Hej, jag är ny här och jag är medberoende eftersom jag tillåter att min sambo dricker. Känner att jag behöver få skriva av mig och prata med er andra som sitter i samma båt som jag.

Det har blivit en vana att se honom dricka sitt sabla vin. Jag hatar ljudet när han häller upp vinet i sitt glas. Själv så dricker jag knappt någonting i dag. Kan bli en öl i månaden högst. Vi har levt ihop i 8 år och han drack redan när vi träffades fast då drack han inte lika mycket så vi kunde göra mer saker tillsammans. Till helgen blir det så klart alltid mer alkohol. Jag är så trött på att alkohol ska ingå i allt vi gör. Men jag har svårt att lämna, älskar ju faktiskt honom fortfarande. Fast när jag är arg så känns det som jag inte tycker om honom längre. Då vill jag bara bo själv.

Sitt jobb sköter han bra, han blåser i sin alkomätare och är nykter varje morgon. Han säger att han inte är alkoholist och att han väljer hur mycket han vill dricka och att han bara dricker för att han vill slappna av.
Nu har jag ställt kravet att istället för att hälla i sig en hel flaska vin så ska han dricka bara tre st glas/ dag i en månads tid. Efter den månaden så ska han trappa ner till två glas, sen ett glas. Ja så han inte behöver dricka på vardagarna alls och bara dricka alkohol till helgen. Själv så ska jag börja promenera 30 min varje dag för det är det som jag behöver och efter en månad så ska jag promenera en timme.

@Lyckoslanten
Hej och välkommen hit. Så bra att du skriver här. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Idag är jag fri ifrån mitt medberoende, men det höll verkligen på att ta kål på mig.

Det jag vill lyfta i det du skriver är dina planer du har för dig själv. "Själv så ska jag börja promenera 30 min varje dag för det är det som jag behöver och efter en månad så ska jag promenera en timme." Fortsätt med att göra det som du behöver och ta hand om dig. Du är ansvarig för hur du vill leva ditt liv. Och att sätta mål för dig liksom att genomföra dem är en bra plan. Hur vill du mer ha det i ditt liv?

Kanske du kan söka ett stöd inom vården och fokusera på dig. I den meningen så skriver jag även till mitt yngre jag. Jag önskar att jag hade tagit hand om mig bättre tidigare, men jag förstår att jag behövde lära mig att sätta de gränser som jag satte till slut.

Fortsätt skriva här. Jag önskar dig allt gott. Du förtjänar att ha ett fint liv.

@Självomhändertagande
Känslosamt inlägg .. 😣 det hade jag också önskat, att skriva till mitt yngre jag att ta hand om mig bättre. Det behöver man. Att tänka på vad man själv behöver i allt kaos. Märker nu att jag inte helt kommit från det förflutna. Sådan jäkla tid det tar.
🌹

Känner igen känslan. Jag kan inte stå ut med att se exets favoritboxvin i tidningsannonser ens.
Man måste jobba sig igenom det bara, och fokusera på sina egna behov, sina egna gränser. Sätt dem, håll dem.
För min del tog kärleken slut när jag märkte hur djupt i skiten han var och hur lite han brydde sig om vad hans sjukdom innebar för honom, för mig och för oss. Den som är sjuk tenderar att vara egoistisk. Suget ska ha sitt. Vi som är medberoende accepterar det för länge, för vi tror att vi måste det, för att det är snällt och omtänksamt. Det är det inte, tycker jag. Fokusera på dig!

@Åsa M
Läste just ditt inlägg och fick upp en gammal bild från mitt kök. Mitt ex rökte i köket även om jag sa att jag inte ville det. Han "tog över" mitt hem på ett sätt. Och i mitt fina kök stod det tomma 3 liters kartonger staplade på varandra så man kunde tro att det var en återvinningsplats för de där 3 liters boxarna. Det var på den tiden som han hade pengar kvar. Sedan tog pengarna slut. Han lekte affärsman i flera år. Och levde på mig och så fick han sin pappa att föra över pengar. Då kunde han köpa billig sprit som han blandade ut med läsk. Eftersom han inte fick dricka i mitt hem längre, valde han att dricka på en vacker utsiktsplats och stå och halsa ur en halvliters spriteflaska. Efter att han flyttade berättade han att han drack överallt. Ur den där spriteflaskan.

Jag visste aldrig var han var, jag kunde laga middag och han lovade att komma hem. Men han kom oftast när jag somnat och det sista året som han levde i mitt hem minns jag inte att vi åt en måltid tillsammans.

Jag kan inte förstå att jag levde så. Varje kväll undrade jag var han var. Hade han dött. Hur kom det sig att han kunde konsumera alkohol utan pengar. Kände till hans ekonomi, där han gick från att vara ekonomiskt oberoende till personlig konkurs. Jag visste inte att pappan lät underhålla hans alkoholintag med pengar som han hade sagt att han behövde för mat.

Mat fick han av serverat av mig. Även om han sällan åt.

Jag behövde skriva av mig. Tänker nu att det är inte konstigt att jag inte hade energi för att ta hand om mig själv, som jag borde ha gjort. Jag är en engagerad och problemlösande människa som fastnade i ett ekorrhjul. Att pröva hjälpa honom från att dö.

Som medberoende kan man behöva hjälp att ta sig ur.

Jag hade flera i min omgivning som sa att jag var medberoende, men jag förstod inte vad det innebar då.
Det tog tid. Och genom detta forum har jag förstått vad ett medberoende verkligen handlar om.

Ekonomisk katastrof. Oceaner av tid och fokus på ett missbruk som jag aldrig kunde påverka. Han ville fortsätta dricka. Och jag vill inte veta mer om akutinläggningar då han ramlat och skadat sig allvarligt.

Jag var tvungen att bryta helt och stänga av. För att kunna gå vidare och få ett friskt liv. Och våga tro på kärleken igen.

Och nu har jag verkligen landat i den nya friska relationen. Men för att komma dit, så behövde jag fokusera på mig. Och jag övade i några år på att vara varsam med mig själv. Och ta reda på vad jag vill, vad jag behöver. Och göra det, efter min förmåga och efter mina behov.

Och vara inkännande med andra. Och jag vill aldrig mer "gå in och hjälpa" som jag gjorde. Men jag har också förstått varför jag gjorde det. Var det kommer ifrån. Och hur jag skulle släppa taget om det.

Och hjälpa mig själv.