När jag läser här ser jag en enorm hopplöshet och många sårade och medberoende. Jag funderar på om någon har stannat i en relation där nykterheten har vunnit? Lite som finns det solskenshistorier här eller bör man bara lämna direkt rakt av och inte fortsätta kämpa för den man älskar?
Jag har levt i ett annan destruktivt förhållande kort, det var svårt att lämna. Innan dess har jag inte haft destruktiva relationer, så jag skulle inte kalla detta ett mönster.
Gift i drygt 2 år och i relationen i snart 4 år, efter några återfall känns det lite som en främling jag är gift med. Någon som känner igen sig?
Finns det någon som läser och ser att det finns bara en utväg för dig, lämna- snälla säg det. Det är inte vad jag vill, men ser ju att detta tynger mig mer än vad jag vill erkänna, då händer detta 1 gång/år ca. Inte varje dag eller ofta- utan det är tydliga återfall en gång/år (vad jag vet)... vi bor tillsammans varannan vecka. Jag är kanske helt ute och cyklar.