Hej!
Jag känner igen mig i mycket som skrivs här och hade det tufft under flera år. Min man blev elak när han drack och jag blev allt mer känslokall, eller försökte i alla fall vara det. Vi har tre barn. Vi skilde oss för ca 10 år sedan. Efter ett par år slutade han dricka helt och nåt år senare blev vi tillsammans igen.
Han har inte tagit ett enda återfall på ca 7 år.
Nu till saken. För ungefär ett halvår sen märkte jag att vinboxen i skåpet tog slut snabbt med tanke på att jag dricker mycket måttligt. Mina flaskor med annat också. Konstigt. Jag brukar nästan glömma bort att de finns. Började mäta och räkna dl jag själv tog. Löjligt men då förstod jag ju att någon annan tog. I somras började han på semestern dricka en öl eller ett glas vin till maten som jag. Inga problem. Hösten har gått. Jag märker att han börjat smygdricka vin, en liter fredag och en på lördag. Han har inte verkat full.
Men mina gamla minnen och känslor har vaknat till liv. Vad ska jag tänka? Är allt lugnt tills något händer?
Jag känner mig orolig och känner också min gamla motvilja mot honom när han drack, komma tillbaka. Tex att jag inte ville att han skulle röra mig när han hade druckit ens lite grann.
Jag kände mig också oerhört ensam i allt då för 15 år sen. Jag pratade aldrig med någon och har aldrig bearbetat mina känslor.
Det kanske är de som dyker upp nu. Jag vet inte vad som är ok och hur jag själv ska göra, för det är ju bara mig själv jag kan försöka förändra.
Mvh

Som tvingar en själv att tänka till och ta beslut är inte kul.
Men det är ju oftast precis så det är att leva med en som dricker för mycket.
Det enda jag kan råda dig till är att läsa och skriva här och kanske söka upp Alanonn om det finns på orten,eller på e ort nära dig.
Det har hjälpt mig att fokusera om på mig själv och på vilka förändringar jag kan göra i mitt eget liv.

Som du skriver,det är den enda man kan förändra.
Det är klart du kan ta upp drickandet.
Att du är rädd och orolig och känner gamla mönster komma tillbaka.

Det beror ju på hur öppen kommunikation ni har mellan varann.
Sen att du skriver återfall på väg är ju kanske redann faktum. Det troliga 'är ju att du sett rätt.
Att han druckit sen en tid tillbaka i smyg.

Du bör prata med honom. Och ja, det är troligtvis så att han börjat dricka och eftersom han gör det i smyg så vet han också att det inte är ok.

Det är absolut inte lugnt, ta upp det nu. Gör som UllaBulla skriver och ta upp dina känslor i det här. De råder han inte över. Jag tror inte att hsn har det under kontroll. 1 liter vin är väldigt mycket. Sluta ha boxar hemma. Det funkar inte om du lever med en fd alkoholist/beroende/riskbrukare
Ta bort all alkohol.

och välkommen till forum. Så bra att du skriver om det du ser att händer och om din oro. Din oro för att han börjat dricka igen är absolut befogad och jag håller helt med om de råd du fått av Ullabulla och Sisyfos här ovan. Inget att vänta på! I bästa fall blir det en lättnad för honom att bubblan brister, han har ju tidigare visat att han vill välja nykterhet och dig. Åtminstone får jag den uppfattningen av det du skriver. Fortsätt gärna skriva och fokusera på dig! Lycka till! / mt

Anonymx

Tack för era svar. Jag har ännu inte varit så modig så att jag har pratat med honom.
Jag har hittat småförpackningar med vin som är perfekt till mig själv istället för att ha en box hemma som går för lätt att ta ur. Men ni har nog rätt. Lika bra att inte köpa något alls.
Det finns en anhöriggrupp där jag bor som mest vänder sig till vuxna barn, fast alla är välkomna så kanske jag går dit.
Eller vart kan jag annars vända mig för att prata ut om gamla saker. Det är nog inte så dumt ändå.

Anonymx

Jag har pratat med honom nu. Jag passade på när tonårsdottern inte var hemma.
Han ser väldigt svart på tillvaron och menar att han behöver något som gerhonom lugn. Det finns inget att glädjas åt. Han har inte samma vilja att låta bli som förut men vill absolut inte bli full, arg och dum mot mig eller någon annan. Det har han inte varit heller.
Skönt att ha pratat ändå.

Mrs_Mary

Oavsett vad som sker är det nog inte dumt att du går och pratar med någon om det som har varit. Allt svek som ligger kvar från de gamla åren. Själv är det två år sedan jag och min ex man gick skilda vägar. Det var rätt val för oss, men jag pratade aldrig ut om tiden som medberoende och jag känner att det fortfarande gnager. Inte minst den skeva bilden av vad som är normalt drickande. För att inte tala om sveket och lögnerna... Oavsett om din man tar sig ur återfallet eller inte så kan det inte skada att ta tag i det förflutna som du skriver. Det kan finnas mycket rädslor kvar som påverkar hur du agerar och reagerar nu. Gruppen låter väl som ett steg? Känns det inte bra kan du väl sluta? För det finns ingen kurator/psykolog med inriktning mot beroende du kan prata med där du bor? Oavsett vad du gör så önskar jag att jag kunde skicka lite styrka åt ditt håll.

Bra att ni pratat! Det låter inte så bra, även om ni pratat. Du skriver att han var elak tidigare när han drack. Nu använder han alkohol som medicin. Skicka honom till en läkare istället. Han är kanske deperimerad och alkohol är sämsta medicinen. Ger lugn, men förstärker också negativa känslor.

Håller med om att du säkert skulle må bra av att prata med nån.

Anonymx

Vi har haft en lugn jul. I vår familj förekommer inte alkohol på julen förutom kanske glögg men inte i år.
Snart nyår. Igår sa han att han tänkte köpa lite vin till nyår. Sen ska han låta bli. Och så smygdrack han flera glas.
Jag fattar att det är onödigt att räkna glas eller leta efter gömda drycker eller tecken. Jag försöker tänka på mig själv. Var går gränsen för mig? Att han dricker ibland behöver inte störa mig egentligen. Om han inte blir full och dum, alltså elak. Då är gränsen definitivt nådd.
Var går gränsen för er?

Hej Anonymx,

hoppas att det är ok för dig att jag skriver här, fast jag tillhör "andra sidan". ;-)

Var gränsen går kan bara du själv känna och avgöra. Det kan ingen tala om för dig. Men jag som numera är nykter hör definitivt varningsklockor. Starka sådana. Du skriver att han dricker i smyg, du konfronterar honom och han erkänner och menar att han "medicinerar", han väljer att dricka till nyår men menar att det är slut sedan. Ursäkta att jag säger, men det är definitivt en alkoholistlögn. Antagligen en lögn även för honom själv som han väljer att tro på.

1. Om han mår dåligt och allt är mörkt, vilket det ofta kan bli när man är van att ta till alkoholen, så får han uppsöka läkare / psykolog och få hjälp med sina problem. Alkohol kommer enbart att göra det hela värre. Tro mig - jag vet (tyvärr).
2. Har man alkoholproblem, så funkar det normalt inte att dricka "lite måttligt ibland" och sedan låta bli. Det blir mer och mer för varje gång. Det blir oftare och oftare. Tills man är tillbaka på ruta ett igen eller ruta minus tre... Risken är väldigt stor att ni hamnar där ni var tidigare. Det här är en sjukdom som är kronisk och progressiv! Att han säger att han inte vill bli full och dum... mja, det är nog tyvärr bara en tidsfråga innan det är där han hamnar.

Min fråga är om du verkligen vill sitta och vänta och se hur det går den här gången? Finns det något som talar för att det skulle bli annorlunda den här gången? När man har alkoholproblem så gör man gärna allt för att dölja dem och tror därtill att man har full kontroll över sitt drickande - men så enkelt är det inte...

Fokusera på dig själv och vad du själv vill ha ut av ditt liv och din relation. Sök stöd och ta emot hjälp. Läs på om alkoholism, så du förstår hur sjukdomen fungerar (kronisk och progressiv!). Läs och skriv här. Läs gärna på beroendesidorna också - det kan nog ge dig en hel del.

Varm kram