av Letlive

Letlive
fre, 2023-12-22 - 16:20

Ibland kan inte förstå hur min sambo nykter och min sambo berusad är samma person.
Min nyktra sambo är omhändertagande, omsorgsfull, spontan och kreativ. Hon är verkligen världens bästa människa och jag tycker om henne så himla mycket. Min berusade sambo är konfliktsökande, långsynt, elak och nonchalant. Hon kallar mig öknamn designade för att såra mig så mycket som möjligt. Och helt ärligt, jag avskyr min sambo när hon är berusad. Kanske t.o.m hatar. Jag har inte valt att vara med den människan.
Jag har svårt att förstå hur dessa två kan vara samma person. Någon som upplevt samma tankar?

Pan pan
fre, 2023-12-22 - 17:25

@bella70 samma här tyvärr 😔 som nykter är han snäll å trevlig men så elak å säger så mycket elakt å är arg å otrevlig när han dricker 😔 två helt olika människor. Är så orolig för julen nu.

Såjävlatrött
fre, 2023-12-22 - 17:55

Tror som många andra att det är vanligt. Att personen förändras. Min blir "tyvärr" inte det utan ännu mer kärleksfull och "gullig" mot mig. Dock önskar jag ibland att det hade varit tvärtom, att det hade varit enklare att lämna då? Men det är bara mina tankar...

Lunaloo
fre, 2023-12-22 - 21:10

@Letlive Jag är ny här. Har läst mycket på forumet under en lång tid då min man lämnade mig för sin älskarinna= Alkoholen
Kan tyvärr bara skriva under på det du beskriver. Han var likadan men nu i perspektiv inser jag att han sakta,sakta förändrades .. tillslut var han som en helt annan person även nykter tyvärr. Usch lider med dig då jag vet hur jag själv kände och känner.

Lunaloo
tors, 2023-12-28 - 22:26

@Letlive hur går det för dig? Tänkt en hel del på din fråga.. jag kom på vad som hjälpt mig i mina tankegångar.. jag insåg att det på något vis är precis så.. 2 olika personer.. i ditt fall din sambo eller beroendepersonen du möter. Jag har hört flera inkl. mig själv som valt att " sära" på dessa genom att namnge dem olika. Din sambo " namn" samt berondepersonen " namn valfritt". Har hjälpt mig för att förstå eller tydliggöra för mig själv att jag bör förvänta mig ett annat beteende för i månt och mycket så agerar/säger osv beroende personen saker som är sååå långt ifrån de värderingar som mitt ex. Haft .
Det har " fungerat" för mig.. kanske kan det hjälpa dig?!

durochmoll
lör, 2023-12-30 - 23:18

För mig var det tankeväckande att höra från en utomstående att det faktiskt är samma person. Man kan inte hata den ena sidan och älska den andra fastän det är så himla lätt att göra det. Allt är hen. Om man tar in alla de där beteendena i samma person, det man gillar och det man ogillar, är det någon som är värd att vara med då? Känner mig själv väldigt kluven i den frågan gällande min partner...

hjosa
tis, 2024-01-02 - 13:38

@letlive @lunaloo Ja alkoholen förändrar människor. Det är ju listigt att ge den nyktra och den berusade personen två olika namn. Jag kallar min alkis för aphjärnan.. Det är lite taskigt, jag vet, apor är ju intelligenta djur 😉
Skämt åsido, det är nog så att man under lång tid kan skilja på den nyktra och den berusade personen men till slut flyter allt ihop. Jag saknar min man så som han var innan drickandet gick över styr och jag har under lång tid levt på hoppet om att den personen ska komma tillbaka, helt och fullt, inte bara i glimtar. Men nu börjar jag inse att det inte kommer att ske och det är mitt livs största sorg. Inte bara för min egen del utan också för barnen. Dom har ju aldrig kunnat skilja på den nyktra och onyktra personen så som jag gjort utan för dom är det i allra högsta grad samma…
Samtidigt som det gör fruktansvärt ont att inse att den man jag älskat och valt till livskamrat är borta, så gör den insikten att det inte är så svårt att släppa taget om den personen jag lever med här och nu - jag vill inte leva med en aphjärna och det ska mina barn inte heller behöva göra! Återstår dock att gå från beslut till handling…

Lunaloo
tis, 2024-01-02 - 13:58

@hjosa kunde ha varit jag som beskrev känslan att tappa sin livskamrat.. och insikten om barnens syn. Är skrämmande hur likt!
Vem trodde att man skulle hamna i denna sits i livet? Vi hade följts åt väldigt länge och därmed också tagit oss igenom många hinder i livet.. att vi sen skulle bli fullständigt utparerade av en slug motståndare (alkoholen) vem kunde ana?

hjosa
tis, 2024-01-02 - 15:40

@lunaloo Du tänker mina tankar - Hur i hela världen kunde vi hamna här? Vi som var starkast i världen.. Och han som var min hjälte, min trygghet, min själsfrände.. var tog han vägen?
Det är så sorgligt att se vad ett missbruk och beroende gör med en människa - Hur kunde jag låta detta ske..? Oops, nu är jag tillbaka i att tänka att jag har ett ansvar i detta, man är ju hjärntvättad..
Hur lång tid tog det för dig att komma vidare?

Lunaloo
tis, 2024-01-02 - 18:27

@hjosa Tänker samma några ggr per dag.. önskar jag kunde säga att jag tagit mig vidare! Ja eller nu ska jag vara snäll mot mig själv för framåt går det ju. Jag vet ju idag att jag är medberoende, ja ser allt det som jag blundat för i min egen förnekelse. Jag är personligen övertygad att han är beroende ,än vilka fantastiska ursäkter som kommer ur hans mun.
Jag har vänt på varje sten i mitt minne och sökt efter kärleken. Varför är jag så hopplöst kär i min man? Jag vet egentligen inte. Under många år har han endast gett mig smulor, varit ömsom kall/varm. Plötsliga vredesutbrott utan proportioner varvat med ömma kärlekshandlingar. Jag har varit kär i vem jag tror att han kan vara inte den han blivit. Jag har sett honom må dåligt, försökt stötta,underlätta och få honom att må bättre. Jag har vigt mitt liv, hela mitt väsen till familjen och totalt tappat bort mig själv. Skillnaden nu gentemot för några månader sen är att jag förstår att detta inte är en sund kärlek, inte ett sunt förhållande att leva i. Men skillnaden mellan förnuftet och känslorna jag känner är fortfarande mil ifrån varandra.
Men sakta sakta drar jag mig upp och ur det djupt rotade medberoende.

Sårad...
tis, 2024-01-02 - 18:58

Har funderat mycket på: vad är sorg, vad är medberoende, vad är trauma bounding? Har ramlat ner i ett hål efter mitt x valde bort mej, iskallt och utan förvarning för att jag försökte förklara hur sårad jag blev av hans lögner och tungt drickande. Kunde knappt gå än mindre prata och låtsades som ingenting hänt dagen efter. Jag teg ofta eftersom han inte kom ihåg nåt iallafall. Tröttnade på att förklara vad han utsatt mej för på fyllan. Trodde jag betydde mera efter 10 år, kanske har gjort det men upplevde också att han gled djupare ner i alkoholismen och blev egoistisk och kall. Har väldigt svårt att gå vidare i mitt liv trots att det gått nio månader med har sökt samtalshjälp nu iallafall. Vill inte leva i en mörk grop av känslor. Läser här på sidorna varje dag. Tack för alla som delar med sej om hur det faktiskt känns.

hjosa
tis, 2024-01-02 - 19:03

@lunaloo Jag förstår precis hur det är att vara kär i minnet av det som en gång var. Lever ni fortfarande tillsammans? Jag och min man håller på att separera- han driver den linjen mer än vad jag har gjort, eftersom jag fortfarande älskar honom och är säker på att han kommer att dricka ännu mer när han blir ensam. Men jag har de senaste dagarna insett att han inte heller kommer sluta dricka så länge vi bor tillsammans - han menar att ENDA skälet till att han dricker är vår dåliga relation (alltså är det mitt fel att han dricker). OK - då flyttar vi isär så kan han iallafall inte skylla sitt drickande på att han måste bo med mig. Som du förstår är dessa samtal känslomässigt helt förkrossande för mig men jag fattar ju att det är aphjärnan som talar och honom vill jag inte leva med… Mitt stora bekymmer är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom. Jag kommer inte ha ro i sinnet en sekund när det är pappa-vecka… Och ärligt talat så står jag inte ut med tanken på att sitta här helt ensam under tiden..

hjosa
tis, 2024-01-02 - 19:34

@sårad Vi är nog många här som om och om igen blir ratade och bortstötta för att vår partner känner en större kärlek till alkoholen. Och det som sårar är ju den totala avsaknaden av medkänsla och ånger. Men jag har förstått att oförmåga att känna ansvar är en del av beroendesjukdomen. Och om man inte tar nåt ansvar så känner man heller ingen skuld. För känslor av skuld är just ett kvitto på att man känner ansvar. Och känslor av sorg är ett kvitto på att man älskar. Det är detta som gör den medberoendes ok så tungt att bära…

Det hjälper att prata med någon så samtalsstöd kommer att göra dig gott! Sen tror jag att man måste söka sig till lite nya sammanhang så att man i stunder kommer bort från ältandet av allt som har varit och får energi att se framåt. Vår stund på jorden är här och nu ❤️

Lunaloo
tis, 2024-01-02 - 20:04

@Sårad... jag vill tro att vi visst betydde och betyder ngt. Den beroende har ju fått hjärnan kidnappad och sprit tvättad. Har liksom tappat kontakten med det egna jaget. Längs vägen går de vilsna. Jag ser på mitt ex som om han fått minnesförlust och inte vet vem han var, vilka värderingar han hade osv. Och att istället fått en helt annan historia berättad för sig ( av alkoholen) för mig är de som 3 personer jag möter. Glimten= hans forna jag , Den tvåhövdade= hans forna jag och den personlighet som växt fram av beroendet och tillslut oftast bara Den beroende. Ingen av dessa kan jag leva med. Jag vill ha MIN man och han finns inte längre och små glimtar av honom räcker inte till.
Låter klokt av dig att söka stöd. Klart att de tar tid, att man kastas mellan hopp och förtvivlan men om man inte tar sig framåt ja då kan man behöva hjälp.
@hjosa nej vi bor isär men inget är löst på något vis. Han valde att gå när ultimatumet var vi eller alkoholen. Ja det är ju inget han erkänner utåt. Han hade samma dröm.. allt lät ju som att de skulle bli så bra. Han har efter många veckor nu börjat ha 1 av barnen varannan helg. De övriga vägrar bestämma fasta tider ( de äldre) min erfarenhet är iaf att det snackas mycket, händer mindre och jag har slutat "lösa" ,planera upp osv. Vad är hans plan? Hjälp honom inte!