Så har det hänt igen. Han är på andra sidan jorden (där han bor) och ringer till mig tre timmar efter avtalad tid, full. Självklart full. För ovanlighetens skull börjar det ganska bra ändå men efter ett tag kommer allt självförakt fram. Det gör så otroligt ont att höra den jag älskar mest av allt säga hur dålig han är, hur orealistisk vår relation är och att han egentligen bara vill ta sitt liv.
Han har ptsd. Han har ett drogmissbruk bakom sig och ett i allra högsta grad levande alkoholmissbruk.
Jag vet egentligen inte varför jag skriver här. Jag känner mig sjukt ensam och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Vi lever på olika sidor av jorden och vår vardag består av telefonsamtal. Och ungefär en gång i veckan blir det såhär. Ibland är han fruktansvärt elak mot mig och säger de mest hemska saker. Andra gånger, som idag, är det självföraktet som lyser igenom.
Det är en vecka sedan jag kom hem och det är fyra veckor kvar innan jag är där igen. Då får jag en paus i ångesten. För när jag är där är det aldrig några problem, då kan det gå veckor utan att han dricker en droppe. Och när han dricker är det väldigt måttligt och bara glada miner.
Hur gör man i en sån här situation? Hur överlever man?