Råd för vidare framgång?

Hej! NU äntligen har allting kring mitt EX och mamma till mitt barn briserat. Efter ett års tjat och prat från min sida att hon måste vara ärlig med vänner, släkt osv så har hon öppnat upp. Hon har berättat "sin" historia att hon kört på fyllan i arbetet och blivit tagen och dömd till 3 månaders fängelse. Är bra att hon berättar men hon har en tendens att försköna det. Hon har ringt och gråtit och berättat att det bara hänt en gång "lite som Paolo Roberto som hade sån otur å åkte dit första gången". Att hon har alkoholen under kontroll och inte dricker. Jag vet att hon drack senast i helgen då hon ringde mig stupfull... Frågan är hur jag ska göra? Ska jag köpa att det är positivt att hon börjat prata med andra och kanske ser sitt problem i alla fall lite. Eller gör jag henne en björntjänst att spela med på att "det bara var en gång" att hon inte dricker längre osv? ÄR kluven då jag alltid förordar sanningen hur ont det än må göra. Men vill heller inte få henne att backa i insikten att hon faktiskt berättar nu...

Profile picture for user Tröttiz

@Haga
Hej.
Vill svara utifrån mina egna erfarenheter. Jag har lärt mig att sålla lite i det jag får berättat för mig. Att höra att "jag kan kontrollera" har jag hört, det stämde inte ... Då jag fick "bevis" sade jag inte det alla gånger , blev mera som "statistik " för mig själv. Han visste ju vad jag ansåg.

Samtidigt upplever jag det bra hon börjat prata, men hur mycket insikt hon har i sitt beroende vet man ju inte. Att säga något som indikerar på att man inte tror henne kunde man kanske undvika, då kanske hon sluter sig?
Kram. 🌹

Profile picture for user Tofu på besök

@Haga I de lägena inbillar jag mig att det är skam & skuld som spökar. Att man hellre förskönar lite för att inte dessa två ska ge en snyting. För att man ska bli fri tror dock jag det är superviktigt att man gör upp med dessa. Det är en process. En tuff process.

Jag tror inte på att spela med och försköna. Någonstans måste man ändå förhålla sig till hur saker de fakto är. Däremot kan man nog med fördel ligga lite lågt i början så personen ifråga får tid på sig att ställa om. Att gå från att sluta förneka och istället förändra. Detta tror jag man bäst gör via att visa att man inte dömmer utan snarare finns där för att hjälpa till och bena ut bakomliggande orsaker. Att bli ett bollplank snarare en stå med pekpinnar.

Profile picture for user Haga

@Tofu på besök, Är lite så jag resonerar också. Jag tror inte på att "spela med", men ser heller ingen vinning för någon i att eventuellt säga till henne att hon berättar långt ifrån hela sanningen. Nånstans vill jag ju tro att hon faktiskt vet om att hon förskönar saker, eller det kanske hon inte gör?

Tänker inte göra en grej av det dock då jag är trött på att gång på gång bevisa saker för någon som inte vill se det. Sen är ju den stora frågan om hon någonsin hade berättat det om jag inte "pushat" henne till det. Ska man då sluta "pusha" och vara den jobbiga nu när hon äntligen börjar gå framåt. Förstår att man inte ska agera "dömmande" även om jag nog gör det ibland. Är en svår balansgång och jag gläds över att hon börjat "erkänna" problemet men blir samtidigt lite rädd över att hon gör det så litet och fortfarande hittar "ursäkter" för att ett glas hit eller dit ska nog va ok.

Profile picture for user Haga

@Tröttiz Hej! Gillar verkligen resonemanget att bevisen mer blir som statistik för dig själv. Kan bara hålla med men har nog inte hittat orden för det. Har 2 år av dagböcker skrivit, sista året har jag 47ggr setat och ihop med henne där hon supit sig så full så hon inte minns nåt. Är oräkneliga rader skrivna, oräkneliga flaskor hittade, polis med mera med mera i allt detta men ändå så är "problemet" enligt henne inte så farligt å hon ska nog få kontroll som du skriver. Är kanske bättre att se att allt det är mitt sätt att veta, å statistik för just mig själv att se då hon ändå aldrig kommer se det.

Jag låter henne köra sitt race nu med att berätta "sin" version av det, hon erkänner ju i alla fall ett problem å det är ju en framgång.

Profile picture for user Tofu på besök

@Haga Jag har liten fördel tror jag eftersom jag varit där och vet hur det är. Därför kan jag trycka till ibland för att få saker att gro. Sedan även enklare att bolla med personer och komma med input kring hur det varit för en själv.

Tex sa jag till en som förnekade allvaret att du ska inte tro att folk inte ser för det gör dem. De syns på hyn exempelvis. Med den kommentaren skrämde jag upp en som senare sa att han gått och tittat sig i spegeln och kollat om han såg något 😅. Samma person sa att enda anledningen han drack var att han gillar whiskey. Det var inte så allvarligt han bara gillar det. Då sa jag bullshit! Det kan du slå i någon annan men inte mig. Man dricker starksprit för att man vill åt effekten och dricka starksprit varje dag är inte att förringa. Samma person hade sedan funderat när han drack nästa gång att nää. Varför dricker jag detta? Skulle lika gärna kunna dricka Cola.

Sedan berättar ju jag hur det varit för mig. För att se om man kan hitta gemensamma nämnare och förklarar hur jag gjort för att komma ur det. Jag dömmer aldrig. Jag vet hur lätt det är att trilla dit och vet hur hårt skammen kan koppla grepp om en och faktiskt skada möjligheten till att bli fri om den inte bekämpas så man kan hantera det verkliga problemet.

Profile picture for user Tröttiz

@Tofu på besök
Och detta med att hitta anledningar för att legitimera det liksom. Fint/dåligt väder, glad/ledsen, ont i foten, det är helg ... Kanske inte riktigt det det handlar om.. 🙄