Mycket har jag lärt mig.. har bedrivit seriösa självstudier gällande beroenden och medberoende. Tänk om jag vetat allt detta tidigare i livet. Hade jag agerat annorlunda? Ja kanske åtminstone på vissa områden! Men så många frågor kvarstår och vissa lär jag nog aldrig få svar på.
Jag försöker sakta blicka framåt. Vem är jag? Känner mig vilsen och stundtals förvirrad, ensam och förtvivlad över hur vårt liv blev.
Jag önskar av hela mitt hjärta att 2024 blir bättre. Jag hoppas att jag finner mig själv. Att jag ska leva upp, få skratta och känna ett inre lugn.

Gott nytt år till er alla som kämpar på ett eller annat vis ❤️

@lunaloo 2024 kommer att bli ett bra år för oss därför att vi har bestämt oss för att det ska bli det. Jag upplever faktiskt att jag har blivit mer o mer säker på vem jag är och vad jag vill i takt med att min man spårar ur mer och mer. Det som är svårt att bära och vara balanserad i är hur barnen drabbas. Jag har som du slukat information om beroende och medberoende den senaste tiden och inser ju att jag borde ha tagit bort barnen från detta för länge sen. Jag har såklart haft viss kunskap om att barn som växer upp med en missbrukande förälder har större risk att själv hamna i missbruk men jag har nog inte helt tagit in det. Inte heller förstått att dessa barn har en mycket större risk att hamna i medberoende. Och att leva ett sånt skitliv är det sista jag önskar mina barn. Vi måste kämpa oss vidare!

@Lunaloo @hjosa Hej! Jag kommer från ”andra sidan” som alkoholberoende, men har nu varit nykter över 2 år. Fastnade för er dialog om hur ni läst på om beroende och medberoende och insett saker. Skrev ett inlägg i min tråd till nyår och lägger in den här hos er, långt, men kanske kan det ge något😁

Det slår mig vilket otrolig beroendeframkallande och farlig substans alkohol är, när man läser olika inlägg här på forumet. Vilken skadlig påverkan det har på livet och det psykiska måendet. Hur man lätt flyr in i alkoholen för att mildra och glömma. Att man flyr in i en ond spiral, från livet som många gånger gör ont, man flyr från stress, från krav och resultatet blir att man mår ännu sämre pga alkoholen. Att det sedan är så oerhört tufft att ta sig ur den onda spiralen som ofta gjort att man blivit alkoholberoende, man måste till varje pris få alkohol för att få en stunds lindring som sedan vänder till ett självdestruktivt helvete. Så var det för mig.

Och på andra sidan har vi alla som hamnat i medberoende, som också slåss för att göra sig fria från ett självdestruktivt helvete, inte pga av att de själva dricker alkohol utan för att de lever med en alkoholist som gör deras liv till ett helvete. Inte sällan med hot och olika former av våld. Att även medberoende är oerhört skadligt och farligt, fast man inte är alkoholberoende, men att det också är ett slags beroende som är så svårt att ta sig ur.

Det gemensamma vid alkoholberoende och medberoende är att det är bara du själv som kan hjälpa dig själv att ta dig ur skiten. Man kan ta hjälp av andra och samhället så klart, men till syvende och sist så är det du själv som måste ta beslutet att vilja ta dig ur. Det beslutet är avgörande, det som kan vända och rädda dig från ditt självdestruktiva helvetet. Det går att ta sig ur och slå sig fri från sin plågoande, alkoholdjävulen eller alkoholisten.

Allt handlar om dig själv och hur du vill leva ditt liv. Du bestämmer över ditt liv men det har tagits över av någon annan utan att du kanske tydligt sett det, men du kan ta tillbaka ditt liv. Det går. Det kan kännas svårt, ja omöjligt, men det går. Fråga dig själv, är det så här jag vill att mitt liv ska se ut? Hur vill jag att mitt liv ska se ut, utan att ta hänsyn till något? Vilken förändring behöver jag göra i mitt liv för att det ska se ut som jag önskar? Vad måste bort och vad behöver tas in? Vad har jag för värderingar i livet? Vill jag leva efter dessa värderingar och i så fall hur kan jag nå dessa?

Att ställa sig frågor och svara på dem kan göra det tydligare i vilken situation du befinner dig i och om du trivs i denna situation. Svaren visar vilken riktning du vill följa. Genom att tänka på dig själv hur du vill leva ditt liv, hjälper du oftast många andra runt om dig som också är påverkade av situationen. Barn, partner och familj. Genom att skapa dig själv ett bra liv, tar du ansvar för ditt liv. Var och en tar ansvar för sitt egna liv, det går inte att ta över ett ansvar för någon annans liv. Det är omöjligt. Även om vi kan tro det. Vi kan bäst hjälpa oss själva och andra om vi först står stadiga och fria från vårt beroende, genom att ta fullt ansvar för vårt egna liv. Då vet vi hur vi ska hantera olika situationer utan att skada oss själva på ett destruktivt sätt, det är det är det mest skadliga och förgörande.

Ni är på rätt väg! Barnen kommer att även få se en annan sida, den där ni tar er ur det destruktiva. De kommer att få se hur man också kan göra, att ta sig ur och skapa sig ett bättre liv. Det kommer de att ha med sig i sina liv när det stöter på patrull i sitt liv. Kämpa på och gör 2024 till det år som ni önskar att det ska vara. Det är tufft, men det går!💪❤️

@vår2022 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och grattis till 2 nyktra år! Jag förstår att det har varit en kamp.
Jag tror att min man sitter i precis samma onda spiral som du suttit i och han måste inse att hans ångest inte försvinner om han inte säger tack och hej till alkoholdjävulen en gång för alla. Och som du säger, ingen kan göra det åt honom. För min del handlar det om att ge upp kampen och drömmen om att få honom tillbaka så som han var innan han började dricka. Det gör så ont att inse att den kampen är förlorad. Men som jag skrivit någon gång här innan så gör den insikten samtidigt att det är enklare att släppa taget om den person som jag lever med här och nu. Men ändå så svårt och smärtsamt att ge upp, det ligger liksom inte i mitt DNA. Men jag förstår att det är enda vägen. Ha en fin dag i vinterkylan 🌹

@hjosa Jag var en ”välfungerande” alkoholist som drack mest i det tysta och hemmavid. Var inte utåtagerande och aggressiv, och förvåningen bland de som jag berättat för är stor att jag var så illa ute. Jag fick nog en dag och visste att det kan bara gå åt ett håll tills jag inte längre fungerar alls. Jag hade under lång tid, flera år jobbat med mig själv, gått i terapi och hade ganska bra självkännedom och det tror jag var en stor hjälp till att ta beslutet att sluta. Jag visste var och vad i min ryggsäck som jag behövde ta itu med och alkoholen bara täppte igen detta. Det fanns bla ett medberoende i ryggsäcken, inte från alkohol men annat. Det medberoendet har jag tagit tag i och det har hjälpt mig att sätta gränser i mitt liv. Det har lett till att jag idag kan se och känna mina behov och ta ansvar för mitt liv så att jag mår bra. Det har skapat bättre och närmare relationer till mina barn, min man, min familj och omgivning. För att jag nu är tillgänglig. När jag väl tog beslutet att sluta dricka, var det en lättnad och kampen var inte så stor, mest det första 4-5 dagarna.

Ha det gott!❄️