hur kommer jag vidare

Profile picture for user tomhaba

Min sambo sedan många år (pensionär) smygdricker. Inga stora mängder utan smådrickande. Jag märker inte när han har druckit .Vi bor på gård så han har lätt att gömma.I källeren har han en spritflaska som han nallar på och fyller med vatten så jag inte ska se. Byter ut den. Jag har konfronterat honom och då erkänner han med bara om jag talar om att jag vet. Det här är inte första gången. Har fått hjälp via kommunen tidigare. Har ringt dit i sommar och får vänta på tid. Säger att han inte dricker nu men ljuger. Jag avvaktar och tänker att han måste vilja förändra sitt liv. Jag kan inte leva så här.

Profile picture for user Kristoffer

Hej tomhaba!

Välkommen hit till forumet. Du och din sambo har hamnat i ett mönster där det är allt annat än öppen kommunikation kring hans drickande. Han har olika strategier för att försöka dölja det för dig, men trots att han nekar så vet du att detta pågår. Det är fullt förståeligt att du känner att situationen inte är hållbar!

Du är klok som söker hjälp för din egen del, jag hoppas att du får tid hos kommunen snart. Särskilt eftersom du har varit hjälpt av det tidigare! Du får gärna använda det här forumet som ett sätt att skriva av dig och bolla tankar om du vill. Här finns mycket erfarenheter och klokskap att ta del av från andra som är/varit med om liknande situationer som du.

Varma hälsningar,
Kristoffer

Profile picture for user beroende_medberoende

@tomhaba Hej! Jag är i exakt samma situation som du beskriver! Smygdrickande, inga stora mängder men dagligen, och ljuger/nekar. Har konfronterat flera gånger men det blir ingen skillnad även om det verkar så när vi pratar om det. Har du fått hjälp för din egen del via kommunen eller bådas?
Vet inte hur man ska gå vidare just nu, vill inte heller ha det såhär!
Du är inte ensam, kram.

Profile picture for user tomhaba

Sambon har tagit kontakt med alkoholterapeut i kommunen och ska gå på samtal några gånger. ( ska dit idag) I väntan på att få tid blev han uppringd och säger då att allt går bra, ljuger, fast han fortsätter att smådricka. Det har jag tagit upp med honom och nu tror jag att han avstår från alkohol. Jag har inte sökt hjälp för egen del men jag har haft långa samtal med våra vuxna barn. Funderar fram och tillbaka ska jag flytta och varför ska lita på honom den här gången? Jag ska inte vara någon "polis"
Sambon har svårt att prata om situationen. Han säger att han har dåligt samvete för vad han har gjort. Det är alltid jag som tar upp frågor om hur det går med nykterheten, hur han mår, hur han tänker m.m. Jag vill att vi ska kunna prata och jag har ett behov att "älta" vad som har varit. Just nu avvaktat jag för att se vad samtalen med terapeuten ger.