av Amastå

Amastå
tis, 2023-07-25 - 09:15

Jag har blivit kär i en alkolist, jag förstod de inte först.
Det tog mig kanske ett halvår innan jag förstod att hon har problem.
I början av relationen så var jag jättekär och hon pendlade fram och tillbaka i att hon kan inte ha en relation med mig,jag är för bra, hon kommer förstöra mig osv.

Jag som va så fast vid henne och ville hjälpa den här tjejen som jag såg där inne bakom all sprit och ångest har stått kvar!
Alldeles för länge! Det har nu gått 3 år det har hänt så mkt men nu har jag insett jag hon har gjort mig sjuk
Jag är så ledsen över att hon väljer alkoholen och inte väljer den fina hon är.
Att hon nu knuffat bort mig stenhårt och iskallt smärtar också.
Vi bor tsm men har inte pratat på ett par dagar.
Senaste som är sagt är att hon är så stressad av mig så de gör att hon dricker mer.
Så tills hon är nykter ska vi ta en paus Elr ska vi bryta helt? De är hennes frågeställning
Jag är så ledsen att jag vet inte ens vad jag ska svara.
Jag har tagit mig ifrån hemmet, till vänner osv men jag känner mig så ensam och övergiven nästan.
Jag vet ju inte hur hon mår, vad hon gör, vem hon pratar med
Jag behlver ha hjälp, vad ska jag göra?
Är jag också sjuk??

Kevlarsjäl62
tis, 2023-07-25 - 22:24

@Amastå Ja, du har med största sannolikhet samma sjukdom som jag, d v s medberoende. Jag har nyligen separerat från "min" alkoholist efter ett halvt liv tillsammans och inte förrän nu, när jag fått lite distans till honom börjar jag förstå vilken "tvistad" värld jag levt i. Läs och skriv här, det har hjälpt mig jättemycket. Jag går även i samtal på betoendeenheten i min kommun och det är också väldigt bra. Ta ditt mående på allvar, för du behöver hjälp nu. Ta hand om DIG 🧡

Amastå
tors, 2023-07-27 - 20:55

Jag har gått på ett AA möte under denna veckan! Jag grät och grät!
Men jag fick så mycket kärlek och stöd! Jag har lite större förståelse för sjukdomen och att jag inte bär ansvaret!
Min sambo ringde idag och frågade om jag ville följa med henne på ett möte!
Det trodde jag inte skulle komma! Alls
Jag känner mig glad samtidigt som jag nu bara vill googla upp nästa möjliga möte, men det kan inte jag ta ansvar för??
Jag försöker att inte ligga på, vi bor just nu på olika platser så jag ringer inte och skriver inte.
Hon säger till mig att hon vill inte döva detta längre, hon vill inte känna såhär längre!
Kan man lämna nån som är sjuk? Och ber en om hjälp såhär?
Jag tror inte jag kan de! Jag älskar henne! Men hatar henne när hon är påverkad! Hon är ju sjuk:((

Kevlarsjäl62
lör, 2023-07-29 - 00:00

@Amastå Jag har nog inte stått ut, inte utan att förändras, försvagats och förbrukats i alla fall. Jag har pratat, gråtit, varit arg. Vi har alltid kunnat prata med varandra, men inte alltid sett på saken på samma sätt.
Jag lämnade min man ett steg i taget under en femårsperiod skulle jag nog säja, först känslomässigt, de riktiga kärlekskänslorna dör nog oftast i ett långvarigt förhållande med missbruk närvarande. Sedan kom insikten att vi båda har ansvar för våra egna liv, inte för den andres och det gjorde att jag började leva mitt eget liv och accepterade att han valde alkoholen. Ingen mer bitterhet och det var skönt. Jag köpte en liten lägenhet och var alltid där när han inte var nykter, oftast helger då. Sedan kom det du kallar droppen för ett par månader sedan i form av ett gemensamt ansvar som hamnade i mitt knä och då insåg jag att jag redan var ensam även om jag var i en relation och då flyttade jag för gott. Det har jag inte ångrat och jag kommer inte att bo tillsammans med honom igen, eller med någon annan heller för den delen. Nu vill han försöka sluta, men det ändrar egentligen ingenting för mig. Jag gläder mig så klart för hans skull om han lyckas och jag vill gärna fortsätta vara hans vän och stötta om jag orkar. Inte mer. Jag tror absolut att du kan stötta din partner mot ett tillfrisknande, men ta inte ledningen i detta. Jag har bestämt mig för att inte ta några initiativ eller föreslå något, utan bara hjälpa till med det som min man specifikt ber mig om, t ex att leta fram ett telefonnummer eller att följa med på något samtal och bara om det känns bra för mig. Jag tror att vi som utvecklat ett medberoende är så ovana vid att lyssna inåt, på vad vi verkligen vill, så vi måste lära oss det igen. Ta hand om dig och lycka till.

Kevlarsjäl62
lör, 2023-07-29 - 00:07

@Amastå Jag har nog inte stått ut, inte utan att förändras, försvagats och förbrukats i alla fall. Jag har pratat, gråtit, varit arg. Vi har alltid kunnat prata med varandra, men inte alltid sett på saken på samma sätt.
Jag lämnade min man ett steg i taget under en femårsperiod skulle jag nog säja, först känslomässigt, de riktiga kärlekskänslorna dör nog oftast i ett långvarigt förhållande med missbruk närvarande. Sedan kom insikten att vi båda har ansvar för våra egna liv, inte för den andres och det gjorde att jag började leva mitt eget liv och accepterade att han valde alkoholen. Ingen mer bitterhet och det var skönt. Jag köpte en liten lägenhet och var alltid där när han inte var nykter, oftast helger då. Sedan kom det du kallar droppen för ett par månader sedan i form av ett gemensamt ansvar som hamnade i mitt knä och då insåg jag att jag redan var ensam även om jag var i en relation och då flyttade jag för gott. Det har jag inte ångrat och jag kommer inte att bo tillsammans med honom igen, eller med någon annan heller för den delen. Nu vill han försöka sluta, men det ändrar egentligen ingenting för mig. Jag gläder mig så klart för hans skull om han lyckas och jag vill gärna fortsätta vara hans vän och stötta om jag orkar. Inte mer. Jag tror absolut att du kan stötta din partner mot ett tillfrisknande, men ta inte ledningen i detta. Jag har bestämt mig för att inte ta några initiativ eller föreslå något, utan bara hjälpa till med det som min man specifikt ber mig om, t ex att leta fram ett telefonnummer eller att följa med på något samtal och bara om det känns bra för mig. Jag tror att vi som utvecklat ett medberoende är så ovana vid att lyssna inåt, på vad vi verkligen vill, så vi måste lära oss det igen. Ta hand om dig och lycka till.

Snödroppen
lör, 2023-07-29 - 07:31

@Amastå
Det låter som om hon blir stressad för att hon vill dricka men kan inte göra det framför dig.
Du blir indragen I detta men får inte alls hela informationen, en form av manipulation.
Mitt råd till dig är att lämna helt om du klarar det. Risken är att du dras ner med henne om hon inte tvärt slutar.
Hon borde bli mer stressad av sig själv och missbruket än av dig om det det hade varit på.väg åt rätt håll.
Nu läste jag att hon vill ha med dig på möten. Om du deltar i det är det viktigt att du skaffar egen hjälp, risken är ditt medberoende blir starkare och starkare.
Det är inte ovanligt att allt ansvar hamnar i våra knän när vi blir delaktiga.
Jag kommer ihåg hur många gånger han involverade mig i möten, sjukhusbesök osv och jag trodde att nu kommer det vända men så fort jag var tillbaka så slutade han med det.
Så var rädd om dig, vi medberoende är helt maktlösa i för deras missbruk men vi är inte maktlösa inför oss själva.

Amastå
fre, 2023-08-04 - 19:15

Tack för era svar!
Dom hjälper!
Jag har vart på aa möten själv 2 st hittills.
Fick kontakt med en kvinna som vart nykter i 10 mån. Jag har kunnat ringa henne under två veckors tid nu. Det har hjälpt mig så mkt att förstå!
Hon är så jäkla sjuk att jag inte kommer fram..
de sista som hände nu va att de blev en konflikt i något som jag alls inte förstod.
Det resulterade i att hon stod och skrek att jag vill inte va med dig jag älskar inte dig, jag är inte kär i dig.
Jag sa jag förstår de och det är okej men nu åker vi in t psyk. Du behlver avgiftning.
Vi åker nu.
Men hon ville såklart inte de, jag va schizofren och hora osv.
Slutade med att jag packade en väska och vi ska nu flytta isär
Det sista jag sa innan jag lämnade va jag tror de här är till det bästa. Jag hoppas att de kan bli nått bra utav det här och jag älskar dig!
Jag stod alltså och tog emot allt och fällde inte en enda tår där inne.
Då har de gått så jävla långt. Jag blir inte ens ledsen för de?!
Jag blir ledsen över drömmen om vårt liv som aldrig har hänt.
Jag blir ledsen för personen jag har framför mig är en jäkla aggresiv främling
Jag måste dra men det gör så ont att se de här.
Och de gör så ont att bli behandlad såhär.
Jag försöker ta mig framåt dag för dag💔

Amastå
ons, 2023-08-09 - 11:12

Hon har nu flyttat ut, jag har fått lägenheten och har sovit här i två nätter.
Det är tomt som fan men på nått sätt känner jag mig trygg här.
Hon har tömt allt sitt men lämnat lite kläder??! Inte lämnat nyckeln.
Sen alla sentimentala grejer som vi gett varandra hade hon placerat ut i lgh på olika platser så jag skulle se dom..
det va sjukt jobbigt… jag är väldigt ledsen jag hade hoppats på att vi skulle klara detta men de går inte.
Hon har vart väldigt elak mot mig på slutet, och jag tänker bara älskade hon mig aldrig.
Har jag tvingat henne till de här? Kunde jag gjort nått annat?
Hon har lagt mkt skuld på mig i mkt av våra bråk.
Jag vet att de är missbrukaren som pratar men fan va de tog hårt!
Jag har insett att jag levt ganska kontrollerat i hela min uppväxt och vart styrd med järnhand.
Det är liksom ett mönster jag börjar se… hos mig.
Är de därflr jag hamnat här? Är de därflr jag är så jävla ledsen?
För hur kan man annars bli så här jävla ledsen av att npn som gjort mig så illa lämnar? Jag förstår inte

Åsa M
fre, 2023-08-11 - 11:01

Jag tror det är jätteviktigt att förstå varför man reagerat som man gör. Jag brukar också bara ta emot och ta emot, men jag har börjat jobba med mig själv och drar gränser mycket tidigare numera. De som mår dåligt pga alkohol eller psykisk ohälsa (eller bådadera) har ofta en olycklig tendens att begära väldigt mycket av de runt omkring sig och är man bara lagom självutplånande, trygghetsnarkoman och konflikträdd etc så kan man råka rätt illa ut. Jag är inte längre rädd för att avsluta relationer om de är dåliga för mig. Jag tror du är på rätt väg när du funderar på hur du hamnade där. Det kan du behöva, både för att hantera läget och för att läka framåt. 🤗

Amastå
ons, 2023-12-27 - 22:32

Fem månader sen jag skrev allt detta.
När jag läser nu blir jag ledsen. Det är en sorg!
Att förstå att jag valt en människa som valt bort sig själv.
De smärtar, men jag har börjat förstå efter allt som hänt att jag inte kan göra någonting alls för att få någon annan att välja bort alkohol.
Det är inte upp till mig, de är inte på något sätt mitt ansvar eller angelägenhet.
Jag kan välja i vilka situationer jag vill vara och inte vara! De är så jäkla skönt att förstå de! Och känna att de är okej. Min relation som jag skriver om hur har gjort mkt ont genom åren.
Men den har lärt mig hitta mig!
Jag är tacksam för de! Men fan va ont de har gjort men alla fina möten och böcker osv, det har tagit mig till en plats jag inte trodde va möjlig.
När jag läser vad jag skrivit vill jag bara åka tillbaka och krama mig och säga att du kommer må bättre!
De finns såklart dagar och stunder sorgen kommer över mig, jag har ingen kontakt med mitt x och det smärtar mig.
Men för mitt mående så är det det enda rätta.
Jag klarar inte av att veta elr se just nu.
Jag måste fokusera på mig. Annars går jag under! Och de är ingenting värt!
Så om någon läser detta och är helt förtvivlad! Du är inte ensam!
De finns hjälp! Gå på möten ta kontakt och skriv här! Det kommer hjälpa och det kommer bli bättre!
Du kan inte göra samma sak och förvänta dig ett annat resultat. Glöm inte de!

Lunaloo
tors, 2023-12-28 - 00:06

@Amastå precis så tänker jag i mina starka stunder. Det här går inte, jag är värd respekt, kärlek och en partner som delar livets alla delar med en. Det gör dock så ont i mig på samma gång för det var mannen jag skulle dela hela mitt liv med, en man jag älskar av hela mitt hjärta.. ( dock inte den beroende person han blivit) jag kan liksom inte fulländat ta in det. Jag vill/ kan inte släppa och gå vidare.. är snarare som att mitt liv står på paus och väntar på hans återkomst. ( som kanske aldrig kommer) är värt så mycket att forum som detta finns. Utan alla dessa trådar, berättelser, upplevelser skulle jag kännamig tokig..ensam..vilse

Tröttiz
tors, 2023-12-28 - 00:08

@Amastå
Hej, så fint att läsa hur du har det nu, att du kommit så mycket framåt. Det är ju en process.
Det jag känner att är en sorg är att inte kunna göra något för att den andra ska må bra. Att välja bort alkohol, ja, det måste komma inifrån. Att hur mycket man än gör så räcker det inte.

Att i stället ta hand om sig själv. Och att känna att jag aldrig riktigt kom att känna den andra personen pga. alkohol. Finns mycket sorg där alkohol är inblandat.

Ta hand om dig!