av Lunaloo

Lunaloo
mån, 2023-12-25 - 19:41

Har hängt runt här ett bra tag men känner mig äntligen mogen att starta en egen tråd. Jag har levt med fadern till barnen under väldigt många år. Likt många andra kom problemen smygandes och blev tilltagande värre. Det tog lång tid att själv förstå att något var fel. Förklaringarna var många och allt blev "normalt". Tillslut insåg jag sanningen och trots alla tappra försök att nå fram, få till stånd en förändring misslyckades jag totalt
och det föll sig så att han tillslut valde att lämna oss för sin älskarinna dvs alkoholen när det bara kvarstod det alternativet. Vi eller alkoholen. Han har inte nått sin botten och lever i fullständig förnekelse. Endast till mig har han erkänt problemet men vänder lika fort samtalet och allt, ja precis allt beror på mig. Allt från fysiska ,psykiska problem till att han vill dricka för att må bra.
Jag har läst allt jag finner om både medberoende och beroende. Jag är 100% på vår situation men hamnar ändå i stunder av tvivlande, sorg osv

Det har gått ett bra tag sedan separationen men inget är löst och klart. Han pendlar från att vara lugn, verka ha ordning och reda , för omgivningen normal till att göra impulsiva saker, försaka barnen och
bete sig irrationellt .
Det är för oss övriga i hemmet tufft att vara "de enda" som ser, som blir besvikna, svikna av honom. . Medans omgivningen tror på alla hans lögner, den fasad han visar utåt.
Jag känner mig stundtals så förvirrad, så ute och seglar. Precis som om att allt bara pågår i min hjärna.. Än om jag vet att det är så han vill få det till.
Lika mycket som jag vill skydda honom, vill tro honom, så vet jag att jag inte kan det längre. Jag vet också att jag kan inte rädda honom varken från alkoholen eller de misstag han gör men känner mig ändå värdelös ibland. Kanske framförallt att jag inte kan skydda våra barn från att sårad.
Alkohol har verkligen makten att förstör familjer och alla i den beroendes närhet.

Vad jag babblar på.. vill bara skriva av mig lite

Sårad...
mån, 2023-12-25 - 20:58

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

Sårad...
mån, 2023-12-25 - 20:58

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

Lunaloo
ons, 2023-12-27 - 21:26

@Sårad... ja tyvärr är vi alldeles för många med liknande erfarenheter. Jag har haft +20år med min man och sörjer som om han dött.. delvis har ju han det och våra framtidsplaner likaså. Önskar så att man vaknar ur denna mardröm och kunde börja bygga upp igen men jag måste ju komma till stadiet att gå vidare, ge upp. Hade jag varit den sortens människa hade jag kastat in handduken för många år sen ...