Hur kan jag låta mig påverkas av hans elakheter, när jag VET vad det beror på... :(
Logiskt så förstår jag ju, men DET GÖR SÅ ONT.
Och hur kan jag sakna honom efter allt han ställt till med... Jag slipper ju nu torka nedpissade golv, ligga vaken på nätterna och vara beredd på vad som helst, missköta jobb o relationer för att han kräver uppmärksamhet/omvårdnad.
Slipper med text, ord, handlingar försöka nå in i en alkoholtrasig, totalförnekande och egotrippad hjärna...
Varför är jag inte bara glad, lättad och tacksam...?