Alkoholmängd

Profile picture for user gros19

Jättemycket tycker jag. Så vill jag absolut inte ha det, helt otänkbart. Sen undrar man ju lite hur är han dom andra dagarna då han är "nykter" om han nu är det. Förmodar han dricker under kvällstid och då finns ju stor risk att han har promille nästa dag. Kanske även risk att han kör påverkad, men det vet ju du bättre. Du får väl ifrågasätta om det är så du vill leva med en sambo/pappa som är påverkad den mesta tiden och det låter som du inte vill det, men tvivlar av någon anledning. Så tänker jag.

Profile picture for user Angee

Jag tänker att det gör dig till ensam ansvarig för barnen. Han är inte tillräknelig dessa 4-5 dagar per vecka vilket gör att du ofrivilligt får vara ensam vuxen i familjen. Inte okej mot dig.
Inte heller särskilt mysigt för barnen, så som pappa blir dessa dagar. Har liknande situation men färre öl och mer sällan och redan nu tappar jag allt mer respekt för människan.

Profile picture for user Åsa M

Det låter oerhört mycket. Man kan mäta vad som är riskkonsumtion på flera olika hemsidor, det kan vara ett sätt att förstå. Mer än nio standardglas i veckan för kvinnor och 14 standardglas i veckan för män hittae jag som referens på högriskkonsumtion hos Vårdgivarguiden.
Som jämförelse kunde mitt ex dricka 9 glas vin på en enda kväll. Det tyckte han var normalt. Det är det inte.
Luta dig emot fakta. Känslor blir lätt så luddiga när man har med alkoholister att göra. Dricker man så mycket som din man gör så har man helt klart en riskkonsumtion.

Profile picture for user Sisyfos

Ibland är det lättare att inse problemet om man sätter lite siffror på det. 9 starköl 33 cl (promillehalt 5) motsvarar 38 cl alkohol, en dryg halv flaska sprit. Tar drygt 18 timmar att förbränna och låter en komma upp i en promillehalt på drygt 2.0. Han är alltså inte körbar morgonen efter om han tar bil till jobbet. Har han börjat med 7,0 eller dricker 50 cl burkar blir det ännu mera ”sprit” och risken är att han aldrig är nykter.
Jag kommer från beroendesidorna. Där finns de som kämpar med att sluta och också vi som slutat dricka och som fattat hur mycket bättre man mår utan alkohol. Det förstör så mycket. Nickat Beer t.ex. är nykter nu sen ett år. Han ångrar att han inte sökte hjälp tidigare, men han skämdes. Har drack också öl.
Jag hoppas att han inser att det är för mycket om du pratar med honom. Annars är det nog ingen idé att fortsätta.

Profile picture for user Pianisten

Hej Vilsenmamma
Jag tänker, du frågar om mängden och den är helt klart "onormal" men ska man vara riktigt, riktigt krass så är ju mängden egentligen ganska ointressant. För att utveckla; ditt egentliga problem är väl hur hans drickande börjat påverkar dig, er relation, barnen, hans eget psykiska mående, kanske ekonomiskt osv?
Jag antar bara med ditt inlägg att du vill kunna konfrontera honom på ett bra sätt och då skulle jag säga, lägga istället fram argument hur DU faktiskt upplever att hans drickande påverkar dig och ert liv. På vilket sätt du upplever att han förändras och att det inte kommer fungera om ni skall leva tillsammans. Att gå till attack och anklaga med t.ex ett argument att han faktiskt dricker si och så mycket si och så många dagar och försöka påvisa hur stor risk det har i teorin, det är inte konkreta problem för honom och kommer sannolikt leda till att han går i försvar och inte förstår de egentliga problemen.

Profile picture for user BEATNGU

Jag vill bara säga att jag betedde mig lakadant. Tyckte att jag drack normalt och hade rätt till lite egentid med öl. Idag mår jag dåligt när jag tänker på vad jag ställt till med. Jag förlorade mitt äktenskap och fick flytta från barnen. Han måste inse att det är nära att hända saker tack vare detta. För mig gick det fort utför när jag gav upp att minska drickandet. Man är en så jävla stor egoist när man har alkoholproblem. Man är villig att offra allt för att slippa ändra på sig. Jag fick ta mitt beteende den hårda vägen. Någon behöver få honom att lyssna. Jag önskar varje dag att jag kunde backa till 2019 och göra om och göra rätt. Detta är väldigt likt min situation där jag var den som svek barnen och min fru på detta sätt. Om jag kan hjälpa till med något så tveka inte. Vill kunna göra lite rätt i alla fel jag gjort och kanske hjälpa någon att förstå vad som kan hända.

Profile picture for user Vilsenmamma

Hej på er,
Tack för era svar, uppskattar det❤️
Precis som ni säger försöker jag luta mig mot fakta och även känslan av hur jag och barnen mår i situationen. Har varit i denna situation länge och försökt få honom förstå och inse vilken inverkan detta har på mig och barnen samt honom. Han vet även att detta är extra tufft för mig att leva nära detta eftersom jag växt upp med en pappa som missbrukade narkotika och var kriminell. Älskade/älskar honom över allt annat. Men inte valet som min pappa gjorde. Inte han heller för den delen. Han är död idag, dog redan som 42-åring.
Jag VET hur jag absolut INTE vill leva och framförallt vet jag att jag inte vill utsätta mina barn för detta! Men ändå står jag där. Så många gånger redo att ta steget fast ändå tvekar. Finns så många sidor av allt. Låter som lätta val men svårt när man står där inför dilemmat. Hjärnan spökar till och man tvivlar på allt. Kanske är det jag som överdriver och missuppfattar. Ens egna hjärna är verkligen manipulativ! Ens värsta fiende men också bästa vän. Min sambo ser verkligen inget problem i detta och vägrar inse att detta leder till negativa konsekvenser. Jag vet att jag inte kan göra mer för honom, han måste förstå själv och vilja förändras. Fast en sak kan jag egentligen göra för att "hjälpa" honom och det är att lämna honom. Men ack så svårt detta kliv är.

Jag är också glad att det har fått ta lite tid. För inser att allt är mycket djupare än bara min sambos alkoholproblematik och vår relation. Genom att få genomlida detta har jag fått en djupare förståelse och insikt om min uppväxt och mina föräldrar. Trodde jag hade bearbetat det mesta men inser att jag inte har det. Dras fortfarande till killar med ohälsa och att leva i ständiga kriser och trauman. Min kropp och knopp är van med detta. Det otrygga känns ändå tryggt på något vis. Kanske måste man utsättas för vissa saker igen för att komma till en djupare insikt och acceptans. Först då kanske man läker inombords och blir fri från sitt lidande.
Ja så mycket man känner och vill säga fast ändå vill man bara kväva allt. Inga lätta val och tankar vi alla står inför!

Stor kram till er alla som både kämpar med anhöriga och som själva är beroende! Jag hoppas ert bästa ❤️🙏

Profile picture for user Vilsenmamma

Hej @BEATNGU
Tack för du delade med dig av din berättelse. Uppskattar det!❤️
Hoppas du mår någorlunda idag och inser att även du är värd ett liv mer än bara ölen. Det är komplext detta med missbruk. Ingen vinner utan finns bara förlorare. Men går ju vända och det är det man får kämpa för. Allt går att förändra, man har bara olika förutsättningar. Men som du säger så kan det nog ta tid för den som har ett missbruk att inse att man behöver förändra. Min sambo vet att han är nära på förlorar mig. Har även lämnat honom en gång för 5 år sen pga alkoholen. Blev då bättre och efter en tid isär så trodde jag på fortsatt positiv förändring. Dock kom det smygande tillbaka. Helt plötsligt så blev det normalt med stora mängder alkohol igen. Eftersom vi har två små barn på 4 år och 2 år. Så har jag gjort allt för att få honom att inse. Vill verkligen att barnen ska ha en frisk och närvarande pappa. Han ser verkligen inte problemet med alkoholen. Det är hans sätt att lyxa till livet. Ser inte att det påverkar andra. Trots att han är medveten om att jag tagit samtalskontakt med beroendenheten på kommunen m.m. för att jag mår så dåligt i detta. Jag har även gett ett sista seriöst ultimatum med konsekvens med att vi går isär. Han höll det inte länge. Inte heller jag höll det, fast att jag verkligen trodde att detta var det sista. Jag orkar inte mer. Men allt blir så mycket svårare att gå när man har barn. Man blir så kluven hur man ska ta nästa steg. Barnens bästa måste alltid vara i fokus. Men nu har jag nyligen fått en tillsvidareanställning efter en lång tid som föräldraledig, så nu har man den ekonomiska tryggheten iaf. Har väntat på den.
Jag önskar att min sambo hade insett för då har man något att arbeta på iaf. Men det blir stopp. Trodde barnen skulle vända hans tänk. Men vet av egen erfarenhet att missbruket alltid går före hur mycket man än älskar sina barn. Är själv uppväxt med en pappa som missbrukade narkotika och var kriminell. Världens bästa pappa men levde fel liv bara. Mycket pga sin uppväxt. Nu sitter jag i en likande situation som min mamma. Jag vägrar låta samma ske med mina barn!

Tack åter igen för att du delade med dig och för din stöttning! Jag önskar dig allt det goda i livet! ❤️🙏Livet är verkligen en lärdom. Gäller att vi tar vara på dessa lärdomar, för livet är till för upplevas och njutas av🙏

Profile picture for user EsterHanna

@Vilsenmamma Så jobbigt du måste ha det, men vad bra att du börjat skriva här. Att sätta ord på det som händer gör det verkligt och tydligt! Fortsätt skriva. Sätt gränser och försök hålla dom. Gör om igen om du misslyckas.
Stor kram!

Profile picture for user Vilsenmamma

Hej @EsterHanna❤️
Ja jag mår inte bra i detta. Är också bra att hantera smärta och van vid att leva med det. Men vill inte ha det så längre. Tack för dina ord! Har satt gränser som han inte respekterar gång på gång. Han tycker det är hans ensak och ser inget problem i det hela. Tycker då det är så svårt att förhålla sig till hur man ska tänka och agera. Enligt min samtalskontakt från beroendeenheten i kommunen så var det igen idé att tjata eller säga något mer till min sambo eftersom han vägrar inse sitt problem eller hur det påverkar oss. Jag ska istället fokusera på mig själv, vad jag mår bra utav och hur jag skapar ett liv som jag trivs med. Tycker dock det är svårt att sätta gränser utan att vara tjatig? Vad är rimligt? Utan gränser så får du ju inga negativa konsekvenser heller och drickandet kan uppfattas som ok. Svårt att vet hur man ska lägga upp det eller vara för att försöka få honom att sluta dricka. Tycker barnen borde vara stor morot men han ser ändå inte dess negativa konsekvenser på dom. Han smyger inte med det direkt heller. Dricker framför grannar och barnen helt obrydd. Dricker oftast från ca kl 15 tills kvällen när han ska lägga sig. Det enda som hindrar han att inte dricka en kväll är att han ska jobba natten. Skola och dagsjobb hindrar inte. Så har alltså knappt umgåtts med han nykter någon kväll på flera år. Hemskt när jag tänker på det!

Profile picture for user gros19

Du vet inte hur du ska lägga upp det eller vara för att försöka få honom att sluta dricka skriver du. Det spelar nog ingen roll hur du gör eller är - vill han dricka gör han det. Att inse maktlösheten är väldigt svårt men samtidigt befriande. Du har fått rådet att fokusera på ditt eget liv och hur du vill ha det och då handlar det ju om att sätta gränser. Om du förändras tvingas din partner även att förändra sig om ni ska fortsätta ha en relation. Vad han väljer att göra är hans beslut inget du kan påverka. Så ser jag det, men självfallet är det inte enkelt och gränserna har väl suddats ut under alla år detta pågått.

Profile picture for user Vilsenmamma

Hej @gros19, tack för dina tankar ❤️
Det är nog precis som du säger, spelar ingen roll vad jag säger eller gör. Han kommer inte sluta dricka. Har förstått det och börjar mer och mer acceptera det. Förstår också att jag kommer behöva lämna honom, om jag vill leva ett liv som jag mår bra utav. Trots det är man ändå kvar och tvekar. Hur kan det vara så svårt att ta steget. En del av hjärnan säger lämna honom för mig och barnens skull. Men en del säger stanna för barnens skull. Han sköter sig ändå oftast när han dricker och märks inte så väl. Kanske kan jag skydda barnen ifrån att se det och ändå få växa upp i en kärnfamilj. Samtidigt som jag vet att det är en lögn. Barn ser och förstår mer än vad man tror. Samt dom får också en sliten mamma om jag stannar kvar i det. Men ångesten av att han ska ha barnen på halvtid tar död på mig. Barnen har mest varit med mig jämnt så gör ont i mig att behöva lämna dom till viss del. Har länge haft en fundering dra in socialen i det direkt eller försöka lita på att han är nykter när han har dom? Vet ändå att han kan ta hand om dom bra. Vet att han kommer bli väldigt vrång om jag drar in socialen och sätta sig på tvären med allt. Eller göra det smidigt och hoppas och tro att han kommer inse att han inte kommer kunna ha barnen på halvtid av flera anledningar, dels alkohol, barnen vill bara vara med mig men även hans nattarbete. Men framförallt att han skärper sig när han har barnen. Ja dessa val så lätt men ändå så svårt. Barnens bästa måste alltid vara i fokus iaf❤️

Profile picture for user EsterHanna

@Vilsenmamma Så jobbigt för dig. Fast tror nog du har tagit ett steg i och med att du faktiskt skriver här. Och det är inte hans gränser du ska sätta. Det är dina egna. Vad är dina gränser? Kan du hålla dom? Det är svåra frågor att svar på när gränser suddats ut och man accepterar saker och händelser man inte trodde man skulle göra. Du kommer aldrig få honom att sluta dricka om han själv inte bestämmer sig. Barnen och du är är inte den garantin. Tyvärr. Stor kram

Profile picture for user Vilsenmamma

@EsterHanna Mina gränser har förmedlats många gånger och inte respekterats dessvärre. Inte heller jag respekterar mina gränser eftersom jag flyttat på dom och låter dom överskridas. Det är en sanning i sig som behöver bejakas. Men det tar tid och gör ont. Vet vad nästa steg måste vara för att inte låta mina gränser överskridas och det är att lämna honom. Det är en process i sig men jag är på väg. Tack för dina ord och stöttning ❤️🙏