av super-tired

super-tired
mån, 2023-11-20 - 20:15

Jag är 23, snart 24 år gammal och bor med min pappa (60 år). Mina föräldrar är skilda sen 13 år tillbaka men de är bästa kompisar och umgås ofta. De har båda en alkoholproblematik, där båda har svårt att motstå att dricka om alkohol finns hemma. Umgås de så dricker de gärna och fyller gärna på varandras glas. Jag själv valde redan när jag var 10 att jag inte ville dricka alkohol, för att jag aldrig gillat när folk dricker runt mig - vilket gör det extra svårt för mig att förstå hur alkohol fysiskt påverkar en och hur svårt det är att sluta. Jag har själv sökt hjälp för detta när jag var yngre genom att gå till en organisation för barn till anhöriga med beroendeproblematik.

Båda mina föräldrar har arbeten och klarar dessa utmärkt, så alkoholen påverkar inte deras sysselsättning eller DAGAR. Men min pappa, som jag bor med, dricker mer eller mindre dagligen - antingen öl eller vin. Tar det slut så åker han gärna dagen efter och köper mer. Han dricker gärna vin i stora glas, såna som man oftast dricker mjölk ur.

Jag är orolig för mina föräldrar och har ångest året runt, men speciellt nu innan jul. Speciellt svårt känner jag för att jag fortfarande bor hemma och inte har någonstans att ta vägen. Min mamma är lättare att prata med om detta, och hon vet om sin problematik men har inte förrän idag förstått hur starkt hennes/deras drickande påverkar mig då jag fick ett mindre utbrott och hävde ut mig allt (inget jag är stolt över och önskar att jag hade väntat tills jag inte var upprörd med att prata om). Min pappa å andra sidan - riktigt riktigt svår att ha och göra med. Han blir otroligt kränkt och sur av minsta kritik eller ifrågasättning - vilket gör att ingen orkar eller vill prata med honom om hans problem.

Mitt sätt att hantera det hela har varit att lämna rummet och isolera mig, men jag tycker det känns så ensidigt om jag alltid ska anpassa mig till andra och de aldrig anpassar sig till mig (t.ex dricka 2 glas och sen räcker det!) så vi alla kan ha det trevligt.

Har någon något råd för hur man kan prata med en person som min pappa? Jag hade velat skicka ett brev eller liknande till honom för att kommunicera med honom lugnt men jag har förstått att kanske kan upplevas som passivt aggressivt (Side note: jag har autism så saker som känns helt rimliga för mig, kan uppfattas fel hos andra).

Vad ska jag göra?

Prinsessan1
mån, 2023-11-20 - 20:53

@super-tired Så ont det gör i mig när jag läser ditt inlägg. Det är inte rätt att du ska behöva uppleva detta. Att prata med någon med ett missbruk OM DERAS missbruk, är inte lätt. Oftast inser de inte att de har ett missbruk och reagerar i självförsvar. När jag tog upp frågan första gången pratade jag i "JAG" form.. dvs Jag upplever att du.. När du dricker får du mig att må.... Jag skrev ett brev som jag läste upp och sedan gav det till personen. Tips är att låta din mamma vara med och be henne erkänna sitt missbruk för din pappa. Kanske det hjälper??? Jag "tvingade" även den missbrukande personen att gå till läkaren för att ta prover - i dessa proverna såg man tydligt att den missbrukande personen hade mycket hög alkoholkonsumtion under de senaste veckorna och förhöjda levervärden. Hoppas du finner styrka i att berätta!