Hej
Hittade äntligen en sait som kanske förstår mig....
Behöver er hjälp. Jag har en sambo och tre underbara barn. Vi har varit ihop sedan 19 år tillbaka med avhopp under 2 år pga att hans drickande blev allt mer påtagligt. Vi kunde inte umgås med andra vänner då han alltid blev för full.
Nu säger magkänslan att vi snart är där igen. Vi har haft stora diskussioner sedan i sommras. Vi gick till en familjerådgivare. Men där fick vi ingen hjälp för han ansåg att han inte kan hjälpa någon som förstör sin familj med alkohol. Han råd till mig var att du måste sätta ultimatum och du måste sätta ner foten och lämna honom. Men jag är inte där. Jag älskar honom för mycket. Jag ser detta som att min sambo har en sjukdom och denna måste gå att lösa tillsammans som en familj. Han behöver ju stöd eller?? inte en som lämnar honom när han har det som värst.
Han dricker aldrig sig dygnrak, bara så att han blir salongsberusad. Bara såpass att utomstående inte hade märkt. Men jag märker, jag ser. Hur han beter sig mot barnen. inte dumt utan annorlunda. Han gömmer och dricker i smyg.
När jag försöker att prata med honom så sluter hans sig direkt. Att prata har aldrig varit hans starka sida.
Efter sommaren tyckte jag att vi kommit en bit på vägen då han lovade att prata med närhäslan på jobbet. Men detta blev givetvis aldrig gjort.
I höstas blev hans mamma mycket sjuk i canser och då ville jag inte pusha honom ut för kanten . Men hela tiden är det något som går emot.
Det känns som jag lever med tre barn plus ett bonusbarn. Man får hela tiden passa för att kunna läsa av honom. Har han druckigt än? hur mycket?? osv.
Han är aldrig elak mot mig eller barnen. Tvärtom han är jättebra far.Han blir inte för full utan jag märker på hans kroppsspråk....
Jag har ingen att prata med känns så förnedrande. Kan inte med att diskutera detta med någon mest för att jag känner en förnedring att jag inte kan hjälpa honom på egen hand.
Så frustrerade hur går man vidare. Vad gör man ?????