Min mamma dricker ca 10 glas (större än standardglas) av mellanöl eller/och vin per vecka som det ser ut och av vad jag kan se. Upptäckte dock idag när hon undrade om jag inte skulle ha mer vin (mitt glas var hälften kvar i) och jag sa nej, så smög jag efter till köket och såg henne svepa i sig mitt glas vin jag hade kvar. Jag är oroad för min mamma då hon haft cancer, förlorat ett barn och de är förståeligt om man mått dåligt över detta. Hon röker dessutom 20 cigaretter om dagen eller mer, 20 st enligt henne själv.. Och har högt blodtryck. Jag tycker hon dessutom ändrar sitt beteende när hon druckit mot hur hon är annars. Jag, pappa och mina syskon har alla uppmärksammat hennes drickande och dessutom var de tal om skillsmässa för 3 år sem mellan mina föräldrar när min pappa kände att de enda hon gör är att dricka o röka.. Hon tar inte hand om sin kropp o sig själv längre, och hennes pappa hade alkoholberoende mer eller mindre hela hennes uppväxt och hans liv. Hennes släkt är också duktiga på att ha dåligt självförtroende och kasta ur sig att man är dålig om nån påtalar en brist. Jag vet därför inte hur vi ska berätta för henne eller kunna hjälpa henne att bli mer mån om sin hälsa och rädd om sitt liv.. Jag och pappa har rakt ut sagt till henne att vi tycker hon dricker för mycke och verkar ha ett beroende men detta verkar inte ha haft någon inverkan.. Vad ska jag göra? Jag vill ju ha min mamma vid liv och i god hälsa så länge som möjligt, som de ser ut nu lär hon inte bli en dag över 70, och hon är idag 51 år och har ca 20 kg övervikt, där allt sitter på magen, troligen pga alkohol och även godis/chips och liknande hon inte verkar inse heller att hon trycker i sig. Cigarretterna vill hon inte ens sluta med.. Enda motivationen till att ta tag i de var när hon trodde hon fått cancer i munnen när hon hade en knöl där, men motivationen försvann direkt när hon fick svaret att de inte va något farligt. Vart ska jag ta vägen??

Du skriver om din mamma som har alkoholproblem. Ni har alla i familjen oroat er under en lång tid. Ni har försökt prata med henne och nå fram med er önskan att hon ska ta and om sig själv och sin hälsa. Oroliga att hon kommer dö i förtid om hon inte gör en förändring. Det måste vara jobbigt för dig och er runtomkring att hon just nu inte verkar vilja göra något. Hon var motiverad en period, då hon var oroad över sin hälsa och eventuellt cancer ändrade hon sig.

Det är ofta tungt och svårt att ha en så nära person som inte tar den hjälp man vill att hen ska ta. Samtidigt finns ingen hjälp i världen som fungerar om hon inte är beredd att ta emot den. Vad tror du som att hon kanske skulle kunna tänka sig? Och jag funderar över hur det är för dig, hur mår du själv?
Ibland kan det vara en bra hjälp att börja ta hand om sig själv, föregå med gott exempel och låta den andra personen ha sin egen process och ta sina steg i sin takt, även om man kan vilja skynda på dem åt personen.

Fortsätt skriva här på forumet, ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet