Så, bakgrunden är den att jag separerade från en våldsam, manipulativ alkoholist för 1,5 år sedan medan jag var i slutet av graviditeten med vårt tredje barn. Han träffar barnen regelbundet varje vecka men kan inte låta bli att dricka när de är hos honom. Myndigheterna vet om detta men kan inte hindra barnen från att fara till honom, och det vill jag inte heller, men jag vill minska på tiden de är hos honom. Han manipulerar dem så att de mår väldigt dåligt. De får inte mat hos honom, de har inga sovtider. Mellanbarnet somnar varje kväll på soffan framför tvn. Minstingen träffar han som tur bara en gång i veckan, dagstid, men då har även hen ofta blivit utan mat, eller fått äta sötsaker. De äldre barnen klamrar sig fast i mig när de kommer hem från sin far, mellanbarnet vill sova med mig varje natt, och min äldsta, som är väldigt mogen, känner att hen måste försvara sin far, eftersom hen innerst inne vet att han gör fel.
Min största rädsla vid separationen var den att när han inte kunde ge sig på mig mera så skulle han riktat sitt beteende mot barnen och det gör han. Barnen måste utstå psykiskt våld hos honom. Det känns som att jag inte kan göra något för att hjälpa dem. Myndigheterna tror på hans lögner och viftar bort min oro.
Rättsprocessen är ännu på hälft och deras pappa vill ha barnen varannan vecka hos sig, jag är livrädd för att detta ska bli verklighet.
Jag har bevis från myndigheterna på hans alkoholanvändning och beteende mot barnen som jag kommer att ta fram i rätten, men ändå känns det som att ingen tror på mig. Han har under hela den här tiden svartmålat mig inför alla och han har vänt gemensamma vänner emot mig, såtillvida att endel kommer att vittna emot mig i rätten. Han har gjort sig skyldig till flertal brott som t.ex skadegörelse m.m som ligger under utredning hos polisen. Till en del av brotten finns det vittnen som kan vittna om att det är han som är skyldig. Han har även hotat min nya pojkvän och dennes syster. Det gäller hot om skadegörelse och mord.
Det värsta är att han är så manipulativ att myndigheterna tror på hans lögner. Han kan ljuga dem rakt i ansiktet och det ser ut som om han har en gloria på huvudet. Jag är så orolig för mina barn och jag vet inte vad jag kan göra. Att prata med honom är inte en möjlighet. Vi kan inte ha någon kommunikation, för han antingen ignorerar mig eller skriker åt mig.
Allting känns verkligen hopplöst.