag älskar henne, bryr mig och vill leva ihop med henne. Jag är också beredd att stötta henne att bli frisk. Men jag känner mig helt enkelt lite rådvill och uppgiven nu. Hur kan jag hjälpa? Hon måste ju fatta beslutet själv.
/mymlan