av anhörigtbarn

anhörigtbarn
fre, 2024-01-05 - 04:29

Jag är anhörig till en medberoende mor, aldrig riktigt sett det som så förut förrens nu när jag läst på om det. Min mor har alltid varit med våldsutsatta/alkoliserade män och är det även idag, jag varnade o försökte när hon träffade den senaste mannen nu för 4 år sen snart för jag ser mönstret så klart, glasklart. Jag är så van sen barnsben. Att ha levt med en mamma som valt män framför sina barn, orsakat oss sådan smärta, rädsla och farliga miljö kan jag inte förstå som vuxen förälder själv, jag hade aldrig utsatt det jag älskade mest för sån smärta, ångest, oro och förstöra deras liv även i vuxen ålder. Hon hör ofta av sig i affekt, är hon får hög puls, problem att andas etc allt för att han super, slår henne och är aggressiv. På nyår besökte min syster med sambo min mor och där började det spåra ut då han kom från ingenstans o skällde på min syster med sambo. Skrek att min mamma skulle hålla käften och när sambons syster bröt in bad han de alla o dra åt helvete var hotfull och obehaglig. Mamma vägrade polisanmälan som min syster önskade. Vad gör man åt detta? Jag känner mig hopplös orkar inte heller bära henne mer. Hon vägrar ta hjälpen, vägrar inse. Är inte det minsta orolig över att förlora vår kontakt med sina barn och barnbarn. Väljer alltid honom först. Som ikväll åkte hon till akuten, han hämtade hennes hund och begav sig hem o söp så hon fick ta taxi hem. Säger att han åkte hem för att koppla av med en öl och har lagat mat till dem. Jag känner mig bara förbannad av o läsa det meddelandet jag fick från henne efter att hon än en gång vart in på akuten med panik ångest attack och hjärtklappning.

anhörigtbarn
fre, 2024-01-05 - 04:33

Han har även ekonomiskt satt henne i skuld så hon är starkt beroende att bo kvar för hennes ekonomi inte räcker till. Tar hennes kredit kort och handlar alkohol o bensin för. För han har inget arbete eller inkomst.

Åsa M
fre, 2024-01-05 - 07:30

Det är jättesvårt att påverka hur någon lever sitt liv, hur osunt det än kan se ut. Det tar på krafterna att vara så orolig för någon och inte nå fram. Jag var medberoende till min bästa vän i 20 år, hon var gift med en bipolär man. Det sög musten ur mig fullständigt att försöka vända varje absurd situation till något som hon kunde må bättre av. Hon ville ju vara i den relationen, men den fick henne att må uselt. Två barn senare tror jag hon om möjligt var mer deprimerad än vad han var. Vår vänskap orkade inte överleva.
Vad vill jag ha sagt med detta undrar du. Jo, man kan inte påverka hur någon annan väljer att leva sitt liv. Man kan bara jobba med sig själv. Har du någon att prata med om hur hennes liv får dig att må? Kan du bearbeta det du varit med om i barndomen på något tryggt och långsiktigt sätt? Har du fått hjälp med strategier för hur du ska kunna förhålla dig till hennes val? Det tror jag du skulle må bättre av. Det hade jag själv mått bättre av, men jag trodde att man skulle hjälpa den medberoende och att det i sig skulle få mig att må bättre och hjälpa personen samtidigt. Inget kunde vara mer fel.
Massor av kramar till dig!