Hej! Har skrivit ett inlägg här tidigare och varit fundersam över min sambos risk-eller missbruk. Jag tog till slut upp mitt problem med honom och han sa själv att det blivit till en ful ovana att han dricker så ofta.
Nu har det gått några veckor efter det och till viss del tycker jag att det har blivit bättre. Han dricker mindre på vardagarna men på helger upplever jag att han nu dricker mer än tidigare. Nu är det tredje helgen i rad som han köper hem en kartong öl, alltså 24-pack starköl. Detta dricks upp under en och samma helg ( jag har druckit Max 2-3 av dom ölen). Jag funderar mer och mer på att lämna relationen men tycker det är svårt av flera olika anledningar. Han är som sagt aldrig elak mot mig när han dricker men jag tänker att vi har olika värderingar i livet, jag har tråkigt om helgerna för jag vill göra annat än att bara dricka alkohol. Det som också tar emot är att hans barn från ett tidigare förhållande ska flytta hit till oss och därmed byta skola (hans mamma bor i en intilliggande kommun) vilket gör att jag känner att jag sviker hans barn om min sambo inte kan bo kvar här om vi måste flytta till varsin lägenheter.
Känner att det blir ett rörigt inlägg, vill skriva så mycket och få ut all min frustration över allt. Men det jag vill ha hjälp och stöd med är egentligen hur jag ska gå till väga? Hur tar jag mig vidare? Gör jag rätt beslut? Hur har ni lyckats gå vidare?

@nybliven.sambo

Helt förståeligt att det blir rörigt, det är ju rörigt kring alkohol.
Jag lämnade själv när jag bara nådde min egen botten, det var inte mycket av mig själv kvar och jag var tvungen att rädda mig själv.
Det låter som du är klok och reflekterande kring din egna situation, tro på din känsla och agera på den.
Du har inte ansvar för hans barn, det har han. Hur blir det med drickandet när barnen flyttar till er?
Jag får vara ärlig och säga att jag får lite varningsflagg kring att han kompenserar med att dricka mer på helgerna.
Var rädd om dig och ta ansvar för dig själv så får han ta ansvar för sitt, annars finna risken att du får ta hand om barn och en supande karl.
Kram

@nybliven.sambo Om han redan dricker så mycket och ofta är risken stor att han fortsätter… i synnerhet när han inte förändrade något trots att du tagit upp saken. Han dricker så mycket att han har ett beroende och det sätts i första rummet, före dig och barnet. Ni har just börjat er gemensamma resa, ändå är han/klarar han inte att sluta dricka. Du kommer förmodligen få uppleva många helger med starköl framöver om du stannar.
Om jag var dig skulle jag ställa ultimatum: antingen dig eller alkoholen. Och då menar jag att han fimpar den helt så att han blir fri från beroendet. Att ”dra ner” är oftast omöjligt när det gått så långt.
Och även om det finns en pytteliten möjlighet så är det inget jag skulle hänga upp mitt liv på….
Och det där med att han är snäll kan tyvärr också förändras. Alkohol förändrar personligheter…
Beroendet kan han bara bryta själv, när och om han själv vill.
Du kan inte göra det.
Han måste vilja. Ett ultimatum gör stt du får svar på om han vill eller inte.
Jag har själv varit alkoholberoende och är nu nykter och det är vad jag lärt mig.
Du har bara ett liv. Släng inte bort det.🙏🏻❤️🙏🏻

Rätt beslut för dig behöver inte vara rätt beslut för honom. Det låter som om du redan har bestämt dig på ett sätt, och jag förstår dig. Du har en relation med honom, men han har en relation med alkoholen. Sådant funkar inte i längden. Jag hade aldrig orkat ha en relation med någon som värderade alkohol högre än allt annat. Det låter som om du redan önskar att ditt liv ska innehålla annat än alkohol. Då blir det nog så att du måste omvärdera relationen och lämna den om han inte klarar av att trappa ner på drickandet markant, eller sluta helt.

Nu har det gått mer än ett halvår sedan jag skrev det här inlägget. Ibland kan jag beskylla mig själv att det inte blir bättre. Jag har tagit upp det med honom som jag skrivit i en annan tråd, men jag är konflikträdd och tycker det är jobbigt att ta upp jobbiga saker, tror jag varit alldeles för snäll och mjäkig med honom. Ibland vill jag bara skälla ut honom och fråga vad fan han håller på med och ställa ett ultimatum, eller till och med säga att nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer. Så att han fattar att det är allvar. Inser ju att jag funderar då och då på att lämna relationen vilket borde vara en stor anledning till att lämna en gång för alla. Men sen kommer ju dom där dagarna när allt är bra, han är nykter och vi har det bara bra. Tankarna går ju till att han kanske en dag får tummen ur och blir den aktiva killen som jag träffade för bara tre år sedan. Andra tankar går till hans psykiska ohälsa. Hur kan man lämna någon som inte mår helt bra. Det enda jag vill är ju att han ska må bra, på alla plan. Men nu tar alkoholen mer plats, jag vet inte helt säkert men jag tar för givet att han dricker varje natt jag jobbar, även vissa helger när jag är ledig. Han gömmer mer och mer, vilket jag tycker är det värsta, hur ska jag någonsin kunna lita på honom?
I tisdags vet jag att han drack 8 st starköl. Inatt har han druckit 6 st starköl och en liter vin. Helgen har också bara börjat, jag jobbar även inatt vilket innebär att han troligen kommer dricka igen. Hur orkar man? Hur orkar man leva i en sån relation? Hur orkar man gå vidare från en sån relation? Inget av det känns 100% rätt.

@nybliven.sambo Jag har börjat se svårigheter jag ställs inför så här. Jag har fått detta för att lära mig. Alltså hur jag ska hantera olika saker så att jag mår bra.

Sätta gränser är ju läskigt. Det tycker nog de flesta. I vår mjäkiga slätstrukna kultur blir vi inte speciellt tränade i gränsdragningar. Så du har väl fått honom för att träna. Varför inte börja träna med något lite enklare? Se vad som händer och sedan fortsätta?

Själv har jag börjat sätta gränser och tom sagt ibland att jag tycker detta är läskigt. Fast kommunikation är ju a och o för en fungerande relation så jag måste.
Responsen på det har varit toppen. Faktiskt. Det är ju ganska avväpnande om man startar så. Du kan ju även vara tydlig med din partner att du tycker det är svårt att sätta gränser och att du ser det som en brist hos dig du nu vill förändra för att må bra.

Jag tror på den formen av öppen avväpnande dialog. Om någon gömmer sin sprit och dricker i smyg så finns det ju rätt många spärrar även där gällande kommunikation som den personen måste avväpna. Fy faan för att leva så...
Någon måste börja... Vägen runt är att kommunicera och våga öppna sig kring ens tillkortakommanden. Istället för att sluta sig våga ta stöd av varandra och öppna upp.
Tänk dig en situation där ni vaknar och faktiskt pratar om detta. Lugnt och harmoniskt lyssnar på varandra och försöker hitta vägar framåt för att nå ett hälsosamt leverne. Det är ju så det ska va. Inte att båda sitter på sin kammare och kapslar in sina känslor där man på frågan - Hur är det? Säger - Jo, det är bra...

@nybliven.sambo Jag tänker så här, att om grundläggande saker som tillit saknas i en relation, då är den mogen för att omprövas. Om en vän hade berättat för dig att hon eller han hade det som du har det, hade du rått dem till att stanna kvar och kämpa, eller att gå? Min egen erfarenhet av 20+ år i sällskap med psykiskt sjuka och missbrukande personer, gör att jag har slutat hoppas på den andres förändring. Jag förändrar min egen situation istället.
En sak jag funderar på i ditt inlägg är också att jag uppfattar att du tänker att man inte får eller kan lämna någon som är sjuk. Det är (för mig) ett märkligt sätt att se på en relation. En relation ska vara ömsesidig. Den ska inte bygga på att en bara ger, och en bara tar. Båda ska ge, och båda ska ta. Då får man en bra balans. Det är inte underligt att man blir pank om det bara görs uttag på kontot och aldrig några insättninga, liksom. I många år accepterade jag både för många dåliga vänskapsrelationer och kärleksrelationer. Det pressade mig mer och mer att ingen brydde sig om mina behov, men jag sprang runt och skulle stötta, trösta, lyssna, förstå. Att bara vänta på bra dagar innrbar en evig väntan på att något skulle ändras, men det gjorde ju aldrig det.
Jag hoppas att du får ro och ork att fundera på hur en bra relation servit för dig, och hur den inte ser ut. Och så börjar du därifrån.
Kram 🤗

Jag tror absolut att du ska vara tydlig med din man att du inte vill leva på det här sättet. Min sambo har inte direkt sagt något om hur jag dricker men jag försöker ändå dra ner nu då jag inte vill förstöra vårt förhållande. Jag dricker ungefär som din man men lite mindre och i princip aldrig på vardagar. Det skulle skrämma livet ur mig om min sambo tänkte på att lämna mig pga drickandet. Nu ser jag att du försökt prata med honom om detta men tror du behöver vara tydligare så han verkligen förstår att det är nu eller aldrig. Jag hoppas verkligen han väljer dig. Det är hemskt att leva på det här sättet, både för ni som anhöriga och för oss som har svårt att låta bli flaskan. Jag tror att man kan förändra sig men det är inte alla som fixar det.