Hej
Jag lämnar forumet då jag känner att jag blir för tydlig i mina kommentarer och far illa när vi anhöriga låter våra barn utsättas för en uppväxt med missbruksproblem.

Ja, det är tufft att lämna osv men jag känner inte att vi har rätt att välja i den situationen. Alls.

Önskar av hela hjärtat alla ett stort lycka till❤️❤️❤️

@bella70
Tack. Sant, man blir aldrig detsamma.
Jag är dock övertygad om, eller om det är önsketänk, att man kan hitta en väg till någonslags inre harmoni med tiden i och med att man börjat leva på annat sätt - men vägen dit är ju en process.

Tack för att du frågar ❤️
Tar inte alla detaljer men efter att agerat utifrån vad som nog var rätt, tagit avstånd, drog gränsen osv så kom nästa skede.
Jag var länge fullt upptagen med fokuset på honom och galenskapen jag upplevde och när det var över kom tröttheten och mina egna känslor efter de trauman jag upplevt ikapp.
Utmattning och ångest de lux. Sömnproblem . Flashbacks. Oerhört svårt att acceptera då jag såg mig som stark när jag agerande men oj…

När du skrev fick jag ett infall att läsa mina tidigare trådar men det får vänta, klarar inte det än.

Det känns overkligt om du förstår?

Har berättat för arbetsgivare, närmaste vänner, släkt osv. Skönt.
Känner inget ansvar längre på det mindre friska sätt som jag gjorde.

Tar dag för dag man blir inte densamma men det blir ok.
Kram

@bella70
Stark är du ju, reaktionen visar bara hur oerhört nedbrytande detta egentligen är.
Vi är mänskliga, tack och lov.
Känner verkligen igen mig, samtidigt som jag tar steg framåt så känner jag oxå hur utmattningen sitter i.
Kram

Precis så är det, men skönt att du känner att det blir bättre och bättre.
Kände en enorm ilska mot mig själv ett tag men det börjar släppa.
Att jag möjliggjorde att bli utsatt men även indirekt möjliggjorde hans fortsatta drickande.
Ha en fin dag!