Jag är gift med en man som är alkoholist... Min umgänges krets försvann i smma veva som jag flyttade in till honom... Den enda jag har kvar är min mamma.. O utan henne vet ja inte va ja skulle gjort. När allt e bajs... När orden som skär i min själ.. När tårarna o gråten bara sprutar... O klockan är sent.. O den enda man kan prata me är mamma.. O hon sover.. Då finns ingen... Absolut ingen.. I den man älskar däckar av alkoholen med sista ord som får en att totalt falla isär inombords.. Vem vänder man dig till just i den stunden..när man behöver nån..

DrömmaBort

Du har kommit till rätt ställe! Att leva med andra borde vara att få och ge och att få spegla sej själv och sina upplevelser i de andra man möter dagligen. Lever man med en alkoholist eller någon annan med ett starkt beroende, möts man istället för kärlek av något som är färgat och förvrängt av det beroendet. Om alkoholen alltid står i ruta ett är det svårt att se något annat.

Här på forumet finns vi, många som saknar bekräftelse. Många som bara vill veta är det här okej, eller är det inte? Håller jag på att bli galen? Vad ska jag göra? Många börjar småningom hitta sej själv. Kanske stannar kvar hos alkoholisten eller kanske inte, men ändå kanske lyckas se på sej själv med nya ögon.

Skriv du hit dina tankar och läs andras. Det har hjälpt mej mycket. Bara att se hur andra tänker och känner.

InteMera

Vi är många här som känner som du! Detta forum är ett ypperligt ställe att finna stöd och ett lyssnande öra, och samtidigt läsa andras berättelser om liknande problem som dem man själv tampas med och då känns världen lite mindre ensam. Skriv av dig här och läs andras trådar, välkommen hit för stöd pch uppmuntran! Du är värd mer än allt elakt och osakligt du får höra av din alkoholist, men det är lätt att börja tro på allt dom säger och inbilla sig man är allt detdär hemska de vräker ur sig. Utan förståelse för alkoholistens väsen och vad det utsätter dig för blir det svårt att hitta tillbaka till sitt egenvärde och en tro att man på riktigt duger som man är. Fortsätt skriva här, det funkar som dagboksterapi också att sätta ord på allt och kunna se på det utifrån när man läser tillbaka sånt man skrivit. Stor kram till dig och önskar dig ork att klara ännu en dag!

Nykteristen

Absolut, d känns igen och som InteMera skriver så är detta forum ett ypperligt ställe att iallafall få ner sina känslor i ord. Använd den som ett ställe att skriva på precis när o var som helst. Mitt i glädjestund eller mitt i ett raseriutbrott. Jag lovar dig det hjälper otroligt mycket att få nee d på print.
Att även ta hjälp utifrån är ett stort men ack så viktigt steg i att själv kunna få börja må bra. För där vi/du är idag är inte ett liv att må bra i....man är värd mer men det är ändå svårt att ta tag i det, därför behöver man hjälp o även kunna få prata/skriva av sig.

Muminmamma

Vi som skriver och läser här är så lika i så mycket och ensamheten och känslan av att inte kunna prata med någon är stark.
Alkoholen väver in allt och alla i en kokong som man inte kan ta sig ur.
Man vill bryta sig ut och ta sig därifrån, men det är så svårt.
Den där kokongen är ju samtidigt trygg.
Hoppas du kan få stöd och hjälp av oss här inne. Stor kram.