Uppdatering...(läs gärna tidigare inlägg för att få djupare bild)
Igår kom dagen jag och hela hans familj bara väntat på...ett avskedsbrev via Messenger till mig o sin bror...han pussade båda barnen hejdå (lov och lediga jag på jobbet) och tog bilen o åkte iväg med en flaska whiskey och slang för att parkera i en skog i närheten och försökte gasa ihjäl sig...
Inlagd på akut psyk mott just nu åtminstone över helgen sen får vi se, tar en dag i taget.
Imorrn är det möte där med de som han ville bjuda in från familjen för att ta del av hans vårdplan antar jag...MEN jag är så arg...inte ledsen längre utan tom och chockad...och så jävla arg!!!!
Hur kunde han lämna barnen hemma?
Jag skulle flytta om 1 v så det är en anledning till att det hände just nu men ändå varför just nu...
Arg på hur systemet funkar...all fokus på honom ännu en gång...ingen har ringt mig från sjukvården eller barnpsykiatrin eller soc. Utan här står jag ännu en gång o får "städa upp" (förstå mig rätt nu jag är sååå glad att han misslyckades)
Ville bara skriva av mig o kanske nån därute som gått igenom liknande?
Glöm aldrig hörni att det är upp till var o en av oss att skapa vår egna lycka i livet inte att lägga den uppgiften i nån annans händer...DET försöker jag intala mig själv om o om igen