Hej! Min familj är sedan 30 år tillbaka, goda vänner med ett par där mannen är 75 och kvinnan 85. Mannen som jag kallar C, har haft problem med alkohol under många år men det har aldrig varit så illa som nu. Hans bror gick bort för några år sedan i alkoholism så kanske är det genetiskt. E gör allt för att han inte ska ha egna pengar. Om han ändå fått tag på pengar, går han direkt till systemet och handlar. För en tid sedan låg han på gatan och blev hemkörd av polisen. Då frågade polisen E om detta händer ofta, varmed hon svarade nej. Förvisso stämde det att han inte tidigare fått polisskjuts hem men han har ju stora problem med alkoholen. E är förtvivlad och oroar sig hela tiden. Hon säger att hon nog vill skiljas men det är ju inte lätt att sälja hus och skaffa lägenhet i hennes ålder. Sen skulle hon inte klara att leva med oron för honom.
Det som är extra tråkigt i den här situationen, är att de har en dotter cirka 10 mil härifrån. Vi har varit i kontakt med henne men det verkar som hon bara sticker huvudet i sanden. Hon vill helt enkelt inte veta hur stora problem det är. När E pratar med henne i telefon och berättar hur det ligger till, vill hon inte förstå. Hon försöker komma med goda råd till E vad hon ska göra men det märks ju tydligt att hon inte har någon koll alls.
C och E har bara oss här. Vi försöker hjälpa och stötta men nu har det gått så långt, att vi känner att vi inte längre kan hantera det. Ska vi resa bort en helg, känns det inte bra för vi vet ju inte om E ringer och behöver hjälp.
Min fråga är; Hur kan det här paret få hjälp? E vill ju inte resa bort på egen hand för hon vill inte lämna C ensam.
E har föreslagit för dottern att C kan åka till henne ett par dagar. Då slår hon ifrån sig och säger "Aldrig i livet".
Vi märker ju tydligt hur ledsen E är, hur hon oroar sig. För övrigt är hon pigg och alert men det här med C börjar sätta spår.
Det hjälper inte att prata med C. Han lovar att sluta dricka men löftet bryts direkt. Sen är han elak mot E när han dricker, kallar henne för allt möjligt. När han nyktrar till säger han "förlåt" till nästa gång det händer. När vi lämnade dem tidigare idag, låg C på golvet eftersom han somnat där när han kom hem stupfull.
Vi känner både sorg och oro för C och E. E säger att hon ska prata med sin läkare när hon är där, men sen har hon ändå inte fått fram vad hon vill ha sagt.
Vart kan hon vända sig? Vad krävs för att en person ska bli omhändertagen av LVM? Tilläggas ska, att han flera gånger den senaste tiden sagt att "om han inte får dricka ska han ta livet av sig". Räknas detta som att man är suicidal (även om hotet uttalas på fyllan)? Sen undrar jag om polisen gör någon anmäla till soc efter att de kört C hem. I allt detta står E , som också måste få hjälp med sitt mående. Hon hade tidigare en kontakt med en kurator men denna slutade och så rann det bara ut i sanden. Det är ju inte bara samtalsstöd E behöver utan handfast stöd gällande C. Hoppas att vi kan få svar här och hitta ett ingångsläge i den här förfärliga situationen.
Tack på förhand.

Hej bokmalen1234!

Vilken komplex och tuff situation du berättar om här. Ni ser hur svårt det här är för E och C och har försökt hjälpa på olika sätt. Inget verkar bli bättre, och det här börjar även leda till dåligt samvete för er när ni åker bort. Klokt att du skriver här.

Du frågar om hur det här paret kan få hjälp, och mycket av svaret ligger sannolikt i deras egen motivation att ta den hjälpen som finns. Oavsett vad andra gjort så går det absolut för er att göra en anmälan till Socialtjänsten i den kommun där de bor. Det är inte alls säkert att det leder till tvångsvård just nu (situationen behöver ofta vara akut med fara för någons liv), men då har ni gjort det ni kan för att uppmärksamma situationen, och sett till att de har information att gå tillbaka till om det kommer in nya uppgifter.

Hur ställer sig E till att få hjälp för sin egen del? Om hon är motiverad att ta stödkontakter så brukar kommunens anhörigstöd vara ett bra ställe att börja för att få hjälp att reda i situationen och vilka steg som är möjliga att ta. Det hon själv var inne på, att prata med sin läkare, kan vara ett annat steg att ta - det viktigaste är kanske att hon pratar med någon om hur hon har det och hur hon mår. Om hon inte vill ta några kontakter för egen del så kanske det inte för er går att göra mer än finnas där, lyssna och stötta på de sätt ni kan/orkar, och ta upp frågan med annat stöd vid ett senare tillfälle. Att upprepat trycka ned sin partner genom elakheter och fula ord är en form av våld, och om ni misstänker att det pågår med någon slags systematik kan ni också anmäla det till polisen eftersom det är brottsligt (eller ringa 112 om det är akut).

Vår erfarenhet är att det finns lite olika sätt att ta hand om sig själv när en lever nära någon som dricker för mycket. Ett av dem är att backa och hålla sig undan för att skydda sig, en tanke är att det är det som deras dotter gör för att hantera sin pappas drickande, kanske eftersom hon märkt att hon ändå inte verkar kunna påverka situationen. Hon har trots allt inte ansvaret för sitt pappas drickande eller sin mammas situation, det är det de själva som har. Det är en svår balansgång, och det finns inga facit i hur balansen mellan att ta hand om sig själv och försöka hjälpa/stötta ska se ut. Det blir upp till var och en att ta beslut om utifrån vilka konsekvenser de olika alternativen för med sig. Det gäller självklart även er!

Nu blev det ett långt svar här med lite olika spår. Om du vill kan du svara med vad du ni/tänker om detta, men det här är din tråd och vill du skriva om något annat eller bara berätta om hur läget är just nu så är det självklart okej också. Det kan behövas att en skriver några gånger för att ens tråd ska "ta fart" med andras tankar och erfarenheter.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen