I slutet av denna sommaren föll allt.
Egentligen föll alla bitar på plats. Jag fick facit. Det underliga beteendet som jag försökt att bortförklara gick inte längre att bortförklara.
Bekanta satte stopp och allt kom till ytan. Detta är jag så tacksam för. Även om jag fortfarande kämpar med vad jag ska tro.
Min man har alltid druckit mkt. Mest på fester, velat fylla på mina glas" ingen grill utan öl och ju starkare desto bättre. Fredagar varit mardröm. Efter att jag i somras ställde ett ultimatum. Har han enligt egen utsago ej druckit något.
Han är piggare, äter sin blodtrycksmedicin (tog han inte under tiden han drack i våras... ytterliggare en lögn), börjar göra positiva saker han inte gjort på länge.
Han gick på ett AA-möte. Sa sen att han ej kände att det var ngt för hnm. Efter det lugnt ett tag. Sedan åkte jag iväg med jobbet en vecka. Efter den veckan pratade en av sonens klasskompis pappa m mig. Att maken luktat alkohol vid körning till träning. Detta blånekar maken till. Även när vi tillsammans varit på rådgivning (en gång). På den träffen storgrät han och blottade han sig även om jag fick gå in och förklara mer djupt. Efter rådgivningen har maken gått hos psykolog tre ggr. Efter sista träffen sa han att han var "klar". Då exploderade jag. Maken ringde upp psykologen igen och väntar nu på tid. Vi kommer gå dit tillsammans. Jag vill lägga upp allt på bordet
Jag är konstant misstänksam. Vet inte vad jag ska tro. Idag tyckte jag att han luktade alkohol. Men han blånekar. Inbillning? Rädsla för att han ska falla tillbaka? Han verkade ju pigg och glad.
Hur ska jag kunna få tillbaka förtroendet för honom? Ibland känns det som om han tar för lätt på allt...ibland inte. Tar jag för hårt på allt? Kan det vara så att han druckit för att det varit tråkigt? Men sen kommer kunna klara sig utan alkohol "bara sådär "?
Han vill inte ta orden "jag är alkholist" i sin mun. Men medger att han har problem och att det inte finns något stopp när han väl börjar.
Hur fortsätter jag bäst? Kommer jag någonsin kunna lita?
Är ledsen, bekymrad, lättad och skamsen i en salig blandning.